Fredrik Alvén: Pojkarna, jämställdheten och framtiden

En nyligen utförd enkätstudie visar att många pojkar anser att männen kommer bli förlorare i framtidens samhälle, och att denna utveckling inte går att förändra även om man kämpar. Hur kan skolan möta dessa pojkar? Fredrik Alvén diskuterar detta med utgångspunkt i begreppet historiemedvetenhet. (red.).

Genom att erkänna begreppet historiemedvetande som något som undervisningen i historia ska utgå ifrån och utveckla accepterar svensk skola eleverna som historiskt förankrade människor. Människor beroende av den tid och det rum de har vuxit upp i. För att kunna möta eleven behöver läraren sålunda veta var eleven befinner sig, hur hon tolkar sin omvärld och vartåt hon menar att hon och världen är på väg. I skolans värld är det inget konstigt för den duktige läraren som tar tillvara elevernas förförståelse. Men oftast handlar förförståelsen om begreppsförståelse som fotosyntes, kretslopp eller källkritik. Men hur ofta utgår undervisningen från elevernas större sammanhang, deras värderingar och uppfattningar om hur världen ser ut och fungerar? När efterfrågar vi elevernas eget historiemedvetande?

Den tyske historiedidaktikern Jörn Rüsen menar att tre förutsättningar krävs för att historiemedvetandet ska väckas och bli synligt; erfarenhet, temporal orientering och sammanhang. Erfarenhet innebär närhet till historiska händelser som påminner om problem vi upplever i samtiden, och som historien kan hjälpa oss att förstå. Temporal orientering betyder att förståelsen underlättas genom att använda tidsperspektiven då, nu och sedan. Våra samtida värderingar och handlingar är med andra ord beroende av hur vi tolkar det förflutna och vilken framtid vi förväntar oss. Sammanhang, slutligen, innebär att min egen historia och min historicitet finns i ett större sammanhang.

Ett tema som onekligen möter alla tre utgångspunkterna är frågan om jämställdhet mellan könen. Kampen för jämställdhet mellan könen har blivit en angelägenhet för stora delar av världen efter #MeToo-kampanjen. Debatten har handlat om moral, rättvisa och maktförhållanden. Det är ämnen som berör ungdomar. Genom att debatten dessutom till stora delar har förts på sociala medier har den varit synlig för unga människor.

För att försöka förstå elevernas orientering i tid, deras historiemedvetande, genomförde jag därför en enkätstudie om deras föreställningar kring just jämställdhet. Enkätens frågor uppehöll sig runt dåtid, samtid och framtid. Svar från 551 niondeklassare från 22 skolor runt om hela Sverige kom in. I enkäten efterfrågades kön eftersom hypotesen var att uppfattningarna kunde skilja sig åt mellan könen. Det fanns andra alternativ än pojke och flicka, men endast tio elever svarade att de varken uppfattade sig som pojke eller flicka. Det var ett för litet urval för att göra säkra statistiska beräkningar och analysen består därför enbart av jämförelser mellan pojkarna och flickorna.

Först och främst ska det sägas att det inte blev några större skillnader mellan könen och hur de svarade. Samtidigt fanns det mönster som är väl värda att beakta för att förstå hur olika elevernas historiemedvetande kan te sig.

En del av enkäten bestod av faktapåståenden. Eleverna skulle ta ställning till om påståendena var korrekta eller inte. Samtliga påståenden var korrekta. I snitt på samtliga faktapåståenden hade pojkar och flickor ungefär samma resultat. En del av påståendena var sådana där kvinnor och flickor var drabbade av ojämställdhet och en del var sådana där män och pojkar var drabbade. På de påståenden där kvinnor var drabbade presterade flickor och pojkar likartat, medan på de påståenden där männen var de drabbade presterade pojkarna signifikant bättre. Pojkar tycks antingen i högre utsträckning veta svaren på dessa påståenden eller i högre utsträckning anse att de är rimliga. I pojkarnas föreställningsvärld är det alltså tydligare så att också män och pojkar kan vara drabbade av ojämställdhet. Det bör rimligen kunna påverka deras orientering mot framtiden. Enligt resultaten i enkäten kan man också se sådana tendenser. Förvisso tänker både flickor och pojkar i stor utsträckning sig en framtid med ännu mer eller ännu bättre jämställdhet. Men när pojkarna funderar kring eventuella framtidsscenarier där männen kan fara illa blir skillnaden stor mellan pojkar och flickor. Knappt hälften av pojkarna kan tänka sig att det blir männen i framtiden som kommer att behandlas orättvist i större utsträckning. Motsvarande siffra för flickorna är knappt 20%. Pojkarna tror också i signifikant större utsträckning än flickorna att pojkar känner sig bortglömda i dagens jämställdhetsdebatt. Ett tydligt resultat är också att mer än fyra gånger så många pojkar än flickor är skeptiska till att man själv kan förändra världen om man kämpar. Det som så ofta varit historieämnets signum – emancipationen av individen från traditionens bojor – tycks gå många pojkar förbi.

Flickorna var överlag mer positiva inför framtiden, men hade samtida orosmoln att brottas med. Flickorna tyckte till exempel att många män och pojkar inte tar jämställdhetsfrågan på allvar. Dessutom menade de i högre grad att flickor är oroliga för att orättvisor kan uppstå igen om de inte fortsätter att kämpa för jämställdheten. Flickorna tycks alltså känna sig svikna av pojkarna i kampen för jämställdhet.

När enkäten analyseras i sin helhet framgår ett mönster där flickornas tidsliga orientering går från en mörk period där kvinnor har varit utsatta för hemska övergrepp, till en samtid som är så mycket bättre med endast få orättvisor kvar och som, med fortsatt arbete för jämställdhet, går mot en väldigt ljus framtid. Pojkarnas orientering är mer uppdelad där en del är samstämmig med flickornas, medan det finns en inte obetydlig grupp av pojkar som ser på dåtiden som lika eländig för båda könen, men att männen är de som går en svårare framtid till mötes. Samtidigt menar en relativt stor grupp av pojkarna att det inte går att förändra världen även om man kämpar. För en grupp pojkar tycks en dystopisk framtid vara helt oundviklig.

Hur möter undervisningen sådana destruktiva föreställningar? Möter vi dessa pojkar med respekt för deras föreställningsvärldar för att samtidigt försöka emancipera dem och ge dem verktyg att tro på både sig själva och en bättre framtid? Det svarar inte enkäten på.

 

Fredrik Alvén arbetar som lektor i historia och historiedidaktik på Malmö Universitet. Hans intressen uppehåller sig vid elevers olika erfarenheter och möjligheter att göra sin röster hörda, bedömning, historieundervisning och begreppet historiemedvetande.

 

Bildkälla: Couleur från Pixabay.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS