Birgitta Härfast och Anna Pilebro Bryngelsson: Undervisning istället för utvisning
En vanlig lösning på disciplinproblem i klassrummet är att visa ut eleven och från politiskt håll hörs nu krav på att rektorn ska få starkare mandat att stänga av elever. Birgitta Härfast och Anna Pilebro Bryngelsson hävdar dock att dessa elever inte behöver mindre, utan mer undervisning. Därför behöver elever få uppleva att de lär och lärare och rektorer behöver arbeta med sitt ledarskap (red.).
Utbildningsminister Anna Ekström uttrycker i DN den 3 november 2020 att rektorer behöver starkare mandat att kunna stänga av eller flytta elever. Ekström säger samtidigt att det är viktigt att arbeta förebyggande, att ”ta fram ett bra arbete”. Detta med att ta fram ett bra arbete får oss att vilja dela med oss av hur det kan gå till och tankar kring ledarskap på alla nivåer i skolan. En aspekt av det förebyggande arbete Ekström framhåller som viktigt, och som vi menar ofta underskattas, är pedagogers ledarskap i stunden.
Ofta handlar skoldiskussioner om disciplin och konsekvenstrappor. Diskussionen om ordningsstörningar vinner på att skifta fokus från utvisning till undervisning – elever som är i lärande är sällan de som gränsöverskrider. Rektor har, och ska ha, ett självklart mandat att agera i akuta lägen, men störst fokus bör vara på att den undervisning som bedrivs faktiskt på djupet möter varje elev.
Vi vill rikta fokus mot de konkreta beteenden som behövs för att delta i undervisning i klassrummet. Elever lär akademiska kunskaper och färdigheter, samt utvecklar beteenden som stödjer eller hindrar lärande. Varje elev skapar sina erfarenheter utifrån sin skolsituation. Vissa elever går till skolan och vet att de kommer att lära sig, medan andra bär oro över att misslyckas ännu en dag. Vi hävdar att lärare – och därmed rektorer – behöver undervisa både om ett akademiskt innehåll och ta ansvar för att utveckla elevers erfarenheter av att vara en som lär. Med fokus på beteenden istället för egenskaper öppnas för utveckling.
I sammanhanget är närhet till läraren avgörande. Varken undervisning av elevassistent i ett grupprum eller utvisning till korridorer leder eleven till hållbart lärande, eller till att delta bättre en annan dag. Däremot kan det leda till att elever tar till sig budskapet att vara oönskad i klassrummet och stannar hemma. Elever som behöver utveckla önskvärda beteenden för klassrumsundervisning behöver ha mer – inte mindre – kontakt med sin lärare och känna tillhörighet med klasskamraterna.
En central frågeställning är därför: Vad gör en ledare? Vi påstår att skolor vinner mycket på att utgå från att undervisning är en ledarskapspraktik. Ledare leder mot målet och fokuserar på hur vägen dit ska utformas och vandras. I skolundervisningen finns en grupp, en lärare, ett klassrum och mål som ska nås individuellt av varje elev. Det kan tyckas motsägelsefullt att vi lär i grupp när målen är individuella. Ledaren behöver därför tillsammans med gruppen formulera mål på gruppnivå. Som på vilken arbetsplats som helst! Vi förordar att skolor i sitt arbete kring lärande, trygghet och studiero explicit utgår från teorier om grupper och ledarskap.
Gruppens ledare, läraren, behöver forma ett team av gruppen, klassen. Team är här definierat som en arbetsgrupp med gemensamt mål och en gemensam och överenskommen väg till målet. Varje ny grupp behöver utveckla positiva relationer, konstruktiv kommunikation och göra överenskommelser om hur feedback och feedforward ska ges till varandra. Precis som till vilken nybildad arbetsgrupp som helst kommer eleverna med olika erfarenheter om vilka beteenden som fungerar bra i grupp, därför blir det centralt att parallellt med det akademiska lärandet tillsammans fokusera på vilka beteenden som här är önskvärda och hjälpsamma i teamet. Med hjälpsamma beteenden avser vi sådant agerande som underlättar och är en förutsättning för det akademiska lärandet hos var och en och för gruppen som helhet. Lärarens uppgift blir att instruera, träna, ge feedback och feedforward till eleverna i grupp och individuellt, både akademiskt och kring önskvärt agerande.
När lärare ska undervisa som vi beskriver krävs tydligt uppdrag, kunskap och träning. Då behöver nästa ledarnivå, skolledarna, vara aktivt delaktiga i processerna. Rektor som ytterst ansvarig för arbetsmiljö och måluppfyllelse behöver utöva ledarskap och ge förutsättningar för skapandet av lärande team. Rektor behöver vara tydlig med att undervisning är en ledarskapspraktik som innefattar både en akademisk och en beteendemässig del. Rektor behöver också säkra att det finns stöd för lärare då den typ av undervisning och ledarskap vi talar om ställer nya krav. Det är inte en ensam lärares ansvar att förverkliga denna undervisning för lärande och studiero. Det är hela skolorganisationens ansvar. Ingen ska vara ensam i ett svårt ansvar.
Ibland uttrycks att “lärare ska få vara lärare” på ett sätt vi tolkar som att lärare ska fokusera främst på det akademiska lärandet. Vi menar att lärare ska undervisa med tydliga och parallella akademiska och beteendemässiga mål för eleverna, med stöd av skolans samlade kompetens. Elevhälsa och skolledning ska finnas nära bakom läraren som stöd med både arbetsledning och handledning om det ska bli rimligt att begära den typ av komplexa undervisning som på djupet möter varje elev. Den typ av undervisningsprocesser kan lärare endast åstadkomma när de verkligen får vara just lärare, varje elevs lärare.
När ledaren utvecklar elevens förmågor akademiskt och samtidigt premierar beteenden som behövs för att det ska kunna ske, finns ingen anledning att utvisa elever från klassrum. Det förebyggande arbetet behöver i hög grad röra sig kring att hitta vägar till att ha varje elev kvar i sitt klassrum. Vi har goda erfarenheter av hur lärare med systematik ökat elevers förmåga att leda sig själva positivt. Elever i lärande finns där de ska – i klassrummet. Där varje elev kan säga att “jag är en som lär” blir rektors disciplinära mandat mindre centralt. Där är undervisning och lärande i fokus, inget annat.
Birgitta Härfast är socionom, handledare och organisationsutvecklare på konsultbasis och Anna Pilebro Bryngelsson arbetar som rektor. Författarna har arbetat tillsammans under fem års tid med att utveckla lärande och studiero och god arbetsmiljö för lärare.
Författarna har naturligtvis i grunden rätt i sitt resonemang. Men det är lättare att säga tulipanaros än att göra en.
Citat ur artikeln: “Vi har goda erfarenheter av hur lärare med systematik ökat elevers förmåga att leda sig själva positivt.”
Återkom gärna med en uppföljande artikel med konkreta exempel.
Tack för din kommentar!
Vi återkommer snart med en artikel om vår tulipanaros.