Skola och SamhälleMarc Smith: Varför blir vi inte övertygade av fakta?
Varför har vi så svårt att ändra uppfattning, till exempel om myter om lärande, även när fakta går emot vad vi tror? Marc Smith beskriver backfire-effekten, som kan vara en förklaring (red.)
Att ändra uppfattning om en djupt rotad övertygelse kräver ansträngning, särskilt när bevisen helt överväldigande går emot vad vi tror är sant. Jag syftar här inte på avsiktlig manipulation av människor med tvivelaktiga medel, som storskaliga kampanjer med propaganda, utan på människors vardagliga föreställningar om vad de ser som sant och falskt. Vi kan se detta på en större skala, som klimatförändringar, vacciner eller politiskt laddade ämnen som invandring, eller så kan vi tillämpa det på utbildning och lärande, beträffande så kallade myter om lärande. Vi kan naturligtvis hävda att beläggen i sig är partiska, och till viss del är det sant, men när de är konsekventa i många studier, har granskats av andra och i allmänhet befinns vara både internt och externt giltiga och kan generaliseras bortom den initiala kontexten för experimentet, så borde det bli svårare för oss att hålla fast vid föreställningar som strider mot sådan evidens. Trots det kan vi fortfarande avfärda evidens, trots att den följer dessa normer, på grund av att den inte stöder vår övertygelse, vår agenda eller någon annan aspekt av vår självuppfattning.
Så varför fortsätter vi att förkasta evidens? Backfire-effekten innebär att när vi presenteras med bevis som är oförenliga med vår uppfattning, förstärker vi i realiteten våra felaktiga övertygelser. Att till exempel tillhandahålla fakta till människor som tror att vaccinationer är osäkra, kan faktiskt minska chanserna för vaccination, i stället för att öka vaccinationerna. Backfire-effekten kan helt enkelt vara ett symptom på en inneboende aversion mot förändring. I allmänhet gillar folk inte förändringar, vilket är anledningen till att annonsörer och marknadsförare alltid kommer med helt nya idéer för att få dig att köpa deras varumärke snarare än konkurrenternas. Vi kan naturligtvis dras till nyheten hos en ny produkt, men många av oss kommer fortfarande att med tiden återgå till våra tidigare val.
Men det finns något intensivt personligt med att förändra en tro som utgör del av kärnan i vem vi är. Återigen kan detta förklara vår tendens att rösta på samma politiska parti under hela livet. Vi håller fast vid det vi vet och avviker sällan från det. Dessutom kan vi till och med ha en falsk tro på politiska partiers kontinuitet, till exempel att Storbritanniens konservativa parti under Margaret Thatcher var ideologiskt detsamma som det för närvarande är under Johnson (och detta gäller för alla politiska partier över tid). Att vi beskriver oss själva som konservativa, liberala, socialister eller vad som helst annat ,säger något om vår övertygelse på ett väldigt personligt plan. Vi försvarar därför vår åsikt, eftersom om vi inte gjorde det skulle det kännas som självsabotage. Det är kanske därför, i utbildningstermer, som de som beskriver sig som progressiva och traditionalister (se min blogg här om prog/trad-debatten) sällan håller med varandra, även då de ställs inför överväldigande bevis. Vår självuppfattning (vår identitet eller personliga ideologi) kan försvåra ansträngningar att assimilera ny information in i aktuella scheman, vilket resulterar i assimileringsbias, men det finns också ett känslomässigt inslag i att ändra vårt tänkande. När vi presenteras för bevis som strider mot vår uppfattning, behandlar hjärnan den nya informationen som om den skulle vara ett yttre hot. Som ett resultat försvarar vi oss mot vad vi omedvetet uppfattar som en personlig attack, på samma sätt som kroppen utlöser fight or flight-instinkten.
Brendan Nyhan, professor i statsvetenskap, anser inte att Backfire-effekten är så vanlig, och att människor uppdaterar sina övertygelser baserat på faktainformation. Varför är då åsikter polariserade? Exponering behöver inte leda till backlash och åsikter förändras med tiden. Men även efter korrekt assimilering av den nya informationen, kan människor ändra sina övertygelser endast tillfälligt, och vända på dem senare eftersom den nya informationen fortfarande inte är förenlig med personens självuppfattning. Ny information kan därför mycket väl lida av ytlig bearbetning på grund av denna inkonsekvens. Jag har tidigare diskuterat illusionen av förklaringsdjup. Illusionen av förklaringsdjup hävdar att vi har mindre kunskap om ett ämne än vi tror att vi har, en fördom som avslöjas när vi förväntas förklara ett specifikt fenomen. Människor som är mer benägna att förkasta ny evidens är också mer benägna att tro att deras kunskap är djupare än den är – de har inget behov av bevis eftersom de antar att de vet allt ändå. Den här studien fann faktiskt att de personer som var mest säkra på sin kunskap om välfärdsprogram i USA, i verkligheten hade mycket mindre kunskap än de som var mindre säkra. Vi kan se en liknande snedvridning i den så kallade Dunning-Kruger-effekten, men också i denna artikel som antyder att effekten kanske inte är verklig.
Att vara medveten om våra fördomar, ta ett steg tillbaka och kritiskt granska våra övertygelser är delar av det koncept som kallas metakognition. Detta skulle innebära en medvetenhet om hur människor lär sig, de processer som är involverade och hur och varför dessa processer kan spåras i vårt lärande. Det inkluderar också element av assimilering och felkorrigering, att identifiera fel i vårt tänkande och proaktivt arbeta för att åtgärda dem. Problemet här är att vi antar att vi kan göra detta helt enkelt genom att utsätta oss för bevis och fakta, när vi i verkligheten kommer att ha svårt att förkasta felaktiga övertygelser och ersätta dem med mer ”korrekta”. Omvänt är det mycket naivt att förvänta sig att andra ska ändra sina egna övertygelser därför att vi har försett dem med nya bevis, ett antagande som lyfter fram våra egna fördomar, såväl som andras.
Marc Smith är auktoriserad psykolog, frilansskribent och tidigare lärare. Han bloggar regelbundet om lärande och kognition, och ovanstående text publicerades i sin engelska ursprungsversion den 15 mars. Han finns på Twitter som @marcxsmith.
Bild: Josh Calabrese
One Comment on “Marc Smith: Varför blir vi inte övertygade av fakta?”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Ett annat sätt att se på fakta är att sätta dem i relation till de värden man har. Bengt Molander säger om Donald A. Schöns begrepp teori-i-användning att en sådan teori består av ”värden, underliggande antaganden och strategier”. Ofta är underliggande antaganden inte alls säkra fakta utan sådant vi tror eller misstänker, de kan vara fördomar och missförstånd. Hur det förhåller sig med den saken är ointressant till dess att vi börjar handla utifrån dem för att förverkliga ett eller flera värden − då handlar det inte längre om filosoferande utan om hur vi vill påverka verkligheten. Och blir det inte alls som vi hade tänkt oss ger detta anledning till kritisk granskning av våra underliggande antaganden.