Anna-Lena Andersson: Inkluderingen av elever med lindrig intellektuell funktionsnedsättning måste förbättras

Det svenska skolsystemet lever inte upp till sin inkluderingsambition. Det menar Anna-Lena Andersson som i sin doktorsavhandling pekar på skolans problem att skapa goda förutsättningar för elever med lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Hon pekar på att skolan som organisation behöver ta ett större ansvar och att övergångar mellan skolformer behöver förbättras (red.)
Det svenska skolsystemet kan sägas innehålla olika spänningsfält vad avser inkluderingsambitioner. Å ena sidan finns en tradition i skolsystemet med betoning på social delaktighet och utbildning för alla elever i inkluderande klassrumsmiljöer. Samtidigt finns parallella, segregerade skolsystem i Sverige, som, 2014 grundsärskola och grundskola. Vårdnadshavare till elever med diagnosen lindrig intellektuell funktionsnedsättning (LIF) kan påverka inom vilken skolform deras barn ska utbildas – i grundsärskolan eller som ”individintegrerade”, det vill säga läser utifrån grundsärskolans läroplaner men är placerade i vanliga grundskolan. Relativt få elever med LIF får sin utbildning i grundskolan. Det finns dock brist på studier om vad de olika skolformerna betyder för elever med LIF, och vad övergången mellan dem innebär för föräldrar och lärare. Det är därför angeläget att få kunskap om hur pedagogiska bedömningar redogör för anpassningar och hur stödinsatser genomförs utifrån resultatet av dessa.
Med tanke på att den svenska skolan förväntas erbjuda alla elever en inkluderande skolgång är det anmärkningsvärt att få elever med LIF får sin utbildning integrerade i grundskolan. Men med tanke på de svårigheter som målas upp i min avhandling, Utbildningssituationen för elever med lindrig intellektuell funktionsnedsättning: Lärares och föräldrars perspektiv, är det inte särskilt förvånande. Intervjuer med föräldrar vittnar om både negativa attityder och bristande stöd i övergångarna mellan olika skolformer. Det är tydligt att föräldrars förutsättning att etablera nya relationer med lärare och för deras barn att bli mer självständiga begränsas vid pedagogiska övergångar.
Anledningar till att problemen uppstått i skolan härleds ofta till elevernas individuella egenskaper. Men även lärarna lyfts fram som problem. I pedagogiska bedömningar beskrivs att lärare har bristande förutsättningar att planera ett undervisningsinnehåll som erbjuder elever med inlärningssvårigheter en förbättrad och tillrättalagd undervisning. Dessutom förväntas lärare i grundskolan planera undervisningen utifrån två olika läroplaner med flera spår och kunskapsnivåer. Styrdokumentens högt ställda krav och den höga undervisningstaketen blir därför svårt för lärare att hantera och för individintegrerade elever att bemöta. Det handlar med andra ord om en resursfråga där anpassningen lämpas på lärarna snarare än att ses som ett organisatoriskt ansvar. En förklaring till behovet av ett segregerat skolsystem kan därför handla om lärares bristande förutsättningar att erbjuda alla elever social delaktighet och gemenskap i en tillrättalagd undervisningsmiljö.
Min forskning visar på problem i utbildningssituationen för elever med LIF och att förutsättningarna för att erbjuda alla elever en likvärdig utbildning är dåliga. Dessutom verkar det som om begränsningar som till exempel uteblivet stöd, negativa attityder, hög undervisningstakt och högt ställda kunskapskrav bidrar till att föräldrars val av skolform till sina barn begränsas. Det kan i förlängningen innebära att föräldrar känner sig tvingade att placera sina barn i grundsärskolan. För barnen betyder bristerna att de inte får den ledning och stimulans de är i behov av för att utvecklas till kompetenta, ansvarstagande medborgare.
Inför den pedagogiska övergången mellan skolformer är det därför särskilt viktigt att ta hänsyn till hur pedagogiska bedömningar genomförs och formuleras. Med tanke på att stor del av innehållet i pedagogiska bedömningar handlar om elevers individuella svårigheter och behov av stöd, är det svårt att få en bild av sammanhanget – hur lärare arbetat med att tillrättalägga undervisningssituationen. Det finns risk att elevers förutsättningar att erbjudas en individuellt anpassad och tillrättalagd lärmiljö på grupp- och organisationsnivå uteblivit, och att det skett en förskjutning från att vara skolans ansvar till att bli ett elev- och föräldraansvar.
Likaså finns indikatorer som tyder på svårigheter i att erbjuda elever mer stöd i både grundsärskola och grundskola, dels då det är svårt att erbjuda en tillrättalagd lärmiljö när det gäller innehåll och utformning, dels för att olika elever har olika behov av stöd. Om alla elever ska erbjudas en likvärdig skolgång och förutsättningar att utvecklas till sin fulla potential, behöver vi fastställa vilka mål det är som skall nås och bedömas. Likaså behöver vi fundera över vad som är mätbart och inte mätbart, och på vilket sätt vi kan göra det möjligt för elever i behöv av mer stöd att bli en del av helheten. Det framgår att det svenska skolsystemet inte har nått sin fulla potential när det gäller inkluderingsambitionen, och utmaningen att erbjuda alla elever en inkluderande skolgång kvarstår.
Anna-Lena Andersson är grundskollärare, speciallärare och filosofie doktor i didaktik. Artikeln bygger på hennes avhandling om utbildningssituationen för elever med lindrig intellektuell funktionsnedsättning (Andersson, 2020). Anna-Lena Andersson arbetar som universitetsadjunkt på magisterprogrammet i specialpedagogik vid Mälardalens högskolaoch twittrar under beteckningen @annisandersson1.
Vi har ett barn med lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Detta begrepp är VÄLDIGT brett.
Skolan/utredningen sa att det bästa vore om hen gick i särskolan. Vi slutade streta emot och trodde att detta var det bästa för hen. Där sa man att hen skulle finna många kompisar med liknande problematik och få en lättare skolgång. Tyvärr blev det tvärtom och hen hamnade med barn som hade väldigt mycket större problematik. Detta har nu satt hen i en försämrad och svår SOCIAL situation istället. Hen har nu lyckats byta grupp (tack vare många engagerade lärare mm) men är kvar i samma skola (vilken vi aldrig valt annars) Hen kunde ej välja skola eftersom hen skulle gå särskola – hen skiljdes från sina gamla skolkamrater vilket har visat sig vara helt felaktigt. Är så ledsen att vi utsatt hen för detta. Om ni visste hur mycket det sociala betyder för de som har det jobbigt i skolan. Skolans alla praktiska ämnen har dessutom på senare år fått oerhört mycket teori vilket gör att de som har problem med inlärning inte heller får vara BRA i de praktiska ämnena (var får dessa barn vara ”bra” någonstans). Man gynnar de som redan är duktiga i skolan.
Håller med. Men vart är föräldrarna, som ser och hörsammar det du och jag tycker? Är så otroligt ensamt. Jag ångrar djupt mitt val av placering i denna saft och bulle verksamhet där mitt barn får tillbringa tid med barn som är på en mycket låg utvecklingsnivå. Enligt gällande iq test, utan hänsyn till mitt barns diagnoser som fanns innan så är mitt barns iq, 69. Vid 70 går gränsen för LIF. De känns som en dödsdom. I min kommun ges inte några möjligheter att komma ifrån denna skolform, trots att beslutet är utgått. Jag vaknar varje dag, med en ledsen liten – som avskyr att gå i skolan. Som kan prata flytande engelska men erbjuds pick a color. Som motsvarighet till undervisning. Jag är så förfärad. Önskar samtala med flera föräldrar om problemen. Jag har en äldre son som ändå, har diagnoser – men inte LIF där han fått gå i en central undervisningsgrupp och får lyckas. Där får inte min son med LiF gå. Orsak – han har ju en intellektuell funktionsnedsättning (japp. Med en poäng till två, under gränsen) för vad diagnosen och dess manual anger.
Jag minns att i början på 2000 – talet fanns det en norsk forskare(tyvärr glömt namnet) som påtalade att en elev som gått integrerat och haft en tuff skolgång, hade ett mer socialt umgänge som vuxen, än elever som gått på anpassad grundskola + gymnasium. Dessa elever var mer nöjda under skoltiden, men i ett livsperspektiv mådde de elever med if som gått individintegrerade mkt bättte.