Hanna Sjögren: Är föräldrars skolval förenligt med barns rätt att möta en mångfald andra elever?

Barnkonventionen har blivit svensk lag, men i det svenska skolsystemet finns flera värdemässiga krockar inbyggda. Ett exempel är föräldrars rätt att välja skola, vilket har bidragit till skolsegregationen och minskat barnens rätt att få möta en mångfald människor som skiljer sig från deras familjer (red.).

FN:s konvention om barnets rättigheter blev svensk lag för över två år sedan, i januari 2020. Barns rätt till utbildning berörs i flera av konventionens artiklar. Men vad barns rätt till utbildning faktiskt innebär är omdiskuterat och går att tolka på flera sätt.

Artikel 29 i barnrättskonventionen anger att utbildning ska syfta till att utveckla respekt för ”barnets föräldrar, för barnets egna kulturella identitet, språk och värden”, ”för kulturer som skiljer sig från barnets egen” samt ”förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred, tolerans, jämställdhet mellan könen och vänskap mellan alla folk, etniska, nationella och religiösa grupper och personer som tillhör ett urfolk” (Regeringen 2018). Genom skrivningarna framträder en balansgång, eller spänning om man så vill, mellan barnets rättigheter i relation till dels den privata sfären och dels den offentliga. Å ena sidan betonas vikten av att respektera de värderingar som barnets föräldrar har och å andra sidan ska barnet genom utbildning få förutsättningar att förstå och leva i gemenskap med den som är olik en själv. För att tillgodose barns rättigheter har staten en viktig uppgift i att bevaka och möjliggöra denna balansgång mellan rätten att få känna gemenskap med såväl familjen som samhället. Det är dock inte alltid möjligt att förena respekten för både de privata och offentliga sfärerna och ibland uppstår värdemässiga krockar mellan hemmet och offentligheten.

Jag vill hävda att den svenska organiseringen av skolval kan ses som ett exempel på en sådan värdemässig krock: Föräldrarätten att välja skola till sitt barn trumfar i många fall barns rätt att få möta och skapa förståelse för människor som skiljer sig från dem som ingår i barnets egen familj. Inte nödvändigtvis på grund av människors individuella val utan främst på grund av den effekt skolvalet haft på hela samhället och för barn som grupp.

Det är tydligt dokumenterat i flera studier och offentliga utredningar att den svenska organiseringen av skolval sedan början av 1990-talet varit med och bidragit till ökad segregering och minskad jämlikhet i den svenska skolan. Föräldrars lagstadgade rätt att välja skola för sina barns räkning har premierat redan priviligierade och välinformerade grupper och missgynnat de familjer som på olika sätt inte har möjlighet att engagera sig i ett aktivt val. I slutändan missgynnar den här utvecklingen både barn från socioekonomiskt starka och svaga hem som i sina vuxna liv tillsammans ska leva och verka i hela samhället. Ett samhälle som – vilket ofta upprepas från politikerhåll – behöver hålla ihop.

Föräldrars rättigheter är starkt framskrivna i såväl barnkonventionen som i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. I förklaringens Artikel 26 anges tydligt att ”rätten att välja utbildning för barnen tillkommer i första hand deras föräldrar” (UNRIC 2008). Men föräldrars rättigheter är inte alltid förenliga med barns rättighet till en allsidig utbildning.

I Sverige tillgodoses barns rätt till utbildning främst genom skolplikt via en obligatorisk grundskola. I många andra länder tolkas rätten till utbildning i stället som en rättighet möjlig att tillgodose utanför de formella utbildningsinstitutionerna, genom exempelvis hemskolning. Tack och lov är vi inte där. Barn i Sverige har rätt att få ingå i sammanhang utanför den egna familjen och på sätt en praktisk möjlighet att välja sina egna vägar och skapa sina egna liv utanför ursprungsfamiljens ramar. Ändå finns det i dag många element i den svenska skolans organisering i allmänhet och skolvalet i synnerhet som bidrar till ökad segregering och minskade möjligheter för barn i Sverige till sociala kontakter med människor som lever på ett annat sätt än de själva.

Friheten och rättigheten för föräldrar att kunna välja skola till sina barn användes som ett centralt argumenten i början av 1990-talet när flera svenska valfrihetsreformer drevs igenom. Att tolkningen av frihetsbegreppet i den offentliga samtalat kommit att förstås i termer av valfrihet har varit starkt bidragande till att skapa det skolsystem vi har idag. Med barnrättkonventionen som svensk lag är det hög tid att i stället organisera skolsystemet och skolvalet med barns rättigheter i fokus.

Hanna Sjögren är lärare och forskare vid Malmö universitet samt medlem i SOS-redaktionen. Hon undervisar bland annat om barns rättigheter för internationella studenter.

3 Comments on “Hanna Sjögren: Är föräldrars skolval förenligt med barns rätt att möta en mångfald andra elever?

  1. Hur skall vi göra med de barn och ungdomar som inte vill blanda?

    Rimligen bör människor få bestämma över vilka de skall umgås med. Skall vi ha tvångsblandning för vuxna också? Tvångsförflytta människor på bostadsmarknaden, tvinga människor att byta jobb för att motverka segregation? Var finns respekten för både barn och vuxnas fundamentala mänskliga rättigheter? Artikeln vill få det till att tvång i själva verket är en rättighet. Det är en rättighet att bli tvingad att umgås med människors man inte vill umgås med. Detta är ett mycket märkligt resonemang.

  2. Inför en verklighet som präglas av integrationspolitikens sammanbrott vill Hanna Sjögren vill göra barn till ett verktyg för vänsterns politiska ambitioner. Hon tycks starkt ogilla föräldrars rätt att fostra sina barn enligt de egna värderingarna. Hon är naturligtvis fri att driva denna uppfattning, som vi känner igen från totalitära stater. Nej, tack!

  3. Vilka rättigheter har barnen ? Vilka rättigheter har samhället på alla nivåer upp till mänskligheten som helhet ? De som har störst möjlighet och makt över det framtida samhällets medborgare, deras värderingar och deras attityder till ” de andra” är den närmaste familjen. En familj som styrs av sitt ekonomiska och sociala kontext och troligen vill se sina barn gå i samma hjulspår eller ännu hellre avancera klassmässigt. Då tar man naturligtvis den chans som samhället ger en att välja sitt eget barns karriär framför strävan mot ett harmoniskt samhälle utan klassklyftor och stora skillnader i livschanser. Hanna Sjögren har naturligtvis alldeles rätt. Första steget mot rättvisa och utjämning är folkbildning och medvetenhet om att vi måste sluta bygga segregerade samhällen med ghetton för de fattiga och lyx boenden för de rika samt ge skolan i uppdrag att ge alla barn en socialisation innebärande insikt om alla människors lika värde och jämlikhet som samhällsgrund.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »