Caroline Liberg m.fl: Att lära sig läsa och skriva handlar om mer än bokstäver!

Nedanstående kritik mot vad som står i en delrapport om “läs och skriv” från Vetenskapsrådet aktualiserar en gammal stridsfråga i svensk skola. Åtminstone mellan raderna. På 70- och 80-talen låg krutröken tät i lärarrummen: Skulle den språkutvecklande tidiga undervisningen bygga på formell språkträning eller skulle språkets innehåll och mening vara motorn i undervisningen. Witting versus Leimar. (red)

Alltför många elever i svensk skola uppnår inte kunskapskraven i alla ämnen. För att lyckas i skola – och i arbetsliv och samhällsliv – är språkliga kompetenser en nyckelfaktor. Alla elever i förskola, skola och vuxenskola behöver därför få möjlighet att utveckla dessa kompetenser. Det handlar också om att ge eleverna utrymme att upptäcka varför de ska kunna läsa och skriva, vad de vill läsa och skriva om och hur de kan använda sina förmågor för att öka sitt inflytande i och utanför skolan.

Några av de viktigaste språkliga kompetenserna är att helt enkelt kunna läsa och skriva olika typer av texter i gamla och nya medier – kompetenser som är både komplexa och omfattande. Det är därför förvånande att läsa delrapporten ”läs och skriv”, i Vetenskapsrådets rapport, Forskning och skola i samverkan, som tillkommit på initiativ av regeringen inför inrättandet av den nya myndigheten Skolforskningsinstitutet. Delrapporten förespråkar en mycket snäv form av synen på läsning, där framförallt explicit undervisning om bokstäver och ljud samt utveckling av morfem och ordförståelse framhålls för att eleverna ska påbörja sin läsning.

Skrivande handlar om att skapandet av bokstäver och stavning måste vara automatiserat innan eleven kan skapa och utveckla texter. I rapporten hänvisas till att elever har presterat sämre och sämre i såväl PISA- som PIRLS-tester, vilket, säger man, skulle kunna åtgärdas om lärare undervisar om avkodning. I rapporten reduceras vidare läs- och skrivforskningsområdet till framförallt den forskning som behandlar fonologisk medvetenhet och avkodning, ordförståelse, läsförståelse och datorstöd. De rekommendationer som lämnas för nya studier inom området talar samma språk.

Den snäva syn på läsande och skrivande som förordas i rapporten är förvånande eftersom i såväl svenska läroplanen och skollagen som de stora internationella läsundersökningarna, PIRLS och PISA, samt i EU:s ramverk för utbildning påpekas att skolans läs- och skrivundervisning syftar till att ge språkliga komptenser både för kommande arbetsliv och samhällsliv. I exempelvis PISA:s ramverk för läsande understryks att läsförmågan handlar både om att förstå det lästa, att kunna reflektera över textens betydelser, att hitta information och kunna använda informationen för att uppnå olika mål – exempelvis kunskapsmål i skolan eller politiska mål i det demokratiska samhällslivet.

Att lära sig läsa och skriva är med andra ord inget som avslutas i och med de första skolåren utan det pågår genom hela skoltiden och i alla ämnen. Intressant är också att de internationella ramverken har valt bort begreppet läsning. Istället används begreppet ”reading literacy” som just indikerar en fördjupad läsförståelse. Anledningen är att man vill komma bort från en alltför snäv betydelse av läsning som enbart omfattar att kunna avkoda, det vill säga, läsa av en text korrekt.

Den nya myndigheten Skolforskningsinstitutets huvuduppgift är att både stimulera forskning och sammanställa forskningsresultat och göra dem tillgängliga för rektorer och pedagogiskt verksamma inom skolväsendet. Som ett led i detta kommer myndigheten att utlysa och fördela medel för praktiknära forskning. Det är därför oroväckande om den snäva syn på läsande och skrivande som ligger till grund för delrapporten ”läs och skriv”, ses som en heltäckande kartläggning av betydelsefull forskning inom fältet. Vi menar att den utesluter det stora flertalet studier om läsning och skrivning i skolan som – i likhet med internationella ramverk, PISA och PIRLS – omfattar ett bredare perspektiv. I rådande läge när oron för svenska elevers kompetenser i läsande och skrivande är stor, bör Skolforskningsinstitutet synliggöra och främja även andra forskningsfält, än de som lyfts fram i delrapporten, så att skolans läs- och skrivundervisning och elevernas läs- och skrivlärande kan belysas på ett mer mångfacetterat sätt.

Vi ställer oss positiva till Skolforskningsinstitutets ambition att visa på betydelsen av praktiknära forskning. I myndighetens fortsatta arbete vill vi, förutom de forskningsområden som delrapporten redan lyft fram, peka ut andra områden, där forskning för att fördjupa kunskapen om läsande och skrivande i ett brett perspektiv är mycket angeläget:

1) Läs- och skrivundervisningen i olika skolämnen och genrer

2) Betydelsen av olika undervisnings- och läromiljöers utformning på elevers språk-, läs- och skrivutveckling

3) Digitaliseringen och nya mediers påverkan på elevers möjligheter att utveckla skriftspråkliga kompetenser

4) Betydelsen av faktorer som flerspråkighet, klass och kön för utvecklingen av läs- och skrivkompetenser

5) Elevers möjlighet att såväl utveckla kritisk textmedvetenhet som att göra demokratiska erfarenheter i skolans läs- och skrivundervisning.

Vi menar att listan pekar på områden som bör finnas med i en systematisk kunskapsöversikt över läs- och skrivområdet. Ett av Skolforskningsinstitutets uppdrag är ju att identifiera områden där praktiknära forskning saknas eller där det finns kunskapsluckor. Inom de områden vi pekar ut har det redan gjorts viktig forskning inom och utanför Sverige, samtidigt som behovet av mer forskning är skriande. Detta är som vi ser det forskning som behövs för att Skolforskningsinstitutet ska kunna leva upp till uppdraget att utveckla och förbättra den pedagogiska läs- och skrivpraktiken för alla svenska lärare och elever.

(Svenska Literacynätverket genom Caroline Liberg, Eva Hultin, Berit Lundgren, Christina Olin-Scheller)