Erik Cardelús & Anna Cavallin: Bilden av läraren i marknadslogiken och i samtidslitteraturen

Bilden av lärare riskerar att bli ensidig. Här breddar forskarna Erik Cardelús och Anna Cavallin diskussionen om läraren i marknadsskolan med hur lärare framträder i samtidslitteraturen. Är lärare lojala kugghjul i skolans maskineri, idealistiska kämpar eller en mix av allt. Den som vill förstå och diskutera dagens lärare och deras villkor tjänar på att minnas komplexiteten .red

Vad förväntas av en lärare idag? Vilka egenskaper och beteenden premieras, mer än andra? Frågan är hur pass frispråkiga lärare tillåts vara i en skola starkt påverkad av marknadsintressen och bolagssekretess. Gränserna mellan självcensur och självständighet kan många gånger vara svåra att se och samtala öppet om, inte minst i kärva ekonomiska tider som nu. Så hur gör vi för att hålla öppna och flerstämmiga samtal om skolan?

Tystnadskultur är ett begrepp som på senare tid har fått en stor spridning, från förort till finrum. I fjol publicerade de två tidigare lärarfacken (Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet) en undersökning med titeln När lärare tystas. Undersökningen, som bygger på svar från 600 lärare från olika skolformer, visar att fyra av tio lärare undviker att ta upp problem som finns på arbetsplatsen. Här konstateras även att ”tystnaden är som störst inom de vinstdrivande verksamheterna” (s.4).

Att man i dagens marknadiserade skola lätt hamnar i lojalitetskonflikt mellan samhällsintressen och bolagsintressen är inget nytt. Bland många andra röster, menar nationalekonomen och tidigare moderata riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson (2022:217) att ”tillåta friskolor i aktiebolagsform är liktydigt med att godkänna att skolledningens lojalitet riktas mot bolagets ägare och att det är tillåtet för den att forma en verksamhet som skapar vinst åt ägarna i stället för att uppnå övergripande mål av politisk karaktär”. Att öppet tala om verksamhetens vinstmotiv och dess negativa konsekvenser blir därmed ”att agera i strid med lojalitetsplikten”, enligt Pålsson, ett agerande som riskerar att skada skolans varumärke (s.217).

Att tiga om verksamhetens brister blir därför en ändamålsenlig strategi för medarbetare som vill behålla sin position och inte uppfattas som besvärliga. Forskning visar också att visselblåsare tenderar att fara illa och sällan får upprättelse, oavsett värdet av deras civilkurage. Eller på förbrytartugg: golare får inga polare. Istället brukar det bli journalister, forskare och skolinspektörer som utifrån en ganska komplicerad outsiderroll ska ta sig in och belysa skolors dysfunktionaliteter. Risken blir att personalen känner sig klämd mellan en intern tystnadskultur och en extern kontrollkultur, ett tillstånd som riskerar att sänka läraryrkets attraktivitet ytterligare. Att reflektera och samtala om det som tär och tynger blir då extra laddat och sårbart.

Ett sätt att samtala om läraryrket, utan att hänga ut sig själv och andra, blir att gemensamt reflektera kring kulturella gestaltningar, förtätade beskrivningar av situationer, personer och handlingar inom ett yrkesfält. Fruktbara frågor blir då: Vad gestaltas här? Känner vi igen det som gestaltas här? Och på vilket sätt?

I vår nyutkomna bok Lärarliv i litteraturen analyserar och diskuterar vi ett flertal lärarskildringar från dagens moderna skola. Berättelserna spänner över 30 år, från 1992 fram till idag. Bland författare som förekommer, märks storheter som Kerstin Ekman, Björn Ranelid, Peter Kihlgård och Lena Andersson men också nytillskott som Henrik Bromander, Danny Wattin och Sara Molin. Tematiskt och genremässigt finns en stor spännvidd från satir och allegori, till krim och chick-lit. Här ges också internationella utblickar, i tid och rum.

Hur framträder då läraren i samtidslitteraturen? För det första blir det tydligt att dagens läraryrke är synnerligen komplext. Läraren bör snarare ses som lärare, i en enorm variation. Högst sannolikt har vi aldrig haft en så splittrad och segregerad skola som idag, trots allt fagert tal om kvalitetssäkring, värdegrundsarbete och likvärdighetsatsningar. Kunskapsuppdraget och fostransuppdraget har kommit att trängas med andra uppdrag. Lärarens auktoritet utmanas numera inte bara av eleverna i klassrummet, utan nästan lika mycket av andra ”vålnader” som vandrar runt i klassrummet: marknaden, egot och föräldramakten.

I flera av dagens romaner skildras lärare som tvingas bita ihop och hålla god min inför marknadsintressen, rädda för att elever ska försvinna med sin skolpeng. En global konsumtions- och kändiskultur ger också eleverna förvridna förväntningar och föreställningar om vad livet och lärandet handlar om. Här, hos många av dagens unga och omogna individer, är det snabba och glittrande mål som hägrar, vilket rimmar illa med skolarbetets krav på ansträngning, uthållighet och gradvisa framsteg. Läraren riskerar därför att reduceras till en servicepersonal som ska peka ut snabbaste och säkraste vägen till högsta betyg med minsta ansträngning. Bakom eleverna står ofta föräldrar som kräver att skolan levererar, annars klagar de hos ledningen, tar sitt barns skolpeng och går vidare. Valfriheten går sålunda i armkrok med narcissismen och konsumismen: utbildning är en produkt bland många andra – i kundens och konsumismens kungarike. Och med digitaliseringens fria flöden tvingas läraren att vara mer underhållande och serviceinriktad än tidigare, allt detta enligt logiken som gäller i uppmärksamhetssamhället (Gillberg 2014).

Utsatthet, utmattning och utmaning är framträdande drag i bokens skildringar. Här finns viktiga delförklaringar till dagens skriande lärarbrist, ett kristillstånd som tyvärr tycks fortsätta trots diverse lönesatsningar (Skolverket 2022). Att en bristfällig arbetsmiljö och höga ohälsotal tynger skolans personal känns igen. Att finna balanser är en nåd att stilla bedja om. I några av skildringarna rör sig även lärarna ute bland yrkesetikens gråzoner och röda linjer.

Allt som oftast görs läraren till en ihärdigt kämpande aktör som hävdar sin och skolans rätt, som agerar som en demokratins, bildningens och anständighetens förkämpe. I några av skildringarna speglas dagens multikulturella migrationssamhälle, där en skola för alla blir allt svårare att uppnå utan att själv brinna upp, då resurserna inte matchar behoven. I en av de senare skildringarna som vi undersöker, möter läsaren en nyanländ erfaren lärare som har svårt att komma in på svensk arbetsmarknad. Istället för att undervisa får hon städa i en skola.

Påfallande många huvudpersoner är kvinnliga svensklärare, ämnet som utgör en kommunikativ och kognitiv nyckel till andra skolämnen. Svenskämnet är också läsningens och integrationens centrala ämne, så här finns en extra viktig professionell och social uppgift. Parallellt med vardagsslitet i klassrummet, genomsyras läraryrket därför av en stark meningsfullhet som alstras i situationer och handlingar där viktiga värden förmedlas, förkroppsligas och försvaras. Det är värden som stöts och stångas mot konkurrerande särintressen och unkna tystnadskulturer.

Marknadsnytta eller samhällsnytta, segregation eller sammanhållning – dagens skola är synnerligen komplex och dynamisk. Här finns många aspekter att diskutera, samtal som bör föras långt mer flerstämmigt än idag.

Erik Cardelús, lektor vid Institutionen för ämnesdidaktik på Stockholms universitet.
Anna Cavallin är disputerad i litteraturvetenskap och verksam inom genusvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet.

Referenser

Cardelús, E. & Cavallin, A. (2023) Lärarliv i litteraturen. Natur & Kultur.

Gillberg, N. (2014) Uppmärksamhetssamhället. Lund: Studentlitteratur.

Lärarförbundet & Lärarnas riksförbund (2022) En rapport om tystnadskultur inom det svenska skolväsendet.

Pålsson, A-M (2022) Aktiebolag och friskolorna – vinnande koncept eller ohelig allians? I: Kornhall, P., Svensson, S., Allelin, M. & Karlsson, B. red  (2022) När skolan blev en marknad: Trettio år med friskolor. Stockholm: Natur & Kultur, s.206-219

Skolverket (2022) Lärarprognos 2021. Redovisning av regeringsuppdrag.