Göran Levin: Katederundervisning eller… eller… eller…

Det finns inte bara ett enda sätt att lägga upp undervisning, utan många. Inte minst beror det på innehållet – det vill säga vad eleverna ska lära sig.

Det är med förvåning jag följer debatten om undervisningsformerna i skolan. Katederundervisning, konstruktivism, postmodernism… – begreppen avlöser varandra. Debatten präglas av en väldig hätskhet och polarisering, som om det skulle finnas ETT enda sätt att lägga upp undervisningen för att den skall åstadkomma ett gott lärande. Det finns olika innehåll, olika personligheter av lärare, olika skolor med olika elevunderlag – det går inte att tänka ensidigt.

Jag gick i skolan på 1950- och 1960 talen och på det dåvarande läroverket såg lektionerna och skoldagarna likadana ut år ut och år in. Första delen av lektionen bestod av förhör av läxan, andra halvan genomgång av ny läxa. Detta skedde oavsett ämne och åldersgrupp. Det var mördande tråkigt.

När jag genomgick lärarhögskolan på mitten av 1960-talet fick jag upp ögonen för att det fanns många andra sätt att arbeta som lärare, mer förståelseinriktat och meningsfullt för eleverna.

I min militärtjänst utbildades jag till radiotelegrafist och det innebar en lärandeform av nötning och ständig repetition för att uppnå en kompetens av snabbhet och tydlighet. Det sitter fortfarande kvar utan att jag har sysslat med det under alla dessa år. Jag har också alltid sysslat med musik på min fritid och det har inneburit timmar av nötning och träning för att klara den avancerade körmusik jag har deltagit i och fortfarande utövar. Med detta vill jag säga att jag mycket väl förstår det nödvändiga i undervisningsformer som portionerar ut en del i taget för att sedan nötas in.

Som lärare, skolledare och lärarutbildare har jag dock sett mängder av lärare och skolklasser i aktion. Det har då utmynnat i följande slutsatser.  Ett gott klassrumsklimat är ovärderligt. En lärare som förmår att skapa en förtroendefull relation mellan sig och eleverna och eleverna sinsemellan har lagt grunden för möjligheterna till ett gott lärande. Det märks omedelbart när man kommer in i ett klassrum vilken atmosfär som finns. Om en lärare dessutom förmår att göra eleverna delaktiga i sin uppläggning av innehåll och mål blir eleverna involverade på ett djupare sätt och känner större mening i sitt lärande. Det finns dock inga metoder som i längden inte blir enahanda och uttråkande och därmed mindre effektiva – utan variation är nödvändigt.

Allt detta är naturligtvis avhängigt av en massa saker men först och främst av innehållet.

Olika ämnen kräver olika typer av lärande – vissa mycket mer av nötning och träning, andra kanske av en slags bredare förståelse. Lärarens tid med sin klass avgör också helt vad som är möjligt. Har man många klasser med ämne som har få veckotimmar, styr självfallet detta över vad som utgör möjliga arbetsformer. Det gör även den enskilda klassens sammansättning och studieförmåga.

Det är självklart så att lärare i senare delen av skolsystemet måste ha djupare ämneskunskaper och färre ämnen att behärska medan lärare i de tidigare skolåren generellt sett kan ha bredare ämneskunskaper och därför ha färre klasser. Men viktigt är att lärarens tid med sina elever inte onödigt splittras upp genom de förändringar som ständigt genomförs. Det grundläggande är att läraren har möjligheter att skapa en anda som genererar intresse och meningsfullhet. Här behöver läraren stöttning av – hela samhället!

 

Göran Levin är före detta lärare, skolledare och utbildningschef vid Lärarutbildningen i Malmö.

 

Bild av Sasin Tipchai from Pixabay.

2 Comments on “Göran Levin: Katederundervisning eller… eller… eller…

  1. Tack för denna artikel. Jag är fullständigt enig med dig. Det är tråkigt hur ofta debatten kantrar. Variation var ordet sa Bull!

  2. Det finns en del kloka synpunkter i Göran Levins artikel. Mitt intryck är att han lägger hela skulden för hätskheten i debatten på ena sidan i debatten. Göran Levin har själv tillhört gruppen av fackpedagoger som präglade skolan under decennier.

    Jag menar att det är den gruppen av fackpedagoger som förstört mångfacetteringen av arbetssätten i skolan. Under decennier fördömdes katederundervisning och väldigt ofta i former som liknade katederundervisning.

    Göran Levin nämner inte stolliga idéer i skolan om att eleverna skulle ”forska” och själva utan lärarens hjälp finna sambanden. Man kan kalla det konstruktivism om man vill. Inom musiken och idrotten är det i stället instruktörer som hjälper utövarna framåt. Sedan detta att grundskoleelever skall arbeta på samma sätt som forskarstudenter på universiteten. Det är bara helt ofattbart korkat. Var fanns de fackpedagoger som borde ha begripit bättre?

    Göran Levin beskriver vissa arbetssätt som ”mördande tråkigt”. Vissa ansträngningar är mödosamma och förvisso mindre lustfulla. Men att fördöma sådana arbetssätt inför lärare, elever och föräldrar är väldigt ansvarslöst.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS