Anna Eva Hallin: Replik till Jan Henning Pettersson

Jan Henning Pettersson skriver i dagens SOS att fonologisk medvetenhet är en myt. Han har inget stöd för sina påståenden, menar Anna Eva Hallin och pekar på forskningen. (red.)

Forskningen inom läsning, läsutveckling och lässvårigheter är ett stort kunskapsområde som ständigt är i utveckling. Parallellt har det som brukar kallas “läskrigen” (eller “Reading Wars”) pågått i snart 50 år. Läskrigen kan kort sammanfattas som det ideologiska krig mellan de som förespråkar läsundervisning som menar att barn ska använda andra strategier än att ljuda för att lära sig ordbilder och att hitta mening i skrivna ord (t.ex. genom bilder eller kontexten), och de som förespråkar att barnen ska lära sig att knäcka den alfabetiska koden från början med systematisk undervisning i kopplingen mellan språkljud och bokstäver. Denna syntetiska metod syftar till att barnet ska kunna ljuda sig igenom också okända ordbilder, och koppla det till sitt ordförråd utan att behöva ta hjälp av kontexten.

I sitt inlägg ansluter sig Jan Henning Pettersson till det första lägret, och menar att undervisning i att koppla språkljud till bokstäver är något som skapar “onödigt lidande”. Jan Henning Petterssons inlägg saknar dock helt referenser till aktuell forskning som stödjer påståendet att “vi måste upphöra med en läsundervisning, som på väsentliga punkter strider mot vetenskap och beprövad erfarenhet”. Kapitlet av Thomas och Loxley som Jan Henning Pettersson anser bör ha omskakat svensk läsundervisning, refererar endast till läsforskning som nu är 25 år eller äldre. Som tur är har läsforskningen gjort stora framsteg de senaste 20-30 åren, både vad gäller förståelsen av fonologisk bearbetningsförmåga och avkodningssvårigheter/dyslexi – jag rekommenderar till exempel böcker skrivna av forskarna Elliot och Grigorenko (2014) eller Seidenberg (2017) som både problematiserar begreppet ”dyslexi”, och sammanfattar forskningsläget. Nu är de flesta läsforskare överens om att stora svårigheter med att lära sig att avkoda ord snabbt och flytande behöver förklaras av en multifaktoriell modell, där bristande fonologisk bearbetningsförmåga är en av flera faktorer. Nu finns det också mycket forskning som stödjer Jan Henning Petterssons påstående att fonologisk bearbetningsförmåga (inklusive fonologisk medvetenhet) utvecklas av läserfarenhet, vilket till exempel Peterson och kollegor (2018) visade i en studie som följde läsförmågan hos tvillingar över tid. Detta betyder dock inte att fonologisk medvetenhet är oviktig för läsinlärning som Jan Henning Pettersson tycks mena, tvärt om så är fonologisk medvetenhet innan formell läsundervisning startat fortfarande en av de starkaste faktorerna för att kunna förutsäga senare läsförmåga, och vi vet att systematisk undervisning i fonemisk medvetenhet kan förebygga senare avkodningssvårigheter.

Det har relativt nyligen kommit två rapporter från Vetenskapsrådet (2015) och Statens beredning för medicinsk utvärdering (2014) som sammanställt evidens om tidig läsundervisning och insatser vid avkodningssvårigheter. Tre forskningsöversikter om läsundervisning har också gjorts under 2000-talet i USA, England och Australien. Alla fem rapporter drar slutsatsen i förskoleklass/lågstadiet bör systematisk undervisning av kopplingen mellan bokstav/bokstäver och språkljud ingå som en central del i effektiv läsundervisning och också som en effektiv insats för elever som halkat efter i avkodningsutvecklingen eller som har konstaterade avkodningssvårigheter. Detta betyder inte på något sätt att till exempel meningsskapande, läsförståelsestrategier och ett rikt ordförråd är oviktigt för läsning, vilket rapporterna också betonar. Däremot så tyder all tillgänglig högkvalitativ evidens på att undervisning i fonemisk medvetenhet och syntetisk metod bör ingå som en viktig grund i den tidiga läsinlärningen i alfabetiska skriftspråk. Få saker inom läsområdet har starkare evidens! För en elegant och lättförståelig teoretisk förklaring till varför ljudande läsning är en nyckel till flytande och automatiserad läsning, se den nypublicerade Open-Access artikeln av Castles, Rastle och Nation där författarna också manar till att avsluta läskrigen: “Ending the reading wars: Reading acquisition from novice to expert”.

Det var i USA, där jag 2016 doktorerade vid New York University i språk- läs- och skrivutveckling och -svårigheter hos skolbarn, som jag först hörde talas om “the Reading Wars”. Jag var naiv nog att tro att det inte låg till på samma sätt i Sverige. Jag delar inte alls Jan Henning Petterssons uppfattning att det är den svenska skolans fokusering på fonologisk medvetenhet som leder att elever inte lär sig läsa. Tvärt om tycks inte alla svenska lärare få kunskap från lärarutbildningarna i hur strukturerat arbete med fonologisk medvetenhet i kombination med systematiskt arbete med en syntetisk läsmetod leder till att barn blir flexibla avkodare, och att ljudande läsning förlängningen leder till ett långt större ordbildsbibliotek än metoder där barnen uppmuntras att gissa och läsa hela ord utan att ha fått möjlighet och strategier för att ljuda sig igenom dem korrekt.

Som logoped träffar jag regelbundet elever i lässvårigheter, som i vissa fall har utvecklat betydande avkodningssvårigheter. Lärare och föräldrar och även eleverna själva undrar om lässvårigheterna ”är dyslexi”. Problemet är att det ofta är svårt att veta om de erbjudits en undervisning som på ett evidensbaserat sätt hjälpt dem att knäcka koden. De flesta barn knäcker koden och blir flexibla läsare som kan ljuda vid behov oavsett vilken läsundervisningsmetod man använder sig av. Forskning visar att goda läsare skiftar till ljudande lässtrategi när det behövs, till exempel när man läser om dinosaurier eller ryska äventyrare (försök att läsa Theiophytalia eller Khristorozhdestvensky rätt utifrån kontexten!). Men en betydande andel barn behöver explicit hjälp att knäcka koden. Forskning visar med stor tydlighet att syntetisk läsundervisning har starkast evidens för att möjliggöra detta. Om vi inte ser till att lärare får verktyg och kunskap att bedriva denna typ av läsundervisning, riskerar andelen elever som hamnar i lässvårigheter och kanske också diagnosticeras med dyslexi tyvärr att bli större än den skulle behöva vara. Det – om något – är onödigt lidande.

Anna Eva Hallin är legitimerad logoped och har en Ph.D. i Communicative Sciences and Disorders från New York University. Hennes inriktning i forskning, undervisning och kliniskt arbete är språk-, läs-, och skrivutveckling och -svårigheter hos barn och ungdomar. Hon arbetar som forskare vid Enheten för logopedi på Karolinska Institutet där hon också undervisar på logopedprogrammet, och hon har sin kliniska tjänst på Röstkonsultens logopedmottagningar i Stockholm. Sedan 2015 driver Anna Eva www.språkforskning.se och forskningsbloggar och föreläser  med målet att sprida aktuell forskningsbaserad kunskap till logopeder, pedagoger, psykologer och andra intresserade.

Referenser

Castles, A., Rastle, K., & Nation, K. (2018). Ending the reading wars: Reading acquisition from novice to expert. Psychological Science in the Public Interest, 19(1), 5-51.

Elliott, J. G.; Grigorenko, E. L. (2014). The Dyslexia Debate (Cambridge Studies in Cognitive and Perceptual Development). Cambridge University Press.

National Reading Panel (2000). Teaching Children to Read: An Evidence-Based Assessment of the Scientific Research Literature on Reading and its Implications for Reading Instruction.

Peterson, R. L., Arnett, A. B., Pennington, B. F., Byrne, B., Samuelsson, S., & Olson, R. K. (2018). Literacy acquisition influences children’s rapid automatized naming. Developmental science, 21(3), e12589.

SBU (2014). Dyslexi hos barn och ungdomar – tester och insatser. En systematisk litteraturöversikt.  Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). ISBN 978-91-85413-66-9.

Rose, J. (2006). Independent Review of the Teaching of Early Reading. United Kingdom: Department for Education and Skills.

Rowe, K. (2005). Australia’s National Inquiry into the Teaching of Literacy. Melbourne: ACER.

Seidenberg, M. (2017). Language at the Speed of Sight: How we Read, Why so Many Can’t, and what can be done about it. Basic Books.

Vetenskapsrådet (2015). Kunskapsöversikt om läs- och skrivundervisning för yngre elever.