Pedro De Bruyckere: Fungerar inkluderande utbildning? En rapport med ett nyanserat svar

Nyligen publicerades en metaanalys om inkluderande utbildning. Pedro De Bruyckere diskuterar här de övergripande resultaten och reflekterar kring vilka slutsatser som kan dras avseende inkluderingens för- och nackdelar såväl i praktik som för forskningsfältet. (red.)

Innan jag börjar det här inlägget bör jag, för tydlighetens skull, berätta lite om mig själv. Innan jag började blogga och skriva böcker var jag aktivt involverad i flera europeiska projekt om inkluderande utbildning. Historiskt sett kan jag snarare kallas en förespråkare än en person som är mot inkluderande utbildning.

I helgen delade Dirk Van Damme en anmärkningsvärd länk till en Campbell-rapport om inkluderande utbildning som publicerades i december. Rapporten är en metaanalys av hög kvalitet som undersöker effekterna av inkluderande utbildning. Dessa är, som vi har känt till ett tag, inte goda för inlärning. Det är inte den första metaanalys som dyker upp i ämnet och det var också vad John Hattie en gång svarade när han fick frågan om han var för eller emot inkluderande utbildning. Jag tror så här: om det inte minskar inlärningen är det inte nödvändigtvist dåligt, särskilt som inkluderande utbildning ofta introduceras med andra mål än att lära sig matematik och språk.

Förtjänsten med den här metaanalysen är att de tittade bortom enbart inlärningseffekter utan också tittade på till exempel påverkan på barns välbefinnande och psykosocial påverkan på barn. Och resultaten är allt annat än tydliga:

Resultaten av metaanalyserna tyder inte på några konsekventa positiva eller negativa effekter av inkludering på barns akademiska prestationer mätt med språk, läskunnighet och matematiska resultat, eller på den övergripande psykosociala anpassningen av barn. Studierna i analysen visade ett brett spektrum av både stora positiva och stora negativa effektstorlekar; och även om de genomsnittliga effektstorlekarna gynnade inkludering, var de små och ingen var statistiskt signifikant.

Det här citatet från sammanfattningen är helt korrekt om man läser hela rapporten. För vissa barn visade sig ett inkluderande förhållningssätt fungera mycket bra. För andra, inte alls. Det mest olyckliga är att forskarna också fann att det å ena sidan sker mycket forskning i ämnet, men å andra sidan är kvaliteten på forskningen ofta nedslående. Endast 15 studier behölls för denna metaanalys. Det genererade en hel del kritik mot rapporten, men jag tror att det är något som vi som samhälle måste överväga: det behövs bättre och mer specifik forskning.

Jag har inget emot kvalitativ forskning, fallstudier etc. De är viktiga och ger också avgörande insikter. Men sådana studier är ofta överrepresenterade och ger färre svar på dessa frågor. Dalgaard et al., rapportens författare, är mycket transparenta i sitt urval, och man måste erkänna att urvalet är vettigt. Att de utelämnade studier med bättre inkluderande utbildningsresultat är beklagligt men inte förvånande. Det är ett fenomen jag ser allt oftare när jag tittar närmare på metaanalyser: kvaliteten på forskningen är ofta omvänt proportionell mot de positiva effekterna. Samtidigt pekar forskarna på att  RCT- studier med deras slumpmässiga urval, som till exempel i det här fallet, är mycket svåra att organisera av etiska skäl.

Och sen då? Bra fråga. Jag tycker att det är bra att sådan forskning sker. Framför allt vet vi för lite om när inkluderande utbildning “fungerar” och när det inte gör det? För vem är det bättre och för vem sämre? Vad avgör detta när det gäller elever, men också när det gäller förhållningssätt? Vi såg också en positiv metaanalys om universell design för lärande förra månaden, vilket ger oss en viss riktning, även om de bara tittade på inlärningseffekter där. En annan fråga som ofta undersöks är vilken effekt det har på de andra barnen, positivt och negativt.

Man har å ena sidan inkluderande utbildning som ett tydligt mål och ett globalt politiskt val, se FN. Samtidigt bör dessa frågor besvaras. Kanske är det bättre för vissa barn att skilja på inkludering som ett mål och som ett medel. Inkludering som ett mål är tydligt, men kanske  är inkluderande utbildning inte den bästa vägen för vissa barn och är det för andra.

Texten är en bloggpost  i översättning, publicerad 16 januari 2023 på Pedro De Bruyckeres engelska blogg From experience to meaning (länk till originaltexten).

Pedro De Bruyckere är forskare och föreläsare vid Utrecht University och ledare för Leerpunt, Belgium. Han har författat boken The Ingredients for Great Teaching och är är medförfattare till boken Moderna myter om lärande och utbildning tillsammans med Paul Kirschner och Casper Hulshof.

One Comment on “Pedro De Bruyckere: Fungerar inkluderande utbildning? En rapport med ett nyanserat svar

  1. Ett problem med jämförande studier av inkludering är att innebörden skiljer sig väldigt mycket åt mellan olika länder. Man behöver bara gå till Tyskland med sitt parallellskolesystem; tre olika skolformer efter de inledande fyra till sex årens grundskola. Trenden är tydlig, men det går långsamt. Olika specialskolor finns fortfarande kvar. Här är också motståndet till inkludering mycket hårt på sina ställen. Diskussionen är öppen, och man ser nödvändigheten av att vara pragmatisk i genomförandet.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »