Erik Cardelús: Läraren och litteraturen, del I

Litteraturen hjälper oss att förstå oss själva och den värld vi lever i. Men varför är lärarskapet så sällan föremål för skildring i litteraturen frågar sig Erik Cardelús. (red.)

Ett sätt att närma sig läraryrket går via litteraturen. Men hur ofta görs det? När läste vi senast en drabbande skönlitterär skildring av lärarskapet och läraryrket? Och hur ofta diskuterar vi egentligen vårt yrket – i ljuset och mörkret – av ett fördjupat berättande, det som vi vanligtvis kallar litteratur? För nog finns det mycket förståelse att hitta i berättandet, i skärningspunkten mellan den egna och andras berättelser.

Självklart utgör litteraturen ingen exakt spegel av det komplexa läraryrket, med alla dess dimensioner och skiftningar, men dagens förhärskande kvantifiering erbjuder ingen exakt och heltäckande bild den heller. Dessutom är många forskningsartiklar och forskningsrapporter påfallande trista att läsa, inte helt olika havregrynsgröt eller en besk medicin som måste intas. Litteratur är helt enkelt mer lustfylld och med lusten kommer uppmärksamheten, tankeskärpan och den fördjupade reflektionen.

En annan fördel med litteraturen är att den aldrig verkar reduktionistiskt, den försöker inte koka ner komplexa och kognitivt krävande fenomen till några få variabler i en enkel teoretisk modell. För livet är alltid mer komplext än de modeller vi bygger över det. Även här har litteraturen en uppenbar fördel framför andra kognitiva framställnings- och förståelseformer.

För litteraturen hämtar näring och lever av människolivets komplexitet. Litteraturen ryggar inte heller tillbaka inför att berätta om det som är känsligt och föga smickrande, det som misshagar i de många sociala rummen vi vistas i och sätter käppar i karriären. I litteraturen måste inte gestalter utmålas som sympatiska, respektabla och framgångsrika. Här finns ingen välpolerad karriärsfasad eller kläckkäckt fejs att krampaktigt hålla fast vid. Inte heller finns det någon avnämnare, uppdragsgivare, huvudman eller finansiär att vara lojal och strategisk med.

Och ska vi tala i termer av empowerment kan en lämplig strategi för en tämligen åsidosatt grupp eller – i det här fallet – yrkeskår vara att återta initiativet över berättelsen av sig själva, om det så är litterärt, biografiskt eller – som allt oftare idag – autofiktivt.

Inget av allt detta är nytt, långtifrån. Det har exempelvis länge varit en av grundtankarna hos den välkända brittiske skolforskaren Ivor Goodson (1996; 2003). Goodson har länge uppmuntrat lärare att göra sina röster hörda och verkat för att skolforskningen ska ta större hjälp av berättandet, eller livshistorier som han i likhet med många andra kallar det.

Livshistorier är inte nödvändigtvis litteratur, men det handlar i båda fall om ett berättande som hämtar inspiration och innehåll från det vi kallar livet. Tanken är att lärarskapet och livet sitter ihop, att de flödar och far tillsammans. Vill vi förstå läraren måste vi också förstå den livskontext som hen ingår i.

Aristoteles skiljer på tre olika kunskapsformer: episteme, techne och fronesis. Inom episteme är det generaliserbarheten och mätbarheten som eftersträvas, vilket ofta knyts till naturvetenskapen och andra kvantitativt och positivistiskt inriktade vetenskapliga verksamheter. Inom techne är det ett praktiskt kunnande som står i fokus, vilket känns igen från det som tidigare kallades metodik inom det pedagogiska fältet. Slutligen har vi fronesis – den praktiska klokheten – som i hög grad sammanfattar kärnan i lärarskapet, kärnan hos den reflekterande praktikern i spänningsfältet mellan det demokratiska uppdraget och kunskapsuppdraget.

Bland dessa tre kunskapsformer ligger litteraturen närmast fronesis, den hjälper oss att förstå oss själva och den värld vi är satt till att leva i. Att litteraturen och lärarskapet så sällan möts är i ljuset av detta ett fattigdomstecken, en paradox som säger oss att materiell rikedom inte alltid innebär andlig och kognitiv rikedom.

Erik Cardelus är lektor vid Institutionen för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet och har en bakgrund som lärare i svenska, spanska och historia.

 Bildkälla: Michael Bußmann, Pixabay.

Referenser

Goodson, I.F. (1996). Att stärka lärarnas röster: sex essäer om lärarforskning och lärar-forskarsamarbete. Stockholm: HLS.

Goodson, I.F. & Numan, U. (2003). Livshistoria och professionsutveckling: berättelser om lärares liv och arbete. Lund: Studentlitteratur.

 

 

 

 

 

4 Comments on “Erik Cardelús: Läraren och litteraturen, del I

  1. Blev sugen på att läsa skönlitteratur om lärare! Någon som har tips på bra undantag till denna fattigdom?

  2. Jag kan varmt rekommendera läsning av Anna Maria Ursings avhandling ”Fantastiska fröknar: studier av lärarinnegestalter i svensk skönlitteratur.” (2004).

  3. Jag håller med, det är inte helt lätt att hitta litteratur om läraryrket, och i de fall lärare förekommer är de oftast skildrade ur elevens perspektiv. Här är i vart fall, i mitt tycke, två läsvärda böcker, men även jag tar tacksamt emot fler tips.

    Magistern av Frank McCourt

    Adjö Mr Chips av James Hilton

  4. Jag kom på att jag läst om en annan svensk lärare nämligen Harry Martinssons lärare Karl Johan Staaf, på Harry Martinsson sällskapets hemsida hittar man följande essä:

    —-
    En ovanlig pedagog – om Harry Martinsons skollärare Karl Johan Staaf
    Essä av Semir Susic.

    I dagarna är det 100 år sedan Harry Martinson började på Nebboda skola. 9 oktober 1914 började Harry i andra klassen. Skolläraren på Nebbeboda hette Karl Johan Staaf och skulle spela en avgörande roll för Harry Martinsons författarskap. Staaf rörde sig fritt mellan fiktion och verklighet och uppmanade sina elever att göra likadant.

    —-
    Hela texten på:

    http://harrymartinson.se/biografi/intressanta-lankar/en-ovanlig-pedagog-om-harry-martinsons-skollarare-karl-johan-staaf/

    Visserligen en åldrad pedagog, men ack så betydelsefull.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS