Jonas Linderoth & Erik Winerö: Replik på Oscar Björk: Frågan om vad som fungerar i klassrummen kräver fler nyanser

Den evidensinformerade kvantitative experimentella forskningen om undervisning är hotad i svensk utbildningsvetenskaplig forskning och lärare efterfrågar kognitionsvetenskapliga analysredskap för sin undervisning. Jonas Linderoth och Erik Winerö ger här replik på Oscar Björks debattinlägg Frågan om vad som fungerar i klassrummen kräver fler nyanser. (red)
I artikeln ”Frågan om vad som fungerar i klassrummen kräver fler nyanser” riktar Oscar Björk kritik mot det stora intresset och den uppmärksamhet som forskningsresultat från den experimentalpsykologiska forskningstraditionen kring lärande och undervisning har fått. En forskningstradition som i en svensk kontext kommit att beskrivas med termer som evidensinformerad undervisning och kognitionsvetenskap.
Björks utgångspunkt för sin kritik är DN-reportaget ”Äntligen får vi lärare något som funkar i klassrummet” (Letmark, 2025, 7 januari). Ett reportage som lyfter fram exempel på hur lärare upplever att resultaten från den kognitionsvetenskapliga forskningen ger dem verktyg för att analysera och utveckla sin undervisning.
Björk menar att reportaget är ett uttryck för hur evidensinformerad forskning och kognitionsvetenskap har kommit att dominera samtalet om vilka arbetsformer som fungerar i skolan. En utveckling som han menar riskerar att marginalisera sociala och kontextuella dimensioner av undervisning. Det finns, för Björk, besvärande sakförhållanden som talar emot denna hypotes. I en nyutgiven bibliometrisk studie, har Erik Nylander (2024), kartlagt den svenska, utbildningsvetenskapliga forskningen under åren 2000–2020. Resultatet visar att kvantitativ och experimentell forskning är markant underrepresenterad. Nylander konstaterar att den kvantitativa experimentella forskningen snarare: ”nu kräver särskild omsorg och uppmärksamhet för att inte utplånas från den metodologiska repertoaren inom stora delar av svensk utbildningsvetenskap” (s. 14, vår översättning). Denna långvariga avsaknad är snarare anledningen till att svenska lärare tycker det är intressant att upptäcka en typ av forskning de inte tidigare har mött, varken i sin lärarutbildning eller i fortbildningssammanhang.
Att denna forskning, som Björk uttrycker det inte fått det utrymme den förtjänar är inte en bild vi delar. Den som gör en hastig okulär besiktning av vad lärare erbjuds ta del av för forskning genom kanaler som Skolverket, Sveriges lärare, SPSM med flera kommer att finna hyllmeter av kvalitativ forskning om klassrumsundervisning som behandlar det speciella (nyanser och kontext) snarare än det generella (systematisk prediktion). Risken för att den kvalitativa forskningen om undervisningens kontextuella aspekter skulle försvinna är, givet hur den svenska utbildningsvetenskapen ser ut, helt obefintlig. Däremot måste kanske företrädare för dessa forskningsperspektiv börja samsas om utrymmet med de mer psykologiskt orienterade perspektiven.
Björk uttrycker även oro för att forskning som söker evidens riskerar att kringskära lärares autonomi och professionalitet då de ”uppmanas” att följa manualer och arbeta utifrån ”best practice”. Att arbeta evidensinformerat implicerar inte på något sätt oreflekterad användning av färdiga mallar. Genom att förstå teorierna bakom de olika undervisningsstrategierna kan lärare själva anpassa forskningsresultaten till sin egen undervisningspraktik. Som en av de intervjuade lärarna i DN-artikeln uttryckte det: ”Det absolut viktigaste jag fått med mig från den här kursen är att jag har lärt mig analysera min egen undervisning.” Den evidensinformerade undervisningen ger lärare redskap att ställa frågor om varför vissa metoder fungerar och andra inte – och den bygger i grunden på lärarens vilja att ständigt utveckla sin professionella praktik.
Björks artikel innehåller även en hastig maktanalys vars underbyggnad lämnar en del att önska. Han ifrågasätter om det engagemang som kognitionsvetenskap rönt i skolvärlden verkligen kan ses som en gräsrotsrörelse. Ifrågasättandet bygger på att det finns förespråkare i den offentliga diskussionen vilka har stora följarskaror på sociala medier och har varit rådgivande i nationellt policyarbete. Ett argument som inte på något sätt skulle utesluta att lärare på gräsrotsnivå också aktivt efterfrågar denna evidensinformerade undervisning. För den som rör sig i skolans värld, utanför de utbildningsvetenskapliga institutionerna, är det uppenbart att det finns ett påtagligt intresse för hur undervisning kan grundas i kognitionsvetenskap. Det är bara att gå ut och fråga lärare på skolor vilken fortbildning de skulle vilja få går och vilket innehåll de önskat att de fått med sig i sin lärarutbildning. Svaren kommer att vara synnerligen besvärande för den som vill vidmakthålla förenklade maktanalyser.
Jonas Linderoth, Professor i pedagogik
Erik Winerö, Gymnasielärare samt doktorand i tillämpad IT mot utbildningsvetenskap
Referenser
Nylander, E. (2024). A bibliometric study of Swedish educational research: mapping key themes, 2000–2020. Scandinavian Journal of Educational Research, 1–20. https://doi.org/10.1080/00313831.2024.2421300