Anette Jahnke: Har vi gått på grund med vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet?

Hur står det egentligen till med begreppen “vetenskaplig grund” och “beprövad erfarenhet” i relation till skola och utbildning? Anette Jahnke jämför definitioner från Skolverket och Skolforskningsinstitutet och visar på risker med den statliga styrningen av dessa begrepp.

Jonna Bornemark varnar för att en evidensbaserad skola leder till ”förpappring” [länk]. I stället borde tilltron till lärares beprövade erfarenhet öka. Arne Engström lyfter tvärtom om att skolan är för lite evidensbaserad [länk]. Anders Jönsson förespråkar en pragmatisk syn på forskning där man utgår från vad som är användbar kunskap för skolan [länk].

Alla tre diskuterar möjligheter och utmaningar med att skolans utbildning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Men artiklarna behöver ses i ljuset av vad som egentligen avses med ”vetenskaplig grund” och ”beprövad erfarenhet” i just skolans värld. Det är nämligen inte alls självklart. Låt oss ta två skolmyndigheter som exempel, Skolverket och Skolforskningsinstitutet. Skolverket menar att vetenskaplig grund innebär ”att kritiskt granska, pröva och sätta enskilda faktakunskaper i ett sammanhang samt söka efter förklaringar och orsakssamband i tillgänglig relevant forskning”.  Men grund är ett substantiv och vetenskaplig är ett adjektiv. Grunder kan vara instabila, grå, nybyggda eller tio år gamla och de kan vara tydligen också vara vetenskapliga. Men Skolverket definierar substantivet med en strid ström av verb – kritiskt granska, pröva, sätta i sammanhang och söka. Skolverket tar sig friheten att helt enkelt definiera om ett substantiv till ett verb – aningen kaxigt? I Skolverkets värld är vetenskaplig grund en aktivitet, och utbildningen ska då vila på detta görande. Skolforskningsinstitutet har en annan, och en mer gängse tolkning mer i enlighet med begreppets användning inom högskolan sedan 1977. I inledningen till den forskningsöversikt jag själv arbetat med anges att vetenskaplig grund syftar på ”resultat från vetenskapliga studier”. Grunden utgörs helt enkelt av ”kunskap som baseras på resultat från vetenskapliga studier”, vilket skrevs fram av Skolforskningsinstitutets första direktör Lena Adamsson. Kort och koncist – och ett substantiv.

Beprövad erfarenhet då? Trots att begreppet har använts inom hälso- och sjukvård i över tvåhundra år så finns ingen entydig användning eller definition. I Perssons och Wahlbergs analys av de sexhundra gånger som ”beprövad erfarenhet” förekom i artiklar i Läkartidningen publicerade mellan 1996­ och 2015 framkom sex dimensioner. Vid en analys av de drygt tvåhundra gånger begreppet förekom i Lärarnas tidning, Pedagogiska magasinet och Förskolan mellan 2002 och 2015 framkom en snarlik förvirrad bild (Persson 2017).  Två av dimensionerna ligger nära Skolverkets definition. Det handlar om prövningens allvar och utbredningen av erfarenheten. Skolverket beskriver på sin webbsida t.ex. ”en idé prövas av en person (erfarenhet). Denna idé prövas sedan av flera kollegor, en grupp, genom gemensam reflektion och dokumentation (prövad erfarenhet). Slutligen prövas samma idé av flera grupper och dokumenteras samt systematiseras för att kunna föras vidare (beprövad erfarenhet)”. För att erfarenhet ska kunna benämnas beprövad måste den enligt Skolverket vara ”prövad, dokumenterad och genererad under en längre tidsperiod och av många”. Den kan då bli ”överförbar och komma till nytta och användas i flera kontexter.” Dessa krav medför att beprövad erfarenhet egentligen betyder ”nästan” vetenskaplig kunskap.

Skolforskningsinstitutet bistår inte med alternativa perspektiv, då de verkar undvika begreppet. Förmodligen ser institutet inte det som sin uppgift att arbeta med beprövad erfarenhet. När jag nyligen var på samråd på Skolverket var det just ett av begreppen som skulle diskuteras. Inte bägge. Är det så att skolmyndigheterna tänkt sig dela upp skollagens mening mellan sig? Hur blir det då med helheten?

Den helhet vi har idag medför att skolans utbildning enligt skollagen ska vila på vetenskaplig grund och ”nästan” vetenskaplig grund. Vilka konsekvenser kan detta få?

Redan 1890 angavs i svensk författning att läkare skulle välja behandling för sina patienter i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Sedan slutet av 1900-talet har begreppen spritt sig till högskola, miljövård, skola, socialt arbete och annan offentlig verksamhet. Begreppen blir också aktuella för den juridiska praktiken eftersom det är främst i lagtexter (till exempel patientsäkerhetslagen och miljöbalken) begreppen återfinns. Därmed blir begreppen även aktuella för den granskande skolmyndigheten, Skolinspektionen.

Under våren kommer Skolinspektionens första granskning av grundskolans arbete för att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet att publiceras. Redan nu finns dock granskningsbeslut för de granskade skolorna och huvudmännen tillgängliga. Det som har undersökts är i vilken utsträckning rektorn respektive huvudmannen skapat förutsättningar och arbetat för att utbildningen i skolenheten, utifrån identifierade behov, vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Skolinspektionen anger att vetenskaplig grund betyder ”att skolorna såväl ska använda kunskap som härrör från vetenskapliga studier som att praktisera ett systematiskt utforskande för att kritiskt kunna granska, prova och sätta resultat i ett sammanhang”. Denna definition kan kanske tolkas som en kombination av Skolverkets och Skolforskningsinstitutets definitioner? Beprövad erfarenhet definieras som ”erfarenhet som är prövad, dokumenterad och genererad under längre tidsperiod och av många”.

Vid en genomläsning av besluten så är det utvecklingsområde som återkommer flest gånger (i 24 av 30 beslut) att huvudmannen och/eller rektorn ”behöver se till att det finns strukturer som möjliggör att lärares erfarenheter kan utvecklas till beprövad erfarenhet”. Inom ett halvår ska huvudmännen rapportera ”vilka åtgärder som vidtagits och vilka effekter de gett”.

Det är två delar jag inte förstår. För det första, beprövad erfarenhet är en form av kunskap generad enligt de direktiv som Skolverket gett. Men definitionen medför att det inte behöver vara din egen erfarenhet som beprövats. Utbildning ska vila på beprövad erfarenhet, men den kan vara skapad av någon annan. Kan man verkligen kräva att alla Sveriges lärare ska bepröva sin erfarenhet i Skolverkets betydelse? Avkräva att alla skapar ”nästan” vetenskap? Är det resursmässigt möjligt i form av tid och kompetens i alla huvudmäns verksamhet?

Det är ett enormt arbete att skapa sådana strukturer med kvalitet och hållbarhet, och ett enormt arbete för lärare att använda sig av strukturerna.

Den andra delen jag inte förstår handlar om vems erfarenhet som är i fokus. I lagen står det att utbildningen ska vila, men utbildning är mer än undervisning. Varför ska inte erfarenheter hos rektorernas, skolchefernas, nämndmedlemmars och annan berörd personals också ”prövas, dokumenteras, genereras över tid och av många”? Varför bara lärarnas erfarenheter?

Naturligtvis är det bra och viktigt att lärares erfarenheter prövas, dokumenteras och delas. Men det finns risker med den statliga styrningen av och kring begreppen:

  • Det finns en överhängande risk för en viss ”förpappring” för att låna ett begrepp från Bornemark. Styrningen kan leda till att det blir en form av instrumentell beordrad beprövad erfarenhet med risk för förenklingar. Lärare kan komma att se det som ytterligare en av alla dessa arbetsuppgifter som innebär administration och dokumentation.
  • Det finns också risk för att det personliga ofta tysta yrkeskunnandet, som egentligen utgör grunden för det mesta som sker i klassrummet, inte får utrymme och uppmärksamhet att utvecklas och förbättras. Denna kunskap är inte generell utan djupt kontextberoende och behöver upprätthållas och förfinas hos varje lärare och mellan de närmsta kollegorna. Kunskapen är nödvändig för att bli en skicklig lärare och för att med omdöme genomföra kloka handlingarna så att eleverna de facto lär sig. Ibland när vi säger beprövade erfarenhet menar vi även denna typ av kunskap. Men så är det inte i skolans värld.
  • Vi riskera också mindre skolforskning. Att skapa kunskap innebär att skriva och dokumentera. Om dessa aktiviteter utan urskiljning blandas ner i den strida ström av allmänna dokumentationskrav som forsar över lärare kommer få lärare att vilja engagera sig i att bygga en stabilare vetenskaplig grund. Lärosäten kan inte bygga den själva – de är helt beroende av att lärare, skolor och huvudmän deltar. Den vetenskapliga grunden är skör då den dessutom är sedan länge är underfinansierad.

Om alla Sveriges huvudmän och skolor ska engageras i att göra ”nästan” vetenskap kan det medföra det ironiska att få har tid till att skapa den vetenskapliga kunskapen och verkligen utveckla en professionell kontextbunden tyst yrkeskunskap med hög kvalitet. Det kan väl inte vara så att målet är att skapa och använda vetenskapliga eller nästan vetenskapliga undervisningsmetoder? Målet är ju att våra elever verkligen lär sig det som vi som samhälle har tagit ställning för i våra styrdokument.

Om man går på grund får man kalla på hjälp. Jag tror skolmyndigheterna behöver bogsera bort nuvarande definitioner – och börja bygga nya funktionella innebörder av begreppen i nära samarbete med skolans och universitetens yrkesverksamma.

 

Anette Jahnke är fil. dr. i professionspraxis och lektor i pedagogik vid Göteborgs universitet

 

Litteratur

Adamsson, L. (2017). Undervisning på vetenskaplig grund – vad är det?. I N-E. Sahlin (Red.), Vetenskap och beprövad erfarenhet: Skola. Lund: Lunds universitet

Jahnke, A. (2019). Utveckla utbildning – vetenskaplig grund, beprövad erfarenhet och tyst kunskap. Liber: Stockholm.

Jahnke, A. (2019). Vetenskaplig grund räcker inte. Pedagogiska magasinet, 1. https://pedagogiskamagasinet.se/vetenskaplig-grund-racker-inte/

Skolforskningsinstitutet, Undervisning på vetenskaplig grund. https://www.skolfi.se/wp-content/uploads/2017/07/Infoblad_Undervisning-på-vetenskaplig-grund.pdf (Webbsidan Nyckelbegrepp verkar vara borttaget från webbsidan)

Skolinspektionen, Grundskolans arbete med att utbildning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. https://www.skolinspektionen.se/sv/Tillsyn–granskning/Kvalitetsgranskning/Skolinspektionen-granskar-kvaliteten/grundskolans-arbete-for-att-utbildningen-ska-vila-pa-vetenskaplig-grund-och-beprovad-erfarenhet/

Skolverket, Forskningsbaserat arbetssätt, några nyckelbegrepp.

https://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning-och-utvarderingar/forskningsbaserat-arbetssatt/forskningsbaserat-arbetssatt-nagra-nyckelbegrepp

Persson, J. (2017). Är vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i skolan samma sak som vetenskap och beprövad erfarenhet i hälso- och sjukvård? I N-E. Sahlin (Red.), Vetenskap och beprövad erfarenhet: Skola. Lund: Lunds universitet.

Persson, J., & Wahlberg, L. (2015). Vår erfarenhet av beprövad erfarenhet: några begreppsprofiler och ett verktyg för precisering. Läkartidningen 112 (49).

5 Comments on “Anette Jahnke: Har vi gått på grund med vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet?

  1. Tänkvärda synpunkter om hur man ska tolka lagtexten. Utan myndigheternas försök till tolkning är det dock så att ytterst är det en laglig tolkning som skulle behövas eftersom lagen inte definierat begreppen.

    När det sedan gäller skollagen så definieras ordet utbildning som den verksamhet skolan bedriver där undervisning är en del där av. Undervisningen är enligt skollagen 1 kap 3 § en målstyrd process under en lärares medverkan.

  2. Viktigare än att innehållsdiskutera “vetenskap och beprövad erfarenhet” är att undersöka hur dessa begrepp överhuvud taget har hamnat i pedagogiken, lärarutbildningen och i svenska klassrum.
    Som kunskapsanalytiker hävdar jag att begreppen är kopplade till ett politiskt LÄRANDEPARADIGM, som infördes via Högskolereformen 2007. Ett paradigm grundat på OECD och Bolognaprocessens samarbete mellan politiker. Alltså inte genom akademisk pedagogik.
    Paradigmskiftet innebar att eleverna och lärarna blev STUDIEOBJEKT för politiker och “Thullberg operatörer”. En benämning jag använder för politiska akademiker. Se mina förklaringar i
    https://kunskapsvetenskap2012.blogspot.com.
    /KUNSKAP enligt Karlstad eller Kant/
    /Läraryrket och Karlstad-doktrinen/

  3. På Skolverkets hemsida ligger Lärportalen som innehåller ett digert material som är tänkt att använda i kollegialt lärande. Tanken är att lärare ska läsa texter och artiklar, se filmer mm samt planera undervisningssekvenser som de genomför och diskuterar utfallet av. Materialet är konstruerat av universitetslärare med lärare som referens och granskat av disputerade lärare. Upplägget bygger på Helen Timperleys forskning kring skolutveckling och kollegialt lärande. Här tycker jag mig närma en utveckling mot en undervisning byggd på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

    • Men varför kollegialt lärande? När bestämde professionen att det var just kollegialt lärande som saknades? Eller som var problemet som professionen måste ta itu med? Vilka pedagogiska och didaktisk forskning är det som portalerna levererar som färdig forskning, och hur vet professionen att denna forskning ens är relevant för professionens egen kunskapsutveckling?

  4. I min praktik som utbildningsledare bland professionella Hermodskollegor, planerade jag en utbildningsaktivitet år 1976. Berörda avdelningar SKAVDE SINA PROFESSIONSKUNSKAPER kring VERKLIGA EXEMEPEL.
    Denna praktiska aktivitet har stått modell för 2 akademiska studier med gymnasielärare i matematik (Holm 1998 och Holm 2015). Exemplen till lärarna hämtades ur ett aktuellt läromedels inkonsekventa förklaringar. Lärarna besvarade enskilt en enkät. Och sedan gruppdiskuterade man med varandra. Tanketrösklar kring negativa tal och andra tröskelbegrepp, kom upp till ytan och kunde genomskådas och ges bestämda kunskapsteoretiska regler. Lärarnas professionskunskap togs tillvara.
    Men, när Skolverket, under GD Anna Ekström, genomförde Lärarlyftet 2013-2016, skedde det under vad Skolverket kallade en “KUNSKAPSBILDANDE CYKEL” med 5 frågor som hade omformulerats från Timperley. Vilka kunskaper och färdigheter BEHÖVER elever och lärare UTVECKLA? Kollektivt LÄRANDE betyder alltså att TA EFTER akademiska modellkonstruktioner. Och TA EMOT Thullberg operatörernas sammanställningar av enorma antal studier.
    Vad bestämmer professionen? vidgar jag Walls fråga till.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS