Emma Leifler m fl: Gäller den vetenskapliga grunden inte för alla?

Specialpedagogiskt stöd framställs alltmer som omotiverade anpassningar och för långtgående inkludering. Samtidigt föreslås fler segregerade miljöer som lösningen på skolans specialpedagogiska problem. Författarna till dagens artikel förespråkar en synvända och ger flera konkreta förslag som kan hjälpa skolan (red).

Dagens skola befinner sig i en stressad situation. I många skolmiljöer är det otryggt och stökigt. Det förekommer även att elevhälsoteam är bristfälligt bemannade, vilket lämnar den undervisande läraren ensam i ett komplext uppdrag. Situationen i dagens skola leder till ett kritiskt läge som skapar en polemik mellan de som ”arbetar på golvet” och som just nu befinner sig i en verklighet av stora neddragningar och åratal av slimmade organisationer och beslutsfattare. I detta läge är det på ett sätt naturligt att det kommer olika förslag som på ytan kan se rationella och kloka ut, men som i längden kan leda till ödesdigra resultat för de elever som drabbas. Det senaste av dessa förslagen är förslaget om så kallade ”hjälpklasser”. Vi som undertecknar denna artikel är inte emot att dela in elever i mindre grupper, men vi menar att det är viktigt att undersöka vad som ligger bakom en indelning i mindre grupper.

Skälet till att dela in elever som är i behov av stöd i en mindre grupp är att de anses få ett kvalitativt bättre stöd. Så kan det vara i en del fall, men vi ser också att det kan vara precis tvärtom. Vi tolkar att förslaget med hjälpklasserna ska efterlikna de tidigare obs-klasserna där skälet att dela in elever i en mindre grupp är att de inte kan följa undervisningstakten, att de hindrar undervisningen på olika vis eller stör ordningen för övriga elever. Skolans undervisning ska stå på vetenskaplig grund, det är de flesta överens om idag. Vi ställer oss då frågande till om detta inte gäller för elever i behov av stöd? Regeringens egen rådgivare presenterade förra året forskning som visar risker med att skapa homogena grupperingar i skolan (Bäckström, 2024). Homogena gruppsammansättningar påverkar undervisning och elevernas inlärning negativt.

Elever i behov av stöd i skolan behöver ett utökat specialpedagogiskt stöd. Stödet ska vara individanpassat och bygga på evidens kring vad som faktiskt hjälper elever som kämpar med inlärningen. Specialpedagogik står inte för någon slags “låt-gå-mentalitet” eller tillåtelse att elever stör eller får fortsätta att hamna i och låta andra hamna i problemskapande situationer. Det finns fler feltolkningar, exempelvis att specialpedagogik innebär att alla som vill ska få lyssneläsa, eller att en differentierad undervisning spretar åt alla möjliga håll och att elever ska få välja själva. Specialpedagogik som kunskapsfält och tradition bygger på principer om allas lika värde och en likvärdig utbildning. Undervisning ska justeras och anpassas, men aldrig medföra färre tillfällen för träning och lärande. Ett specialpedagogiskt förhållningssätt, eller tankar om inkludering, innebär inte på något vis att curla, ett konsekvenslöst agerande, eller att anpassa bort eller ersätta elevernas mängdträning. Det handlar om att få individer att tro på sig själva, att stärka och utveckla barn och ungas skolidentitet och framtidstro.

Det krävs en synvända. Eleverna tillskrivs egenskaper som sänker förväntningar. Elevers liv och välmående går inte i repris. Vi kan inte säga om några år att det såg vi inte komma, eller fortsätta förundras över att antalet barn med psykisk ohälsa, problematisk frånvaro eller risk för kriminalitet ökar. Vi kan redan nu, utifrån en gedigen forskningsgrund, både se och göra framtida hypoteser om konsekvenserna, av en skola som inte fungerar för alla. En gång i tiden var svensk skola något att vara stolt över både som organisation och den värdegrund som genomsyrade den. Lek och nyfikenhet stod i fokus. Styrdokument omfattade ett lagom omfång att lära in och byggde på demokratiska värderingar. Klasserna var mindre, de vuxna var fler, samtidigt som det fanns färre samhällsutmaningar. Det fanns vuxna som såg, tröstade, fostrade och fångade upp barn i riskzonen för skolsvårigheter.

Några konkreta förslag på vad vi ser kan förändra dagens skolsituation är:

• Begränsa antalet barn och elever i grupper/skolklasser
• Tidiga insatser, redan i förskola och förskoleklass
• Insatser riktat mot socioemotionella behov och för kunskapsinhämtning
• Förstärkt specialpedagogiskt innehåll i lärarutbildning
• Rikt bemannade elevhälsoteam
• Personalresurser med riktade uppdrag, exempelvis skolsociala team men även lärarassistenter och elevassistenter, som får kontinuerlig kompetensutveckling och handledning

Vi tror inte på att samla elever som utmärker sig på ett negativt sätt eller som har liknande svårigheter i ett och samma sammanhang. Det riskerar att öka stigmatiseringen. Vi behöver lyfta blicken för att komma till rätta med de verkliga problemen. Det är det svenska skolsystemet som är i behov av stöd. I många fall till och med särskilt stöd. Det finns skolor som har kommit längre med att skapa ett tillgängligt lärande. De satsar på kontinuerlig kompetensutveckling, arbetar med undervisningsutveckling och bygger en trygg grund för såväl vuxna som barn i verksamheten. Till vår glädje lyfter den senaste läroplansutredningen fram att elever ska få stöd tidigt, stödet ska vara riktat mot identifierade behov och stödet ska vara av hög kvalitet. Det bådar gott för framtiden och en lärarutbildning med specialpedagogik som en röd strimma genom hela utbildningen. En god utbildning ser vi kan vara en del i ett större spel. Vi kan inte laborera med eleverna som spelpjäser. Samhället har ett stort ansvar och mer logiskt vore att rikta blicken mot skolsystemets strukturella problem i stället för att se enskilda barn eller elevgrupper som problembärare.

Emma Leifler, lektor i specialpedagogik

Johanna Lindgren Chin, specialpedagog och leg. speciallärare

Maria Bühler, leg. psykolog

Girma Berhanu, professor i pedagogik med inriktning specialpedagogik

Denice Sverla, leg. speciallärare

Davor Delic, leg. speciallärare

Susanna Cederquist, leg. lärare

Annelie Karlsson, specialpedagog

Anna Sjölund, beteendevetare

Mona Liljedahl, specialpedagog

Joanna Lundin, biträdande rektor och skribent

Referenser

Bäckström, P. (2024). Exploring Mechanisms of Peer Effects in Education Doctoral Thesis Pontus Bäckström Jönköping University School of Education and Communication Dissertation Series No. 044 • 2024 – Frame Factor Analyses of Classroom Instruction

https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hj:diva-63411

Sverige sämst i Europa på klassrumsdisciplin visar siffror från OECD – Regeringen.se