Christopher Thorén: Hur välkomnar vi Ramadan i skolan?

Det finns en stor variation av åsikter om hur fastan arrangeras under Ramadan enligt Christopher Thorén. Han menar att olika sätt att se på fastan kan leva sida vid sida.  I sin text har Thorén samlat intryck av diskussionen om och egna erfarenheter av att undervisa muslimska elever.

Vi är nu inne i den muslimska fastemånaden ramadan och den årligt återkommande diskussionen om fasta i skolan är i full gång. Olika åsikter om hur skolan bör kommunicera och bemöta elever som önskar att fasta vädras både i sociala och traditionella medier. Tidigare års debatter har lett till att bland annat Malmö stad formulerade riktlinjer för sina skolor.

Som en av islams fem pelare uppfattas fastan av de flesta av oss muslimer som en viktig del av religionsutövandet. Konkret innebär det att vi avstår från bland annat mat och dryck under dygnets ljusa timmar. Utöver det är det vanligt att man går till moskén lite oftare än annars, inte minst för att utföra den speciella bönen som infaller efter skymningen. Trots att det innebär en både fysisk och en psykisk prövning är det en månad många muslimer längtar efter och saknar när den är över. Det är en månad med mycket värme, kärlek, välgörenhet och solidaritet.

Men den fråga som ofta brukar aktualiserar är hur skolan bör möta elever som vill fasta. I vilken grad barn fastar varierar men allmänt anses att fastan måste anpassas till barnets fysiska och andliga mognad. Många menar att vid puberteten bör ett barn kunna klara av en hel månad, men exakt när detta anses infalla inte alltid självklart. Åsikterna skiljer sig även åt om barn bör fasta under skoltid.

När jag har frågat och läst diskussioner i olika forum för muslimer framträder inte direkt någon samsyn utan en stor variation av åsikter och synsätt. Detta behöver inte vara ett problem. Olika sätt att se på fastan kan leva sida vid sida. Jag har ändå försökt samla mina intryck av diskussionen och av min egen erfarenhet av att undervisa muslimska elever.

• Många föräldrar uppfattar att skolorna fokuserar på ramadan främst som ett problem. Något som kan skapa ett onödigt avstånd mellan föräldrar och skolan. Att önska en trevlig ramadan, precis som man önskar god jul, samtidigt som positiva aspekter av ramadan kan i stället lyftas fram. Fastan är en möjlighet för andlig övning som kan öka elevens självdisciplin som kan vara positivt för studierna.
• Lärare förväntas inte ha stenkoll på allt vad fastan innebär, men att känna till de grundläggande delarna kan bidra till en positiv relation. I dialog med eleverna behöver inte fokus direkt vara på det som låter jobbigt. Vi får ofta hör ”Det skulle jag aldrig klara!” eller ”Inte ens vatten!”. Miljontals muslimer har fastat i 1400 år, så vi kommer att överleva.
• Många skolor håller kontakt med den lokala moskén. Inget fel med det, men tänk på att alla muslimer inte har samma åsikt. Du kan få olika svar beroende på vilken moské du går till.
• Att få frågan varför man inte fastar kan vara känslig. Om man har en sjukdom, som till exempel diabetes, brukar man ofta avstå från att fasta. Under mensen fastar man inte heller.
• Barn har ofta sin egen tro så förutsätt inte att föräldrarna har full kontroll över barnens fastande. Och när yngre barn säger att de fastar betyder det inte nödvändigtvis alla timmar under dagen. Ibland håller barn ut så länge de orkar och sedan äter en sen lunch.
• Att barn är trötta kan också bero på att det är svårt att få dem i säng när de äldre får en fin men sen middag när solen gått ner.
• Många skolor vill att föräldrar skriver på ett kontrakt att de tar ansvar för barnets fasta. Tänk på att det kan uppfattas som att religion registreras. Beroende på hur kontraktet formuleras kan det också för eleven kännas som ett slutgiltigt beslut, att man antingen måste fasta eller inte får fasta alls. Fråga dig om texten ger utrymme för barnets egen vilja och möjlighet att ändra sig. Om barnen mår dåligt av fastan och har bestämt sig för att äta kan de behöva stöd även i detta.
• Om det går, ordna gärna en plats där de elever som vill fasta kan vara under lunchen. Kanske räcker det med att bara få vara på skolgården.
• Att ha en dialog med föräldrarna är ingen dum idé. Muslimska föräldrar vet vad fastan innebär och vill som alla andra att barnen gör bra ifrån sig i skolan. Kanske prioriteras fastan just denna månad av olika skäl. Men genom att vara lösningsinriktad kommer det mesta säkert ordna sig.

Detta är inte på något sätt alla muslimers åsikter, inte heller en uttömmande lista på hur skolan bör agera. Allt med ramadan behöver inte heller bli problem, det kan bli ett tillfälle att lära oss om varandras tro eller icke-tro och sätt att leva. Om problem ändå uppstår så kommer man långt med att vara lyhörd och kommunicera med en önskan om att hitta lösningar i samförstånd.

Den 21 april infaller den stora högtiden eid el-fitr som markerar slutet på fastemånaden. Fram till dess önskar jag alla muslimska lärare en fin ramadan och hoppas att vi alla kan lära oss av varandra denna månad.

Christopher Thorén, Doktorand och musiklärare, Göteborg