Erik Cardelús: Varför är lärare så sällan med i debatten om skolan?

Lärares röster behövs i skoldebatten. Men förutsättningarna finns inte menar Erik Cardelús. Han efterlyser en bättre arbetsmiljö för lärare, en som kan ge tid för tankar och texter att växa fram. (red.)

Med jämna mellanrum ställs frågan om varför lärare så sällan syns i debatten om skolan. Den reflekterande praktikern, som den ideala lärare ofta brukar kallas, borde ju vara den som var bäst skickad att analysera skolan och de didaktiska praktiker som sker där.

Istället domineras skoldebatten ofta av tyckare och tänkare som lever långt ifrån skolvardagen, dess ständigt skiftande händelser och processer. Vad beror det på?

Säkerligen handlar det, som så ofta i livet, om flera saker. För det första är vår yrkeskategori ofta stressad och tidspressad. Kraven och sysslorna är många, behoven svämmar över från olika håll. Med den digitala tekniken kan behoven nå oss från andra platser och andra tidpunkter än där vi befinner oss för stunden. Ett tillstånd som både har fram- och baksidor. För vem har inte kommit tillbaka från en räcka krävande lektioner och öppnat sin översvämmade mejlkorg, där elever, föräldrar och andra förser oss med en ny samling utmaningar och uppgifter att hantera?

Lärare hinner sällan med sitt uppdrag och undersökningar visar att sjukskrivningarna ökar, framförallt bland förskolelärare och grundskolelärare (se t.ex SVT). Särskilt i terminsluttider, då de nationella proven har sin mest intensiva fas och då betyg och bedömningar ska kalibreras och sättas, är tiden en bristvara.

Att skriva texter kräver nämligen ostörd reflektions- och skrivtid, vilket sällan ges under överlastade arbetsdagar och kanske inte alltid orkas med under livspussliga helger. Detta eftersom tankar tar tid, eller TTT, som Bodil Jönsson formulerar det i en akronym i sin läsvärda bok om skola och lärande Vi lär som vi lever (2008). Med andra ord: tänka och skriva kvalitativt är långsamma och tidskrävande processer, inget som bara går att hasta och rafsa fram i dagens skola och samhälle, som så starkt och envist efterfrågar kvantifierbara resultatförbättringar, allt enligt New Public Managements enkla och kallhamrade logik.

En annan faktor som säkert spelar in är att läraryrket under ganska lång tid har befunnit sig i ett prestigemässigt fall, vilket säkerligen har smittat av sig på dem som tar publiceringsbeslut på tidningsredaktioner.

Därtill är läraryrket så pass komplext, nyansrikt och dynamiskt att det sällan går att spotta ur sig någon klatschig och kategorisk åsikt eller tanke om sakernas tillstånd, vilket ofta efterfrågas bland redaktörer, allt enligt medias dramaturgi och funktionssätt. Att betrakta skolan på avstånd, och utanför dess omedelbara vinddrag, följer därför bättre medias efterfrågan på tydliga och braskande åsikter och storys, gärna formulerade av redan kända människor.

Själv började jag min lärargärning 1993, då med ett inhopp på en stockholmsskola, en erfarenhet som satte både hjärna och hjärta i brand. Under de kommande åren var mitt huvud fullt av idéer och föresatser, men det tog mig över sjutton år innan jag publicerade min första text om skolan i Dagens Nyheter 2010.  Säkerligen är jag inte ensam i detta, att vilja men inte riktig förmå, eftersom energin och resurserna är ändliga medan behoven och krav i yrket ofta ter sig oändliga. Här finns ett glapp som lärarreform efter lärarreform har misslyckats med att hantera och ännu mindre lösa, ett problem som inte går att häva genom att sockra i lönekuverten.

Och i grund och botten tyder det mesta på att detta är den avgörande faktorn för att den akuta lärarbristen ska avhjälpas, för att fler ska attraheras och hållas kvar i yrket än idag. För den mest akuta stressen och pressen måste försvinna och arbetsmiljön bli bättre. Detta så att vi lärare ska kunna stanna upp ibland, för att låta tankar ta tid och texter växa fram, precis som det borde vara.

Erik Cardelús är lektor, lärarutbildare och legitimerad gymnasielärare

 

2 Comments on “Erik Cardelús: Varför är lärare så sällan med i debatten om skolan?

  1. Björklund tror och Björklund tycker. Men lärarna vet. Det är beklagligt att så få lärare talar om vad de vet i skoldebatten. Arbetsbördan är en dålig ursäkt men ytterligare en anledning att delta i debatten för att få ändring till stånd.
    Ingen forskning visar att svaga elever skadas av betygen, säger Björklund. Kanske det. Men det behövs ingen forskning för att visa på det som är uppenbart för alla lärare. Däremot finns en massiv forskning som visar att eleverna inte lär sig särskilt mycket mer för att de får betyg.
    Lärarna behöver betyg tidigt för att veta vilka elever som behöver särskilt stöd, säger han. Som om de inte visste det ändå. Det är ett närmast oförskämt uttalande.
    Föräldrarna behöver betygen för att veta vad deras barn kan, säger han. Men vad kan en bokstav i ett betyg tala om vad eleverna kan?
    Eleverna anstränger sig mer om de får betyg, säger han. Säkert. Men vad resulterar det i? Stress och psykisk ohälsa hos alltfler elever men inte nämnvärt mer kunskap.
    Det är mycket som står på spel för eleverna och lärarna i det val som nu kommer. I värsta fall får vi tillbaka den skolminister som svartmålade och fördärvade den goda skola vi en gång hade.
    Om betygen se avsnittet ”Betygen är förödande” i boken http://perackeorstadius.se/pdfBocker/tillSkolsvagaEleversForsvar.pdf
    Om Björklund se avsnittet ”Bocken som skolmästare” i boken http://perackeorstadius.se/pdfBocker/grymskolan.pdf

  2. Hm, jag undrar om det också är så att det som diskuteras i medier inte är det som lärare finner meningsfullt att diskutera. Det finns massor av lärare som skriver bloggar och delar insikter i sociala medier, där det finns massor av spännande och initierade texter. Mediadebatten liknar snarare de frågor man får på föräldramöten (betyg, mobiltelefoner, skolmat…), och är kanske inte så inspirerande att ägna tid åt att svara på.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »