Marcus Samuelsson m. fl. – Didaktiskt ledarskap: Att leda genom att undervisa

Det finns ett behov av ett nytt begrepp som fångar det essentiella i lärares uppdrag. Lärares uppdrag handlar om att leda eleverna till nytt lärande. För att fånga detta behövs ett fält som riktar in sig mot lärares didaktiska ledarskap, skriver Marcus Samuelsson m. fl. (red.)
Forskning om sammankopplingen mellan lärares ledarskap och ämnesundervisning är idag sparsam. Det kan bero på att det finns två starka och etablerade forskningsfält. Det ena fältet är forskning om ledarskap i klassrummet, som på engelska benämns classroom management. Det andra fältet är olika typer av ämnesdidaktisk forskning. Detta är två ofta helt separata fält. Det uppkommer dock flera problem med att se detta som olika forskningsfält. I lärares arbete är dessa delar tätt sammanflätade. Organiserandet av undervisningen och hur ämnesinnehållet hanteras och synliggörs är avgörande ingredienser för ledarskapet i klassrummet. Det sätt klassen leds på har omvänt även avgörande betydelse för vilken undervisning som bli möjlig att genomföra. I Samuelsson och Samuelsson (2017) beskrivs hur en framgångsrik matematiklärare med ett mycket tydligt ledarskap framför allt undervisar och möter eleverna på den nivå de är i sin matematiska förståelse. Ledarskapet och undervisningen går då inte att separera, utan är tätt sammanlänkade.
Det didaktiska ledarskapet berör således lärares kärnuppdrag; att leda undervisning. Begreppet har också potential att överbrygga uppdelningen mellan fostrans- och kunskapsuppdraget. Det didaktiska ledarskapet kan synliggöra färdigheter och förmågor som lärare behöver för att bedriva undervisning som leder till att elever utvecklas kunskapsmässigt, socialt och som kritiskt tänkande medborgare. Till skillnad mot det redan etablerade begreppet ”pedagogiskt ledarskap”, fokuserar didaktiskt ledarskap på lärares arbete med undervisning av elever. Det pedagogiska ledarskapet fokuserar oftast på skolledares ledarskap.
Ingen föds vare sig till ledare eller till att vara en utmärkt ämnesdidaktiker. Det är förmågor och färdigheter som går att träna upp. Ett tydligare fokus på det didaktiska ledarskapet är därför nödvändigt för att utveckla en praktik som uppmärksammar hur dessa båda områden relaterar till varandra, det vill säga relationen mellan ledarskap och ämnesundervisning. Eftersom de inte bara sker samtidigt, utan också påverkar varandra, så behöver det i lärarutbildning, vidareutbildning av verksamma lärare samt inom forskning finnas möjlighet att titta på båda områdena samtidigt. Det möjliggör att vi kan få mer kunskap om hur lärares undervisning kan kopplas till ledarskapet i klassrummet och därmed till elevernas lärande.
Under lärarutbildningen blir det särskilt viktigt att studenterna ges möjlighet att träna upp dessa förmågor. Av det följer att lärarutbildningen behöver öka inslag av sådant som är direkt kopplat till läraruppdraget. Lärarstudenter bör erbjudas undervisning där de får möjlighet att omsätta teorier i praktiska erfarenheter. Lärarstudenter beskriver en känsla av professionell otillräcklighet och att de inte alltid känner sig förberedda på att möta den komplexa arbetssituationen som lärare (Lindqvist, Weurlander, Wernerson, & Thornberg, 2017). Därför behöver lärarstudenterna få möjlighet att träna på att leda och undervisa och att då göra medvetna val rörande hur de didaktiskt hanterar ämnesinnehållet och hur de bemöter och hanterar elever i undervisningen. Den verksamhetsförlagda utbildningen har en viktig roll, men den räcker inte. Den resterande studietiden behöver också innehålla träning, i form av till exempel rollspel om undervisning, analys av undervisning och simuleringsträning. Teorier som lärs ut kan då i större utsträckning bearbetas och omvandlas till konkreta verktyg som lärarstudenter kan använda och som går att koppla till helheten i lärares komplexa uppdrag.
Lärarbristen är idag stor och många utbildade lärare väljer att lämna yrket. En bidragande orsak kan vara utmaningen att leda undervisningen och samtidigt säkerställa att eleverna lär sig det som beskrivs i läroplanen. Ett systematiskt arbete med att utveckla lärares didaktiska ledarskap kan motverka lärares frustration över att de behöver ägna all tid åt att hantera konflikter och utmanande beteende, och därför tvingas göra avkall på själva ämnesundervisningen. Vi behöver mer kunskap om hur undervisningen i sig kan bidra till studiero och på så sätt skapa en miljö där elever utvecklas och lär. Det finns en uppfattning hos lärarstudenter om att ledarskapet främst handlar om den sociala delen av läraryrket. Rytivaara och Frelin (2017) beskriver att lärares förhållningssättet då blir att först skapa relationer och att få alla att må bra, så att det sedan blir möjligt att undervisa. Detta förhållningssätt framkommer ofta också hos verksamma lärare, men kanske är det inte en helt korrekt beskrivning. Körling (2015) framhåller hur relationsskapandet med eleverna kan ske genom mötet i ämnet. Det innebär att en god ämnesundervisning kan påverka klassrumsklimatet och relationerna i klassen. Samtidigt finns det så klart även delar av ledarskapet som är oberoende av vilket ämne som är i fokus. Det finns också grupper av elever som är så utmanande att det är svårt att hitta ingångar till och metoder för att komma igång med undervisningen. Detta är också områden som vi behöver nya perspektiv för att förstå.
Begreppet didaktiskt ledarskap beskriver kärnan i lärares arbete; att leda genom att undervisa eller undervisa genom att leda. Om forskning, lärarutbildning och lärarfortbildning i större utsträckning kan koppla samman ledarskapet och ämnesundervisningen tror vi att det går att beskriva och hitta nya redskap för att hantera de utmaningar lärare möter i sitt yrke. Vi tror att perspektivet kan komma till nytta för verksamma lärare, skolledare, lärarstudenter, lärarutbildare och forskare. Vi vill med denna artikel bjuda in till att diskutera och definiera begreppet didaktiskt ledarskap som vi tror har förutsättningar att bidra med nya perspektiv och nya ingångar i både forskning och i lärares dagliga arbete.
Marcus Samuelsson, Lisa Kilman, Henrik Lindqvist, Camilla Prytz, Cecilia Sveider, Anja Thorsten och Ann-Sofi Wedin vid Linköpings universitet.
Martin Karlberg, Andreas Andersson, Jonas Johansson och Malin Tväråna vid Uppsala universitet.
Bildkälla: NeONBRAND, Unsplash
Referenser
Körling, A-M. (2015). Undervisningen mellan oss: pedagogiska utmaningar. Stockholm: Lärarförlaget.
Lindqvist, H., Weurlander, M., Wernerson, A., & Thornberg, R. (2017). Resolving feelings of professional inadequacy: Student teachers’ coping with distressful situations. Teaching and Teacher Education, 64, 270–279.
Rytivaara, A. & Frelin, A. (2017). Committed to trouble : Learning from teachers’ stories of challenging yet rewarding teacher-student relationships. Teaching and Teacher Education, 68, 12-20.
Samuelsson, M., & Samuelsson, J. (2017). Proficient classroom management through focused mathematic teaching. Problems of education in the 21st century, 6, 634-651.
Hej,
Tack för inbjudan till diskussion!
En praktisk fråga: var har ni tänkt att denna diskussion ska äga rum? I ett forum på nätet, genom artiklar i tidskrifter och/eller på konferenser?
Hej,
Er artikel speglar en vilja till ökande helhetssyn – bra!. Men när ni talar om ”kärnan i lärares arbete” känns det lite tomt. Vad döljer sig bakom orden ”undervisa” och ”leda”? Det centrala i skolans verksamhet, kärnan, är ju elevernas arbete som syftar till lärande. Jag saknar i artikeln en koppling mellan didaktiskt ledarskap och detta lärande. Hur ser ni på lärande, vad är det för någonting? Och hur ser ni på kunskap, vad är det för någonting?
Hej!
Tack för bra och intressant inspel om en lärares uppdrag. Hur, var och när tänker ni er möjligheter till att diskutera och definiera begreppet didaktiskt ledarskap?
Det är inte ett tecken på professionell styrka att kidnappa ett annat ämnesområdes abstraktion. Abbott 1988, s 103, visar att ”business management” trots många försök aldrig lyckats bli en exklusiv jurisdiktion.
Lärarkåren däremot, där 2-vägs-kommunikation är så väsentlig, skulle förlora genom begreppet ”ledarskap”.
Nya trender är kanske på väg genom HRM-professuren (Human Resource Management).
http://www.kunskapsvetenskap.se /Human relation-resonemang Tengblad & Holm/
Intressant och viktigt. Att fokusera det sociala framför ämnet är en snubbeltråd som tyvärr förekommer på flera ställen och särskilt då i utsatta områden. Det medför sänkta förväntningar på eleverna och projektionen av oförmåga/omognad kan internaliseras av elever – särskilt om de lever i socioekonomisk utsatthet. Det är mycket viktigt att det är ämnets utveckling och lärandet som bör stå i fokus för det relationsskapande arbetet. Men naturligtvis behöver vi också bry oss om och samtala med elever om andra ting.
Bra att ni vill förskjuta fokus till ämnesdidaktiken och att ni förstår att det inte finns någon renodlad metodik som fungerar i alla situationer. Dock ligger det risk i sådana formuleringar – ”Begreppet didaktiskt ledarskap beskriver kärnan i lärares arbete; att leda genom att undervisa eller undervisa genom att leda – ” att ni kommer att följa i samma spår som tidigare trender som normativ feedback el dyl.