Skola och SamhälleFrida L. Nilsson: Mänskliga rättigheter – mer än värdegrundsarbetets hjälpgumma
Den svenska skolan har en lång tradition av att förse människor med motståndskraft mot auktoritära idéer (se t.ex. Fredriks Alvéns inlägg). Inkluderingen av mänskliga rättigheter i läroplan och i ämnesplaner år 2011 är ett nyligt tillskott i denna tradition och förväntas genomsyra hela utbildningen. Lärare och elever beskriver också mänskliga rättigheter som självklart för gymnasieskolans undervisning.
Mänskliga rättigheter har potential att mobilisera till kollektiv handling för ett bättre samhälle. I dagens undervisning riskerar dock denna potential att gå förlorad, särskilt när mänskliga rättigheter får agera hjälpgumma till värdegrundsarbetet. Det är viktigt att se hur mänskliga rättigheter når bortom den personliga moraliska dimension som finns i skolans värdegrund. De är också juridiska principer som Sverige förbundit sig att respektera, skydda och uppfylla, vilket ger dem politisk sprängkraft. Jag argumenterar här för att mänskliga rättigheter i skolan förstås utifrån två perspektiv, ett interpersonellt och ett institutionellt, och att bristen på det sistnämnda får vissa konsekvenser.
Ett rättighetsperspektiv kan anläggas på de flesta områden. Flexibiliteten, möjligheten att utsträcka och anlägga mänskliga rättigheter på olika områden, i olika samhällen och geografiska områden är en styrka. Människorättsspråket, och därmed hur utkrävande av mänskliga rättigheter förstås, formas av den kontext där de används. Denna breda användbarhet kan samtidigt skapa en begreppslig vaghet. I skolan kan människorättsspråkets flexibilitet bli en utmaning. Lärare beskriver att ”ramarna för ämnet rör på sig” eller menar att de inte ”bottnar” i vad mänskliga rättigheter innebär.
Undervisning kan ofta handla om mänskliga rättigheter utan att termen nämns. Trots att t.ex. allas lika värde eller fattigdom i världen associativt kan förstås som tal om mänskliga rättigheter riskerar det att bli för ospecifikt för att kunna härbärgera mänskliga rättigheter som ett komplext globalt fenomen och praktik. Mänskliga rättigheter måste börja uppfattas som ett konkret kunskapsinnehåll med ett kvalificerat språkbruk kopplat till en människorättsterminologi.
Kortfattat kan man säga att dagens starka demokrati- och värdegrundsdiskurs, tillsammans med en ökad juridifiering (att relationer ramas in av juridiska termer) bidrar till att mänskliga rättigheter ofta beskrivs som mellanmänskliga relationer, eller formella demokratiska strukturer där barn och unga har mycket litet inflytande. Människorättsspråket vidgar och befäster då värdegrundens betoning av mellanmänskligt ansvar.
Den skyldighetsrelation mellan stat och individ som är en kärna i mänskliga rättigheter hamnar dock i skymundan. Elevers mellanmänskliga relationer konstrueras som rättighetsrelationer, där de själva, inte staten, uppfattas som skyldighetsbärare. Det kan leda till att elever uppfattar reglering och utkrävande av mänskliga rättigheter främst som en moralisk fråga om individers beteende, inte ett politiskt och juridiskt åtagande för stater. Detta minskar den politiska sprängkraft som ligger i att förstå mänskliga rättigheter som politiskt utkrävbara.
Att enbart tala om mänskliga rättigheter i ”implicita” termer skapar vad jag benämner som ett interpersonellt perspektiv på mänskliga rättigheter. Perspektivet lyfter fram den moraliska och mellanmänskliga dimensionen av mänskliga rättigheter. Ett interpersonellt fokus riskerar dock att skymma den centrala relationen mellan stat och individ när individen framställs som rättighetsinnehavare med korrelerande skyldigheter. Att däremot tala om mänskliga rättigheter med explicit rättighetsterminologi ger plats åt vad jag kallar ett institutionellt perspektiv på mänskliga rättigheter. Detta perspektiv lyfter fram den politiska, och ofta folkrättsliga, dimensionen av mänskliga rättigheter. Nackdelen blir en svårighet för elever att relatera mänskliga rättigheter till sitt eget aktörskap, men gör också att mänskliga rättigheter kan inta en särställning bland olika rättighetstyper.
Vag förståelse för begreppet mänskliga rättigheter har lett till den bland elever vanliga missuppfattningen att de begår en människorättskränkning om de utsätter en klasskamrat för mobbning, ett utfall av det interpersonella perspektivet på mänskliga rättigheter. Mobbning är fel och kan vara ett brott. Det är en viktig sak för barn att förstå. En människorättskränkning enligt ett institutionellt rättighetsperspektiv är dock något mer specifikt. Den begås av stater eller staters företrädare. Att tala om mänskliga rättigheter som allas lika värde utan att knyta det till de folkrättsliga instrument vi faktiskt har, kan leda till att uppfyllandet av mänskliga rättigheter uppfattas som frikopplat från samhällets institutioner och istället blir avhängigt andra människors välvälja och godtycke.
För att människor ska uppfatta samhällets organisering och struktur som en människorättsfråga måste mänskliga rättigheter förstås utifrån det allmännas skyldighet gentemot individen. Att undervisning om mänskliga rättigheter innehåller en explicit rättighetsterminologi, där den institutionella dimensionen tydligt framkommer, är ett viktigt verktyg för att åstadkomma detta.
Frågan blir hur vi vill använda mänskliga rättigheter i undervisningen. Vilka samhällsproblem vill vi att barn och ungdomar ska kunna ta sig an och begripliggöra genom mänskliga rättigheter som kunskapsinnehåll i skolan? Vad vill vi att de ska tala om, och lära sig handla för, när de talar om mänskliga rättigheter? På vilket sätt kan mänskliga rättigheter bidra till robust och konkret motståndskraft mot auktoritära idéer?
Svaret på dessa frågor bör grundas i att elever förstår att det inte är klasskamraten de ska hålla ansvarig för att alla människor, oavsett härkomst eller medborgarskap, omfattas av mänskliga rättigheter. Barn och unga ska veta att de, tillsammans, ska hålla makten skyldig.
Frida L. Nilsson, fil. dr i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet
Litteraturhänvisning
Frida L. Nilsson. Självklart och oklart: Mänskliga rättigheter som kunskapsinnehåll i gymnasieskolan. Lunds universitet, 2022.
One Comment on “Frida L. Nilsson: Mänskliga rättigheter – mer än värdegrundsarbetets hjälpgumma”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Detta perspektiv var uppfriskande och viktigt! Jag hoppas det kommer läromedel som lyfter fram frågan. Även för tidiga år. Så lätt att vi annars missar målet i undervisningen om vad detta egentligen är. En grundfråga för att förstå sig på även demokratin.