Jan Andersson: ”Djävulen sitter i detaljerna” – politiseringen och detaljstyrningen av lärarutbildningen

Den politiska klåfingrigheten skapar inga förutsättningar för en utveckling av en lärarutbildning som vilar på vetenskap och beprövad erfarenhet, skriver Jan Andersson med anledning av regeringsförslaget om förändringar i lärarutbildningen (red.).

Regeringsförslaget Ökad kvalitet i lärarutbildningen och fler lärare i skolan ger en ökad uppsättning av detaljregleringar i form av krav på hur utbildningarna ska vara utformade men också på innehållet. Den utbildningsvetenskapliga kärnan, UVK, är mång- och tvärvetenskaplig och ska som ett av sju områden innehålla ”utveckling, lärande och specialpedagogik” (Högskoleförordningen, HF, 1993:100, bilaga 2.). Förslaget är att reglera området ytterligare genom att ”studierna om människans utveckling och lärande ska ha en bas i kognitionsvetenskapen” (Regeringskansliet 2021:107), och förslaget till förordningstext säger att UVK ska innehålla ”utveckling och lärande, som ska ha ett tvärvetenskapligt perspektiv där kognitionsvetenskap ingår samt specialpedagogik”. Motivet till tillägget sägs vara ”att studenterna i högre grad förbereds för undervisningsuppgiften”. Min uppfattning är att kognitionsvetenskap är ett fantastiskt spännande och dynamiskt område för forskning och tillämpning. Utan tvekan finns det många delar som är relevanta och intressanta för lärarutbildningen och för yrket såväl ur tillämpnings- som forskningsperspektiv (se tex Olofsson mfl 2021). Lite rörande blir det när promemorian motiverar vikten av kognitionsvetenskap med behovet av grundläggande kunskaper om hjärnan ”till exempel om hur arbets- och långtidsminnet fungerar och vilka andra faktorer i hjärnan som kan påverka inlärning och utveckling som kan användas i undervisning och lärande inom varje examen och examensinriktning” (Regeringskansliet 2021:108). Ett bekymmer med denna typ av detaljstyrning är att den säger för lite, den blir aldrig täckande. Genom att explicit skriva in ett vetenskapsområde utelämnas alla andra bidrag från samhällsvetenskap, beteendevetenskap, humaniora, naturvetenskap, teknik och medicin som bidrar till kunskaper om lärande och utveckling. Vetenskapsområden är alltid omfattande, genom att som här ge ett och endast ett exempel ur området utelämnas all annan nu pågående forsknings- och tillämpningsverksamhet inom området med relevans för lärarutbildningen och yrket. I det här sammanhanget kanske det kan räcka med att nämna användning av virtuella klassrum på lärarutbildningen vid Linköpings Universitet.

Det är svårt att frigöra sig från intrycket att förslagen som helhet förverkligar idéer som framförts av influencers som Isak Skogstad och Inger Enkvist, på ledarsidor i Svenska Dagbladet, Göteborgsposten och Expressen, i Folkpartiets/Liberalernas skolpolitiska program. Isak Skogstads inlägg i detta forum är ett illustrerande exempel. Under rubriken ”Lärarutbildningen gör ingen nytta” slår han fast att ”En kompetens som saknar inom de svenska lärarutbildningarna är kognitionsvetenskapen.” (Skola och samhälle, publicerat 11 juni 2018, 21 kommentarer. Korrekturfel i original). Styrningen av lärarutbildningen har starka drag av ”misstroendestyrning” i motsats till tillitsstyrning (Bringselius, L. 2018). Den politiska klåfingrigheten skapar inga förutsättningar för en utveckling av en professionsutbildning som vilar på vetenskap och beprövad erfarenhet. Förutsättningar för en sådan utveckling finns om lärosätena i samverkan med studenter och skolhuvudmän får förtroendet att organisera utbildningen med den kompetens som finns från ämne, ämnesdidaktik, UVK och verksamhetsförlagd utbildning (Riksrevisionen 2020).

Jan. Andersson, Fil. dr. statsvetenskap. Ämneslärare i samhällskunskap och psykologi. Före detta universitetslektor i utbildningsvetenskap med inriktning samhällskunskap och lärande, Malmö Universitet.

Referenser

Bringselius, Louise (2018). Vad är tillitsbaserad styrning och ledning? I L. Bringselius (Red.), Styra och leda med tillit: Forskning och praktik (Statens offentliga utredningar; Nr. 2018:38).

Olofsson, Jonas m.fl. (2021). Låt kognitionsvetenskap stärka lärarutbildningen! Curie – en tidning från Vetenskapsrådet, 2021-02-09.

Regeringskansliet (2021). Ökad kvalitet i lärarutbildningen och fler lärare i skolan. Regeringskansliet.

Riksrevisionen (2020). Att styra utbildning till ämneslärare: en granskning av Högskolan i Gävle, Linnéuniversitetet och Stockholms universitet. Stockholm: Riksrevisionen.

3 Comments on “Jan Andersson: ”Djävulen sitter i detaljerna” – politiseringen och detaljstyrningen av lärarutbildningen

  1. Din kritik, Jan Andersson, är också min kritik. Den politiska Januari-överenskommelsen är otillbörlig. Att tvinga på Skolan ämnet kognitionsvetenskap, som en politiskt nyck, kommer att vidga klyftorna i Samhället på alla plan – inte bara i Skolan.
    Jag ger inte mycket för forskare och lärare som bejakar och genomför politikernas ambition, att sortera elever, lärare, arbetslivets anställda i rangordning efter
    o minneskapacitet
    o perceptionskapacitet
    o uppmärksamhetskapacitet
    o problemlösningskapacitet
    o emotionskapacitet
    o kapacitet för beslutsfattande
    Och sedan kalla det en Skola och ett Arbetsliv, som är grundläggande för en resonerande demokrati.

  2. Den politiska Januari-överenskommelsen är otillbörlig, genom att tvinga på Skolan ämnet kognitionsvetenskap.
    Alla PROFESSIONELLA borde förneka politikernas ambition, att sortera elever, lärare, arbetslivets anställda i rangordning efter
    o minneskapacitet
    o perceptionskapacitet
    o uppmärksamhetskapacitet
    o problemlösningskapacitet
    o emotionskapacitet
    o kapacitet för beslutsfattande
    ÄMNESKUNKSKAP i Skola och Arbetsliv borde istället få bilda basen för en RESONERANDE demokrati.

  3. Se min diskussion på
    http://www.kunskapsvetenskap.se /Om pedagogik, PfS-debatter och kognitionsvetenskap/
    Vart är PEDAGOGIKENS ABSTRAKTIONER egentligen på väg? Promemoria U2021/00301 fastlägger i 3 §, att KOGNITIONSVETENSKAP ska ingå i den “Utbildningsvetenskapliga kärnan”. Men lika allvarlig är PfS-debatten 2020 om “praktiknära forskning”. För att inte tala om de utlysta PfS-debatterna för 2021 om begrepp som antropocen och abduktion.
    En fråga som inte ger mig ro:
    “Är pedagogiken som forskningsområde fortfarande en självständig AKADEMISK VETENSKAP?”

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »