Elisabeth Olofsson: Fundror

Elisabeth Olofsson har skrivit korta stycken som hon kallar fundror. Hennes fundror är en lärares reflektioner över sin yrkespraktik i skolan. Hennes texter är också en implicit uppmaning till andra lärare att göra detsamma: skriv kort, snabbt, utnyttja tider som “blir över” när alla uppgifter är utförda – och skriv om sådant som har med det levande livet i skolan att göra. Många sådana texter kunde ge en konkret och mångfasetterad bild av skolans verklighet, en bild som förvisso saknas i dagens skoldebatt. (red)

Om läroböcker – och lärare

P1000910Professorerna Ann-Sofie Ohlander och Ebba Witt-Brattström berättade på DN Debatt att historia i läroböckerna framställs som ”en strikt manlig angelägenhet”.  Alltså ännu en undersökning som visar att de böcker som finns för användning i skolan är ensidiga, ojämlika, alltför förenklade, svårlästa etc. Det är så vitt jag förstår ungefär vad alla liknande undersökningar brukar komma fram till, så jag är inte förvånad.

Det som förvånar mig är den underliggande premiss som finns bakom all den här upprördheten och ropandet på mer kontroll (Statens läroboksnämnd lade för övrigt ned sin granskning 1992.) Det förutsätts nämligen att lärarna antingen är viljelösa offer för läromedlens styrning eller oansvariga bovar som oreflekterat låter dem styra undervisningen. Och den verklighetsbeskrivningen ställer jag inte upp på!

Den ofullständiga svenska forskning som finns om läromedelsanvändning håller för all del med helhjärtat. (Med ofullständig menar jag 1. inte särskilt omfattande, 2. ganska gammal samt 3. teoretiskt enögd.) Viss internationell forskning ger dock en helt annan bild, en bild som stämmer mycket bättre med den verklighet jag arbetat i under alla år – och som beskrivs i min magisteruppsats om läromedel och hjälpmedel på gymnasiet.

Lärarna har andra och större mål än att gå igenom läroboken. De väljer mycket medvetet både vilka olika material som används och också hur de används.  Läromedelsanvändningen är både varierad och flexibel och syftar till att stödja elevernas lärande bland annat genom att ge dem struktur och möjlighet till inkännande. Och så länge en bristfällig lärobok diskuteras och kompletteras i klassrummet, är den väl rimligtvis inte särskilt farlig?
Men det är klart… Minskar lärarnas tid och möjligheter till ordentliga lektionsförberedelser, så kanske fler tvingas ta en lättare väg än att tänka själva hela vägen. För tankar tar ju som bekant tid.

Om skolreformer – och tid

Tänk så bra att regeringen förstår att skolorna behöver förbereda sig för alla nyheter som väntar i form av skolreformer av olika slag! Skolverket får 225 miljoner kronor på tre år för implementeringsarbetet för att inte göra samma misstag som förra gången, när allt gick alldeles för fort. Det är bara att applådera för det här är verkligen jätteviktigt!

Min undran är dock om lärare och annan personal, som ska tillämpa alla nya kursplaner och betygssteg, också får tid att ta till sig och bearbeta informationen. Kort sagt: Får min rektor pengar att anställa någon som kan avlasta mig och mina kollegor, så att vi kan ta del av Skolverkets berömvärda informationsinsatser? Eller förväntas vi trolla med knäna som vanligt?

Charlotte Wieslander, undervisningsråd på Skolverket, menar på hemsidan att ”det är viktigt att huvudmännen avsätter resurser eftersom det ligger i deras uppdrag att kompetensutveckla sin personal”.  Jag kan inte annat än hålla med. För med tanke på att arbetsgivarna under de senaste  åren har fyllt på mitt arbetsschema med uppgifter motsvarande en månads extra arbete per år (läs lite artiklar på Skolverket.se) så finns det faktiskt ingenting att ta av där. Arbetsveckan har bara 45 timmar. Eller möjligen 40.

Om ställtid – och slöseri

När jag för ett antal år sedan läste Bodil Jönssons Tio tankar om tid, kunde jag med glädje konstatera att jag som lärare äntligen fått hjälp att formulera varför mina arbetsdagar ofta kändes frustrerande. Förutom att hon slog fast att tankar tar tid (TTT, följt av konstaterandet att ting och teknik också tar tid), presenterade hon begreppet ställtid.  Det handlar om att man behöver tid för att ställa om för och ställa in sig på en uppgift.

Alla slags uppgifter behöver denna mentala och ibland även praktiska förberedelsetid för att kunna påbörjas och genomföras. Rena rutinuppgifter, som att skriva in frånvaro i datorn, kanske inte kräver så lång tid – i alla fall inte om datorn är ledig. Men kreativa uppgifter som att planera undervisning, genomföra undervisa, bedöma uppsatser och prov samt betygssätta elever kräver desto mer. Och denna ställtid är nödvändig. Blir man avbruten får man börja om igen.

Med tanke på hur min och mångas arbetsdag och arbetsmiljö ser ut, där avbrott är regel snarare än undantag, är det inte så konstigt att det ibland är svårt att få något gjort mellan lektionerna. Med delade arbetsrum, öppna dörrar, allt fler undervisningstillfällen, elevsamtal i klassrum och korridorer vart man än går etc. är det faktiskt en bragd varje lärare utför varje dag hon eller han lyckas sköta sitt jobb! Särskilt som tiden för återhämtning också är minimal.
Men det är också en faslig massa tid – en slags ställtid, om än i längre perspektiv – som samhället slösar bort när vi lärare sitter och förbereder oss för att kunna genomföra förändringar i skolan som sedan inte blir av när vi får en ny regering. Snacka om resursslöseri!

Klarar lärarna av att göra sitt jobb utan tid att andas,  ska väl politikerna kunna klara av att komma fram till långsiktiga lösningar istället? Jag tycker inte att det är för mycket begärt att de åtminstone försöker.

(Elisabeth Olofsson är gymnasielärare i Linköping)

2 Comments on “Elisabeth Olofsson: Fundror

  1. Om läroböcker:
    Många är de elever som lär sig genom att läsa böcker, snarare än att lyssna, diskutera och aktivt anteckna under lektionerna. I verkligheten är det en minoritet som är så pass aktiva under lektionerna att de kan kritiskt granska bokens framställning.

  2. Det har du onekligen rätt i, Alexander. Men om läraren presenterar flera infallsvinklar och tydligt markerar att den ena eller andra bokens perspektiv inte är det enda möjliga – då borde det väl ändå finnas hopp?!!

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »