Skola och SamhälleClare Sealy: Förskola kontra traditionell skola – varför de båda har rätt (Del 2)
Detta är den andra i en serie på tre texter som diskuterar hur “skolmässiga” de här första åren ska vara. Den första finns att läsa här! Precis som Sverige har policynivån i England börjat snegla på vad man kanske borde tillföra för att kompensera så tidigt som möjligt och förbereda inför klass 1. (red.)
Den moderna västerländska kulturen med alla sina glädjeämnen, erbjuder inte nödvändigtvis den bästa typen av miljö för att barn till fullo ska utveckla den biologiska primära kunskap de behöver. Lika underbar som den är, så tar den oss samtidigt bort från direkt interaktion med den naturliga världen, särskilt om vi bor i städer. Vår förmåga att förvärva all vardagsbiologi och vardagsfysik vi behöver är därför begränsad. Vår förmåga att utveckla den vardagspsykologi vi behöver begränsas av moderna mönster för social organisation. Kärnfamilj kontra att leva med släkt i en bredare stamgemenskap innebär val mellan gungor och karuseller, mer så om vi bor i städer eller inom vår individualistiska västerländska kultur där det finns mindre socialt tryck på att anpassa sig. Så om våra barn ska kunna utveckla sin fulla potential måste vi återskapa lite av den miljö med omedelbarhet och bredare socialt samspel som vi skulle ha upplevt om vi fortfarande var jägare och samlare.
Vi kan inte utgå från att biologiskt primär kunskap bara skapas. Den behöver rätt miljö och positiva, omtänksamma vuxna relationer som stödjer barn i att utforska och ta risker. Vad mera är, evolutionen är inte känd för sin inkludering. Vi driver ju inte våra skolor i linje med BluePlanet, där de vars miljö inte är tillräcklig uppslukas av något passerande rovdjur. Faktum är att vi anstränger oss att identifiera dem vars tidiga miljö inte ger tillräckliga möjligheter och vi arbetar aktivt för att kompensera. Detta är ”inte ”samma sak som att skylla på föräldrar till utsatta barn. När du bor i en överfull lägenhet utan trädgård; när antisociala, dysfunktionella vuxna samlas i parkerna som var avsedda för små barn, då tar det längre tid att skaffa sig biologiskt primär kunskap eftersom miljön är mindre gynnsam. Under sådana omständigheter är tillgången till utrymme och tid avgörande – för att upptäcka, utforska, springa omkring, klättra, skapa och bryta och reparera vänskap.
Jag har inte ens nämnt den avgörande roll som leken har i utveckling av språket. Lärare till äldre barn bekymrar sig med rätta över inlärning av lågfrekventa ord och specialtermer, så mycket att de kanske glömmer att många barn under de första åren fortfarande ökar sitt ordförråd av vardagsspråk. Och naturligtvis finns det mycket mer att lära sig om att prata än att bara skaffa ordförråd – syntax, morfologi och pragmatik – som alla utvecklas genom lek och i synnerhet fantasifull lek med andra barn utan vuxna inblandade eller med en vuxen som skickligt kan berika barnets språk.
Jag förstår verkligen att lek inte bara är viktig i läroplanen för Early Years; i viss mån ”är” den Early Years läroplan. 50-miljoners frågan är naturligtvis i vilken utsträckning lek är de första årens planering? Hur är det med kulturellt härledd och biologisk sekundär kunskap? I vilken utsträckning kan de läras genom lek och hur mycket av dyrbar tid bör den få? Minns att alla våra val har en kostnad. Tiden kan bara tillbringas en gång – tid för bokstäver och fonem, sittande på mattan i klassrummet kan inte spenderas på nytt för att utveckla språket genom rollspel – och vice versa. Det är där debatten blir … intressant.
David Geary argumenterar mot att skolan undervisar specifikt i kreativitet, samarbete eller problemlösning som om de vore helt fristående. Skolan bör lära ut de svåra saker som vi inte har utvecklats för att lära oss, biologiskt sekundär och kulturellt grundad kunskap, som kräver arbete att förvärva och som är effektivare att lära sig av andra än att varje generation måste upptäcka den på nytt. När vi har lärt oss dessa svåra saker, då vi har något som vi kan lösa problem med eller samarbeta och vara kreativa med.
Clare Sealy är rektor för St Matthias Primary School i Tower Hamlets i London. Hon är intresserad av tillämpningen av kognitionsvetenskap för de yngre åldrarnas undervisning; vad den berättar om minne och hur den kan gynna långsiktig inlärning genom noggrann planering och hon skriver på bloggen Primarytimery om hur hennes skola försöker omsätta pedagogisk forskning i praktiken.
Artikeln är den andra delen av tre från ett längre inlägg där, lätt redigerat i samverkan med författaren och översatt av Sara Hjelm, SoS redaktionen’
Not
I England har det som vi kallar Förskoleklass och som i England heter “Reception” (Mottagning) alltid tillhört den obligatoriska skolan och barnen börjar där ett år tidigare än här, det läsår de fyller fem. En del skolor i storstäderna tar dessutom emot ännu yngre barn, de som fyller fyra år under läsåret, i så kallad “Nursery” grupp. Tillsammans utgör de ”Early Years”, med egen avdelning inom skolan och med egen personal med förskollärarutbildning.
Referenser
Geary, David C. & Berch, Daniel B. 2015. Evolutionary Approaches to Understanding Children’s Academic Achievement Development – Evolutionary Bases of Development. Wiley Online Library.
One Comment on “Clare Sealy: Förskola kontra traditionell skola – varför de båda har rätt (Del 2)”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Det är så viktigt med förskoleverksamhet och att den i stor utsträckning sker i lekens pedagogiska form. Sedan var redan Vygotskij väldigt tydlig med att skolan handlar om saker som ska förmedlas från vuxenvärlden och modern hjärnforskning styrker detta. Två helt olika verksamheter, inte konstigt om gränslandet mellan dem är något vi ständigt måste upptäcka mer om.