Erik Cardelús: Om haltande marknadssystem och en sprucken offentlighetsprincip

I och med beslutet att sluta publicera uppgifter om enskilda skolor, med hänvisning till bolagssekretessen, så har Sverige nu världens mest marknadsliberala skolsystem, men utan den insyn som krävs för välgrundade skolval. Erik Cardelús ser med oro på utvecklingen. (red.)

En gång hörde jag en nationell toppolitiker jämföra välfärdstjänster med asfaltsläggning. Varför ska man inte kunna jobba effektivare och därmed tjäna pengar inom skolan, precis som inom asfaltläggningen? Det måste ju kunna finnas marknadsincitament även här, valfrihet och möjlighet att göra vinst.

Jag minns häpnaden, hur jag liksom tappade andan för en stund. Hur tiden stod still. Vilken jämförelse – den rykande nylagda asfalten med alla dess partiklar där på vägen och de socialt och kognitivt samspelande eleverna och lärarna därinne i landets klassrum.

För lyckas man bara hitta en billigare mix i asfalten så kan man självklart skära kostnader; väljer man bara eleverna av det rätta (socioekonomiska) virket går det att undvika onödiga kostnader. Anställer man sedan flitig arbetskraft från ett låglöneland blir det också billigare att lägga asfalt, precis som det lönar sig att ha icke-behöriga och oerfarna lärare i skolan. Plussar man sedan på en kader av högbetalda och bonushungriga chefer i koncerntoppen – ofta utan den minsta erfarenhet eller engagemang för just skolan, annat än siffor – så har man en lönsam formel.

Allt detta kommer över mig när jag nås av nyheten att Skolverket slutar publicera uppgifter om enskilda skolor i Sverige. Nu ska det inte längre bli möjligt att se vilka skolor som håller sig med lägst antal behöriga lärare, har lägst antal lärare per elev och vilka skolor som håller sig med glädjebetyg. Motiveringen är att bolagssekretessen och offentlighetsprincipen skapar bristande likvärdighet, att det fram till nu har varit lättare att granska kommunala skolor än privata. Så nu ska det vara lika svårt att granska båda skolformerna – för föräldrar, elever, journalister, forskare och andra samhällsmedborgare som är nyfikna på hur skolan sköts. Skolverket menar att det inte hade något alternativ i rådande ordning.

Men vänta nu, vi har redan nu världens mest generösa och liberala marknadssystem för skolan, nu när Chile stramat upp sitt system? Och en grundbult i ett marknadssystem är valfrihet, granskning och möjligheten att jämföra alternativ. Den förnuftigt rationella aktören (alias homo economicus) ska ha tillgång till en komplett och korrekt information för att sedan göra sitt goda val. På så sätt får hen det bästa alternativet, det bästa företaget vinner och det dåliga och fuskande företaget går under. Det blir win-win för alla. Så är det i alla fall i teorin, i de ekonomiska kalkylbladen och tummade läroböckerna.

Framöver kommer vi således ha världens mest liberala och generösa marknadssystem, men utan en riktig och rimlig möjlighet att göra informerade och välgrundade val. Istället får vi ta del av företagens – nu även de kommunala skolornas – kraftigt beskurna och redigerade informationsmaterial. Ett material som kan vara så förföriskt och fluffigt det bara vill, utan att vi – på ett enkelt och pålitligt sätt –  kan granska och jämföra det. Vi får helt enkelt köpa det som står på de glättiga hemsidorna, bildspelen och foldrarna.

Eller så får vi använda våra kontakter, vässa vår smartness och lyssna på snacket som läcker ut genom murarna och genom viskningarna i korridorerna. Runda den spruckna offentlighetsprincipen. Och nog har vi hört om en eller annan asfaltskartell och grumligt fusk i byggbranschen, men svårligen hade jag anat att skolan skulle röra sig åt det hållet med bristande insyn och informationsunderlag. Och med detta riskerar vi inte bara att fastna i ett haltande marknadssystem med en sprucken offentlighetsprincip, utan också hamna i ett system där den redan priviligierade parten, via sitt fixande och trixande informationsövertag, drar vinstlotten.

 

Erik Cardelus är lektor vid Institutionen för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet och har en bakgrund som lärare i svenska, spanska och historia.

 

Bild av Pexels från Pixabay

2 Comments on “Erik Cardelús: Om haltande marknadssystem och en sprucken offentlighetsprincip

  1. En from förhoppning är att ju mer absurt det svenska ”marknads”systemet inom skolan visar sig, desto fler anständiga borgare borde vara beredda att på allvar rulla tillbaka dessa reformer.

    • Håller med: tycker eg inte att detta borde vara en vänster-högerfråga, utan en demokrati – och medborgarfråga, att vi ska ha insyn i vår viktigaste samhällsinstitution, skolan. Speciellt då vi har ett valfrihetssystem.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »