Skola och SamhälleCorrado Matta: Kognitionsvetenskapens och evidensbaseringens förespråkare borde oroa sig för lärarutbildningsutredningens konsekvenser
Evidensbaserade metoder och kognitionsvetenskap som del av lärarutbildningen är självklart kan man anse, men har förespråkarna för evidensbasering och kognitionsvetenskap faktiskt har förstått vad lärarutbildningsutredningen förespråkar konkret. Corrado Matta ser en kraftigt förenklad bild i utredningen som betraktar kognitionsvetenskapen som ett slags redskap för tillämpning. (red.)
I lärarutbildningsutredningen Ämneskunskaper och lärarskicklighet– en reformerad lärarutbildning läggs stor betoning på kognitionsvetenskap. Det har väckt en livlig diskussion som framför allt har kretsat kring en fråga: ”är kognitionsvetenskap relevant för lärarutbildningen och lärarprofessionen?” Flera har argumenterat för att kognitionsvetenskapen har en central relevans för lärarprofessionen, medan andra har ifrågasatt detsamma. Diskussionen har också handlat om vikten om evidensbaserad pedagogisk praktik och hur den reformerade lärarutbildningen kan bidra till evidensbaseringen.
Ur mitt perspektiv, som filosof inriktad mot lärares beslutsfattande, är kognitionsvetenskapens relevans för lärarutbildningen en icke-fråga. Kunskap om de kognitiva mekanismer som driver lärandeprocesser har en solklar och central betydelse för lärarutbildningen. Utredningen presenterar en princip som i grunden är sund: om vi ska diskutera arbetssätt inom lärarutbildningen i relation till elevers lärande måste dessa arbetssätt stödjas av robust evidens som borgar för att arbetssätten har den önskade effekten.
Men dessvärre kommer alla som förväntar sig att den reformerade lärarutbildningen leder till en evidensbaserad skolpraktik bli besvikna. Utredningen missar nämligen en väsentlig princip för evidensbaseringen – lärarens förmåga att fatta professionella beslut grundat på kunskap om hur och varför en metod fungerar. Kognitionsvetenskapen riskerar därmed att reduceras till en metodiklära, vilket innebär en stor risk för att utbildningen varken blir evidensbaserad eller kognitionsvetenskapligt grundad.
Evidensbaserad praktik kräver nämligen mer än att bara kunna tillämpa en rad evidensbaserade metoder. Socialstyrelsen har, med utgångspunkt i Sacketts klassiska definition, beskrivit evidensbasering som ”en noggrann, öppet redovisad och omdömesgill användning av den för tillfället bästa evidensen för beslutsfattande om åtgärder (insatser, metoder) till enskilda personer, kompletterad med professionell expertis och den berörda personens situation och önskemål” (Sundell m.fl., 2008). Det är alltså något helt annat än att bara tillämpa utvalda metoder. Precis som Fälth och Haake skriver är lärarens omdöme centralt för den evidensbaserade praktiken. Problemet är att utredningen föreslår en lärarutbildning där utveckling av omdöme och förmåga att fatta professionella beslut försvinner.
Förslaget i utredningen innebär att lärarstudenter serveras ett antal evidensbaserade metoder utan att tränas i förmågan att fatta egna beslut kring dessa metoder. För att utveckla sådana förmågor krävs nämligen två typer av teoretiska kunskaper som utredningen helt negligerar.
För att kunna fatta omdömesgilla beslut behöver lärarstudenter utveckla förståelse för att varje effekt har en viss varians, och att inget arbetssätt i skolan kan vara lika effektivt för alla elever. Denna typ av förståelse kräver teoretisk kunskap om de underliggande mekanismerna för en effektiv pedagogisk intervention. Med andra ord, för en lärarstudent är det inte bara viktigt att veta att Phonics har en dokumenterad effekt på språkutveckling, utan också hur Phonics kan generera denna effekt. Denna kunskap om mekanismer kan grunda förmågan hos den blivande läraren att bedöma under vilka omständigheter ett generellt effektivt arbetssätt kan förlora sin effektstyrka. En lärare som går utredningens lärarutbildning vet vad som fungerar, men en lärare som kan arbeta evidensbaserat vet när effektiva arbetsmetoder slutar fungera.
Utöver kunskap om mekanismer kräver ett professionellt beslutsfattande fördjupad förståelse av vad som utgör ett rationellt beslut. Denna förståelse kan endast utvecklas genom kunskap om beslutsteorier, det vill säga om olika principer att värdera utfall utifrån normativa målsystem (etiska, sociala, och lärandemål) och sammanväga dessa med empirisk kunskap om effekter och mekanismer. Detta innebär ett behov av ytterligare djupgående teoretisk kunskap från olika områden. Från kognitionsvetenskapen och filosofin kan vi hämta kunskap om vad rationellt beslutsfattande innebär. Etiken behöver bidra med kunskap om hur vi kan väga och jämföra olika normativa mål mot varandra. Och från didaktiken behöver vi hämta kunskap om hur pedagogiskt innehåll och arbetssätt kan kontextualiseras.
Utredningen verkar föreslå det motsatta: den berövar kognitionsvetenskapen från ett av dess mest intressanta bidrag till lärarprofessionen – den teoretiska kunskapen om kognitiva mekanismer och beslutsteorier, den ignorerar etiken helt och hållet, samtidigt som den föreslår att vetenskapsteori och allmändidaktik helt tas bort från lärarutbildningen. Bingo!
Kanhända tänker mina kollegor som förespråkar utredningens förslag att vi får ta teorin när vi går igenom metodiken. Tyvärr är utredningen mycket tydlig i att teoretiska inslag ska minimeras och fokus ska läggas på att presentera en rad evidensstödda arbetssätt. Även den mest välvilliga tolkningen av utredningen kan inte påstå något annat.
Varken evidensbasering eller kognitionsvetenskap kan reduceras till metodmanualer. Förespråkare av evidensbaserad skolpraktik och en kognitionsvetenskapligt grundad lärarprofession bör därför vara djupt oroliga över det som föreslås i utredningen.
Corrado Matta, Lektor vid institutionen för pedagogik, Linnéuniversitetet.
Referenser
Sundell, K., Brännström, L., Larsson, U., & Marklund, K. (2008). På väg mot en evidensbaserad praktik. IMS/Socialstyrelsen, Stockholm.
16 Comments on “Corrado Matta: Kognitionsvetenskapens och evidensbaseringens förespråkare borde oroa sig för lärarutbildningsutredningens konsekvenser”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
”En lärare som går utredningens lärarutbildning vet vad som fungerar, men en lärare som kan arbeta evidensbaserat vet när effektiva arbetsmetoder slutar fungera.”
1. ”Utredningens lärarutbildning”? Om utredningens övergripande förslag antas är själva utvecklingen av nya inslag i lärarutbildningen något som görs av lärosätena. VILKA PERSONER VID LÄROSÄTENA menar Matta kommer driva igenom att dessa inslag inte handlar om såväl hur och varför ett arbetssätt fungerar eller inte fungerar?
2. Läroböcker >>
Vilka personer vid lärosätena? Enkelt: alla som följer vad utredningen föreskriver (mer metodik, mindre teori). Kommentaren verkar mena att lärosätenas kompetens kommer att balansera innehållet så att det inte fokusera oproportionerligt mot arbetssätten. Då undrar jag varför behövs reformen öht? Kan vi inte vänta tills lärosätena balanserar undervisningen mot kognitionsvenskapsbaserade arbetssätt? >>>>
Uppmaningar om att balansera på detta sätt har funnits sedan ca 2006. Nästan inget hände. Den första formella skrivningen som sen kom 2021 i den uppdaterade förordningen har haft mycket liten påverkan. Inslagen från det kognitionsv. fältet är vid en hel del lärarutbildningar fortsatt noll. Dvs. chansen för lärosätena att ’av egen maskin’ balansera kunskapsinnehållet i lärarutbildningarna (som inte = ’balansera undervisn. av lärarstudenter mot kogvetbaserade arbetssätt’) har funnits men inte tagits.
>>>> Med andra ord: Varför ska vi förvänta oss att reformen ska ha en effekt på bara dess positiva förslag (introducera evidensbaserade arbetssätt) men inte på dess negativa sådana (ta bort vetenskapsteori, minska UVK, minska fokus på teori)? Jag har skrivit ”utredningens lärarutbildning” och menar just den en lärarutbildning som utformas enligt utredningen.
Utredarna är likväl inte de som kommer utforma och implementera det som uttrycks i själva utredningen.
Alla är inte eniga om att det t.ex. är negativt att ta bort vetenskapsteori. Själv är jag positiv till detta (och det beror inte på att jag inte förstår mig på ämnet – jag har en halv doktorsexamen i teoretisk filosofi och undervisade just vetenskapsteori på B- och C-nivå under tidigt 90-tal).
>>i fältet kognitionsvetenskap inriktat på lärande och undervisning tar i mycket hög grad upp just detta. Läs t.ex. “The ABCs of how we learn” av Schwartz m. fl. – en bok som är extremt explicit kring detta.
3. Ett annat lästips är kap. 10 i Nygrens ‘Vetenskapsteori & forskningsmetoder i utbildningsvetenskap’ som tar upp det viktiga samspelet mellan evidensbaserade praktiker och lärarens egen erfarenhet och – även om termen inte nämns – betydelsen av att utgå från något som är ’the best bet’. >>
Ja, det finns resurser i litteratur som behandlar det perspektivet som jag förespråkar. Det är jag medveten om och ingenstans i texten påstår jag det motsatta. Tanken är fortfarande att metodik och ämnesdidaktikkursen ska på egen bevåg välja innehåll med det fokus (du kanske menar UVK, isf se nästa kommentar)? Jag påminner också att vetenskapsteori tas helt bort.
>>
4. Hör med de lärare som under ht 24 gått F-3-lärarfortbildningen vid LU (kognitionsvetenskapliga perspektiv på lärande och undervisning) om de anser att litteraturen och undervisningen om tidig läs&skriv haft tonvikt på ’metod’ utan ’teori’ (Svaret kommer bli NEJ).
Ingenstans i min text påstår jag att nuvarande kurser med kognitionsvetenskaplig inriktning har ett oproportionerligt fokus på metod utan teori. I stället är jag explicit om att kognitionsvetenskap utgör en viktigt teoretisk bas för läraryrket. >>>
>>>Denna kommentar är dessutom ett jättebra exempel på just vad jag menar. Utredningen tar din kurs som ett exempel på vad kan ingå i den nya UVK. En minskad UVK där de mest intressanta delar av kognitionsvetenskapen blir *en* kurs i hela lärarutbildningen. Återigen: man kan hoppas på att lärosätena kommer att fylla metodik- ämnesdidaktikkurserna med dessa teoretiska inslag, men utredningen säger tvärtom! >>>
Det handlar om fyra olika kurser som nu ges för lärare, i Lund ger vi en för F-3-lärare, i Umeå för 4-6-lärare och i Uppsala och Gbg för 7-9 och Gy ämneslärare med olika inriktning. Det kan komma att delas upp mer än så. Dvs. det finns ingen som talar om EN kurs. Inte heller att dessa kurser ’som de är i nuläget’ – riktade till verksamma lärare, inte till lärarstudenter – skulle ingå. >>
>>>>Det är precis vad jag menar med att just kognitionsforskare borde vara oroliga. Utredningen utmålar teoretiska kunskaper från kognitionsvetenskap (minne, inlärning, etc.) som viktiga och relevanta (vilket jag tycker att de är), men dessa får plats i *en* kurs i hela utbildningen!
Det kunskapsfält jag (& många med mig) företräder här – kognitionsvetenskap med relevans för lärare – integrerar teori & praktik. Vi tar inte upp minne och inlärning ’per se’ utan specifikt det som är relevant för lärares undervisning av elever i olika åldrar & med olika förutsättningar. Dessutom tar vi t.ex. upp förmågor till uppmärksamhet, uthållighet, att relatera till andra – rollen dessa spelar för lärande, och hur undervisning kan stötta utvecklingen av dem. Motivation >>
>>Det som föreslår är, däremot, att innehållet i nya kurser, i detta kunskapsfält, på lärarprogrammen utgår från innehållet i dessa kurser.
Utredningen är dessutom tydlig med att innehåll från det kognitionsvetenskapliga kunskapsfältet också ska finnas med i ämnesdidaktiska kurser. Något jag förutspår i många fall kommer vara både givande och ske relativt smidigt.
>>är en annat viktig företeelse som ges utrymme.
Detta – och mer – ingår i kurserna som ges nu för lärare, och detta innehåll kommer, förhoppningsvis, finnas i kurser för lärarstudenter. (Utredningstexten stöder vad jag kan se detta.) – Ett bra sätt att skapa en uppfattning om innehållet är att läsa några av de textböcker som används på ’lärarkurserna’.
@Redaktionen: går det att göra något åt kommentarsfunktionen?
Försöker följa Agnetas och Corrados intressanta diskussion här men det är snudd på omöjligt att förstå vilket inlägg som svarar på vilket…