Ingrid Carlgren & Larz Johansson: Underhållningsprogram bör faktagranskas

Vad händer när skolans problem dissekeras i ett för skoldebatten nytt format, som den uppmärksammade serien ”Vem mördade skolan?” på SVT? Ingrid Carlgren och Larz Johansson menar att faktagranskningen kunde ha förstärkts när skoldebatten paketerades om till underhållning.

Man kan ha många synpunkter på värdet av att göra skoldebatten till underhållning eller att, som Viktor Malm skrev, låta komikern ta över den roll som traditionellt axlats av intellektuella.

Här vill vi dock sätta fokus på den del av programmet som inte är underhållning.

Programmet ”Vem mördade skolan?” har uppenbara pedagogiska ambitioner och den i programmet (självutnämnda?) experten får ju fungera som facit utan att ifrågasättas. Man kan undra över hur granskningen av det som faktiskt påstås har gjorts.

Här ska vi endast ta upp ett par exempel på faktafel, som bidrar till att göra programmet till megafon för ett narrativ som dominerar skoldebatten idag och som har polariseringen av denna som sin förutsättning.

Det första felet gäller det som har kommit att kallas ”kommunalisering”. Beslutet 1989 om att avskaffa den statliga regleringen av löner och anställningsvillkor för lärare och skolledare i grundskolan var på intet sätt omvälvande. De var redan anställda av kommunerna men det var staten som förhandlade om löner och anställningsvillkor och träffade avtal med parterna.

Liksom många av dagens debattörer påstår också programmet ”Vem mördade skolan?” att lärarna var anställda av staten och nu fördes över till kommunal anställning. Så var det alltså inte utan staten hade fått ett förhandlingsuppdrag för de nämnda personalgrupperna. För övriga anställda i skolan svarade kommunerna ensamma för denna uppgift.

En betydande del av lärarkåren var vid denna tid ansluten till Facklärarförbundet och dessa omfattades inte av statens förhandlingsuppdrag. Det var således skillnad på lärare och lärare vilket var en otillfredsställande ordning och skapade oklarheter om vem som hade det yttersta arbetsgivaransvaret.

En annan aspekt av den så kallade kommunaliseringen var beslutet om att alla statliga bidrag till kommunerna skulle läggas i ”en påse” med frihet att fördela resurserna lokalt, samtidigt som den ekonomiska krisen slog till. I den följande budgetpropositionen tvingades regeringen till kraftiga besparingar som också gick ut över bidraget till kommunerna och dessa i sin tur skickade sparbetingen vidare.

De felaktiga påståendena om kommunaliseringen har stor betydelse eftersom det bidrar till att bygga under tron på att förstatliga skolan som lösningen på en rad problem som det inte är lösningen på. Vad är det som ska förstatligas? En återgång till statliga löneförhandlingar efter tre decennier av individuell lönesättning (som f.ö. har drivit upp lärarlönerna kraftigt) är till exempel svårt att föreställa sig.

Det andra sakfelet är egentligen ett kluster av påståenden. Till exempel att läroplanen som infördes 1994 förordar en ”konstruktivistisk” kunskapssyn och en ”konstruktivistisk pedagogik” i betydelsen att eleverna bygger sin kunskap efter eget skön medan läraren abdikerar från lärarrollen och istället fungerar som stöd i elevens eget kunskapssökande. Eller att 1994 års läroplan inte hade några riktlinjer för undervisningen.

Detta är fel. Läroplanerna från 1994 förordade inga särskilda pedagogiker. Införandet av mål- och resultatstyrning i skolan innebar att läroplanerna skulle gå från att styra hur lärarna skulle arbeta till att styra vad undervisningen skulle uppnå. Det innebar att innehållet skulle skrivas fram tydligare – men inte undervisningsmetoderna. Det uppfattades som en mycket viktig princip att lärarna, som professionella yrkesutövare, var de som bäst kunde välja metod utifrån olika innehåll och elevgrupper.

Detta omvandlas i programmet till att det inte fanns några riktlinjer för undervisningen.  Lärarens abdikering från lärarrollen påstås komma från den ”konstruktivistiska läroplanen”. Men, som sagt, 1994 års läroplaner förordade inga särskilda metoder för undervisningen och tog i flera avseenden avstånd från konstruktivistiska inslag i 1980 års läroplan.

De felaktiga påståendena om läroplanen kommer dels från programmets icke ifrågasatta ”expert” och dels genom vad Jesper Rönndahl själv kallar för att ”fulklippa” intervjuer så att det stämmer med narrativet om en läroplan som låter lärare och elever göra lite som de själva vill och där läraren ska sluta undervisa och istället stödja eleven i hens självvalda läroprocess.

Dessa två exempel på sakfel kan tyckas som detaljer, men används som fakta i den polariserade skoldebatten. I det sista avsnittet lyfter Jesper Rönndahl skoldebatten i sig som en tänkbar misstänkt och riktar också blicken mot sig själv som medverkande i mordet.

Detta är dock inget han undersöker närmare, vilket inte är så konstigt eftersom varken Jesper Rönndahl eller programmakarna tycks förstå att de blivit språkrör för den ena sidan i skoldebatten.

Ingrid Carlgren, prof.em, Stockholms universitet och sekreterare i Läroplanskommittén 1990–92

Larz Johansson, ledamot utbildningsutskottet 1979–93, utr. ”Om skolans styrning”, betygsutredningen m.m.

Texten har tidigare publicerats på Skolvärlden den 20 maj, 2022 https://skolvarlden.se/artiklar/aven-underhallningsprogram-bor-faktagranskas

4 Comments on “Ingrid Carlgren & Larz Johansson: Underhållningsprogram bör faktagranskas

  1. En i huvudsak bra kritik med många sanningar, men det var inte alla av Svenska Facklärarförbundets medlemmar som följde kommunala avtal, bara förskollärarna och lärarna i kommunala musikskolan. De många yrkes- och estetlärarna som hörde till SFL hade statliga avtal.

  2. Carlgren & Johansson hävdar, att ett TV-program har ”blivit språkrör för den ena sidan i skoldebatten”. Men försvaret för de konstruktivistiska läroplanerna är överspelat.
    Dessa läroplaners rotmetaforer gick hand i hand med OECD, Kompetensutvecklingen 1991 och 1992. Medan Löntagarfondernas pengar bl.a. delades ut till L-programmet.
    Anna Ekström, numera (S), blev utsedd till GD för Skolverket 2011 av Jan Björklund (L). Ekström överlämnade Skolornas ca 800 goda exempel (jämförbara med L-programmets för Arbetslivet) till en managementkonsult för utvärdering. Där fick Skolsystem en New Public Management-organisation, som nu är framme vid Sveriges högsta utbildning.
    Jag kan i KUNSKAPSVETENSKAPENS namn kritisera Carlgren & Johanssons försvar för Skolans konstruktivistiska historia ur väldigt många aspekter. Men det är en överspelad skoldebatt.
    Se DN Debatt den 22 maj 2022, där 6 författare diskuterar CIRKULÄR EKONOMI under rubriken ”Länken mellan tillväxt och avfall måste brytas”.

  3. Kritiken mot programserien är lätt att instämma i. Däremot gör författarna det lite lätt för sig i beskrivningen av kommunaliseringen. Med den försvann också ett omfattande statligt regelverk som nådde ända ned till klassrumsgolvet, såsom klasstorlek, omfattning av specialundervisning, skolhälsovård med mera. Under glättade slagord som ”friare resursanvändning” såldes reformerna in till lärarna. De flesta av dagens problem i skolan kan ses som konsekvenser av 1990-talets reformer.

    • Ja, en del goda inslag försvann med regelstyrningen från SÖ, men det emellanåt väldigt snäva regelverket innehöll också exempel på besvärande sträng styrning som inte alltid speglade en tillit till lärarkompetens och professionalitet.
      Oavsett detta skulle ett förstatligande idag förstås inte innebära en återgång till 1980-talet. Även statliga institutioner (läs: universitet och högskolor) och det regelverk som styr dem har genomgått en förändring där tillit till professionen urholkats alltmer, såväl i organisationsstrukturer som via ”kvalitetssäkrande” förpappring. Det finns dessvärre inget som talar för att ett förstatligande av grund- och gymnasieskola skulle leda till något annat.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »