Skola och SamhälleCilla Dalén: Ge skolbiblioteken ett läsfrämjande uppdrag
Skolbiblioteken bör ges en mer aktiv roll i utveckling av läskultur bland barn och ungdomar. Detta bör skrivas in i skolans styrdokument, menar Cilla Dalén. (red.)
Att kunna läsa och förstå texter är helt centralt för att klara skolan och för att kunna vara delaktig i samhället på olika sätt. Det vet vi alla, och vi vet att detta är ett problem. Vi vet också att elevernas bakgrund, föräldrarnas utbildningsnivå och socioekonomiska förhållanden, har stor påverkan på skolresultaten.
De senaste åren har mycket gjorts för att utveckla undervisningen i läsförståelse, de flesta av oss som arbetar i skolan är nog betydligt kunnigare idag än för fem år sedan. Vi vet att förståelse och engagemang i texter av olika slag inte kommer automatiskt bara för att man läser, och på många skolor pågår fortbildning runt detta till exempel genom Läslyftet.
Eftersom vi tenderar att pendla mellan ytterligheter så har det i takt med att medvetenheten om den gemensamma läsningens betydelse ökat även kommit en uppfattning om att det är ointressant med den egna “tysta” läsningen. Jag har till och med hört uppfattningen att det skulle vara skadligt att låta eleverna läsa tyst för sig själva. Det är fel, det är viktigt att läsa mycket, mer än den läsning vi hinner göra tillsammans!
I Kulturrådets kunskapsöversikt Med läsning som mål (2015) redovisas ett flertal studier som behandlar barns och ungdomars läsning på fritiden. Här är ett viktigt citat från sidorna 24-25:
“Flera studier visar att barn från enklare social förhållanden generellt sett läser mindre för nöjes skull än barn från mer privilegierade klasser. I Litteraturutredningen (2012) konstateras att högutbildade är dubbelt så benägna att läsa böcker minst en gång i veckan jämfört med lågutbildade. Samtidigt finns ett flertal studier som talar för den fria läsningens potential att skapa social mobilitet. En omfattande engelsk studie som undersökt de kognitiva effekterna av lustläsning över tid pekar exempelvis på att lustläsning på fritiden är av större betydelse för studieresultat än föräldrars utbildningsnivå (Sullivan & Brown 2013). Den omfattande OECD-studien Reading for Change (2002), som omfattar 32 länder, visar på liknande sätt att läsengagemang i form av regelbunden fritidsläsning är viktigare för ungas läsförmåga än föräldrarnas yrkesmässiga status. Rapporten Reading for Change ger sammantaget starka argument för fri läsning som en effektiv social hävstång.”
Det finns alltså all anledning att inte bara utveckla lärarnas arbete med läsförståelse utan också ta stimulerandet av fritidsläsningen på största allvar. Att läsa mycket är bra! Och här vill jag att vi som jobbar i skolbiblioteken ska ha ett tydligt uppdrag och därmed ansvar.
Att det ska finnas skolbibliotek är reglerat i skollagen; i de nya skrivningarna i läroplanerna står att skolbibliotekets verksamhet ska användas som en del i undervisningen för att stärka elevernas språkliga förmåga och digitala kompetens. Det är bra och viktigt, i bibliotekarieutbildningen ingår mycket om informationssökning med mera som är ett bra komplement till lärarnas kunskaper.
Detta bör enligt mig kompletteras med att skolbiblioteksverksamheten får ansvar för att det på alla skolor drivs ett aktivt läsfrämjande arbete. Ett eget ansvar ställer krav, och med krav kommer ett behov av att utveckla, utvärdera och utbilda. Vi behöver få kunskap om hur skolbibliotekarier i samverkan med övrig personal, elever och föräldrar kan skapa läskultur och främja läsning under skoltid men också på fritiden. Vi behöver komma längre än att bara allmänt bejaka allt kul vi hittar på. Kunskapsöversikten från Kulturrådet kan ge en viss vägledning, men den behandlar framför allt läsfrämjande ur ett folkbiblioteksperspektiv. I skolorna har vi andra förutsättningar och möjligheter.
Ett eget ansvar ger också mandat att driva frågan inom personalgruppen. Lärare är, med rätta, fokuserade på sin undervisning. En god undervisning kan förstås vara läsfrämjande på många sätt, men skolbiblioteksverksamheten bör ta ett övergripande ansvar utöver detta.
Med läsfrämjande skolbiblioteksverksamhet inskrivet i skolans styrdokument kommer också att skolledning måste ställa resurser till förfogande och utvärdera resultatet. Detta behövs, idag är många rektorer helt okunniga om hur skolbiblioteksverksamheten kan bidra till elevernas lärande. För att öka medvetenheten verkar det krävas tvingande formuleringar.
Slutligen vill jag påpeka att läsfrämjande behövs inom alla skolformer. Även gymnasieelever behöver uppmuntras att läsa mycket.
Cilla Dalén är bibliotekarie på Hjulsta grundskola i Tensta i Stockholm, hon bloggar om sitt arbete på Vad gör de i biblioteket? på Pedagog Stockholm.
One Comment on “Cilla Dalén: Ge skolbiblioteken ett läsfrämjande uppdrag”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Läskunnighetens betydelse kan inte överdrivas. Skolbibliotekens betydelse kan därför inte heller överdrivas. Brister i läskunnighet ligger bakom mycket av det elände som elever som misslyckas i skolan nu hamnar i.
I boken Att tänka till (Liber 1983) ger jag min dotter som nybliven lärare följande råd: ”Se till att eleverna läser böcker – fresta dem, locka dem, lura, tubba, tvinga dem att läsa om det är nödvändigt. Språket är kunskapens nyckel och vägen till språket går genom boken.”
Motsvarande 18 000 elever fick i fjol underkänt i läsförståelse i PISA-proven. Lika många hindrades samma år att komma in på något gymnasieprogram. Bristen i läsförståelse hade följt dessa elever under hela grundskoletiden.
Många av dem hamnade i kriminalitet och drogberoende.
Det går inte att helt hindra att ungdomar blir kriminella. Men man skulle kunna minska tillflödet av nya kriminella. Detta om man infriade politikernas löften om att tidigt kompensera de ungdomar som inte fått med sig det språk som de behöver för att lyckas i skolan.
Det är bra att det nu tillförs pengar till de skolor som har flest underkända elever. Men det räcker inte. Pengarna måste få en hårdare styrning till de elever som bäst behöver stödet. Det finns annars risk att pengarna används för att täta diverse hål i skolornas budget. Därför måste alla elever i förskolan gå igenom ett ordförståelsetest. De elever som inte klarar detta test ska få så mycket hjälp med sitt språk som de behöver för att klara testet oavsett hur lång tid detta tar.
Det är också bra att det utlovas en läsa, räkna, skriva – garanti. Men det räcker inte. Pengarna måste få en hårdare styrning till att förbättra elevernas språk. Att de kan läsa och förstå orden är en förutsättning för att de ska kunna följa med och lära sig. Att i förskolan arbeta med grundskolans innehåll och arbetssätt är fel. Tids nog borde eleverna i grundskolan kunna lära sig till exempel den matematik de behöver i livet. Där kommer de ju att få inte mindre än 1 150 lektionstimmar i ämnet. Detta har jag mer utförligt skrivit om i artikeln
http://www.perackeorstadius.se/pdfArtiklar/angripOrsakenTill.pdf