Martin Lackéus: Kunskapsskolan utan mening är en dogmatisk och spöklik zombieskola

De Fullständigt Levande och Unika Människor (F.L.U.M.) som befolkar skolan måste, menar Martin Lackéus, få vara utgångspunkten i undervisningen utifrån “djupt mänskliga förmågor” som hjälpsamhet, kreativitet och engagemang. En förlegad dualism mellan kunskapsskola-flumskola står i vägen.  (Red.)

Image by Jennifer Garcia, Creative Commons license

För mer än sjuttio år sedan publicerade filosofen Gilbert Ryle (1949) sin numera berömda attack på ett feltänk västvärlden har levt med ända sedan René Descartes tid på 1600-talet. Ryle påpekade det naiva i att försöka separera människors tankar från deras kroppar, en bland filosofer ökänd så kallad ”mind-body dualism”, se Easton (2013). Ryle framställde det som närmast skrattretande att tro att sinnet skulle vara ett litet spöke som bor i och via små spakar styr en sorts köttmaskin vi kallar människokroppen. Han kallade det (Ryle 1949, s.15-16) för en ”dogma of the Ghost in the Machine”, ett absurt ”kategorifel”, ungefär lika dumt som att vandra runt på ett universitetsområde bland alla olika byggnader och fråga sig ”men var ligger själva universitetet?”.

Sjuttio år senare lever dock Descartes gamla 1600-talsdogma om det mentala sinnets separation från den inkännande och socialt deltagande människokroppen i allra högsta grad kvar i den svenska skoldebatten. Dogman yttrar sig i likaledes naiva men ändå återkommande rop på att kunskapsskolan ska råda bot på flumskolan. Elevers kognitiva förmågor (”spöket”) sägs behöva isoleras och befrias från de sociokulturella kroppsliga förmågor och känslomässiga attityder progressivismens lärare och forskare sägs vurma för (”maskinen”). Känsloflummet och de meningslösa grupparbetena ska bort, har svenska skoldebattörer framgångsrikt skanderat i decennier nu, visar Hultén (2019) i sin historiska översikt. Elevaktiv pedagogik håller också på att avskaffas alltmer, i varje fall på sina håll i Sverige enligt Åhslund (2019). Men idén om ett ensidigt och stärkt fokus på kunskapsskolan är dessvärre också ett kategorifel, ungefär lika dumt som att säga att hjärnan har det lika bra i en glasburk full med formaldehyd som i en socialt deltagande människokropp. Den så vanligt hävdade dualismen ”kunskapsskola–flumskola” är filosofisk tvilling till klassisk ”mind-body dualism”, och har därmed djupa filosofiska rötter i Descartes grumliga feltänk från 1600-talet.

Om vi på fullt allvar skulle genomföra kunskapsskolans vision, så skulle vi begå just det misstag hjärnforskaren Antonio Damasio (1994) beskrev i en annan berömd bok – ”Descartes misstag” – nämligen att tro att våra kognitiva tankar inte behöver våra inkännande kroppar. En växande andel elever skulle kanske då rentav få symptom liknande dem järnvägsarbetaren Phineas Gage led av, hjärnforskningens kanske mest berömda patient genom tiderna. Damasio berättar om hur Gage i en arbetsplatsolycka fick en järnstolpe genom frontalloben som förstörde viktiga känslocentra. Minne, rörelseförmåga och talförmåga var helt intakta. Men hans personlighet var förändrad intill oigenkännlighet. Han betraktades nu av sina nära och kära som ”no longer Gage”. Hans förmåga att planera, ta initiativ och ansvar, fungera i sociala sammanhang och fatta etiskt ansvarsfulla beslut var helt utslagen. Phineas Gage blev som en zombie. Vi kan med skolspråk säga att hans värdegrundsförmåga och entreprenöriella förmåga var spårlöst borta. Allt sådant som i skoldebatten brukar kallas för flum försvann i olyckan. Med det så kallade flummet försvann även Gages förmåga att fungera på en arbetsplats, ta ansvar för en familj och agera som en demokratiskt deltagande medborgare.

Damasio poängterar allvaret och tragedin i att ett kategorifel från 1600-talet fortsätter prägla vårt samhälle så kraftfullt än idag. Alla de som fortfarande utgår från en naiv och spöklikt felaktig zombie-förståelse av människans natur, som väljer att bortse från det faktum att vi människor påverkas djupt av såväl kognitiva tankar, kroppsliga handlingar, känslor och den sociala kontext som omger var och en av oss, ja de skrider fram på en farlig och destruktiv väg. Damasio vill i stället påminna oss om hur oändligt komplexa, sociala, sammansatta och därmed sårbara vi människor är. Ett ensidigt fokus på kunskapsskolan kan här åsamka våra elever ofantlig skada.

Jag har själv forskat mycket på det som dogmatiska skoldebattörer brukar kalla för flumskolan. Men jag ser det snarare som att jag beforskar de Fullständigt Levande och Unika Människor som befolkar skolan – vi kanske ska kalla det för F.L.U.M-skolan. I denna långt mindre spök- eller zombielika version av skolan får elever lära sig kunskaper mer på djupet genom att hjälpa andra människor, gärna helt vanligt folk utanför skolan. När sådana upplevelser blir en återkommande del av elevers vardag så utgår vi från den förmåga som kanske allra mest skiljer oss människor från djuren – vår sociala benägenhet att vilja vara kreativa, skapande och hjälpsamma medmänniskor. Elever mår bra av att delta i sociala sammanhang och få tillämpa sina kunskaper på sätt som hjälper andra. Då presterar de också bättre i skolan, ställer till med färre bråk på skolgården och får även högre betyg, visar våra vetenskapligt publicerade effektstudier, se exempelvis Lackéus (2020).

När elever i stället förvägras denna möjlighet att utöva sina djupt mänskliga förmågor, så får vi det jag brukar kalla för meningslöshetsskolan. Alltför många elever upplever då skolan som meningslös, se Hugo (2012). Kanske kan vi rentav kalla det för järnrör-genom-skallen-skolan, spökskolan eller zombieskolan. En elev till läraren Maria Wiman uttryckte det som att skolan då känns som att vara inlåst i en skokartong. Trångt, instängt och meningslöst. Våra elever förtjänar bättre än vad skokartongsskolan – den ensidigt fokuserade kunskapsskolan – förmår erbjuda dem. De ska inte behöva gå runt i skolan som spöklika Phineas Gage-zombies med var sitt järnrör genom frontallobens känslocentra.

Utbildningshistorikern Magnus Hultén (2019, s.220) har kallat det för ett demokratiskt problem att det i dagens skoldebatt inte är tillåtet att kritisera den som är för kunskap. Jag tar därmed en stor risk att bli avfärdad i och med detta inlägg i debatten. Vilket jag också har blivit många gånger förr. Men att kalla denna text för kunskapsfientlig kunde inte vara mer felaktigt. Kunskap är nämligen också en omistlig del av vad som gör oss till Fullständigt Levande och Unika Människor. Men låt för guds skull eleverna då också få tillämpa sina kunskaper i försök att hjälpa andra människor. Låt dem få uppleva en god balans – varje vecka – mellan inlärning av kunskaper å ena sidan, och tillämpning av kunskaper i demokratiskt deltagande och känslomässigt engagerande lärprocesser å andra sidan. Ge eleverna en skola med god balans mellan teori och praktik, mellan eget lärande och värdeskapande för andra. Då får vi en skola präglad av arbetsglädje och flit, eftersom den nyttjar människans unika särdrag och styrkor fullt ut. En skola som fostrar kunniga medborgare som bidrar på arbetsplatser, i familjer och i vårt demokratiska samhälle i stort. När vi lämnar den numera så uttjatade 1600-talsdikotomin ”kunskapsskola–flumskola” bakom oss så lämnar vi också Descartes absurda misstag därhän. Det är förvisso mer än sjuttio år efter att Gilbert Ryle först påpekade vårt klavertramp, men det är ju aldrig för sent att (åter)vinna nygammal insikt.

Om debattören

Martin Lackéus är forskare vid Chalmers. Han gav nyligen ut Den värdeskapande eleven – en handbok för meningsfullt lärande i skolan, som utgår från ovanstående filosofier och begrepp. Martin driver också ett avknoppningsföretag från Chalmers som bygger ett forskningsverktyg kallat Loopme.

Referenser

Damasio, A. R. (1994). Descartes’ error. New York: G.P. Putnam’s Sons.

Easton, P. (2013). Decoding Descartes’ ‘myth’of mind. In A. Bailey (Ed.), Philosophy of Mind: The Key Thinkers London: Bloomsbury Publishing. pp. 17-36.

Hugo, M. (2012). När skolans lärande saknar mening. In L. Mathiasson (Ed.), Uppdrag Lärare: En antologi om status, yrkesskicklighet och framtidsdrömmar Stockholm: Lärarförbundets förlag. pp. 31-38.

Hultén, M. (2019). Striden om den goda skolan: Hur kunskapsfrågan enat, splittrat och förändrat svensk skola och skoldebatt. Lund: Nordic Academic Press.

Lackéus, M. (2020). Comparing the impact of three different experiential approaches to entrepreneurship in education. International Journal of Entrepreneurial Behavior & Research, 26(5), 937-971.

Ryle, G. (1949). The concept of mind London, UK: Hutchinson.

Åhslund, I. (2019). Uppfattningar, förväntningar och didaktiska val-en studie om undervisningens betydelse för pojkars skolprestationer.  Licentiate thesis, Mid Sweden University,