Anette Bagger: Framgång på nationella prov – en tillgänglighetsfråga

De nationella proven påverkar skolans verksamhet på ett mer omfattande sätt än vad som normalt lyfts fram i debatten. Hur de hanteras, vilka elever som får göra dem och vilka som undantas kan i förlängningen få effekter på hur vi ser på vilka elever som har rätt till vilken kunskap menar Anette Bagger (red.).

Jag återkommer ofta till samma kärnfrågor i min forskning och mina studier av nationella prov. Vad är kunskap, vilken och vems kunskap är viktig? Svaren på dessa frågor hör bland annat samman med om bedömning används för att fokusera elevernas lärande (se t. ex. Boud & Soler 2016), eller till något annat, som att styra verksamhetens resursfördelning. Det är många aspekter som spelar in i huruvida det är frågan om en hållbar bedömning. Med “hållbar bedömning” menar jag bedömning som kan möta både de nuvarande och framtida behoven som eleven har (se Boud 2000). Huruvida elevens behov går att tillmötesgå beror på allt från lärarens kunskap om eleven och ämnet, till ekonomiska och organisatoriska aspekter.

Jag har erfarit situationer då lärare ställts inför pedagogiska dilemman i samband med nationella prov och då särskilt om eleven haft en funktionsnedsättning. Till vardags har eleven ofta någon typ av hjälpmedel för att komma åt skolans stoff, som generellt fungerar ganska bra. Det innebär att eleven kan kunskapa och lära tillsammans med andra, även om det ibland tar längre tid. Sådana situationer har kunnat röra allt från talsyntes till en assistent som hjälper eleven att fokusera på uppgifterna. Läraren har ibland en bitvis svår balansgång att göra i samband med anpassningar av prov. Jag brukar beskriva det som att läraren har att balansera mellan provets likvärdighet och elevens likvärdighet. Ett tydligt exempel är en elev som vanligtvis läser punktskrift, men som under provet tvingas läsa svartskrift med kraftig förstoring. Anledningen till att välja svartskrift som läsmedium, istället för punktskrift, kan vara att elevens vanliga hjälpmedel inte nämns i instruktionerna. Tanken är att om eleven ska visa sin läsförståelse på samma villkor som andra elever, så att provresultatet blir likvärdigt, måste alla läsa texten som svartskrift. Men vart tog då elevens likvärdighet vägen? I detta fall kunde eleven inte genomföra provet på likvärdiga villkor, och elevens kunskaper kunde inte synliggöras. Det läsmedium eleven använder till vardags, bör alltså tillåtas, annars ges inte eleven möjlighet att visa sina kunskaper.

Elevens rätt att använda sina hjälpmedel prövas just nu i domstol i flera olika fall. Anledningen är att förändringarna i Diskrimineringslagen nu börjar prövas. Från 1 januari 2015 är bristande tillgänglighet en ny diskrimineringsform under diskrimineringsgrunden funktionsnedsättning. I Örebro Tingsrätt dömdes exempelvis Örebro kommun att betala 10 000 kronor i skadestånd, eftersom en elev diskriminerats genom att tillgängligheten inte säkrats. För att återgå till eleven som plötsligt förväntas se och läsa svartskrift, är detta alltså numera en form av diskriminering enligt diskrimineringsgrunden funktionsnedsättning. Att alla gör samma sak på samma tid och samtidigt på samma sätt, kan helt enkelt inte anses rättvist och likvärdigt, eller vara det som i provinstruktioner benämns som ”lämpliga anpassningar”.

Nationella prov kan också ha sekundära effekter på stödbehov, som elever har för sitt lärande. Dessa effekter hör samman med bland annat huvudmannens skolbudget, byggnader och andra organisatoriska aspekter, och är alltså inte helt likvärdigt mellan skolor och kommuner. Lokaler, bemanning och schemaläggning kan påverka om och på vilket sätt undervisningstid tecknas in för provgenomförandet eller måste läggas på andra ämnespositioner än det ämne som ska bedömas. Undervisningstid används också i olika grad till förberedelser, så att eleverna är förberedda på vad som ska komma. En annan resursfråga som påverkar vardagen, är att grupprum där stödundervisning ges kan bli uppbokade eller att specialpedagogiska resurser och modersmålslärare i hög utsträckning blir tagna i anspråk för genomförandet av nationella prov. Dessa resursfördelningsfrågor kan i sin tur påverka lärandet för vissa elever. Om och hur detta sker är väldigt varierat. I tillägg till detta så selekteras elever som varit utmanade i sitt lärande ibland bort från deltagande. Det kan göras av andra anledningar än att de kan fara illa av proven, nämligen för att de kan bidra till dålig statistik. Det händer att skolledare, även om det kanske rör enstaka fall, beslutar att eleven ska undantas på dessa grunder. Detta trots att läraren skulle vilja låta eleven genomföra provet för att se hur eleven klarar delar av prov. Ett sådant förfarande blir en signal till både eleven och läraren om vilken kunskap som är viktig att synliggöra och vilka som bör vara inkluderade eller exkluderade i det sammanhanget. Det kan i förlängningen få effekter på hur man i klassrummet förstår värdet av kunskap hos olika elever.

Vi behöver arbeta med nationella prov på ett hållbart sätt, ett sätt som inkluderar bedömningen av alla elevers kunskaper, och där vi också är medvetna om att det bara är en viss kunskap som efterfrågas och blir synlig i dessa bedömningar. Detta är långt ifrån all kunskap som är viktig eller värdefull. Nationella prov handlar om en tillgänglighet i flera steg. Elevens tillgänglighet till lärande före provet, elevens tillgänglighet till provets innehåll och till att kommunicera sina kunskaper, för att slutligen leda till en tillgänglighet för läraren och eleven till elevens uppvisade kunskaper. Jag ser i det sammanhanget stora möjligheter med digitaliseringen av de nationella proven för att bidra till FN:s hållbarhetsmål, som rör utbildning och likvärdighet. Många av eleverna med digitala kompensatoriska hjälpmedel för att kunna tillgodogöra sig text och skolans stoff, är redan bekanta med det digitala arbetssättet. Det kommer att vara möjligt att ordna anpassningar, som gäller bland annat text och språk, på ett sådant sätt att fler elever kan inkluderas i provtagandet och att fler elever får möjlighet att se och synliggöra sina kunskaper. Min förhoppning är att elevers inkludering och provens tillgänglighet kan säkras genom digitaliseringen av de nationella proven.

 

Anette Bagger är anställd som biträdande lektor vid Örebro Universitet

 

Bildkälla: Andrew Martin, Pixabay.

Referenser

Ballard, K. (2013). Thinking in another way: Ideas for sustainable inclusion. International Journal of Inclusive Education, 17(8), 762-775.

Boud, D. 2000. Sustainable Assessment: Rethinking Assessment for the Learning Society. Studies in Continuing Education, 22(2), 151–167.

Förenta Nationerna (2019). Sustainability goals on website.

Kulturdepartementet (2008). Diskrimineringslag (SFS 2008:567) Stockholm, Sverige.

 

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS