Alma Rojas Beskow: Anpassa förutsättningarna för andraspråkselever
Ska språkkunskaperna slå igenom i bedömningen i samtliga skolämnen på gymnasiet? Elever som läser svenska som andraspråk (SVA) får ingen extra anpassning när de ska bedömas i övriga ämnen. Alma Rojas Beskow hävdar att det vore rimligt med exempelvis utökad tid i bedömningssituationer för att möjliggöra en rättvis kunskapsbedömning (red.).
En fråga som har bekymrat mig som lärare under många år är varför andraspråkselever generellt får sämre gymnasiebetyg än sina enspråkiga svensktalande klasskompisar, även om de kommer in på gymnasieskolans studieförberedande program med likvärdiga grundskolebetyg.
I min roll som SVA-lärare ser jag ofta frustrerade andraspråkselever som inte hinner, inte förstår fullt ut eller rentav missuppfattar sina skoluppgifter. Det kan gälla första, likaväl som andra och tredje generationens barn till invandrare, om än i olika omfattning. I samband med ett uppsatsarbete har jag intervjuat och samtalat med ett antal andraspråkselever på naturprogrammet i en populär innerstadsskola. Eleverna menar att det är värst i samband med examinationer i övriga ämnen där de “klumpas” ihop med sina klasskamrater i inkluderingens namn.
Ingenting kan bli mer fel. Eleverna menar att det tar tid att läsa och tolka de frågor de får. Det tar också tid att formulera och skriva tydliga svar. Ibland, precis efter att de har lämnat in sina prov, kan de plötsligt komma på att de har tolkat en fråga på fel sätt. För de flesta eleverna är det kopplat till att de har svenska som sitt andraspråk. Det är en hemsk situation som skapar frustration, ångest och oro efter timtals pluggande och utmattning. En oro som de sällan vill visa och som sällan följs upp eftersom de är duktiga och flitiga elever, men där något betygssteg kan vara i fara i slutändan och därmed deras konkurrenskraft till vidare studier.
En viktig aspekt i den här frågan är lärarnas bristande kunskaper i SVA-elevers språkutveckling. Man glömmer bort att anpassningar för SVA-elever ofta är helt nödvändiga av de skäl jag tagit upp ovan Dessa elevers ofta mycket bristfälliga och ojämna ordförråd är vetenskapligt bevisad. Språkbristerna gör sig mer påminda än någonsin när de ska läsa och förstå allt svårare texter i tuff konkurrens med de allra bästa enspråkiga eleverna i gymnasieskolor med höga intagningspoäng.
Om vi aldrig lyfter fram det här problemet kan dessa elever aldrig bli bemötta på lika villkor. Det är en grym kontext de eleverna befinner sig i och det är viktigt att vi undersöker på vilket sätt vi kan stödja den här elevgruppen. Jag upplever att det påfallande ofta saknas både tid och förståelse för de här elevernas behov, problemen osynliggörs eller förenklas.
I en kortfilm från Riksbankens Jubileumsfond presenterar Kenneth Hyltenstam, professor i tvåspråkighetsforskning på Stockholms universitet (youtube.com/Kenneth Hyltenstam: Avancerad andraspråksanvändning), de osynliga svårigheterna som finns för avancerade andraspråkstalare. Detsamma menar professorn i svenska som andraspråk, Niclas Abrahamsson, som utifrån sin forskning har kommit fram till att man i bästa fall kan nå nästan infödd nivå i sitt andraspråk. Vad detta faktum får för konsekvenser i praktiken för avancerade andraspråkselever vet vi ännu inte exakt, men det ser ut att ge andraspråkseleverna en nackdel i konkurrensen om betyg.
Vi behöver tänka större och komma fram till rimliga och fler gemensamma anpassningar liknande de som elever med andra former av studieproblematik. Det bör i så fall ske dels utifrån elevens egna upplevelser och svårigheter att hantera sin språkliga uttrycksfärdighet, dels utifrån hur dessa svårigheter kan förstås och hanteras vetenskapligt.
Att slå ihop SVE- och SVA-undervisningen är inte lösningen eftersom SVE-lärarna saknar utbildning i andraspråksinlärning och modersmålets påverkan på andraspråket, möjligen borde en nivåanpassning göras inom gruppen när det är möjligt. SVA är för andraspråkselever, det viktigaste ämnet för att nå skolframgång. Där ska de först och främst bemötas och få bekräftelse på sin individuella språkliga nivå i undervisningen. De ska utan att känna sig generade kunna öva, fråga och träna på ordförråd och grammatiska moment som ofta är självklara för elever med svenska som modersmål, utan att de för den sakens skull ska göra avkall på de krav på framställning som väntar när de ska studera vidare.
En annan rimlig anpassning för SVA-eleverna, är att göra tillägg i alla ämnes- och kursplaner (inte bara svenskämnenas) för andraspråkselever genom att anpassa villkoren för hur de ska visa sina kunskaper när orden och tiden nu inte räcker till. En enkel formulering i kunskapskraven som måste tas hänsyn till i samband med bedömning och betygsättning av en elev som läser SVA. För visst måste de kunna få A i betyg, i alla ämnen, om de äger kunskapen. Även om det här gäller en liten grupp av Sveriges gymnasieelever, måste även de bästa andraspråkseleverna ha rätt att få en rättvis bedömning i samtliga sina ämnen.
Sist men inte minst får vi inte glömma att det är vår skyldighet som lärare att bedöma kunskap och göra tillräckligt mycket för att stötta eleverna. SVA-läraren har en spetskompetens som andra saknar. Tillsammans med specialpedagoger och speciallärare, och med övriga lärares medverkan och samarbete, kan man göra stor skillnad för elever med andra modersmål, oavsett nivå. Det som skolan kan uppfatta som en inkludering, blir ofta en exkludering när dessa individers behov inte bemöts fullt ut och som gör det mycket besvärligt för de allra duktigaste andraspråkseleverna att nå samma betygsnivåer som sina enspråkiga svenska klasskompisar.
Alma Rojas Beskow är lärare i Svenska, Svenska som andraspråk och spanska