Skola och SamhälleErik Cardelús: Replik på Gustav Borsgård
Det krävs mer än bara bibliotek, böcker och bildning för att rädda skolan från de hot som den nuvarande marknadslogiken för med sig, skriver Erik Cardelús i en replik på Gustav Borsgårds artikel om debatten om skolan och läskrisen (red.).
Går det att backa in i framtiden? Eller måste vi hitta helt nya vägar bortanför dagens segregerade marknadsskola? Frågorna väcks av ett välskrivet SoS-inlägg (21/4-24), där litteraturvetaren och lärarutbildaren Gustav Borsgård menar att mycket av den pågående läskrisen diskuteras med retropiska förtecken, att talet om kris och kollaps har fått tongivande röster att förorda konservativa lösningar på moderna problem.
Mer konkret innebär den retropiska rörelse att skolans borde koncentrera sig på basförmågor, reducera skärmanvändningen och införa en kulturkanon. Eller för att uttrycka det i konkreta klassrumsaktiviteter: det behövs mer djupläsning av tryckta, skönlitterära böcker av hög kvalitet. Mer klassiker mot krisen. Mer Old-School for New-School, för att uttrycka det på dagens förhärskande svengelska. Frågan är bara hur. Hur gör vi detta? Hur kan vi leverera det förlorade paradiset och den ljusnande framtiden i en och samma förpackning?
Själv beskriver Borsgård mest symptom som den svenska skolan tycks lida av med begreppslig hjälp av den upphöjda sociologen Zygmunt Bauman (2018). Personligen tycker jag att huvudinriktningen – oavsett om den kallas retropisk, (ny)bildningsinriktad eller har annat akademiskt namn – är lovvärd. Och om denna livsnödvändiga bildning har det på senare tid skrivits flera intressanta böcker och görs intressanta projekt, som Literary Agenda på Handelshögskolan i Stockholm (se Sörlin 2019; Strannegård 2021).
Ändå blir det svårt att se hur klassuppsättningar av Candide och Kallocain ska kunna passa in i dagens marknadspräglade skolparadigm. Klyftan mellan retorik och praktik måste överbryggas – på riktigt. Kunskapens kostsamma långsiktighet behöver sättas framför kommersialismens snabbfotade glättighet. Eller för att uttrycka det bibliskt: månglarna måste kastas ut ur templen; marknadssvamlet tystna. Och för att åstadkomma detta måste skolan, till en början, få bättre ordning på tre nyckelfaktorer: bibliotek, böcker och behörighet.
Låt oss börja med det dystra faktumet att mindre än hälften av alla skolor har tillgång till ett bemannat skolbibliotek. Detta har försiggått under decennier. Själv har jag hört åtskilliga förstahandshistorier om (svensk)lärare som – hastigt och lustigt – blivit skolbibliotekarier med några småslantar extra till den blygsamma lönen. Här förekommer också skolor som sparar på läromedelsbudgeten genom att föreslå en promenad till närmaste kommunala bibliotek där det riskerar bli fritt bokval och förlorad lektionstimme. Andra tricks är att systematiskt dra fulkopior, länka till hemsidor och snattra loss om digitaliserad framkantspedagogik.
Vidare går många skolor runt på stora andelar obehöriga lärare, år efter år, samtidigt som behöriga lärare famlar efter fast anställning. En färsk granskning visar att många skolor struntar i att söka behöriga lärare. Billig går före behörig, enligt företagsekonomins kortsiktiga logik. Värst är det generellt på friskolor.
Och kunskapsbristernas många problem skyfflas vidare till nästa nivå, vilket märks i nyheten om att elever från friskolor får lägre betyg på universitetet än motsvarande elever från kommunala skolor. Att Sverige ligger på runt 70 procent behöriga lärare medan grannlandet Finland i princip saknar detta problem, går inte heller att förklara bort.
Böcker, behörighet och bibliotek är tre nyckelfaktorer som behöver komma på plats för att mota bort det värsta av läskrisen, men någon universallösning är det inte. Till detta kan vi lägga begreppet bildning. Här tas ett första steg mot något bättre, en första stöt mot dagens skolsegregation och negativa skolutveckling. Förhoppningsvis kan många förenas och försonas i detta projekt, från höger till vänster. Enas i förvissningen om att en stabil och sammanhållen skola är en vinst för de många medborgarna snarare än de fåtaliga aktieägarna. Enas i förvissningen om att egna barn och andras ungar behöver mötas och samverka för att bygga välstånd och samhörighet, stabilitet och framtidstro. Enas i förvissningen om att vi inte har råd att slarva med skolan mer.
Erik Cardelús är Fil dr. i didaktik och leg. gymnasielärare
Bild: Frank Mckenna
Referenser
Bauman, Z. (2018). Retrotopia. Malden, MA: Polity Press.
DN (2019-01-20). Den klassiska bildningstanken måste uppvärderas.
Regeringskansliet (2024-01-31). Regeringen satsar på ökad lästid och minskad skärmtid
Strannegård, L. (2021). Kunskap som känns. Mondial.
Sveriges Radio (2024-03-14). Elever från friskolor klarar studier på högskolan sämre.
Sörlin, S. (2019). Till bildningens försvar. Natur & Kultur.
Vilärare (21/8-24). Skolverket vill se över skolors möjligheter att anställa obehöriga.
Vilärare (2023-08-21). Granskning: Skolor söker inte aktivt efter behöriga lärare.
Vilärare (2021-09-02). Friskolorna klart sämst på behöriga lärare.
One Comment on “Erik Cardelús: Replik på Gustav Borsgård”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Så uppfriskande att få läsa en replik från en forskare inom didaktik. Tycker ni borde göra era röster hörda ännu mera. Börjar vara less på att läsa inlägg från vanliga förståsigpåare om hur vi ska hantera eleverna inom skolan idag.