Emma Leifler och Girma Berhanu: Onödiga missförstånd om differentierad undervisning i debatten

Hur kan lärare hantera elevernas mångfald på bästa sätt i sin undervisning. Ett begrepp som har fått stor uppmärksamhet på sistone är differentierad undervisning, men det verkar florera en mängd sätt att förstå detta och därmed även missförstånd i debatten menar veckans skribenter Emma Leifler och Girma Berhanu som gör en insats för att reda ut dessa (red.).

Debatten kring svensk skolas val av undervisningsmetoder och hur svensk skola ska möta mångfald eller diversitet har tagit en vändning, där elever numera framställs som svaga och helst bör undervisas någon annanstans. Brister i skolsystemet, exempelvis avsaknad av rätt kompetens och resurser, har medfört att elever som inte är stöpta i samma form eller som behöver stöd tillskrivs ansvar förproblemen och tycks vara en belastning för systemet.

I en debattartikel i GP (2024 09 22) beskrivs två viktiga begrepp, differentiering och tillgänglighet. I artikeln argumenteras för att 1) differentiering bygger på den felaktiga idén om att individer har olika sätt att lära samt 2) att undervisning inte ska vara tillgänglig för alla och envar. Artikeln är intressant men den bygger på icke-vetenskapliga och förvrängda fakta och saknar belägg för de argument som lyfts fram. Artikeln visar dessutom en felaktig representation av differentierad undervisning och tillgänglighet i lärmiljöer.

Differentierad undervisning började som en motpol till att allt fler elever behövde särskild undervisning utanför klassrummet eller olika former av särskilt stöd. En beskrivning som tydligare förklarar differentiering i undervisning är en flexibel och varierad undervisning, en didaktik som i förväg, pro-aktivt, förbereder för att elever är och får lov att vara olika. Differentierad undervisning utgår från samma undervisningskontext och identifierade lärandemål. Eleverna ska alltså inte arbeta med olika saker eller ett annat innehåll, däremot kan vissa detaljer skilja sig åt, exempelvis källornas svårighetsgrad eller uppgiftens omfång. Undervisningen omfattar stödstrukturer, så kallad scaffolding, exempelvis visuellt stöd för att elever ska uppnå målet med lektionen eller arbetsområdet. Stödstrukturer i undervisning används som komplement och inte en ersättning (Klapp & Jönsson, 2020).

En varierad, differentierad undervisning, är riktad till alla elever, inte endast elever i behov av stöd, det gäller även elever som behöver acceleration. Det kräver en effektiv planering men medför inte något extra utöver lärarens detaljerade förberedelser utifrån läroplanens direktiv. Undervisningen möter mångfald genom exempelvis flexibla grupperingar och varierat material. Det handlar alltså inte om individualiserade lektionsplaneringar eller ett ökat antal extra anpassningar, utan en i grunden tillräckligt god undervisning som bygger på ledning och stimulans.

Begreppet tillgänglighet har en bredare mer holistisk innebörd än vad som framkommer i det refererade debattinlägget och innebär att lärmiljöns samtliga delar, fysisk, psykosocial och pedagogisk ska förberedas för att kunna möta och undervisa naturlig mångfald. Tillgänglighet är förknippat med delaktighet och alla elevers rätt att vara en del av socialt sammanhang samt att få ta del av kvalitativ undervisning. Det kan tilläggas att bristande tillgänglighet är diskriminerande (SFS 2008:567). Tillgänglighet i undervisning är grundat i mänskliga rättigheter och ett demokratiskt förhållningssätt vilket innebär att i enlighet med såväl nationella som internationella konventioner och lagar ska elever inte sorteras ut på grund av olika förutsättningar eller olikheter..

I den debatt som förs gällande differentierad undervisning och tillgänglighet misstolkas de svenska myndigheternas begreppsdefinition och de internationellt vedertagna beskrivningarna av begreppen. När tillgänglighet och differentiering betyder skiftande saker för olika personer, riskerar deras syfte att bli diffust och innebära allt och ingenting samtidigt. Differentierad undervisning är ett sätt att möta mångfald och organisera undervisning utifrån tanken om att olikheter är en tillgång för lärande. Syftet är alltså inte att dela upp eller särskilja elever utan undervisningen är objektet. Undervisningsdifferentieringens bärande pedagogiska princip är lärarens strategier som stödjer samtliga elevers maximala kunskapsutveckling, genom att planera undervisningen utifrån elevernas skilda förutsättningar. Det är i linje med den internationella forskarvärldens uppfattning, att det handlar om att skapa metoder för alla elevers lärande i det tillgängliga klassrummet. En metaanalys, Differentiation and individualisation in inclusive education: A systematic review and narrative analysis (Lindner & Schwab, 2020) visar betydelsen av tillgänglighet och differentierad undervisning för allas lärande. Att alla elever kan vara delaktiga utifrån sina förutsättningar är en mänsklig rättighet och något som skolsystemet ska kunna hantera.

I tider av nedskärningar riskerar elever i behov av stöd att bli de som ”äger” problemet, och ett kategoriskt synsätt får råda, där andra faktorer blir sekundära, exempelvis färre resurser och brist på kunskap. Det finns flera studier som visar att svensk skola tenderar att ge ett förenklat stöd eller inget stöd alls (Klapp & Jönsson, 2020, Leifler m.fl., 2022) och misslyckas förebygga skolsvårigheter och främja alla elevers rätt till ett lärande. Det leder till negativa konsekvenser för elever som inte utvecklas och lär i skolan i sällsynta fall, så allvarliga att det är fara för livet. Att vissa elevgrupper görs till icke-kompetenta och inte får utveckla sin fulla potential ger också allvarliga samhälleliga konsekvenser,. I ett demokratiskt samhälle har alla en naturlig del i den sociala gemenskapen, och bidrar till samhället, därmed även skolan. En likvärdig skola innebär att alla elever ges möjligheter till att lära och utvecklas. Det inkluderande klassrummet har i flertal studier visat sig vara framgångsrikt för elevers måluppfyllelse och välmående (Giota m.fl., 2023; Giota m.fl., 2014). Differentierad undervisning och tillgänglighet kan bidra till en inkluderande och mer rättvis skola.

Girma Berhanu – professor i pedagogik med inriktning mot specialpedagogik, Göteborgs universitet

Emma Leifler – lektor i specialpedagogik, Göteborgs universitet.

Referenser

Giota, J., Lace, I., & Emanuelsson, I. (2022). School achievement and changes in inclusive vs exclusive support over 50 years in Sweden regarding students with intellectual disabilities and special educational needs. Scandinavian Journal of Educational Research, 67(6), 997-1011.

Giota, J., Berhanu, G., & Emanuelsson, I. (2013). Pedagogisk och organisatorisk differentiering – konsekvenser för elevers delaktighet och lärande. I I. Wernersson, & I. Gerrbo. (red.) Differentieringens janusansikte – En antologi från institutionen för pedagogik och specialpedagogik. Göteborgs universitet.

Göteborgsposten. 2024 09 22. Hur kan någon tro att sänkt nivå ska få svaga elever att lära sig mer? | Göteborgs-Posten (gp.se)

Klapp, A., & Jönsson, A. (2020). Scaffolding or simplifying: students´perception of support in Swedish compulsory school. European Journal of Psychology of Education, 36, 1055-1074.

Scaffolding or simplifying: students’ perception of support in Swedish compulsory school | European Journal of Psychology of Education (springer.com)

Leifler, E., Borg, A., & Bölte, S. (2022). A multi-perspective study of perceived inclusive education for students with neurodevelopmental conditions. Journal of Autism and Developmental Disorders, 54, 1611 – 1617. A multi-perspective study of Perceived Inclusive Education for students with Neurodevelopmental Disorders | Journal of Autism and Developmental Disorders (springer.com)

Lindner, K. T., & Schwab, S. (2020). Differentiation and individualisation in inclusive education: a systematic review and narrative synthesis, International Journal of Inclusive Education, 1-21. Full article: Differentiation and individualisation in inclusive education: a systematic review and narrative synthesis (tandfonline.com)

SFS. Svensk författningssamling. (2008: 567). Diskrimineringslag (2008:567) | Sveriges riksdag (riksdagen.se)