Olle Holmberg

SOS:s mångårige redaktör Olle Holmberg avled den 3 januari. Hans röst har tystnat. Men lyssnar vi uppmärksamt kan vi ännu länge höra den.

För ett decennium sen var det många som var trötta på en ganska ensidig och negativ skoldebatt. En del var också missnöjda med att ständigt få sina debattartiklar i retur från tidningarna. En idé dök upp. Vi kunde skapa en ”De refuserades salong” på nätet. Där kunde returnerade artiklar publiceras med uppgift om var och när de refuserats. Olle och Jan talade om detta på lärarutbildningen i Malmö. Men med tiden blev vi tveksamma till om det verkligen skrevs så många artiklar som sedan refuserades. Kanske vore det bättre att tänka lite större.

Så föddes tanken på en webbtidskrift för en – som det hette i introduktionen – ”fördjupad och kritiskt granskande utbildningsdebatt”. Men vad skulle den heta?

­ SOS!

­ Vadå SOS?

­ SOS ­ Skola och Samhälle. Det var väl skolfrågor och samhällsfrågor vi ville debattera?

Olle tog tillsammans med några andra tag i idén, han bildade en redaktion och ordnade med pengar från Lärarutbildningen i Malmö. Olle drog från början det tunga lasset, satt med IT-konsulten och utformade sidan, tog kontakt med skribenter, påminde dem om att de lovat skriva och publicerade alla artiklar innan Sten Svensson med tiden kom in i redaktionen. Göran skötte allt det administrativa och arbetet med kommentarsfältet. Vi andra skrev och redigerade artiklar och försökte så gott det gick få folk att skriva i SOS.

Olle hann också med att skriva artiklar, alltid konkreta, slagkraftiga och med en tydlig poäng. Mer än något annat ville Olle att SOS skulle vara ett forum för lärare. Han arbetade enträget med att få lärare att skriva utifrån sina kunskaper och erfarenheter. Han ville att klassrumsverkligheten skulle bli synlig i en skoldebatt som oftast befann sig långt från den verkligheten eller laborerade med fria fantasier om hur den såg ut. Så blev det tyvärr inte i någon större utsträckning. Lärare var hårt pressade av yttre krav och hade inte mycket tid över för skrivande. Hur annorlunda hade det inte varit på 70-talet när vi började reflektera över vår egen undervisning. Nu kan vi – och det skulle ha glatt Olle – se fram emot att pressen med tiden lättar för lärare och lärarutbildare och skapar utrymme för deras deltagande i skoldebatten.

Göran Levin

Jan Thavenius