Fredrik Sellerfors: NP i SO – en tidstjuv med tveksamt värde för bedömning

Genomförandet av de nationella prov i SO-ämnen är problematisk, och risken är att förlusten i undervisningstid för eleverna är större än vinsten med proven.  Fredrik Sellerfors önskar att SO:ämnet ska få präglas mer av undervisning och utveckling och mindre av centralt påbjuden kunskapsmätning (red.).

Att vara lärare i de samhällsorienterande ämnena historia, geografi, religions- och samhällskunskap på högstadiet är att tillsammans med sina elever under tre år vandra över ett kunskapsfält. Låt oss anta att detta fält är minst lika stort som en fotbollsplan – minst. Denna fotbollsplan av kunskaper innehåller allt från plattektonik och riksdagsutskott via tankar om jordens befolkningsökning och buddhistisk reinkarnation till världskrig och folkmord. Det är komplext, utmanande – och oupphörligt spännande.

Vilken väg man väljer att ta över fotbollsplanen och hur länge man stannar till på varje ställe är upp till varje lärares professionella bedömning, så när eleverna lämnar grundskolan har alla passerat över fotbollsplanen, men gjort det på olika sätt.

I slutet på årskurs nio genomförs ett nationellt prov som ska undersöka hur mycket eleverna lärt sig under denna vandring. Detta prov fokuserar dock bara på en betydligt mindre del av kunskapsfältet. Denna del kan vi anta är stor som, säg, en tennisplan. Provet innehåller dessutom ganska detaljerade frågor om det som finns på just denna tennisplan. Var på det stora kunskapsfältet som tennisplanen placeras får man inte veta förrän några veckor före provet, och då brukar jag och mina elever ofta befinna oss någon helt annanstans. Det vanliga är då att vi rusar till tennisplanen för att se om vi minns vad som finns där. I stora drag gör vi ju det, men ibland kan det ha varit mer än två år sedan vi var där senast, och då kan eleverna ha glömt bort flera av de detaljer som finns där. Vi gör allt vi kan för att påminna oss om dessa detaljer, ofta under viss stress, och vi känner oss avundsjuka på de elever som alldeles nyss besökt denna tennisplan eller rent av råkar vara där precis just nu. Vi tror att de eventuellt kommer att lyckas bättre på det nationella provet, även om vi tror att våra samlade SO-kunskaper egentligen är lika bra som deras.

Tanken med de nationella proven i SO är att ge en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning. Det är en god och viktig tanke, men sättet på vilket proven genomförs känns problematiskt. Ett exempel är alltså det som beskrivs ovan, att det är svårt att se det likvärdiga i ett prov som bara mäter en liten del av läroplanens centrala innehåll när det inte tydligt anges när och hur detta innehåll ska behandlas. Annat som är problematiskt är den stress som proven skapar för elever och lärare, den administration de medför och, inte minst, den tid de tar i anspråk. Under vårterminen i nian försvinner en orimlig mängd lektioner när de nationella proven ska genomföras och när ordinarie lärare måste ersättas med vikarier då proven ska bedömas. Detta dessutom under den termin när eleverna ofta är som mest motiverade och mogna.

Dock: de nationella proven i SO är ofta bra och välskrivna. Frågorna är noga genomtänkta och bedömningsanvisningarna utförliga. Problemet är alltså inte så mycket själva proven som att eleverna inte ges en likvärdig chans att förbereda sig.

Jag föreslår därför att regeringen ger Skolverket i uppdrag att ersätta de nationella proven i SO med en stor fråge- och uppgiftsbank som likt dagens nationella prov årligen kan uppdateras och som lärare kan använda i sin löpande undervisning. På så sätt ökar den likvärdiga bedömningen jämfört med idag eftersom eleverna får samma chans att förbereda sig. Dessutom minskar stressen både för elever och lärare.

De nationella proven i SO i årskurs 6 togs bort med motiveringen att ”[l]ärarna behöver mer tid för sitt arbete och eleverna mer tid för sina lärare. De nationella proven har tagit mycket tid i administration och rättning för lärare [som] fått använda mer tid till att mäta än att ge vägar till kunskap.” Man kan stillsamt undra vilka av dessa argument som inte i minst lika hög grad gäller för lärare och elever i årskurs 9?

Det är en stor förmån att dagligen få vandra över SO:n stora fotbollsplan av kunskaper tillsammans med sina elever. Jag önskar bara att denna vandring kunde få präglas mer av undervisning och utveckling och mindre av centralt påbjuden kunskapsmätning. Jag önskar därför slutligen också från makthavarna större tillit till min och mina kollegors professionella kompetens.

Fredrik Sellerfors är legitimerad lärare i SO-ämnen och förstelärare på Nya Elementars skola i Bromma

Foto av Dmitry Zvolskiy