Eva-Lotta Hultén: Fuck skolan!

Pisaresultaten tycks för många som är engagerade i skolpolitik och skoldebatt numera inte bara vara en mätare utan själva målet med att gå i skolan. Vår tid är mät- och konkurrensfixerad och så fort vi öppnar för rankingsystem så slår tävlingslusten till hos många. Men vilken anledning har vi att tävla mot andra länder i matte, modersmål och problemlösning? Ingen, tycker eleverna, om man ska tro den undersökning som DN nyligen lät genomföra. Elevernas resultat på de nationella proven jämfördes med deras Pisa-värden. Det visade sig att många elever som presterar mycket bra på de nationella proven gör betydligt sämre ifrån sig på Pisa. När de sedan intervjuas kommer en helt logisk förklaring. Pisa-proven görs i årskurs nio, samtidigt som tolv nationella prov. Eleverna är provtrötta och ser inget skäl att anstränga sig på Pisa-proven eftersom de inte är betygsgrundande. DN berättar om elever som svarat på måfå och som frågar varför de ska göra prov helt i onödan.

Ja, varför ska de det, egentligen? Tänk om det inte är enbart för att eleverna är dåliga som de skriver låga resultat på Pisa-proven utan för att de är trötta och rationella (det ger dem ju inget att tävla i Pisa)? Och tänk om eleverna sitter inne med relevanta svar på fler av skolans problem utan att vi får veta det eftersom deras röster så sällan hörs?

Författaren Eija Hetekivi Olsson och fotografen Jerker Andersson bidrar med sin nyutkomna bok Fuck skolan till att ändra på det. De har pratat med elever i Göteborgs förorter och även låtit dem skriva ner sina egna tankar om skolan samt fotografera sin vardag. Boken är inte stort mer än ett häfte men sprängfylld med tankar och känslor. Den består nästan uteslutande av citat, från elever men också från några skolpolitiker. Utgångspunkten är de många skolbränderna i Sverige. I genomsnitt brinner det varje dag i en svensk skola och Göteborg toppar statistiken. Eleverna i boken får reflektera kring varför det är så. De tror att elever tänder eld i skolan (bara en röst kommer från någon som själv tänt på) för att de vill få uppmärksamhet, för att de är frustrerade och vill bli lyssnade till: ”Jag vet att dom som sätter eld i skolan gör det för att dom hatar skolan. Det är det dom vill säga. När inget händer bränner dom i skolan. Det är som ett skrik.” Av de 454 elever som svarat på Hetekivi Olssons och Anderssons frågor är bara 33 nöjda med sin skola. Orsaker de anger till missnöjet är slitna och ostädade lokaler, dålig skolmat, lärare som saknar kunskaper, vuxna som inte bryr sig om dem, är orättvisa eller särbehandlar elever, bristande läromedel, för mycket stress och press och för höga krav.

Ingen elev försvarar dem som tror att eld löser problem men de försöker förklara. Ganska ofta är deras svar banala och mindre väl genomtänkta men här finns också många kloka synpunkter som inte bara handlar om egna oförrätter utan också om hur känslan av att inte räknas och inte bli sedd påverkar självförtroende och förmåga att lära: ”Lärarna skiter i våra åsikter. Vissa i vår klass har tagit upp detta med rektorn men inget har hänt. Är våra åsikter värdelösa? (…) Och är det okej att min klasskompis behöver byta skola för att vår skola är för snål att köpa in specialpedagog? Nä! Det är diskriminering. Samma diskriminering som när man behandlar elever olika.”

Nyligen skrev Lena Andersson en ledare i DN där hon tog upp ett av skolans grundläggande dilemman; att skolgång är både en skyldighet och en rättighet. Hon tycks landa i slutsatsen att skolan bör vara frivillig: ”Förväntningar på studiemotivation och ansträngning blir bara till ynkliga vädjanden om de inte kan paras med tydlighet: ’Du behöver inte vara här. Och du får inte vara här om du hindrar andra. Men är du här så gör vi vad vi har avtalat. Då är mina resurser dina’.”

Jag håller definitivt inte med om den slutsatsen – så länge vi vill skapa ett jämlikt samhälle måste vi dras med skolans paradoxala sammanblandning av tvång och frigörelseprojekt – däremot instämmer jag till fullo i att det dubbla budskapet är problematiskt. Ena stunden ska barn vara tacksamma för att de får gå i skolan, andra ska de lära sig veta hut och underkasta sig plikten att närvara och lära.

Det finns anledning att återkommande reflektera över hur vi ska hantera den kombination av plikt och privilegium som den svenska skolan medför – och det bör ske också tillsammans med eleverna. De behöver få syn på de strukturer och förväntningar som styr deras vardag, och hjälp att sätta ord på hur det påverkar dem. Tvång utgör en dålig startpunkt för lärande och för att eleverna ska kunna uppleva tacksamhet och mening med något som faktiskt är en plikt måste skolan se och lyssna och vara beredd att lirka, lotsa och stötta. Skolan måste också ständigt vara redo att förklara meningen med att lära och att hjälpa eleverna att kombinera sina egna mål med skolans. Annars kommer det nog att fortsätta brinna, hur mycket straff skolan än har att ta till.

”SNÄLLA POLITIKER, GÖR SÅ ATT VI INTE GER UPP!” skriver en elev i Fuck skolan. Den politiker som vill ha konkreta förslag på hur det ska gå till kan med fördel läsa boken. Eller själv prata med eleverna – och komma ihåg att lyssna och ta dem på allvar.

 

(Eva-Lotta Hultén är frilansjournalist)

6 Comments on “Eva-Lotta Hultén: Fuck skolan!

  1. PISA-undersökningarna är relativa bedömningar av skolsystem som baserar sig på kollektiv klassrumsundervisning.

    Det är som att jämföra en samling ruttna äpplen och bestämma graden av “ruttenhet” hos de olika äpplena.

    Skolans fundamentala problem är att majoriteten av eleverna får för lite och för dålig undervisning i klassrummen

    Det kan idag lätt avhjälpas

    Se min hemsida

    Lennart Swahn

  2. Det råder konsensus om behovet av utbildning och sedan snart ett par hundra år har samhället tagit på sig uppgiften att organisera denna utbildning som efter hand har vidgats. Individen behöver alltmer kvalificerad utbildning och samhället behöver medborgare som har en högt kvalificerad utbildning. Samhället satsar betydande resurser och har ett starkt intresse att nå ett gott resultat. Det tvång som individen åläggs försöker samhället mildra genom att erbjuda individen en stor valfrihet inom systemet. Individens val prioriteras i får man anta en tro och förhoppning att det även gagnar samhället.

    När så många elever idag misslyckas är både de och samhället förlorare. Samhällets förluster ökar ytterligare genom ökad segregering och utslagning av skolor. Även här kan många individer komma att ta skada. I pengar handlar det om stora förluster. Skolsystemet är oekonomiskt om man med ekonomi menar god hushållning av samhällsresurserna. En bättre hushållning skulle kunna leda till att fler elever fick bättre förutsättningar att lyckas. Det är lika viktigt för samhället som för individen.

    I artikeln ovan målas skolan i helsvarta färger. Det är ju ofta fallet att skolan beskrivs i väldigt generella termer trots att det handlar om en mycket komplex verksamhet i väldigt varierande miljöer. Det gör det svårt att få ett grepp om hur skolan ser ut i verkligheten. Här får man veta att lärare är okänsliga ångvältar och att ungdomar som ett svar på det bränner ner sina skolor.

    Varje skola som bränns ner är förstås ett allvarligt misslyckande. Det visar att många ungdomar ställer sig utanför och har inte tillgång till de demokratiska verktygen att göra sin röst hörd.

    De reformer som genomförts de senaste åren tar fasta på yttre organisatoriska förändringar. Fokus borde ligga på skolans inre arbete. Konflikten mellan tvång och behov bör granskas. Det är angeläget att hitta en balans mellan samhällets behov och individernas. Skolan måste till syvende och sist ha eleverna med sig om den ska lyckas. Men man får inte glömma att det handlar om en symbios. Skolan är till för eleverna men samhället behöver utbildade medborgare för allas lycka.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS