Anette Jahnke: Ny kurs för kursplanearbetet

Att kritisera styrdokument är lätt. Att konstruera dem betydligt svårare. Anette Jahnke undrar vad vi kan lära av den debatt som varit kring kunskapskraven och vad krävs för att skapa en process, där vi blir bättre på att skapa bra styrdokument.

Kunskapskraven, och den process som ledde till deras utformning, har varit föremål för debatt i Dagens Nyheter mellan skoldebattörerna Kornhall och Skogstad (7/6, 13/6) och Skolverket (Westerholm, 7/6). I debattens slutreplik hänvisas det till min avhandling (Jahnke, 2014) där jag har analyserat min praktik som inhyrd ämnesexpert vid Skolverket för utformningen av grund- och gymnasieskolans kurs- och ämnesplaner i matematik. Varför blev kunskapskraven som de blev? Vilka analys gör jag, eller rättare sagt, gjorde jag redan 2010 mitt under kursplanearbetet?

Då, på våren 2010, började jag inse att arbetet skulle leda till kunskapskrav, som motsäger den syn på kunskap som fortsatt skulle gälla (enligt regeringens uppdrag) och som introducerades i Skola för bildning (SOU 1992: 94). Vi skulle få en inkonsekvent läroplan. Men framför allt skulle vi få kunskapskrav som saknade mening i praktiken. Jag framförde mina farhågor till Skolverket och fick också svar (se Jahnke, 2014, s. 147).

Problematiken har sitt ursprung i Skolverkets tolkning av regeringsuppdraget, som angav att ett ”begränsat antal begrepp” skulle användas vid ”formuleringen av målen och kunskapskraven” (U2009/312/S, s. 2). Detta tolkades som att samma begrepp skulle användas för alla ämnen. Skolverket valde därmed att arbeta med taxonomier, antingen egna eller varianter på den som introducerades av psykologen Bloom under 1950-talet.

Detta medförde att språket sågs som oberoende av ämnesinnehållet. Men att ”resonera” har inte samma betydelse i kemi som i historia, och hur högt eller lågt vi ska värdera detta kunnande beror ju på syftet med kemi och historia, dess betydelse i kommande yrken eller utbildning. Med andra ord, kunskap ”är beroende av sitt sammanhang, vilket utgör den (tysta) grund mot vilken kunskapen blir begriplig” (SOU 1992:94, s. 59). Till exempel saknar ordet ”översiktligt” mening i ett matematikkunnande i en skolpraktik. Ordet återfinns i kunskapskraven för gymnasieskolan på lägsta nivå. Dessutom, om man skulle ge sig i kast med att beskriva något översiktligt i matematik, anses det som avancerat. Genom att använda samma begrepp för alla ämnen, kom kunskapskravens ord att sakna ämnesspecifik mening.

Men nu har åren gått. Undervisning och bedömning har bedrivits sedan dess och orden i kunskapskraven har idag en viss innebörd. Men vad denna betydelse är vet vi egentligen inte. Det är den realiserade och upplevda Lgr11 som vi debatterar idag.

Analysen i min avhandling sträcker sig över flera reformer under 2005–2011. Att skriva en kursplan var svårt och bedrevs i en komplex politisk process med många aktörer. Det var ett väldigt praktiskt arbete, som paradoxalt nog saknade en praktik. Det saknades en verksamhet som utvecklats av människor över tid, med ett långsiktigt syfte och där de tillsammans bildat kunskap kring kursplaneutformning. Dessutom rådde en avsaknad på forskningsresultat kring skolans innehåll och syfte, och med vilket språk och vilken struktur det funktionellt kan förmedlas i en text till de verksamma i skolan. I Sverige har utformningen av styrdokument präglats av ett historielöst, reaktivt och diskontinuerligt arbetssätt (Jahnke, 2014; SOU 2008:27; Skolverket, 2004).

Vi behöver se det som ett gemensamt ansvar att systematiskt förbättra kvalitén på styrdokumenten. Arbetsmetoderna behöver i högre grad präglas av ett vetenskapligt förhållningssätt. Det kan medföra att små välgrundade förändringar görs vartannat år, och stora förändringar, säg vart tionde år. Vi ska inte heller längre förlita oss på att någon enskild aktör ska ”ta fram” en kursplan, som om den stod redo i en garderob.

Vilka är det då som behöver ta gemensamt ansvar?

Skolan behöver bli van vid att styrdokument ändras oftare, med små justeringar som är väl underbyggda av resultat från utvärdering och forskning i samarbete med lärare. Lärare behöver bidra med sina kunskaper, så att deras professions arbetsinstruktioner utvecklas. Det räcker inte med att åka till Skolverket på samråd en dag vart tionde år, eller snabbt reagera på ett utkast och fylla i en webbenkät.

Skolverket behöver utveckla sina arbetsmetoder och sin kultur. Det finns en ny enhet med det lovande namnet ”Styrdokumentsutveckling” och det ska bli spännande att se hur avdelningen ges utrymme internt. Mitt intryck är att kulturen präglas delvis av en rädsla för att göra fel, och en ängslan för kritik. En verksamhet som är rädd för kritik blir svår att utveckla. Utveckling kräver att man är kritisk och självkritisk, och på ett transparent sätt redogör för vad som skett. Ofta har jag upplevt att Skolverket hamnar i försvarsställning och så sluter de sig.

I alla dessa moduler, som konstruerats i de olika ”lyften”, är fokus på att lärarna ska reflektera över sin praktik, sätta ord på den och förbättra den. På samma sätt borde kanske Skolverket ha en egen tjänstemannamodul? Här kommer två förslag på innehåll:

  • Skolverket hävdar ofta att de bara genomför regeringens uppdrag. Det är precis som om de inte är medvetna om att de tolkar, och ännu mindre hur och varför. Men alla texter tolkas. Skolverket borde stå upp för sina tolkningar, sätta ord på dem. Göra dem tillgängliga för kritik, så att vi tillsammans kan göra dem bättre. Skolverket har dessutom genom Regeringsformen (12 kap § 2) ett visst oberoende gentemot regeringen. Görs bra tolkningar, med grund i forskningsresultat, ökar sannolikheten att uppdraget blir bra utfört. Ett skickligt och kunnigt skolverk skulle kunna medföra att även de mest tokiga politiska idéerna landar bättre i praktiken.
  • Skolverkets ”kvalitetssäkringssystem” nämns i Westerholm (7/6). Är det säkert att systemet leder till högre kvalitet? Många är vi som har varit med om att göra utkast till texter, som sedan vandrar iväg internt upp i hierarkin. För varje nivå ändras texten, på vilka grunder är för en utomstående ofta obegripligt. Min bedömning är att texterna inte alltid blir bättre. Med tanke på att kunskapskraven genomgått denna process, kan det vara idé att se över systemet.

 

Lärosäten ska självklart genomföra kritisk analyser av skolans styrning, men de behöver också i högre utsträckning intressera sig för konstruktion, användning och förbättring av styrdokument. Både i lärarutbildning och som forskningsområde. Om Skolverket är för okritiska, tenderar lärosätena vara för kritiska. Vi behöver mer forskning, som bidrar med utveckling inom befintliga ramar (ett exempel är det FoU-program kring programmering som jag leder vid Ifous).

Regering och politiker talar om att skolan behöver ”arbetsro”.  Jag tror snarare att politikerna behöver arbetsro, så att de kan arbeta med annat än just skolan. Vi ska inte kräva så mycket av dem, utan försöka få dem att förstå att det är ett långsamt systematiskt arbete som behöver bedrivas, och som rimmar dåligt med deras liv i 4-årsintervaller. Tillitsdelegationen lyfter förmågan att ta risker, som en aspekt i att visa tillit. I dessa valtider skulle vi behöva politiker som i högre grad vågar ta en risk och visa tillit i handling. Om regeringen ger oss en riktning, incitament och struktur, så att skolans professioner, Skolverket och lärosäten kan arbeta tillsammans och långsiktig med att utveckla styrdokumentens kvalitet skulle vi alla få arbetsro – och bättre texter.

 

Anette Jahnke är fil. dr. i professionspraxis och lektor i pedagogik vid Göteborgs universitet

 

Litteratur

Jahnke, A. (2014). Insegel till dialog. Skolans matematikutbildning – en studie i fyra praktiker. Doktorsavhandling. Nord Universitet, Bodø. https://brage.bibsys.no/xmlui/bitstream/handle/11250/220012/1/Jahnke.pdf

Kornhall, P & Skogstad, I., (2018, 7 juni). Skolverkets tjänstemän trollade bort kraven på faktakunskaper. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/debatt/skolverkets-tjansteman-trollade-bort-kraven-pa-faktakunskaper/

Kornhall, P. & Skogstad, I. (2018, 13 juni). Vi har fler belägg för att Skolverket struntade i regeringen. https://www.dn.se/debatt/repliker/vi-har-flera-belagg-for-att-skolverket-struntade-i-regeringen/

Regeringsformen https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/kungorelse-1974152-om-beslutad-ny-regeringsform_sfs-1974-152

Skolverket (2004). Kursplanernas historia. Skolverkets arbete med kursplaner 1991–2000. Stockholm: Skolverket.

SOU 1992:94. Skola för bildning.

SOU 2008:27. Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola.

Westerholm, A. (2018, 7 juni). Fel att Skolverket obstruerade mot Skolverket

https://www.dn.se/debatt/repliker/fel-att-skolverket-obstruerade-mot-regeringen/

Utbildningsdepartementet (2009a). Uppdrag att utarbeta nya kursplaner och kunskapskrav för grundskolan och motsvarande skolformer m.m. [U2009/312/S]. Hämtad 15 januari, 2013, från http://www.regeringen.se/sb/d/10692/a/119530

3 kommentarer till “Anette Jahnke: Ny kurs för kursplanearbetet

  1. Intressant och viktigt med din insyn i processen. Jag uppskattar tanken att “små välgrundade förändringar görs vartannat år, och stora förändringar, säg vart tionde år.” Har dock hört att Sverige ofta ändrar sina läroplaner om man jämför med andra länder. Stämmer det?

  2. Anette Jahnke, tack så mycket för din artikel! Jag minns att man som lärare kunde vara med och ha synpunkter på kursplanerna under det att de utformades, men bara under speciella och ganska hetsiga villkor. Just där, i hetsen, finns väl ett av problemen: ingen kan idag bidra med en långsiktig ram för ett långsiktigt arbete i små steg, eftersom vi av olika skäl saknar en balans i synen på vart skolan ska vara på väg. Vetenskap kan inte lösa allt, eftersom många val i grund och botten förblir ideologiska, och ideologiskt kränger det en hel del, till och med — som vi nu vet — mellan departement och myndighet. Hur skulle man kunna skapa en nödvändig stabilitet för ett långsiktigt, eftertänksamt förändringsarbete i skolan? Eller är det ett tidens tecken att det måste ske i ryck? Här vore det intressant att också få ta del av svar på Maria B Hurtigs fråga om hur det här har lösts i andra länder, t.ex. i Nederländerna, som också haft en del byten av regeringskonstellation.

  3. LÄRARKÅREN själv måste hävda sin YRKESPROFESSION och sin DOMS-RÄTT inom sina skrankor, gentemot politikerna och deras New Public Management-styrning.

    När de bakomliggande debattexterna hos Jahnke analyseras med kunskapsvetenskap träder en ny bild fram. Kornhall (skolkommittén) och Skogstad (liberal skoldebattör) hävdar att

    Jan Björklund blev “blåst på sin reform”

    Nuvarande GD för Skolverket har börjat en ny debatt i DN 18.6 2018 “Faktakunskaper ska bli viktigare i grundskolan” och då släpps Björklunds utredare, Martin Ingvar fram.

    Men samma struktur finns i både L och S och deras fokusering på styrdokument riktade mot elev-BETEENDET.

    Som kunskapsanalytiker följer jag istället upp politikerambitionerna om LÄRARKÅREN: 2018:17 “Med undervisningsskicklighet i centrum”.

    Elev-BETEENDET har jag beskrivit i min bok “Distance Education och KMK(R) Modellens 5 kategorier” (Holm 2018, s 45), som en narrativ berättelse utifrån en MATEMATIK-ÄMNES-EXPERTS egen förklaring.

    VI betygsätter dig, du grundskoleelev, utifrån de krav VI ställer. Hur mycket DU förstår av de disciplinens ABSTRAKTIONER SOM VI ÄMNESEXPERTER uttrycker ÄMNET genom.

    En liknande narrativ berättelser har jag gjort om politikers och ämbetsmäns planer för att strategiskt kunna utnyttja LÄRARKÅREN utifrån 8 nedslag i SOU 2018:17 (s 20, 21 f, 22, 22, 23, 25, 25, 27).

    Läs berättelsen på min blogg 4.7 2018 “Val 2018 – Lärarkrav på politikerna”

    http://www.kunskapsvetenskap.se

    Kerstin I. M. Holm

    Kunskapsanalytiker
    Professionsanalytiker i Hermods Supportorganisation
    Fil. dr i pedagogik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S. på Twitter