Skola och SamhälleAnne-Marie Körling: Lite svalka i korvstoppningen!
Det är märkliga tider när lärare skapar undervisning för att eleverna ska arbeta hemma under en eventuell stängning, men också för elever som redan nu är hemma. Tänk om vi fick stanna flödet och gå tillbaka och hämta upp de kunskaper vi tidigare fått eller inte fått, om vi repeterade, fördjupade och breddade det vi har fått lära oss tidigare. Eller om vi skapade nya möjligheter för att läsa skön- och facklitteratur, skriver Anne-Marie Körling.
”Jag har arbetat ikapp. Jag är i fas för första gången på länge. Jag är nöjd. Äntligen!”
Eleven jag intervjuar är nöjd och lättad. Det är första gången under skolgången eleven känner så. Allt för länge har eleven kämpat i kölvattnet. Nu äntligen behöver han inte det. Eleven går i årskurs åtta. De mesta av kursplanernas innehåll har han bakom sig. Så mycket han fått hasta över. Ett år kvar i grundskolan. Han känner sig för första gången nöjd med sitt arbete.
Det pågår ett mangrant arbete på skolorna i dessa Coronatider. Ambitiösa lärare skapar undervisning för att eleverna ska arbeta hemma under en eventuell stängning. Men också för de elever som redan nu är hemma. Vi vet inget om hur resultatet kommer att bli av lärarnas insatser. Framtiden är oviss också för lärare och elever. Vi vet inte hur eleverna kommer att lära sig. Det vi vet är vad vi har arbetat med fram till februari och mars 2020. Vi vet också att det är en stor variation i hur och att eleverna har lärt sig. Det gäller även de som har presterat väl och hör till de vi inte oroar oss för. Vi skyndar oss igenom kunskapsinnehåll och eleverna får lära sig det de kan och blir bedömda för det de presterar och presenterar. Det är bekant att både lärare och elever upplever stress i skolan för det som måste och ska göras. Stress skapar inte ett gott läroklimat och en stressad person är inte mottaglig för information eller samspel som gagnar relationer. Stress gör oss upptagna. Nu gör lärare ett imponerande arbete med att ge skola för elever som inte är i skolan, men också för att rusta för en eventuell skolstängning. Men frågan är om det behövs.
Om vi istället fick stanna flödet och gå tillbaka och hämta upp de kunskaper vi tidigare fått eller inte fått. Om vi repeterar, fördjupar och breddar det vi har fått lära oss bidrar skolan till lärande. Vi återgår till det vi gjort och ser över det vi har lärt oss, möter olika innehåll igen och får eventuellt också tänka och fundera över det vi fått läsa, diskutera och lära. Faktum är att vi aldrig är klara med områden även om vi uttrycker oss så: ”Nu är vi färdiga med andra världskriget.” Det finns så mycket mer att lära. Det är därför en fördel att gå tillbaka och återigen läsa om vattnets kretslopp, planeternas förhållande till solen, hur man gör ett batteri och vad ett batteri har, eller inte har, betytt för samhälls- och teknikutvecklingen, det vill säga återkoppla till de områden vi redan har gått igenom och problematisera för att sätta nytt ljus på gamla innehåll. Vad minns vi av arbetsområdet ”Andra världskriget”?
Ett annat område vi kan skapa nya möjligheter för, är att läsa skön- och facklitteratur. Läsförmågan sviktar och varierar hos eleverna. De som läser mycket fortsätter att läsa. De som kämpar med läsningen tycker att den ”suger”. De som har det mest kämpigt är hänvisade till de skoltexter de måste läsa. Men en sådan läsning tar mycket tid i anspråk, eftersom dessa texter är packade med information med ett distanserat läsartilltal. Läsningen tar mycket tid eftersom eleven måste kämpa både med att få bokstäverna att låta och meningarna att betyda något. De elever som vänder böckerna ryggen, eftersom de aldrig fått upptäcka vad dessa har att ge just dem. Om vi går tillbaka, kan vi låta eleverna återupptäcka den bok som de en gång läste och tyckte om och börja med att läsa om just den boken. Men det kräver att vi, lärare och vuxna, litar på att boken gör själva arbetet. De som läser tränar på att läsa och mycket av det vi undervisar om styckvis kommer genom boken som en helhet. Mycket av läsningen täcker de innehåll vi ska ge eleverna i exempelvis ämnet svenska:
- Ordförråd (kan inte nog understrykas)
- gemenskap med skriftspråket
- grammatik
- interpunktion
- inledning, handling och avslutning
- singular-plural
- genre
- olika sätt att förklara, beskriva och berätta
- osv.
Vi skulle kunna förvalta tiden genom att ge eleverna en ny möjlighet att läsa och därigenom bidra till att reparera bristande läsförmåga och möjliggöra för ett läsintresse. För att det ska äga rum måste lärare lita på bokens innehåll, i författaren se en annan slags lärarkollega, möta olika sätt att berätta och tillåta eleverna att börja läsa det de själva vill och kan. För att lyckas måste läraren visa att läraren är intresserad av vad eleven läser, och inte vem eleven är som läser, och huruvida boken är vad vi förväntar oss att den ska vara. Många elever upplever att de inte läser på det sätt de ska eller läser det man förväntar sig att de ska läsa. För att främja läsintresse måste läraren lita på att boken gör arbetet och att eleven läser för att eleven är intresserad. Det kan betyda att läraren inte misstänkliggör läsaren med att komma undan med något som är för lätt, eller för den delen hindra eleven att läsa det eleven vill, trots att läraren upplever att det är för svårt. Varje läst bok har en berättelse som ger oss något. Frågan vi kan ställa oss är vad och den frågan bör bottna i lärarens nyfikenhet och inte i lärarens bedömningar. Att läsa är att indirekt få lära sig. Men det som driver läsaren är intresse och nyfikenhet på det som sker i boken.
Eleven, årskurs sex, läste böcker på engelska hemma. Då jag lät eleven pröva att göra ett gammalt nationellt prov i engelska för årskurs nio hade eleven alla rätt. Det är vad läsningen ger. För eleven handlar det om att läsa för att det är roligt, intressant och spännande.
Vi står inför något okänt och obekant. I tider av ovisshet har skolan en viktig roll. Skolan ger kontinuitet och stabilitet. Skolans innehåll påverkar elevernas dagliga liv och deras framtida. Att ta ett steg tillbaka kan betyda att eleverna får lära sig igen. Det skulle också möjliggöra för lärare att se tillbaka på undervisning och lära sig om repetitionens betydelse och hur den kan bli ett verktyg för nya frågor. Hur kan vi själva lära oss?
Anne-Marie Körling är lärare, föreläsare och författare
One Comment on “Anne-Marie Körling: Lite svalka i korvstoppningen!”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Det positiva i dagens situation är också att distans och fjärrundervisning gör att lärandet går från en passiv konsumtion till aktiv process där eleven förhoppningsvis kan efter att motivationen har fördjupats söka sig till kunskaper i form av filmer och föreläsningar på You tube, TED m,m. Har man svårt med ett begrepp, ett ord , en mening så söker man nya presentationer i andra former , något som passar en själv. Man lägger grunden för ett livslångt lärande och lägger bakom sig det ensidiga användandet av IT till underhållning och skvaller. Man lägger boken i telefonen och utnyttjar bussresor, väntetider och tråkiga stunder till att fördjupa lärandet som man fått på många sätt.