Ingrid Carlgren: Alternativa fakta frodas i skoldebatten

Kunskapsresultatens nedgång i svensk skola skylls inte sällan på en så kallad konstruktivistisk pedagogik som påstås ha införts med 1994 års läroplan. Ingrid Carlgren menar att detta inte stämmer, utan att det är en slags alternativa fakta som får styra skoldebatten. Förklaringen till den ökande användningen  av “eget arbete” i skolan kan snarare förklaras med effektiviseringar i new public managements tidevarv. 

Statliga kommissioner och utredningar är en central del i den svenska modellen. De förser regering och riksdag med förändringsförslag och beslutsunderlag som presenteras i rapporter och betänkanden. Dessa har ett högt faktavärde och stor betydelse för de offentliga verklighetsbilderna.

2018 tillsatte regeringen Jämlikhetskommissionen med uppgift att ta fram ett förslag om hur den växande ojämlikheten i Sverige ska kunna bromsas och motverkas. Resultatet är ett betänkande (SOU 2020:46) på närmare 1200 sidor med beskrivningar, analyser och förslag. I detta lyfts utbildning som en nyckel när det gäller en jämlikhetsskapande politik. Analyser och förslag när det gäller utbildningsfrågorna vilar i hög utsträckning på skolutredningar från de senaste fem åren – framförallt Skolkommissionen (SOU 2017:35) och Likvärdighetsutredningen (SOU 2020:28).

Utöver dessa skolutredningar tycks Jämlikhetskommissionen också ha använt ett antal debattartiklar som underlag vilket minskar trovärdigheten både vad gäller beskrivningen och analysen av utbildningsfrågorna. Betänkandet innehåller flera felaktiga påståenden som till skillnad från texten i övrigt saknar forskningsreferenser.

Ett exempel är det felaktiga påståendet att läroplansreformen 1994 omfattade ett förordande av en så kallad konstruktivistisk pedagogik. Det är ett påstående, eller snarare ett ”alternativt faktum”, som genom upprepning i flera debattartiklar alltmer kommit att framstå som ett faktum. I själva verket utmärktes läroplanerna från 1994 av att de, i kontrast till tidigare läroplaner, inte förordade några särskilda metoder eller pedagogiska arbetssätt. Detta som en konsekvens av en övergång till det så kallade mål- och resultatstyrningssystemet.

Jämlikhetskommissionen beskriver tre politikskiften som särskilt viktiga orsaker till problemen i den svenska skolan: kommunaliseringen, ett pedagogiskt regimskifte samt det fria skolvalet tillsammans med införandet av en fri etableringsrätt. Till detta läggs invandringen som ytterligare en bidragande orsak till problemen.

Det är framförallt i förhållande till det andra ”politikskiftet” som texten är problematisk. Att det skulle skett ett politikskifte som anbefaller en konstruktivistisk pedagogik under 1990-talet är helt enkelt fel och bygger på flera missuppfattningar. Kommissionen skriver ”Parallellt med dessa förändringar ändrades också den dominerande pedagogiska doktrinen i riktning mot vad som i olika sammanhang har kallats elevcentrerad eller konstruktivistisk pedagogik” (s.291) med hänvisning till 1994 års läroplan. Men, som sagt, i läroplanerna från 1994 anbefalles ingenting när det gäller metoder och arbetssätt. Det går alltså inte att förklara den utveckling mot ’eget arbete’, där eleverna själva i varierande utsträckning förväntas planera och genomföra sitt skolarbete, med att det skulle vara påbjudet. Dessutom är det en missuppfattning att dessa arbetsformer skulle vara uttryck för en ’konstruktivistisk’ pedagogik. Det kan tyckas som en petitess, men det är ett fel som påverkar analys och förslag när det gäller utbildningsområdet. Det är också problematiskt när ”alternativa fakta” om skolan bäddas in i ett betänkande som i övrigt är fyllt av forskningsreferenser och på så vis genom en slags research washing omvandlas till fakta.

Anledningen till att 1994 års läroplaner inte förordade någon särskild pedagogik eller några särskilda metoder var att det ansågs som en fråga för lärarprofessionen att besluta om. Detta tycks ha gått Jämlikhetskommissionens ledamöter förbi, vilket ju är lite märkligt med tanke på att de uttryckligen skriver att det är viktigt att stärka professionen. Kommissionen går till och med så långt som att föreslå att staten ska styra vilka undervisningsmetoder och principer som ska gälla:

Statsmakterna bör därför ta aktiv ställning i denna fråga och tydligare ta ställning för undervisningsmetoder och principer som åtminstone inte missgynnar elever med svaga förutsättningar. (s. 607)

Att kommissionen är bekymrad över att svaga elever inte får den undervisning de behöver är begripligt. Men om de verkligen hade velat förstå hur det kunde komma sig att ’eget arbete’ fick en sådan spridning under andra hälften av 1990-talet så skulle det vara mer fruktbart att undersöka den mål- och resultatstyrning som infördes på 1990-talet, och som skapade nya betingelser för skolornas och lärarnas arbete med stora konsekvenser för undervisningen och pedagogiken. Bland annat flyttades fokus till den enskilda eleven och dennes (ansvar för sitt) lärande.

Samtidigt infördes ett nytt betygssystem som öppnade möjligheter för elever att bestämma sig för att sikta på ett visst betyg och att inrikta sig mot vad som hade formulerats som krav för det aktuella betygssteget. På vissa skolor ledde detta till en differentiering av undervisningen i så kallade G-, VG- och MVG-spår.

De nya villkoren för verksamheten passade som hand i handske för den typ av individualiserat arbete som utvecklats av lärare under 1980-talet, nämligen ’eget arbete’. Det är en arbetsform där eleven i stor utsträckning arbetar individuellt utifrån sin egen planering – en arbetsform som fått mycket kritik inom pedagogisk och didaktisk forskning, men som kan förstås som ett praktiskt svar på de krav som ställdes på lärarna på 1990-talet.

Under senare hälften av 1990-talet minskade den kollektiva undervisningen kraftigt samtidigt som det individuella elevarbetet ökade. Även om det säkert har funnits tillskyndare till en sådan utveckling på både skolmyndigheter och lärarutbildningar, är det viktigt att inte blanda ihop detta med de elevaktiva arbetsformer som möjligen skulle kunna kallas för konstruktivistisk pedagogik, och som präglade 1980-talets läroplaner och pedagogiska utveckling.

Mål- och resultatstyrningen, som är själva navet i den styrningsfilosofi som kallas new public management, har inte endast bidragit till utvecklingen av en växande administrativ överbyggnad utan också, på ett högst påtagligt sätt, präglat den pedagogiska utformningen i klassrummet. Detta uppmärksammas dock inte av kommissionen som istället väljer att bygga sina analyser och förslag på ett felaktigt faktaunderlag.

 

Ingrid Carlgren är professor emerita vid Stockholms universitet och tidigare rektor för Lärarhögskolan i Stockholm.

Artikeln är tidigare publicerad i Dagens Arena

8 Comments on “Ingrid Carlgren: Alternativa fakta frodas i skoldebatten

  1. Tack Ingrid för detta klargörande.

    För de skolkritiker som är “skeptiska” till Vygotskij vill jag dock informera om att hans teorier fortfarande läses, såväl i Sverige som i Singapores skolsystem. Singapore ligger i topp i TIMSS t.ex, i matematik.

    “Singapores matematikundervisning kännetecknas av ett undersökande och
    elevaktivt arbetssätt där problemlösning, samtal och resonemang står i fokus.
    Undervisningen består till stor del av dialog och resonemang i helklass, eller
    i mindre grupper, där läraren ställer utvecklande frågor och där eleverna får
    möjlighet att reflektera och lära av varandra.
    – Vi har tagit stort intryck av Vygotskijs teorier kring vikten av social interaktion och språkets betydelse vid inlärning, berättar Dr Yeap. Lärarens roll är
    att vara medforskande, att ställa frågor och uppmuntra eleverna att finna fler
    strategier och metoder för att lösa problem. Läraren återberättar och speglar
    vad eleverna säger, men ger som regel inte svaren utan de kommer från eleverna själva” (“Vad kan vi lära av Singapores matematikundervisning” Nämnaren nr. 2 2018).

  2. Mycket intressant! Belys gärna de glömda och gömda eleverna, som blir hemmasittare för att de inte har förmågan att ta ansvar för sin egen utbildning och skolgång och inte får det stöd de har rätt till i skolan… De blir utmattade eller sätts i “små” grupper och får ytterst lite undervisning. Exkludering pga budget och okunskap om npf i skolorganisationen! Men de syns inte i någon statistik! Att anpassa schemat genom att plocka bort undervisning istället för att jobba proaktivt med stöd och anpassningar i klass, är ett stort svek mot dessa elever! De kommer att ha det svårt nog i samhället ändå, utan att skolsystemet berövar dem utbildning!

  3. En utmärkt kritik av Jämlikhetskommissionens verklighetsbild. Det kan tilläggas att New Public Management styr skolan genom skolpengen – ett bidrag som utformats så att en skola får ett ekonomiskt incitament att rekrytera så många elever som möjligt och samtidigt sänka kostnaderna så mycket som möjligt. Därigenom får skolorna nöjda “kunder”, men knappast kunniga elever som tagit del av en kvalitativ undervisning. Att skylla skolans sjunkande resultat på “konstruktivistisk pedagogik” är inte bara sakligt felaktigt det är också naivt. Skolan har lämnat den väloljade byråkratins värld och tvingats att ta hänsyn till marknadskrafterna. Det är de ekonomiska incitamenten som styr skolan, inte pedagogiska anvisningar i lagar och förordningar.

  4. Jag tror utifrån anekdotisk bevisföring grundad enbart på egna erfarenheter av 25 år som lärare att 94 års öppna lösning av pedagogiken gynnar lärandet. I ett lärarlag med olika pedagogiska inriktningar och didaktiskt förhållningssätt får eleven möta motiverade lärare som tror på sin roll och sin metod. Tvingas man använda metoder som är främmande för den identitet man fått och byggt upp under livet strider det mot vad man ” vet” är rätt. Eleverna får i denna situation möta och lära sig lära med olika metoder vilket gynnar det framtida lärandet , det livslånga lärandet. Man kommer säkert att möta differentierad didaktik under sitt liv. Detta utesluter ju inte att en grupp medvetna och entusiastiska lärare med samma metod får framgång.

  5. Intressant analys om vad som bygger kunskap bäst. Säkert olika för olika personer. Vill du höra en föreläsning, live, på video, jobba själv, i grupp, eller diskutera synkront i helklass, eller asynkront på olika plattformar? Skulle vara intressant att se hur relationen mellan dessa arbetssätt har förändrats inom grundskola, gymnasium och universitet under de sista 50 åren. Själv är jag dock, i mogen ålder, barnsligt förtjust i nätkurser som bedrivs helt på distans där man får följa en bra struktur och där kursansvariga uppmuntrar till och där LMS:en inbjuder till asynkron kommunikation.

  6. Viktiga poänger som lyfts fram men några kompletterande tankar.

    Det som Carlgren lyfter fram sammanfaller även med kommunaliseringen, privatiseringen och besparingskrav på skolan. Detta ledde ofta till att lärare fick mer undervisning och för att “överleva” har möjligen många tagit till “eget arbete” eller liknande. Samtidigt gjorde datorerna sitt intåg vilket gjorde det “egna arbetet” möjligt på ett helt nytt sätt. Många hade säkert en övertro på vad datorerna och internets intåg kunde innebära för fördelar, ofta ivrigt påhejade av konsulter och försäljare från it-bolag.

  7. Se 12.5 2021 på http://www.kunskapsvetenskap.se /Kunskapens Nya Teori/
    Hur än Ingrid Carlgren vrider och vänder, så kvarstår fakta att Säljö och Carlgren, har blivit NYTTIGA REDSKAP för GD:arna Thullberg och Ekströms Skola. Se kritiken i SvD 5.5 2021 av Gillberg med flera.
    Efter covid-krisen kommer vi att behöva en ny syn på KUNSKAP i Skola och Arbetsliv.
    Dock!
    SÄLJÖ i FoU 1992 talar om “delaktighetsmetaforen” som ska ersätta den “förtingligade inlärningsmetaforen”. Och ställer frågan: “Kan man byta rotmetaforer?”
    CARLGREN 1992 lanserar i särtrycket till SOU 1992:94 “de fyra F:n”. En lista omskapad från Nordenstam (1984). Se Holm 2000, s 159.

  8. Min blogg av den 12.5 2021 har vid textrevidering döpts om till
    /En ny Kunskapsteori!/
    http://www.kunskapsvetenskap.se
    Förmågor som slutsatser, resonemang, sammanhang, vilka gjorts betygsgrundande i Lgr 11, kräver en helt ny Kunskapsteori som beskriver och förklarar “Ding an sich”.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Hanna Sjögren
Malin Tväråna

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »