Sara Bundzik: Betygssystemet bakom samhällsklyftorna

Betygssystemet leder till utslagning från utbildning och arbetsmarknad, och till ökade klassklyftor. Det är ett ansvar som ingen svensk skolpolitiker kan friskriva sig från, menar specialpedagogen Sara Bundzik (red.).

Sveriges utbildningsminister, Anna Ekström, har aviserat att hon vill förändra betygssystemet i skolan. Oppositionen är emot. Detta är en infekterad fråga. För det finns nämligen ett problem.

Ett stort antal ungdomar utestängs från att skaffa sig en gymnasieutbildning, vilket står i strid mot FN:s gällande konventioner som Sverige har anslutit sig till. Svensk skollag bryter mot FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948. Förklaringen har därefter utökats i ett antal konventioner som är bindande för de anslutna staterna. Ändå bryter Sverige mot:

  • FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (Artikel 23 & 26)
  • FN:s konvention om barnets rättigheter (Artikel 4 & 28)
  • FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (Artikel 6 & 13)
  • FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder (Artikel 27 & 24).

Samtliga konventioner uttrycker att stater aktivt ska arbeta för att främja utbildning på alla nivåer. Genom alla lämpliga åtgärder ska gymnasieskolan vara tillgänglig för alla; och högre studier ska vara öppna för alla som har fallenhet för detta. Dessutom ska staterna aktivt arbeta för att motverka arbetslöshet. Ändå har Sveriges lagstiftare valt att stifta en skollag som varje år utestänger 15 procent av landets elever från att ta sig vidare från grundskolan till ett nationellt gymnasieprogram. Antagningskraven är ett hinder. Så har det inte alltid varit.

Enligt 1980 års skolförordning (SFS 1980:64) kom eleverna i övervägande antalet fall in på sina förstahandsval, men sedan 1991 års gymnasiereform har behörighetskraven till gymnasieskolan skärpts allt mer. Idag krävs som ett obligatorium för samtliga nationella gymnasieprogram godkända betyg i svenska eller svenska som andra språk, engelska och matematik. Till nationella yrkesprogram krävs dessutom godkända betyg i minst fem andra ämnen. För nationella högskoleförberedande program krävs godkända betyg i minst nio andra ämnen (SFS 2010:800 16 kap 30-31 §).

De elever som bedöms ha svårigheter att uppnå godkända betyg har rätt till extra anpassningar och särskilt stöd (SFS 2010:800 3 kap). Svårigheterna kan bero på hemförhållanden, språkförbistring eller diagnoser till exempel dyslexi, dyskalkyli (matematiksvårigheter), adhd eller andra funktionsnedsättningar. Det särskilda stödet sätts in för att eleven ska kunna nå målen. Därför har elev och vårdnadshavare en förväntan av att stödet ska resultera i godkända betyg. Förväntan är därmed också att eleven ska komma in på gymnasieskolans nationella program. Elever och vårdnadshavare förlitar sig på skolans omdöme av rätt insatser.

Trots insatser visar statistik från Skolverkets hemsida att 15 procent av landets 15-16 åringar inte godkänns för gymnasieskolan. Ytterligare 10 procent blir underkända i minst ett ämne i årskurs nio. Det betyder att en fjärdedel av Sveriges ungdomar är underkända i något ämne i grundskolan. Valmöjligheterna för elever som inte når upp till gymnasieskolans antagningskrav begränsas till att antingen hoppa av skolan eller gå på ett introduktionsprogram, vilket är ett förberedande program till de nationella programmen. Ett introduktionsprogram kan pågå mellan ett till fyra år, och ger ingen examen.

Varje år är det cirka 15 procent av landets 15-16 åringar som erbjuds ett introduktionsprogram. Det motsvarar 16 000-17 000 elever. Antalet ökar. Under en tioårsperiod handlar det om mer än 170 000 elever. Alltså ett växande problem.

Men det finns också ett mörkertal för hur många elever som egentligen inte klarar svensk grundskola. Mörkertalet förklaras med en undantagsbestämmelse (SFS 2010:800 10 kap 21 §, 15 kap 26 §). I skolans värld kallas den för pysparagrafen. Denna paragraf är okänd för de flesta. Lärare får bortse från enstaka delar av kunskapskraven vid betygssättning om det finns särskilda skäl. Pysparagrafen behöver inte dokumenteras, den behöver inte rapporteras, den behöver ingenting. Mörkertalet för hur många elever som inte klarar svensk grundskola kan vara stort eller litet, det är ingen som vet. De siffror vi känner till gäller för de elever där läraren inte har använt pysparagrafen. Det är 15 procent och 25 procent. Det är stora siffror.

Det finns extra anpassningar! Det finns särskilt stöd! Det finns pysparagrafen! Ändå får 25 procent av landets elever underkänt i minst ett ämne i årskurs nio. Ändå får 15 procent inte möjlighet att gå på ett nationellt gymnasieprogram. Det svenska skolsystemet är ett misslyckat system. Men problemet stannar inte bara inom skolan. Idag krävs en gymnasieexamen för att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Kravet gäller oavsett vilket arbete man söker. Det gäller även för de yrken som inte kräver någon särskild yrkes- eller akademiskutbildning. En gymnasieexamen krävs även av myndigheter; av Försäkringskassan för att få en högre aktivitetsersättning; av CSN i de nya reglerna om körkortslån. En gymnasieexamen är en förutsättning för att kunna delta i det svenska samhället. Att få tillgång till arbetsmarknaden och samhällets övriga erbjudanden, lika för alla enligt konventionerna om mänskliga rättigheter, omöjliggörs för många ungdomar genom skollagens krav. Man kan vara en utmärkt dansare, skådespelare, florist, kock, konsthantverkare, konstnär, behandlingsassistent, terapeut, lärare i ämnet bild eller matros till sjöss utan att behöva uppnå de särkrav den nuvarande skollagen har ställt upp. Förr började många som lärlingar inom de yrken de var lämpade för. I dag utestängs de från alla möjligheter till yrkeskarriär. Endast arbetslöshet erbjuds.

Det största misslyckandet som det svenska skolsystemet resulterar i är att elever som har god förmåga att i vuxen ålder kunna arbeta och bli självförsörjande fråntas denna möjlighet för att de inte hade godkänt i svenska eller svenska som andra språk, engelska eller matematik när de var 15-16 år. Om samhället klassar ut ett stort antal människor varje år blir deras valmöjligheter begränsade, och samhällsklyftorna ökar.

En uppmaning till Sveriges politiker. Gör något åt den svenska skollagen. Ingen politiker står utan ansvar i denna fråga.

Sara Bundzik är specialpedagog

Texten är tidigare publicerad i Svenska Dagbladet

Bildkälla: Gerd Altmann

2 Comments on “Sara Bundzik: Betygssystemet bakom samhällsklyftorna

  1. En helt suverän beskrivning av det meritokratiska samhällsform som växt fram i nyliberalismens anda. Redan på 60 talet fanns medvetenheten om detta och nu har det svenska samhället förfinat redskapen att skapa allt tydligare klassklyftor. Inte bara sociala sådana i utanförskapsområden där förebilderna blir brottslingar, eller ekonomiska där medelklass och överklass gynnas av skattefrihet och subventioner utan också i skolsystemet . Ett rättvist samhälle kräver ett aktivt agerande mot klyftorna mellan medborgare och i skolans fall en obligatorisk gymnasieskola anpassad efter de kvaliteter och förmågor alla människor har samt ett garanterat livslångt lärande för en livslång tillväxt av kunnande och klokhet.

  2. BETYGSSYSTEM (Brundzik den 21.10 2021) och LÄRARBEHÖRIGHET (Cardelús den 18.10 2021) är fruktknoppar på ett alldeles speciellt SVENSKT POLITISKT skolsystem.
    Se min analys av en Uppsala-studie 2016vt (15 p) som jämför Sveriges och Finlands SKOLPLANER.
    http://www.kunskapsvetenskap.se /Lärarbristen i Sverige contra Finlands högre lärarstatus/

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Hanna Sjögren
Malin Tväråna

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »