Erik Cardelús: Galenskaper i skolans värld?

Elevkontor, lärstilar och kommunalisering. Varför finns det egentligen så mycket galenskaper i skolans värld? Erik Cardelús reflekterar över trender som kommit och gått utifrån läraren Micael Hellbergs nyutkomna bok och podd Lära från lärda (red.). 

En välkänt tragikomisk historia rullas upp: att politiska, pedagogiska och kommersiella modenycker duggat tätt i svensk skola. Påhitt med föga förankring och acceptans i lärarkåren. Klåfingriga och karriärsugna politiker, kostymsnygga marknadsmånglare och smajlande fortbildningskonsulter har lovat snabbfix. Åtgärder ofta implementerade till ockerpriser och med bedrövliga följder, satsningar som sedan försvunnit i forcerad glömska eller i ett ”nu vänder vi blad.”

På makronivå finns kommunaliseringen och friskolereformen. Trots starkt lärarmotstånd, baxades kommunaliseringen igenom av utbildningsminister Göran Persson. Följden blev skenande segregation med kommuners ojämna satsningar på skolan. Även friskolereformen drog isär skolsystemet, men här har funnits många möjligheter att lappa och laga. I en podd med skoldebattörerna Isak Skogstad och Per Kornhall medger dåvarande skolministern Beatrice Ask att det uppstod ”avarter” och saker slog fel. Redan 1992 höjde OECD ett varnande finger, men rapporten spelades ner eller mörkades av dåtidens regering.

Även småskaliga skolexperiment finns rikligt. Vem minns inte akvarieklassrummen för några år sedan? Inglasade rum, där korridorens elever kunde gestikulera och grimasera till eleverna inne på lektion. Varför förbisågs denna risk? Ingen professorstitel i neurovetenskap behövs för att se sambanden: att ständigt störande impulser överbelastar hjärnan och sänker koncentrationen hos eleverna i ”akvariet.” Avancerade kognitiva aktiviteter kräver koncentration och arbetsminnet är trångt. Speciellt gäller det bland 30 unga och livliga elever.

Ett annat exempel är elevkontor, små skrymslen som ”underlättade” det egna arbetet, metoden som en gång var högsta mode och därefter raskt blev pedagogikens paria. Varför tänkte ingen på att ungas konsekvenstänkande växer klart först i 25-årsåldern? Att kompisprat i den obevakade pluggholken kan locka mer än skolarbete i klassrummet.

Även de individuella utvecklingsplanerna platsar här, de komplicerade textsjok som skulle produceras av varje lärare för varje elev. Ju längre och mer komplicerade dokument som skrevs, desto bättre. Mycket text likställdes med en skola i framkant, följsam mot skolbyråkratin och den NPM-styrda ”förpappring” som präglat offentlig verksamhet i ”det papperslösa samhället” på senare år (se Bornemark 2018; 2020).

Att dokumentera är i grunden bra, såklart. Bara det att språket – eller lingot – i dessa långa dokument ofta sköt över huvudet på de inblandade. Sönderstressade lärare tvingades till en komplicerad pappersexercis, elever förstod inte texten och föräldrar kom skamsna till utvecklingssamtalen, antingen för att de inte förstått eller ens orkat läsa de träliga dokumenten. Efter en pliktskyldig dokumentharang, övergick samtalen ofta i den förlösande fråga: Hur går det egentligen för mitt barn?

Även under mina år i skolan stötte jag på pedagogiskt bondfångeri. Först var det Gardners intelligenser och learning styles (se Bruyckere et al 2017: 80-86). Teorierna baserades på att identifiera den enskilde elevens speciella intelligens och lärandestil, för att sedan maxa detta i lärandet. Här finns tre uppenbara orimligheter. För det första, varför bara använda en så kallad intelligens när vi har många? Med en utpräglad så kallad musikalisk intelligens, ska bara den användas då? Överfört på kroppen och ämnet idrott och hälsa: Fatima har starka vader, resten av tiden ska hon bara träna dem. Resten av kroppen struntar vi i.

För det andra, vad göra med de icke-musikaliska/vad-starka eleverna när man renodlar lektionerna? Ska de vänta på ”sin” speciella stuprörslektion i korridoren? För det tredje, hur väl förbereds eleverna på den brokiga verkligheten, om de bara tränat en intelligens? Risken blir att det pytsas ut savanter och stuprörsmänniskor i dagens flexibla mångfaldssamhälle.

En annan modeteori bar det flashiga engelskspråkiga namnet: accelerated learning. Återigen en snabbfix, rent bokstavligt. Enligt teorin/dogmen skulle varje lektion struktureras på exakt samma sätt, med minutiöst preciserade mål skrivna på tavlan. Därefter en träig genomgång av samtliga mål, ett efter ett. Varpå lektionens sista fem minuter endast ägnades åt att säkerställa att alla målen – i minsta detalj – kunde avskrivas som uppnådda, likt pinnar i excelark. Sålunda skulle allt svårt kapas bort och lärandet accelerera något makalöst. Det mumlades om forskning också – oklart vad och hur.

Vid en klämkäck presentation påpekade jag att metoden – använd rakt av – riskerade att bli motivations- som själsdödande. Ett sänke för kreativiteten, hos elever och lärare. Därtill deprofessionaliserades läraren och man suddade ut ämnens och kunskapsområdens egenart.

Efter yttrandet uppstod en tystnad i rummet. Föreläsaren stannade upp, mönstrade mig med ett överseende och överslätande leende: ”Det är okej, alla förstår inte med samma processhastighet, förändringar är svåra för vissa.” Min exakta reaktion, minns jag inte idag. Kanske sa jag något, mer sannolikt teg jag. För i salen satt skolledningen; de hade satsat stort på detta fräsiga koncept. Och snart var det lönesamtal.

 

Erik Cardelús är lektor vid Institutionen för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet. 

 

Referenser

Bornemark, J. (2020) Horisonten finns alltid kvar. Stockholm: Volante.

Bornemark, J. (2018). Det omätbaras renässans: en uppgörelse med pedanternas världsherravälde. (Första upplagan). Stockholm: Volante.

De Bruyckere, P., Kirschner, P.A. & Hulshof, C.D. (2017). Moderna myter om lärande och utbildning. (Upplaga 1). Lund: Studentlitteratur.

Hellberg, M. (2021) Ärligt talat av en lärare. Stockholm: Bookea.

 

 

6 Comments on “Erik Cardelús: Galenskaper i skolans värld?

  1. Motivation går före klass. Det verkar som om vi struntar i motivation och lust och istället satsar på kommunikation och likvärdighet uppåt i organisationen.

  2. Tack Erik! En fråga som alltid inställer sig när man har pratat om de galenskaper som har kommit och gått i skolans värld är varför just skolan så ofta har drabbats av rent charlataneri? Vad är det som gör att skolan är så sårbar för “klåfingriga och karriärsugna politiker, kostymsnygga marknadsmånglare och smajlande fortbildningskonsulter” som du så träffande beskriver charlatanerna?

    • Problemet är att man har ett system där dåliga beslut inte får konsekvenser. Finansieringen är garanterad oavsett vad man gör. Det finns ingen lösning på problemet såvida man inte ändrar systemet i grunden.

  3. Galenskaper är inte bara förbehållna skolans värld. Gå in på vilken lärarutbildning eller högskola som helst, så hittar du dem där (tyvärr). Ledarskapsutbildningar och -litteratur är ett eldorado för galenskaper.

  4. Varför raljerande texter och poddar?
    Varför inte HISTORIELÄRARENS försvar (SDS 21.4 2021) mot 1 ytterhöger-politikers kritik. En politiker, som lyssnat på sitt barns DISTANSUNDERVISNING och lärarens s.k. “statskupps”-lektion.
    Varför inte resonera om Skolans blekning av själva begreppet DISTANCE EDUCATION.
    Inte minst mot den professionella sorg över professor Börje Holmbergs död den 19.4 2021, som hela Sverige borde dela. Se Ebba Ossiannilsson och texten på SVERD.
    Själv tackar jag Börje för de resonemang vi förde över min studie “Distance Education”, som därmed fick en internationell, teoretisk grund. Vilket jag kunde bevisa empiriskt med min stora studie över Helmer Malms Hermodsmaterial (Holm 2018).

  5. En distansstudent kan själv bestämma när och hur mycket tid han eller hon vill ägna åt att studera materialet under terminen. Han/hon upprättar ett individuellt studieprogram för sig själv. Detta är en användbar färdighet i yrket och i livet, till exempel var det mycket svårt för mig att spela schack och poker https://utansvensklicens.casino/, men efter att ha tittat på spelarnas strömmar och läst handledningar kunde jag vinna riktiga pengar.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Hanna Sjögren
Malin Tväråna

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »