Eva-Lotta Hultén: Finns det någon som är förvånad?

Enligt en undersökning Lärarnas tidning låtit göra har var sjätte ny lärarstudent hoppat av sedan terminsstarten i höstas. Det är en ökning med en tredjedel sedan året innan (då det fortfarande var den gamla lärarutbildningen man började på). De tio senaste åren har dessutom söktrycket sjunkit från 1,7 till 1,2 förstahandssökande per plats. Till råga på det gjordes förra året ett par enkätundersökningar som visade att runt varannan lärare funderar på att byta yrke.

Finns det någon som är förvånad?

I nättidningen Skola och samhälle konstaterar Sten Svensson, före detta chefredaktör för Lärarnas tidning, att en populär förklaringsmodell till varför eleverna presterar dåligt just nu är att lärarna har för låga förväntningar på dem. Han skriver: “Att förklara elevresultaten med lärarnas låga förväntningar och Salsa [Skolverkets mätverktyg som räknar fram vilka resultat man kan förvänta sig utifrån elevsammansättningen på skolan] är dessutom en förklaringsmodell som är idealisk för de skolansvariga i stat och kommun. Den förklaringen pekar ut en syndabock, lärarna, och den kostar inga pengar.” Sten Svensson vill i stället se fler lärare, mer fortbildning, mer elevvårdspersonal och satsningar på andra samhällsinstanser som berör ungas liv. Men sånt kostar som bekant pengar. Bättre då med de billiga förklaringarna.

Att förväntningar är en av de faktorer som påverkar elevernas resultat är förvisso väl belagt. Men om förtroende för elevernas förmåga är en viktig faktor för deras framgång – borde inte detsamma gälla för lärarna?

Om man målar upp en skola i kaos, skyller problemen på lärarna, pekar ut en riktning som innebär väldigt mycket jobb och genomgripande förändringsarbete till kass lön och med mycket litet inflytande eller förtroende för lärarnas professionalitet – och man dessutom säger att det görs för barnens bästa medan det bevisligen blir tvärtom (de mätbara resultaten sjunker ju) – kan man nog inte vänta sig något annat än ett minskande intresse för att verka i skolan.

Att använda sig av skolan som en tummelplats för politiska utspel verkar till sist ha blivit en bumerang i bakhuvudet på ansvariga politiker. För hur ska skolan någonsin kunna bli bättre om lärarna söker sig därifrån och studenterna hoppar av sin utbildning eller redan från början väljer bort yrket? Kanske hota med kvarsittning? Nej just det, skolplikten gäller bara eleverna. Och inte ens på dem funkar överdrivet kontrollerande och nedlåtande behandling motivationshöjande.

Tänkte inte på det.

(Eva-Lotta Hultén är frilansjournalist. Artikeln var publicerad som krönika i GP den 4 april)

27 Comments on “Eva-Lotta Hultén: Finns det någon som är förvånad?

  1. Jag tror att vi nu närmar oss den förda skolpolitikens fas 3. Fas 1 var “peka ut syndabocken”. Fas 2 var “reformera – skapa kaos”. Fas 3 blir “avveckla likvärdigheten”. Det handlar trots allt om att göra sig av med all kostsam barlast för att kunna satsa på en konkurrenskraftig elit.

  2. Vänta bara tills eliten upptäcker vad det kostar. Vad blir det då? Bröd och cirkusspel för massorna?

  3. Eva-Lotta Hultén spelar den gamla skivan på den ännu äldre grammofonen: “Lärarna är bra men får för lite resurser”. I klassrummet ska lärarna vara professionella, men tyvärr är en hel del inte det. Det kan inga resurser råda bot på. Innan detta går upp för försvararna av den gamla Dewey-skolan kan nog inga ändringar ske. Lärarutbildningen måste skärpas både vad gäller mål och metoder. Kunskapssynen måste förbättras och synen på teorier och forskning normaliseras.

  4. Bertil, nu var du är en ganska slarvig läsare. Läs en gång till så ser du att jag nämner både fortbildning och lärarnas attityd som viktiga faktorer.

    Självklart kan lärarna bli bättre – vilken yrkesgrupp kan inte det? Men hur ska det gå till utan att det kostar? För de flesta krävs erfarenhet, aktiv reflektion och fortbildning för att utvecklas. Eller känner du kanske till någon forskning som visar att ett bra sätt att utvecklas är att få höra intill leda att man är okunnig och har fel attityd?

    Hur ska det egentligen gå till när “kunskapssynen förbättras”, tycker du? Trolleri? Hot?

  5. Nej Eva-Lotta, det är det som använts hittills som har varit av en slags magisk karaktär, där ordkombinationer som kollektiv kunskap förorenat vårt språkhav. Synen på kunskap kan endast förändras genom en skolning
    i vetenskapligt tänkande där även statistiskt tänkande måste få plats, även om det för vissa själar låter trist och dumt. Nu sägs kunskap inte kunna innehålla “faktakunskaper” (vilket ord förresten!) när det i själva verket är så att kännedom om ett visst område alltid innehåller både ytliga faktakunskaper kännedom och djupare samband.

    Det forskningen visar tydligt är att den som är okunnig faktiskt själv är den sista som upptäcker detta eftersom denne då inte anar spännvidden av möjlig kunskap. Vidare visar forskningen att självkännedom
    är en god väg ur okunnighetens källare. Sedan Eva- Lotta, finns det inte forskning om allt. Men jag återkommer när nya rön dyker upp.

  6. Bertil:
    För mig framstår din första mening som rena goddag yxskaft – jag förstår faktiskt inte vad du avser att svara på i mitt inlägg, med den meningen.

    Vem/vilka är det som har sagt att kunskap inte kan innehålla faktakunskaper????

    Vad det gäller början på ditt sista stycke kunde jag inte hålla med dig mer.

    Och till sist: jag skulle verkligen uppskatta om du fortsättningsvis ansträngde dig mer för att underbygga dina egna påståenden med mer hänvisning till fakta, statistik och forskning (som ju är vad du själv efterlyser).

  7. Och så vill jag fortfarande veta hur du menar att det ska gå till rent konkret när “Kunskapssynen (…) förbättras och synen på teorier och forskning normaliseras”. Det kom ju liksom inget svar på det. Det är inte dina visioner jag vill ha nu utan hårda fakta och förslag på konkret förändringsarbete.

  8. Har du missat alla pedagoger som uttalat sitt förakt för fakta och ytliga kunskaper? Ledsen, kan inte hjälpa dig där. Det gäller att hänga med även i Ljungskile.

    Men Eva-Lotta, jag har inte krävt statistisk redovisning av dig här. Det jag menar är att under lärarutbildningen bör ett massivt sjok av metod ingå, däribland statistik så att lärare med viss lätthet kan förstå forskningen i tidskrifter och även se när dålig forskning presenteras i våra dagstidningar. Det behövs inte så stor insats. Det skulle jag kunna åta mig, faktiskt.

    Den första meningen var avsedd att alludera på ditt tal om trolleri. Du missade poängen igen.

  9. Hej!

    Eva-Lotta, en intressant artikel och din sista fråga till Bertil är väl berättigad. Vad menas med “Kunskapssynen …) förbättras och synen på teorier och forskning normaliseras”.

    Som jag tolkar denna utsaga bygger den på ett antagande att det i historien fanns en fas där något (t.ex. vetenskapen) var normal och sedan skedde något och nu är detta något (vetenslkap, kunskap etc.) onormalt. Den forskare som beskriver detta är Thomas Kuhn och han byggde utifrån detta upp en paradigmteori. Om hans teori är normal tolkar jag Bertils utsaga som att vetenskapen nu befinner sig i en fas där en gammal modell (världsbild) håller på att överges och olika vetenskapliga skolor strider om hur vetenskapen ska tolka (skol)verkligheten. Efter denna fas kommer, enligt Kuhn, ett nytt paradigm att etableras. Detta nya är då inte en återgång till det gamla utan till just ett nytt.

    Kuhn byggde sitt resonemang på naturvetenskapernas sociala historia. Samhällsvetenskapernas historia tolkar jag är något brokigare, med parallella paradigm och synteser mellan dem. Alltifrån metodstrider till verklighetsuppfattningsstrider och kunskapsstrider. Där vi idag kanske kan dela in dessa som Daniel Selden (2005) gör i sin sociologiska avhandling “Om det som är. Ontologins metodologiska relevans inom positivism, relativism och kritisk realism”.

    Om Daniel Seldens utgångspunkt stämmer, att vi idag har tre konkurrerande vetenskapliga paradigm, skulle jag mer vilja lyfta debatten från vad som är normalt till att antigen argumentera för ett av dessa paradigm (som Daniel Selden gör) eller försöka förstå respektive paradigms utgångspunkter. ontologiskt, epistemologiskt och metodologiskt.

  10. Låt oss vara överens om några fakta. OK?
    Astrologi är inte en vetenskap, oavsett vlken syn man än har på vetenskap.OK?
    Om jag frågar sex lärare i Gävle om hur de ser på ordning i skolan så kommer jag inte att få ett resultat som
    på minsta vis är gIiltigt för hela Sverige. OK?
    Däremot får man reda på vad dessa sex lärare anser om ordning i skolan. OK?
    Om man frågar dessa sex lärare om deras upplevelse av ordning i skolan så kan jag sedan inte påstå att jag vet något om hur lärare tänker i Sverige. OK

    Håller ni med om detta så är vi på samma spår. Kuhn kan vi ta en annan gång.

  11. OM vi har tre konkurrerande vetenskapliga paradigm (ref. Pär Engströms kommentar)
    OM vi samtidigt har en skolpolitisk hegemoni (ref. Carlgrens senaste artikel),
    OM skolans varje-dag-arbete präglas av kaos med odugliga lärare och okunniga elever (ref.överflödig)
    SÅ är det hög tid att finna annorlunda infallsvinklar och otänka frågeställningar.

    Lennart Swahn presenterar själva Lösningen på alla skolproblem i sin Vitbok. Lösningen är ett skinnerianskt inlärningssystem där kunskap ses som en mängd och lärandet sker “bit för bit” med hjälp av teknik och framtida obegränsad tillgång till energi. Det är en ny lösning på det sättet att den ska fungera som en fullständig lösning för alla åldrar och för alla ämnesområden.

    I kommentarerna till Carlgrens artikel föreslogs en Skolvision och en turné i landet. Skolvisioner presterar kommunala skolpolitiker på löpande band, ofta utan bifogad budgetering. Men detta skulle vara något annorlunda, något konkret och möjligt? En fräsch idé är att visioner inte enbart omfattar äldre elever och ämneslärare utan även den grundläggande läs- och skrivinlärning samt logiskt-matematiskt lärande som rimligtvis bör ha en betydelse. Om vi med “skolan” avser hela skolväsendet och inte halva?

    Kanske kan vi lämna Temat “vems fel är det”? Alternativet är att jag erkänner att allt är mitt fel, jag har rört mig i utbildningssektorn under ca 50 år på de flesta nivåer och med olika uppdrag så jag måste rimligtvis ha bidragit till mycket dumheter.

    I övrigt håller jag helt och fullt med Bertil Törestad: insikten om egen okunskap är den högsta kunskapen.

  12. Hej Bertil och Majken!

    Om ni två är överens om att insikten om egen okunskap är den högsta kunskapen så håller jag med er.

    Men sedan fins det trådar som är möjliga att missuppfatta, om man vill det. Det kanske är därför som en skoldebatt tenderar att ha en förmåga att hamna på olika kunskapsvägar.

    Om sex lärare arbetar på samma skola så kanske det är bra att de samordnar sin okunskap, försöker hitta ny, kanske delvis gemensam kunskap. Är detta möjligt? Är det önskvärt?

    Om det i Sverige finns kanske 100 000 – 200 000 lärare kanske även de vill ha någon form av delvis gemensam kunskap, delsvis ålders- och ämnesspecifik kunskap. Är detta möjligt? Är det önskvärt?

    Om 100 000 – 200 000 lärare vill ha någon form av delvis gemensam kunskap som dels är giltig för hela lärargruppen och delar av lärargruppen, dels användbar i en mängd specifika situationer av de sex lärarna som tillsammans vill utveckla sitt arbetslag. Är detta möjligt? Är detta önskvärt?

    Om dessa olika kunskapsförslag uppfattas både som möjliga och önskvärda. Hur ska vi då gå tillväga för att utveckla denna kunskap? Är det möjligt att våra samlade okunskap accepterar förslag från de tre skisserade paradigmen? Och för säkerhet skull, i inget av dessa paradigm räknas astrologi in.

    Till Majken!
    Jag håller helt med dig vad gäller prioritering. Och här kanske vi inte behöver framhålla vår gemensamma okunskap. Grundläggande satsning på läs- och skrivinlärning och en satsning även på matematik. Och tro det eller ej, jag tror att det där inte bara finns okunskap, utan mycket kunskap i Sveriges skolor.

  13. Bertil, först skrev du: “Nu sägs kunskap inte kunna innehålla ”faktakunskaper” ”

    När jag då frågade: ” Vem/vilka är det som har sagt att kunskap inte kan innehålla faktakunskaper????”

    fick jag svaret: “Har du missat alla pedagoger som uttalat sitt förakt för fakta och ytliga kunskaper?”

    Är du medveten om att ditt svar faktiskt inte är ett svar på den fråga jag ställde? Förutom att jag betvivlar att särskilt många pedagoger föraktar fakta (jag har aldrig träffat någon sådan, nej – och dina privata tolkningar intresserar mig inte – ge mig citat om du tänker driva den tesen vidare här) så bör man göra en klar distinktion mellan att känna förakt för ytliga kunskaper och att säga att “kunskap inte kan innehålla fakta”. Det är ju för jösse namn två helt olika saker.

    Du är en mästare i att inte svara på konkreta frågor du får, snurra in dig i nya resonemang som inte hade med de ursprungliga att göra, antyda att dina meningsmotståndare sagt saker de inte sagt och sedan argumentera utifrån dessa av dig påhittade ståndpunkter. Och när man ber om fördjupande förklaringar får man ytligt blaj till svar (jag syftar främst på den där kunskapssynen som ska förbättras genom att lärarna får ett sjok av statistikkunskaper på lärarutbildningen…).

    Vem var det som tyckte om att kasta ordet “flum” efter folk?

    Ja, nu är jag rätt trött på allt förbankat tjat om “flum”. Kan man inte ens ge en vettig och begriplig definition av vad man egentligen menar med ordet så bör man börja med att städa framför egen dörr.

  14. Och jag kanske ska tillägga att det sista stycket inte är specifikt riktat till Bertil utan till alla som klistrar etiketten “flum” på allt de inte gillar.

  15. Eva-Lotta skriver: “De tio senaste åren har dessutom söktrycket sjunkit från 1,7 till 1,2 förstahandssökande per plats.”(Slut citat)

    De som söker, de söker SO- och språkutbildning. Ingen eller nästan ingen söker till matematik, fysik, kemi eller biologi. Det finns snart ingen utbildning kvar inom dessa ämnen. Det är allvarligt!

  16. Bertil.
    Ja, det vet jag väl att det var jag som skrev kommentaren? Det finns någon sorts bumerang i din fyra rader adresserade till mig, det inser jag, men budskapet är fördolt.
    – Ja, jag har talat om “skinnerianskt” och det finns en hänvisning till Lennart Swahns kommentar sju steg tidigare i kommentarsfältet. Lennart Swahn har talat om ett förslag till lösning “på alla skolproblem”.
    Lennart Swahn har en länk till sin Vitbok i sin kommentar sju steg tidigare. “Skinnerianskt” och “fullständig lösning” hade med Lennart Swahns vision att göra. Hoppas du hittar till Lennart Swahns kommentar och länk så klarnar det.
    – Ja, jag har talat om kaos i min kommentar och antog att det inte var okänt att den bilden emellanåt lyfts fram i media. Det hade tagit tid att leta efter exakta referenser och vi har inte heller det kravet på oss i kommentarerna. Men oordning och inkompetenta lärare och okunniga elever är uttryck som även förekommit i SOSdiskussionerna om jag minns korrekt? Så jag anser att jag kan tänkas ha tillåtelse att använda ordet “kaos”.
    – För säkerhets skull: Ingrid Carlgren talade om “hegemoni” i sin senaste SOSartikel och referens finns i min text. Men det kom du kanske ihåg, att det var Ingrid Carlgren som skrev om det?
    – Ja, jag har talat om dumheter. Kom på det alldeles själv! Och det hade endast bäring på mig själv, så där har jag kanske frikort?
    – Enbart sista raden i min text var adresserad speciellt till dig och var en bekräftelse på ett påstående du gjort sex steg tidigare i kommentarsfältet. Hoppas du hittar det.

    Min kommentar var ovanligt tydlig med ovanligt många hänvisningar och referenser till tidigare inlägg och därefter följde en egen tanke om “nya infallsvinklar”. Inte så ostrukturerat att tankegången var obegriplig för en van läsare?

    För mer än ett år sedan, eller mer, deklarerade jag att jag inte ville använda min tid till den här typen av “debatt”, som jag ägnar mig åt i skrivande stund,och jag drog mig ur SOSkommenterandet. Då svarade du mig, Bertil, att man måste tåla debatt och mothugg. Ja – men inte illvilliga misstolkningar och påhopp. Förra gången jag lämnade ringside hade du klistrat några etiketter på mig utan att ha minsta kunskap om mitt yrkesliv, nämligen “Lycksökare” och “Konsult”. Det var för mig kränkande och nedlåtande, vilket väl var avsikten. Sedan en kort tid har jag åter gjort några kommentarer i SOS – men den här gången inväntar jag inte några epitet. En rak och ärlig och saklig debatt är inspirerade. Detta är inte inspirerande utan endast en bortkastad timme av mitt återstående liv.
    Vad är det egentligen du är så himla arg på Bertil?

    Tack och ajö, nu gör jag inte ett försök igen – och när en enda kvinna hoppar av debatten minskar inslagen från kvinnor med cirka 30% – 40%, skulle jag tro. På tal om statistik.

  17. Men Majken, jag är inte arg. Att diskutera och att ha olika åsikter innebär inte att man är arg. Jag tog fram några ord du själv använt och som knappast kan kallas argumentativa och du blir just ilsken. Jag misstänker att du med ärlig debatt menar diskussioner där åsikterna nästan sammanfaller. Det kallar jag för min del samtal.

  18. Till Majken!

    Jag tycker det är väldigt tråkigt att du hoppar av, men jag förstår dig. Jag tyckte det var ett bra inlägg (för mig kom det fram en del nytt, t.ex. om ett av de tidigare inläggen). Dessutom var inlägget sakligt (som jag ser det). Det känns just nu lite meningslöst att vifta med forskning men enligt en studie (jag bemödar mig nu inte att leta upp referensen) så är just sammanfattningar ett sätt att komma vidare i en diskussion.

  19. Bertil!

    Jag tycker Eva-lottas artikel var bra! Den tog upp ett tema som måste upprepas. Hon skriver: “Att använda sig av skolan som en tummelplats för politiska utspel verkar till sist ha blivit en bumerang i bakhuvudet på ansvariga politiker. För hur ska skolan någonsin kunna bli bättre om lärarna söker sig därifrån och studenterna hoppar av sin utbildning eller redan från början väljer bort yrket?”(Slut citat)

    Vad är du inte gillar i artikeln?

    Att det saknas kunniga lärare i ämnen som matematik, fysik, kemi och biologi tycker jag är allvarligt. Vad tycker du? Anledningen är ju att politiker har tagit lärarnas löner och stoppat i egen ficka och dessutom lagt sig i själva ämnespedagogiken som de inte förstår ett dyft av. Visste du inte det?

    Jag vill ha större frihet för lärare, mindre byråkrati och bättre lärarlöner. Att rektor tvingar lärare att undervisa i ämnen de inte är utbildade för är groteskt. Är vi överens?

  20. Jag trodde vi var i stort överens.Det är just den unkna kunskapssynen som gjort att vi inga matematiklärare har av klass. Inte är det politikerna som lärt matematiklärarna att undervisa på fel sätt? Nu går du lite för långt i din tro på deras inflytande.

    Det jag inte gillar i artiklar om skolans dilemma är när lärarna helt glöms och bara ses som några som ska tillföras mer resurser så blir de plötsligt bra undervisare.

  21. @Majken: Jag tycker att du skrev bra och du uppmanar till något konstruktivt. Det är sällsynt så jag hoppas att du trots allt orkar fortsätta påminna mig och andra om detta. Mina erfarenheter av internet/forum är att det är lätt att missförstå varandra och dessutom svårt att diskutera sakligt – eftersom vi ofta har den egna synen för ögonen och därmed svårt att ta till oss av andras erfarenheter. Det gäller mig med.

    @Bertil: Du kanske inte kan se det själv, men åtminstone jag får intrycket av att du är arg. Eller kanske besviken?

    Efter att ha läst din blogg och följt dina kommentarer i internet-pedagogsfären kan jag konstatera att du har svårt att erbjuda någon lösning på de problem du ser – mer än att återgå till en traditionell psykologi, statistik och positivism. Därför blir det lite konstigt att du inte vill kännas vid BF Skinner, som annars borde passa dig (och din kunskapssyn) rätt bra?

    Jag tycker överhuvudtaget att det känns lite vemodigt att det blir så upprörd stämning att folk tar illa vid sig. Det stämmer inte med min definition av diskussion eller debatt. Inte ens ett samtal passar in på det.

    Det passar mer in på definitionen av ett gräl och vad har man uppnått då?

  22. Bertil! Du skriver:

    “Det är just den unkna kunskapssynen som gjort att vi inga matematiklärare har av klass. Inte är det politikerna som lärt matematiklärarna att undervisa på fel sätt?”(Slut citat)

    Bristen på matematiklärare har inget med någon kunskapssyn att göra. Det är politikerna som tar skolpengarna som skulle gått till undervisning och lärarlöner för att öka sina egna löner och belöna sina vänner med byråkrattjänster. Lärarlönerna har sjunkit (jämfört med andra grupper) med mer än 30%. Det tror jag du vet! Politikerna har då höjt sina löner samtidigt. Det är en ekonomisk utsugning av de medel som borde gått till undervisningen, men som nu går till byråkrati.

    Just ungdommar med kunskaper i matematik är eftersökta. Få av dem vill bli lärare med dålig lön. Därtill kommer att en växande byråkrati pressar lärarna till sämre arbetsförhållande och mindre inflytande. Det är lön och arbetsförhållande inte kunskapssyn som får lärarna att fly skolan.

    Du skriver: “Det jag inte gillar i artiklar om skolans dilemma är när lärarna helt glöms och bara ses som några som ska tillföras mer resurser så blir de plötsligt bra undervisare.” (Slut citat), Det är ett dilemma – precis som du säger.

    Det är inte svårt att avgöra vilka lärare som är bra undervisare i ett ämne, i en årskurs och för elever av viss standard (normal, hjälpklass). Det gäller provår och certifiering. Läraren får visa vad han/hon kan åstadkomma och bli effektivt bedömd. Men tyvärr måste det ta några år efter alla försummelser och misslyckanden.

    Certifiering blir nyckeln till högre lön, men det måste bli avsevärt högre lön. De 30% som lärarna berövats måste kompenseras fullt ut för. De lärare som inte hinner certifieras får ligga kvar på sin lägre nivå ett eller två år.

    Pengarna tas genom att kommunerna hindras ta någonting av skolpengen. 100% skall gå direkt till skolorna utan att kommunen kan ta något för egen del. Så får skolan pengar till undervisning!

    Det behövs mycket mer än så. Hela skolorganisationen måste effektiviseras. Men lärararnas undervisning är den enskilt största faktorn för att förbättra skolan.

  23. Bertil!

    Det är nog bättre att ge alla lärare en högre lön även om okvalificerade lärare får lika hög lön som kvalificerade. konkurrensen får slå ut de svagare. Huvudsaken är att utbildningen får sina pengar tillbaka från kommunpolitikerna.

    Det garanterar tillströmningen till läraryrket effektivare än att konstra med någon slags legitimation. den kan komma efteråt. Är inte det bästa lösningen. Den har framförts av lärarförbundet och om det blir känt bland elever och föräldrar att de blir lurade och får helt okvalificerade lärare, så kanske ändå kommunerna kan tvingas lämna tillbaka lärarnas löner.

  24. Karl Asp

    Återigen förväxlas debattlusta med ilska. Tillskrivande av ilska och andra mindre vackra bevekelsegrunden är en form av pajkastning som inte heller hör hemma i en sansad debatt. Min syn är på skolan är glasklar om man följer min blogg lite noggrannare och utan skygglappar; jag vill inte ha behaviorism (vad får man det ifrån!?) utan en sund och lugn kunskapssyn där man förstår att lärande sker ständigt, oftast på ett automatiserat sätt och ibland i skolan på ett mer organiserat sätt. Att det senare lärandet bör styras mot kritiskt tänkande är klart, men synen på vetenskap får inte urholkas så att fel-rätt-tänkandet överges för en slags postmodernistisk hållning, där alla upplevelser är sanna och ska rapporteras i vetenskapens namn.

    Den enligt mig felaktiga kunskapssynen kommer tydligast fram i den pedagogiska forskning, där slumpmässiga och fåtaliga intervjuer genom tillkrånglade analyser görs om till en slags förståelseberättelser, som nog kan vara intressanta i sig men som inte ger den verksamme läraren någon som helst vägledning. Typexempel på den forskningen finns i forskning från Modellskoilan i Gränna där jag recenserat en typisk avhandling på min blogg och på

    http://www.newsmill.se/artikel/2012/03/26/fenomenografin-riskerar-att-leda-fel

  25. Det finns någon märklig inställning/föreställning att speciellt inom utbildningsområdet och dess forskning skall finnas en enda metod. Alla andra metoder än de traditionella är flum eller fullständigt värdelösa för en del. Inte minst en del utbildningspolitiker. Istället för att faktiskt se att det är vad man skall undervisa eller forska om som bestämmer metoden.

    Inte ens inom ett och samma ämne kan man använda exakt samma metod?! Allt beror på vilken typ av kunskap det handlar om. Inte ens om man skall mäta kunskapen eller måluppfyllelsen är det möjligt att tillämpa samma metod. Om man skall få eleverna att lära sig fakta, eller syfta till att få dem att förstå sammanhang gör man inte på samma sätt. Men det tycks finnas en föreställning om att det är just vad man skall göra.

    Det pedagogiska området omfattas av en mångfald av elever, studenter och lärare, samt en mångfald av kunskapsområden och inte minst olika former av hur vi lär oss. Hur kan man då sträva efter att undervisningsmetoden för detta skall vara densamma överallt.

    Om man förväntar sig när man börjar på lärarutbildningen att det skall vara på ett visst sätt och upptäcker att det finns många olika sätt, är det kanske inte så förvånande att en del hoppar av.

    Och nu är det inte förvånande alls, därför förväntan är väl för en del att det är en usel utbildning och den minsta lilla sak som kan vara en bekräftelse på det, kan innebära avhopp. De flesta stannar ändå kvar.

Lämna ett svar till Göran Tullberg Avbryt svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »