Pedro De Bruyckere: Det finns ett korn av sanning i varje lögn – 10 000-timmarsregeln
Pedro de Bruyckere, utbildningsforskare och lärarutbildare från Gent, tar sig an den sjätte av de mest seglivade myterna om inlärning och undervisning – att om man bara tränar 10 000 timmar så är framgången given. De tidigare fem avsnitten hittar du här (red).
Idén om att det behövs 10 000 timmars övning för att bli expert inom ett visst område populariserades av Malcolm Gladwell i hans bok Outliers 2008. Även om han inte påstod att alla kan bli experter inom alla områden, så spred boken idén att om man tränar en färdighet i 10 000 timmar, så har man en god chans att bli expert. Detta är en myt vi diskuterar i vår nya bok om myter, More Urbans Myths about Learning and Education, men finns det ett sanningskorn också i det påhittade ”tiotusen timmar är det magiska antalet för framgång”, som Gladwell uttryckte det?
För tydlighetens skull; Malcolm Gladwell är inte forskare. Han är en journalist som tolkade arbeten av forskare som till exempel Anders Ericsson. I en artikel publicerad 1993 visade Anders Ericsson, Ralf Krampe och Clemens Tesch-Römer (1993) att de mest framgångsrika violinstudenterna från en musikakademi hade lagt i genomsnitt 10 000 timmars övning när de fyllde 20. Men det gör det inte till en regel… När Ericsson själv publicerade en bok tillsammans med Pool 2016, skrev båda författarna en artikel för Inc.com om Gladwells bok. De sammanfattade misstagen i journalistens resonemang på följande sätt:
- Det finns inget speciellt eller magiskt med tiotusen timmar
- Antalet tiotusen timmar i tjugoåldern för de bästa violinisterna var bara ett genomsnitt
- Att öva räcker inte
Så nej, alla blir inte experter efter 10 000 timmars träning. Men till och med Ericssons och kollegans forskning undgår inte kritik, eftersom de faller offer för en så kallad survivor bias. Genom att titta på de bästa violinisterna, VD:erna, schackspelarna eller till och med lärarna, så ser vi deras vanor. Men man vet inte vad som hände med de violinister, VD:ar, schackspelare eller lärare som gjorde precis detsamma – men som inte blev bäst. En ny studie tillförde faktiskt ytterligare kritik mot 10 000-timmarsregeln, eftersom den visade att genomsnittliga violinister till och med övade mer än de bästa (Macnamara & Maitra, 2019). Och nej, det betyder inte att du nu behöver öva mindre. Sanningens korn i allt detta är naturligtvis att människor behöver övning. Och om man rättar sig efter Ericsson, så behöver övningen helst vara medveten. Men vad betyder det här? Ericsson & Pool (2006) sammanfattar det på följande sätt:
- Medveten övning utvecklar färdigheter som andra redan har och för vilka det finns effektiva tekniker för instruktion
- Medveten övning sker utanför praktikantens komfortzon och kräver ständiga ansträngningar för att försöka prestera marginellt över nuvarande prestanda
- Medveten praktik bygger på tydligt definierade mål och handlar om att förbättra en viss aspekt av den önskade prestationen och inte bara på en vag allmän förbättring
- Medveten praktik är precis vad namnet antyder: det är att medvetet fokusera på specifika mål och slutpunkter; det innebär att varje övning kräver elevens fulla uppmärksamhet och medvetna ansträngning
- Kommentarer till eller justeringar av praktik till följd av dessa kommentarer är en grundläggande egenskap hos medveten praktik
- Medveten praktik leder till utveckling av effektiva mentala representationer och blir därefter beroende av dessa representationer
- Medveten praktik innebär nästan alltid förvärv av nya färdigheter eller korrigering av tidigare förvärvade färdigheter genom förbättring av ett antal av dessas specifika aspekter
Med andra ord: För att kontrollera och korrigera sig själv måste man först ha en god mental bild – en mental representation – av hur saker och ting ska vara. Föreställ dig att du vill lära dig att dansa tango. Det är avgörande att veta hur dansen ser ut när den utförs perfekt, så att du kan identifiera hur din version av dansen för närvarande är mindre än perfekt och kan justera de delarna i enlighet med det. Som elev är bilden i ditt huvud referensen genom vilken du kan övervaka och kontrollera ditt lärande. Dessa mentala representationer utvecklas gradvis under inlärnings- och praktikprocesserna och är i sin tur kritiska för att uppnå ytterligare självstyrd utveckling (De Bruyckere, 2018).
Det kanske viktigaste element som förbises i 10 000-timmarsregeln är att du inte bara behöver (avsiktlig) övning, säkerligen behöver du också ofta någon som hjälper dig med den mentala bilden, som hjälper dig att övervaka och kontrollera inlärningen och hjälper dig att komma vidare. Inom utbildning kallar vi ofta dessa människor för lärare.
Pedro De Bruyckere är pedagogisk forskare och lärarutbildare vid Arteveldehogeschool i Gent sedan 2001 och Leiden University sedan 2018. Han är medförfattare till boken Moderna myter om lärande och utbildning tillsammans med Paul Kirschner och Casper Hulshof och har själv skrivit boken The Ingredients for Great Teaching. Han bloggar på http://www.theEconomyofMeaning.com och finns på Twitter som @thebandb. Översättningen gjord av Sara Hjelm.
Referenser:
De Bruyckere, P. (2017). The Ingredients for Great Teaching. London: Sage publishing.
De Bruyckere, P., Kirschner, P. A., & Hulshof, C. (2019). More Urban Myths About Learning and Education: Challenging Eduquacks, Extraordinary Claims, and Alternative Facts. New York, NY: Routledge.
Ericsson, K. A., Krampe, R. T., & Tesch-Römer, C. (1993). The role of deliberate practice in the acquisition of expert performance. Psychological review, 100(3), 363.
Ericsson, A., & Pool, R. (2016a). Peak: Secrets from the new science of expertise. Boston, MA: Houghton Mifflin Harcourt.
Gladwell, M. (2008). Outliers: The story of success. Hachette UK.
Macnamara, B. N., & Maitra, M. (2019). The role of deliberate practice in expert performance: revisiting Ericsson, Krampe & Tesch-Römer (1993). Royal Society Open Science, 6(8), 190327.
Pedro De Bruyckere (PDB) tar upp 10 000-regeln som 6:e mytavsnitt. Jag hävdar att ÖVNING alltid måste sättas i relation till TINGENS BESKAFFENHET. Men PDBs gemensamma nämnare är ”den LÄRANDE människan”.
PDB refererar till Gladwell och påpekar att han inte är forskare utan journalist. PDB upprepar forskarna Eriksson & Pools slutsatser:
”att du inte bara behöver (avsiktlig) ÖVNING, säkerligen behöver du också ofta någon som hjälper dig med den MENTALA BILDEN, som hjälper dig att ÖVERVAKA och KONTROLLERA inlärningen och hjälper dig att KOMMA VIDARE. Inom utbildning kallar vi ofta dessa människor för LÄRARE.”
Som kunskapsteoretiker väntar jag på att ”The Tiping Point” (Gladwell 2000) ska nå lärarna så att undervisning utgår ifrån att alla ser att touch-metoden på 200 timmar – beror på att eleven har EDUSERAT SINA FINGRAR till att behärska datatangentbordet. Men ska lärare undervisa om negativa tal har ÖVNING helt andra kännetecken. Inte beroende på TIDEN eller ELEVEN. Utan beroende på ÄMNETS BESKAFFENHET (Holm 2005).
http://www.kunskapsvetenskap.se /ÖVNING och negativa tal Wieman & Schwartz I och II/