Eric Cardelús: pojkar som checkar ut från läsningen och bildningen

I takt med att samhället ställer allt högre krav på utbildning ökar klyftorna. Ett utanförskap som tycks gå i arv och främst drabba män. Och som förstärks av oss som står innanför, menar Eric Cardelus. (red.)

Sensommar, skolorna är igång och sommaren tar sina sista djupa andetag. Skolkorridorer fylls av nytt hopp, lust och förväntan, men också av oro för det som sker runt om oss i vår turbulenta omvärld.

I augusti månads sista Uppdrag granskning berättas det om gängkriminalitetens Göteborg, där 20 unga män med bas i ett utanförskapsområde har lagförförts för över 350 grova brott och legat bakom merparten av de 30 gängrelaterade mord som skett i staden under de senaste åren (SVT nyheter 30/8-17). I programmet talas det om en social katastrof som byggts upp under flera år, om killar som har hamnat på glid tidigt med ett eskalerande utanförskap som inte fångats upp av samhället förrän det var försent.

I Metro kommenteras den färska SNS-rapporten Könsskillnader i utbildning, men även DN hakar på i kommentarsfloden och uppmanar till att ”Fånga upp pojkarna som stakar sig” (DN 31/8-17).

Men det som görs till braskande nyheter är sällan så speciellt nytt. Genom lite ytskrap och enkel erinran finner man att varken gängkriminaliteten eller resultatskillnaderna mellan könen är något vi inte känt till, utan snarare är något som länge glömts bort och tillåtits ske, någon annanstans.

För resultatskillnaderna mellan könen är ett globalt mönster som har synts under flera decennier. Tydligast framträder det i de nordiska länderna, vilket bland utretts i Emma Leijnses årsfärska bok Fördel kvinna: den tysta utbildningsrevolutionen 2017. Detta kan tyckas paradoxalt med tanke på det ambitiösa jämställdhetsarbete som lagt ner här hemma och i våra grannländer. Men vem har sagt att vårt liv ska vara fritt från paradoxer?

Om man nu vänder blick mot SNS-rapporten är huvudpoängen inte att den bekräftar ett välkänt mönster – att flickor övertrumfar killar med bred marginal i skolan och att detta bäddar för framgång både på gymnasiet och i högskolan. Inte heller är det så speciellt överraskande att skillnaderna ”tycks växa sig starkare under den tidiga skolgången”(s. 9) och att prestationsgapet är i särklass störst i svenskämnet.

Huvudpoängen handlar istället om skolans roll, att pojkar på påverkas mer negativt av en underpresterande skola än flickor, vilket märks om när man undersöker syskon av olika kön som går i samma skola. Flickorna kompenserar bättre för de brister som finns i skolan, medan pojkarna faller tyngre. Även här ser vi en paradox med tanke på den tusenåriga patriarkala föreställningen om det starka, rationella och målinriktade könet, föreställningar som bland annat skärskådas i idéhistorikern Ronny Ambjörnssons intressanta bok Mansmyter (2011).

Vad beror då detta på, att pojkarna tycks falla tyngre när skolan inte fungerar? På den här punkten är man, som så ofta i forskning, mycket försiktig med att uttala sig. Det hänvisas till könens mentala utveckling och normer, vilket i princip kan täcka allt och inget.

I genomgången av möjliga förklaringar till flickors högre skolprestationer punkteras dock många vanliga hypoteser. Den så kallade moderna och självständiga pedagogiken – med det skolpolitiskt bespottade röda skynket eget arbete – kan inte sägas vara en direkt förklaring eftersom de könsbaserade resultatskillnaderna har förelegat redan för skolkullar födda på 30-talet. Man konstaterar alltså att ”könsskillnaderna i skolan i dag knappast är en konsekvens av modern pedagogik, utan att det har med andra faktorer att göra” (Sjögren i SNS 2017:14). Inte heller verkar flickorna gynnas i betygssättningen på något signifikant och otillbörligt sätt.

Kvinnodominansen inom lärarkåren då? Även här är förklaringsvärdet svagt. Det kan endast spåras en ett svagare samband för flickor i matematik, där effekten av att undervisas av en representant för sitt eget kön kan vara gynnsamt. Samtidigt är prestationsgapet så mycket större i svenska och dess centrala kompetens läsförståelse, en kompetens som genomsyrar det mesta som görs i skolan, även matematik där många problem förutsätter lösningar som ofta bygger på läsning och verbalt resonerande.

Men låt oss stanna upp och släppa sargen, eller åtminstone blicka bortom våra dagstidningars braskande texter och den försiktiga SNS-studien. Låt oss titta på en annan orsakskedja.

Orsakskedjan börjar med okulturmannen: den där varelsen som allt oftare checkar ut från läsningen och bildningen, sällan visar sig i skolan och istället gör något annat. Varelsen som därmed visar sina barn, och inte minst sina söner, att den centrala beståndsdelen i skolans verksamhet – läsningen – inte riktigt spelar någon större roll.

Parallellt med detta har vi fått ett samhälle präglat av allt större klyftor och där allt fler människor kommer nya till vårt land. En majoritet av dessa nykomlingar är män, ibland med ganska svag utbildningsbakgrund, i språkligt underläge och därtill ganska vilsna i det nya samhällets alla system och värderingar.

Mitt i allt detta lever vi i ett kunskapssamhälle som ställer allt större krav på utbildning, på livslångt lärande, på självständig och självgående anpassning till förändringar och föränderlighet. Ett samhälle som premierar den som kan läsa alla dessa digitala och analoga texter som ständigt pumpas ut. Läser och förstår, på ständigt fördjupade och skiftande sätt.

Vi lever också i ett samhälle som präglas av en hårdnande uppdelning mellan vinnare och förlorare, mellan de som har och inte har. Mellan de som släpps in, får vara kvar och tar sig fram och de som slår och sparkar på de allt fler dörrar som slås igen.

En uppdelning mellan dem som kan och inte kan läsa den ständigt uppdaterade kartan över samhället, över hur vi blir medmänniskor och inte motmänniskor, över hur vi ställer oss innanför och inte utanför.

 

Eric Cardelus är lektor, lärarutbildare och mångårigt verksam gymnasielärare

 

Referenser

Ambjörnsson, R. (2011) Mansmyter. Stockholm: Atlas.

DN, 31/8-17, Evelyn Scheiber, Fånga upp pojkarna som stakar sig.

Leijnse, Emma (2017) Fördel kvinna: den tysta utbildningsrevolutionen. Stockholm: Natur & Kultur.

Metro, 31/8-17, Tobias Österberg, Studie: Könsskillnader i svenska skolan större än i andra länder.

SNS Analys nr 42, 2017, Könsskillnader i utbildning.

SVT nyheter, 30/8-17, Kartläggning av gängkriminaliteten visar: 20 män lagförda för 350 brott.

 

 

5 Comments on “Eric Cardelús: pojkar som checkar ut från läsningen och bildningen

  1. Hej, tack för intressant läsning. Att flickor gynnas i betygssättningen visas i ett par studier med svenska data. Givet lika prestation på nationella prov får flickorna högre betyg. Detta förklaras bland annat av att de visar ett större intresse för att lära sig/visar mer motivation, jämfört med pojkarna. Se t.ex. artikeln “Effects of student characteristics on grades in compulsory school” av Klapp & Cliffordson (2009) i Educational Research and Evaluation.

    • Tack för din kommentar, Alli. Känner inte direkt din studie (ska dock läsa den med intresse och nöje), men vet att andra studier som pekar på just detta, att tjejer gynnas i betygssättning. I detta fall lade jag mig nära en specifik studie för att inte fastna i ett metastudieresonemang, utan mer bygga en resonerande kedja kring ett aktuellt problem. Forskning är ju sällan entydig, än mindre kan den täcka hela den brokiga verkligheten eller ett komplext fenomen fullt. Återigen tack för ditt bidrag..

  2. Eric,

    När jag läser din text dyker det upp minnesbilder från ett naturprogram på TV. Det handlar om en babianflock. Man ser en slående skillnad mellan flick- och pojkbabianerna: flickorna sitter tillsammans och plockar löss på varandra, pojkarna strövar omkring eller jagar varandra; flickorna visar ett tydligt socialt beteende, pojkarna gör det inte.

    Har funderat på om det helt enkelt är så att de där olika beteendena har ett överlevnadsvärde för flocken: flickorna/honorna fokuserar inåt flocken, tar hand om varandra och flockens ungar, pojkarna/hanarna har ett utåtriktat beteende, de strövar omkring och slåss.

    Att honornas beteende har ett överlevnadsvärde för flocken är uppenbart – det handlar om att ungarna kan växa upp i en trygg social miljö. Men jag tror att även hanarnas kan ha ett överlevnadsvärde. Deras utåtriktade beteende med strövtåg kan tänkas ge dem kunskaper om omgivningarna som kan komma hela flocken till nytta – de kan t.ex. råka finna nya platser med föda; det utåtriktade beteendet kan tänkas medföra att flocken berikas med nya erfarenheter och kunskaper.

    Nu handlade ju det där programmet om babianer. Men tänk om det där mönstret också går igen hos oss människor? Tänk om särartsfeministerna i början av 1900-talet hade rätt: att det finns en biologisk skillnad mellan flickor och pojkar! Att detta gör att flickorna har ett inåtriktat socialt beteende och pojkarna ett utåtriktat. Och att detta också kan få följder för vilka som blir upptäcktsresande eller uppfinnare.

    Om skillnaden social riktning inåt respektive utåt ligger i våra gener kan vi förvänta oss att flickor gärna anpassar sig till skolan medan pojkarna inte gör det. Nu vet vi ju att den här skillnaden i så fall inte är särskilt tydlig – det finns flickor/kvinnor som inte är intresserad av barn utan är minst lika äventyrliga som pojkar – och tvärtom.

    Men kanske skulle det vara fruktbart att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete utifrån den här hypotesen och sedan – om det visar sig ligga någon sanning i den – skriva om läroplanerna så att de stöder inte bara inåt- utan också utåtriktade socialt beteende? Kanske fler pojkar skulle trivas i skolan då? Jag tror att båda typerna av beteende kan ha ett överlevnadsvärde för oss.

  3. Intressant och viktigt. Westling Allodi skriver i en kunskapsöversikt om pojkars och flickors psykiska hälsa i skolan att det är viktigt att ta hänsyn till skillnader som visat sig (mellan grupperna). Annars blir skolan inte likvärdig. Denna fråga är det dock väldigt sällan som vi diskuterar.

    Pojkar är särskilt sårbara i förskola/tidiga åldrar då de ligger efter i utvecklingen. Här är det viktigt att skapa goda relationer med dem (ej konfliktfyllda) där deras intresse och motivation bejakas. Hon understryker också faran i för mycket frivillighet (i lärandet) och risken i att därmed skapa låga förväntningar. De låga förväntningarna internaliseras av barnen.

    Källa:
    Westling Allodi, M. (2010). Pojkars och flickors psykiska hälsa i skolan: en kunskapsöversikt. SOU 2010:79

    Jag har skrivit ytterligare kring detta på http://kulturpedagogik.se/?p=2354

  4. I kommentaren av Maria B Hurtig står att “Pojkar är särskilt sårbara i förskola/tidiga åldrar då de ligger efter i utvecklingen.” Det är ett intressant och bekymmersamt konstaterande. Om man som Gunnar Cardell har en biologistisk syn på kön, kanske man kan acceptera detta, men om man ser på kön som socialt konstruerat, gör det mig sorgsen att små pojkar a priori skulle ligga efter i utvecklingen. Varför då? Vem säger det? Är det inte snarare så att föräldrar inte talar lika mycket med sina söner som med sina döttrar, att sönerna får klara sig själva alltför mycket, att de inte får stöd i sin känslomässiga utveckling, vilket i sin tur säkert leder till en sämre reflekterande förmåga och slutligen till en sämre beredskap för läsning och lärande. I den maskulina koden ingår en rad destruktiva beteenden som med största säkerhet leder till dåliga resultat i skolan. Vi vet redan och har tjatat om saken sedan årtionden tillbaka, att vi behandlar nyfödda barn helt olika beroende på vilket kön de har. Vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt!

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »