Arne Engström: Kontrareplik till Andreas Ryve m.fl.

Arne Engström ger en motreplik till Andreas Ryve med flera angående effekten av storskaliga matematiksatsningar. Effekterna är svåra att påvisa och matematikutvecklingsresurser ska därför inte slösas bort på ineffektiva satsningar, menar Engström (red.).
Andreas Ryve med flera har i en replik på min artikel ”Lågpresterande elever i matematik – skolans blinda fläck?” gått till våldsamt angrepp mot min person, jag svingar för fullt och tecknar en bild full av felaktigheter. Att de ogillar min artikel har jag förstått och att de utesluter mig i en seriös diskussion är också klart. Men för övrigt vet jag inte. Repliken är ett riktigt lågvattenmärke.
Jag hade förväntat mig att författarna skulle ha presenterat sina motargument, och redovisat vad som skiljer oss åt samt eventuellt vad som kan ses som en gemensam uppfattning. De har en konkret kritik som gäller min beskrivning av modulerna i Matematiklyftet. Jag ska återkomma till denna längre ned. I följande kontrareplik ska jag låta läsaren själva bedöma relevansen i det försvar som Andreas Ryve med flera tar upp i sin replik.
Utgångspunkten för min artikel var de stora satsningar på skolmatematiken som gjorts under senare år. Det finns inga empiriska belägg för att generella satsningar förbättrar prestationerna hos de lägst presterande eleverna. Ett annat sätt att uttrycka det är att det saknas evidens för att dessa satsningar har effekt på lågpresterande eleverna resultat. Denna ståndpunkt är ingalunda kontroversiell, utan är den som de flesta intar som arbetar inom detta forskningsfält (låga prestationer i matematik).
Det är möjligt att detta kommer som en chock för författarna Men hur mycket de än anklagar mig för att svinga och komma med felaktigheter, så kvarstår det faktum att evidens saknas för att generella satsningar på skolmatematiken ger positiva effekter på lägst presterande elevernas resultat.
Jag exemplifierade mitt resonemang med två sådana satsningar, Matematiklyftet och ”Räkna med Västerås”. Ingen av satsningarna har haft fokus på lågpresterande elever. Den bild som kommuniceras om dessa satsningar är att de varit framgångsrika. När man tittar lite närmare på underlaget är det oklart i vilket avseende de varit framgångsrika. Utomstående uppfattar nog att satsningarna varit till gagn för lågpresterande elever. Jag visar i min artikel att det inte finns fog för att dra den slutsatsen. Jag frågar mig om de lågpresterande eleverna blivit en blind fläck.
Läsaren bör notera att jag inte utvärderar Matematiklyftet eller ”Räkna med Västerås”. Jag diskuterar effekten av dessa satsningar på lågpresterande elevers kunskaper.
Jag avslutar sedan artikeln med några förslag på hur man kommuner kan arbeta för att göra effektiva insatser för lågpresterande elever.
Att Matematiklyftet och ”Räkna med Västerås” skulle vara exempel på effektiva insatser tillbakavisar jag i min artikel. Det finns inga effektutvärderingar när det gäller Matematiklyftet. När det gäller ”Räkna med Västerås” är den bild som ges i deras egna utvärderingar motsägelsefull. Att lärarna ger uttryck för att de har lärt sig att stödja elever med specifika svårigheter säger ingenting om effekten av insatsen för elevernas resultat.
Jag gjorde i min artikel ett antagande att om dessa satsningar varit effektiva, så skulle det ha visat sig i resultaten på de nationella proven i matematik. Tvärtom visar resultaten (se min artikel) att situationen för lågpresterande eleverna snarast har försämrats, trots alla satsningar på skolmatematiken som har gjorts i Västerås. Situationen för lågpresterande elever i matematik i Västerås kan beskrivas som mycket bekymmersam. Det ser ungefär likadant ut i andra stora städer i landet, med eller utan matematiksatsningar.
Så var det med dessa ”effektiva” satsningar. Att detta inte ens har uppmärksammats av de involverade tillskriver jag den blinda fläcken.
När det gäller innehållet i modulerna vilseleder författarna läsaren. Om det är medvetet eller av ren okunnighet låter jag vara osagt. Matematiklyftet genomfördes under tre läsår. Statsbidrag utgick till skolhuvudmännen och en särskild handledarutbildning gavs och genomfördes av ett antal lärosäten. Jag var involverad i handledarutbildningen och känner väl till Matematiklyftets svaga och starka sidor. När satsningen hade avslutades fortsatte skolverket med att bygga ut Lärportalen som hörde till Matematiklyftet. De moduler som avser specialpedagogik tillkom när Matematiklyftet var avslutat.
I den avslutande delen där jag redovisar hur kommuner som vill göra effektiva insatser för att öka måluppfyllelsen i matematik kan arbeta. Anderas Ryve med flera uppfattar att både Matematiklyftet och ”Räkna med Västerås” uppfyller dessa kriterier. Jag har svårt att tro att de förstår innebörden i det jag skriver. I själva verket utgör min skrivning en skarp kritik mot den design som har använts i både Matematiklyftet och ”Räkna med Västerås”. Det ligger dock utanför ramen för denna kontrareplik att utveckla detta.
Det finns många forskare inom pedagogik och ämnesdidaktik som är kritiska till de omfattande satsningar som har gjorts på skolmatematiken. Jag ger dem i huvudsak rätt i den kritiken. Satsningarna har varit alltför generella och ofokuserade för att ge någon effekt för lågpresterande elever.
De gemensamma resurserna som läggs på att utveckla skolan ska vi vara försiktiga med. De ska inte slösas bort på ineffektiva satsningar.
Arne Engström
Karlstads universitet
Engström och Ryve med flera! Byt perspektiv! LÄRANDE-paradigmet blir mer och mer ohållbart. Nobelpristagaren Paul M. Romer talar exempelvis om ”endogena processer” och om ”icke-rivaliserande produkter”. Begreppet endogen är en geografisk term som betyder att energiflödet åstadkoms av inre kraft.
Som kunskapsforskare har jag länge framhållit Kants Kunskaps- och Förståndsteori. Dess inre kraft är det allvarliga, ensamma, utvidgande tänkandet om olika föremåls beskaffenhet.
Skolforskare har tänkt fel länge. Varje årskurs på grundskolan består av ca 100 000 elever. Normalkurvan säger att cirka 2 procent har grava svårigheter. I den andra ändan är ca 2000 matematiskt överbegåvade.
Målgruppen med normalbegåvade består av ca 96 000 elever. LÄRANDE-paradigmet accepterar, att vi idag har ca 27 000 elever, som varje år lämnar åk 9 utan att ha knäckt koderna i matematik.
Byt perspektiv! Framställ LÄROMEDEL – oberoende av om tekniken ger tryckta, digitala eller korrespondensbrev – genom att KUNSKAPSTEORETISKT utforska ÄMNESSTOFFET.
https://kunskapsvetenskap2012.blogspot.com.
/Distance Education förstärks med Holms kategoritavla/