Gunnar Cardell: Hur gör vi med Gretas exempel?

Gretas klimatstrejk är ett exempel på både saklighet, omtanke och mod. Som lärare ska vi ta tillvara på ungdomars insikter och förmåga att uttrycka sådant som vi själva inte förmår eller vill, och stötta det genom vår undervisning, menar Gunnar Cardell. (red.)

Varje fredag sedan några månader sittstrejkar Greta Thunberg, en 16-årig svensk grundskoleelev, och hon har fått både uppmärksamhet i sociala och andra media, och efterföljare. Eftersom hon tjänar som förebild för andra elever har vi vuxna skäl att ta ställning till hennes agerande – är en sådan här elevstrejk någonting vi måste ta ställning mot och sätta stopp för eller finns skäl för oss att stödja hennes aktion?

Det budskap hon vill förmedla genom sin strejk är att hon strejkar för klimatet och att hon vill göra detta eftersom vuxensamhället inte tar miljöhotet på fullt allvar. Med stöd av forskningen konstaterar hon att vi måste minska våra koldioxidutsläpp med 10 procent per år fram till 2030 för att nå det uppsatta målet: att genomsnittstemperaturen inte ska öka med mer än 1,5 grader. Det som bekymrar henne är inte bara att minskningen ännu inte är tillräcklig, utan att det till och med fortfarande sker en ökning med flera procent varje år. Greta är tillräckligt påläst för att inse att planeten på sikt kan bli obeboelig för kommande generationer och att hennes strejk i jämförelse med detta är någonting obetydligt.

Jag ser en parallell till hennes aktion i ”Kejsarens nya kläder” – Greta är barnet som säger det som de vuxna vet men inte låtsas om. Det var ju inte så i sagan att de vuxna inte insåg att det osynliga tyget var en bluff – de hade bara lurats att förneka detta faktum. Barnet i sagan har alltid framställts som en sanningssägare och hjälte, och nu är det Greta som spelar den rollen. Desto bättre finns det vuxna som har hört hennes budskap och tar henne på allvar. Under FN:s klimatkonferens i Polen kunde man se henne vid generalsekreterare António Guterres sida och också höra henne tala – allvaret i hennes budskap har bekräftats på högsta internationella politiska nivå.

Frågan om hur vi ska se på Gretas klimatstrejk kan ses ur ett stabilitetsperspektiv, det handlar om dynamisk stabilitet. Klimatförändringarna innebär minskande stabilitet och balans hos jordens system av luft och vatten. När vi talar om trygghet och arbetsro handlar även det om stabilitet – att våra elever behöver en stabil och gynnsam arbetsmiljö – men när våra elever tar del av Gretas uppmaning till strejk hotar detta stabiliteten hos dem; elever som ställs inför den sanning som Greta förmedlar har all anledning att känna oro. Detta innebär att det idag finns en konflikt mellan elever som vill rädda klimatet och vuxna som vill bedriva skolarbete som vanligt, ”business as usual”. Här ställs alltså rektorer och lärare inför konflikten mellan att bete sig som de vuxna i Andersens saga eller att ställa sig på Gretas och Guterres sida i kampen för att få ner koldioxidutsläppen med 10 procent årligen framöver. Konflikten handlar om stabilitet på kort och lång sikt, om stabilitet i skolan idag och om långsiktig global stabilitet. Som rektorer och lärare kan vi inte välja bara det kortsiktiga perspektivet – skolan handlar ju i hög grad av framtiden.

Rektorer och lärare har ansvar för skolmiljön, de ska erbjuda eleverna trygghet och arbetsro, stabilitet. Genom Gretas klimatstrejk blir klimathotet ett hot mot denna stabilitet. Det naturliga sättet att reagera på hot är att bli stressad och att vilja göra någonting för sin säkerhet. Elevers insikter om klimathotet kan förväntas resultera i att de känner en klimatrelaterad stress och olustkänslor i form av rädsla och kanske ångest. Gretas och Guterres budskap är att denna stress och olust är befogad men också att det inte får stanna med detta – stressen och oron måste få utlopp i handling; Gretas klimatstrejk är ett svar på hennes stress och ångesten.

Nu är ju barn och ungdomar inte bara elever – de är också konsumenter och barn till föräldrar, till vuxna som kan påverka politiker. För lärarna finns det alltså möjlighet att kanalisera elevernas klimatstress och klimatångest genom samtal och undervisning: ni är inte ensamma, låt oss tillsammans undersöka hur vi kan minska våra koldioxidutsläpp och vad vi kan göra för att få vuxna att ställa sig på Gretas och Guterres sida!

Situationen med oroliga elever liknar den jag upplevde 1982, under det kalla krigets dagar. Den gången var det Sovjetunionens och USA:s utplacering av kärnvapenmissiler som spred oro för ett kärnvapenkrig bland de vuxna – en oro som också sipprade in i mitt klassrum och störde eleverna, hotade deras trygghet och arbetsro. Till skillnad från idag var det den gången inte möjligt att påverka själva källan till oron – idag är det ju vi själva som släpper ut koldioxiden men då frågade inte supermakterna oss andra om vad vi tyckte. Men det var inte kärnvapnen i sig som hotade arbetsron i mitt klassrum, det var elevernas rädsla, deras känslor. Och känslor är färskvaror och det går att påverka elevers känslor. Den gången arrangerade jag en temavecka om fred och om allt som gör livet glatt och meningsfullt. Fredsveckan gav gemenskap och arbetsglädje, tankarna på och rädslan för kärnvapenkrig trängdes undan.

Efter den där temaveckan funderade jag vidare över vad som skulle kunna vara meningsfull undervisning för fred och hållbarhet; resultatet blev en pedagogisk modell som jag kallar symbietiken, av sym-/sam-, bios/liv och etik/sed; symbietiken är sedvänjor för globalt samliv. Symbietisk fredsfostran står på två ben. Det ena benet är luststrategin – att göra skolan och livet lustfyllt och värt att leva och kämpa för. Hur man rent konkret ska bidra till fred och hållbarhet är omöjligt att i detalj förutsäga, däremot kan man välja vissa förhållningssätt, som strävan till saklighet, omtanke och mod; jag har listat tolv sådana förhållningssätt för fred och hållbarhet; jag kallar listan ”den symbietiska katekesen”; den symbietiska katekesen är det andra benet. Ett sätt att idag möta klimathotet är att tala med sina elever om dessa förhållningssätt, som saklighet och om risken med faktaresistens och sådana alternativa fakta som Andersens saga handlar om. Gretas klimatstrejk är ett exempel på både saklighet, omtanke och mod.

Gunnar Cardell är fil.dr i pedagogik, pensionär,  f.d. mellanstadielärare, universitetslektor och lärarutbildare.

 

 

 

27 Comments on “Gunnar Cardell: Hur gör vi med Gretas exempel?

  1. Gunnar, det här var det mest nyanserade och konstruktiva jag läst i denna fråga. Tack!

  2. Tyvärr Gunnar, Gretas kampanj är bara ett bland många exempel på okunnighet parad med propaganda. I hennes dessutom uppbackad av reklambolag och mediafolk.
    Problemet är de unga inte VET så mycket. De har lurats av vuxna med en agenda att få styra världen på ett odemokratiskt sätt. Till sin hjälp tar de skrämselpropaganda, barn och okunniga i alla åldrar tas som gisslan för att erhålla majoritet.
    Det är inte Greta och ungdomarna det är fel på. Det är de vuxna som inte klarar av att genomskåda bluffen. Vuxna, som inte ens kan tillämpa vetenskaplig grundkunskap för att genomskåda bluffen. Vuxna, som precis som under häxprocesserna plötsligt får för sig att oskyldiga barn kan peka ut häxorna eller samtidens problem. Vuxna som prioriterar egen status och försörjning framför fakta och sanning, till och med när deras uppdrag är just fakta och sanning.
    Det är de som fattar drakoniska beslut på grundval av klimathotet, det är de som ger framtida generationer problem.

    Tyvärr är skolan också svårt infekterad av fake news.

    • Mats,
      Du skriver om ”(v)uxna, som inte ens kan tillämpa vetenskaplig grundkunskap för att genomskåda bluffen”. Andrej Sacharov var fysiker och medlem i den sovjetiska vetenskapsakademin och kan väl betraktas som en sådan vuxen. 1969 konstaterade han: ”Koldioxiden från allt kol som förbränns håller på att förändra atmosfärens värmereflekterande egenskaper. Förr eller senare måste denna förändring nå upp till farliga nivåer”.
      Detta är grundkunskap: värmer vi vatten i en kastrull kan det börja koka – det når sin ”tipping-point” – och upphör att vara en vätska och övergår i ett annat tillstånd. Under årmiljoner har det rått balans mellan atmosfären och haven. När vi värmer upp atmosfären och haven väntar en tipping-point. Vi kan inte veta vad som då kommer att ske, bara att det förmodligen innebär slutet för våra samhällen och vår civilisation.
      Sacharov talade om farliga nivåer. Han skrev ”när detta sker vet vi inte”. Idag säger FN:s klimatpanel att vi med nuvarande användning av kol och olja når farliga nivåer inom de närmaste decennierna.
      Vare sig Sacharovs bok eller FN:s klimatrapport är bluff.

      • Tyvärr Gunnar!
        Att hänvisa till auktoritet är inte ett legitimt vetenskapligt argument.
        Sacharov hade helt enkelt fel när han hänvisade till en teori, inte till experiment eller naturobservation.
        Jämförelsen med kokande vatten är inte relevant i detta sammanhang. Långt ifrån alla naturfenomen har tipping points.
        Det har inte alls rått balans mellan atmosfär och hav i årmiljoner. Du kan ju fråga Sveriges främsta expert, Gösta Walin.
        År 2011 publicerade Donna Laframboise sin genomgång av vilka som skrivit vad i IPCCs Assessment reports. Hon fann att väldigt mycket var skrivet av unga studenter och NGOs. Dåvarande ordförande Pachauri ljög hejvilt när han hävdade att allt deras material var peer reviewat från världens bästa forskare på ämnet.
        All underliggande text godkänns av rättrogna alarmister innan det tas in i den slutliga rapporter. Därefter förhandlar politiska representanter från medlemsländerna innan den slutliga texten antas.
        Vetenskapligt är det inget annat än ren och skär bluff!
        Toppföreträdarna har triumferat med att det inte längre handlar om klimatet, det handlar om att avskaffa kapitalismen!

  3. Lösningsförslaget som verkar presenterar är alltså det gamla vanliga som skulle kosta runt 1000 miljarder dollar om året och som leder till en knappt mätbar skillnad i temperatur. Vilket i sin tur bygger på att klimatmodellerna faktiskt prickar rätt, vilket kan diskuteras.

    Vi bör vara ödmjuka inför faktumet att klimatfrågan är otroligt komplicerad och att skolan inte kommer kunna hantera den på ett vettigt sätt.

  4. Tack, Gunnar, för att du lyfter den särklassigt viktigaste frågan för vuxenvärlden och skolan. Hur få bort bekvämlighetens ögonbindel så att alla kan se framtidens verklighet så som Greta ser den? Hur kan vi i skolan på bästa sätt förbereda eleverna för den framtid som blir deras? Dessa tankegångar har jag också varit inne på i artikeln http://perackeorstadius.se/pdfArtiklar/hurSkaViKunna.pdf

    Mats. Den som sprider fake news och förringar klimatproblemen tar på sig ett stort ansvar.

    • Per-Acke,
      Läste din länkade artikel, och du har alldeles rätt i att du tar på dig ett stort ansvar som sprider fake news!
      Vi kan inte med bästa tillgängliga teknik skönja någon mänsklig påverkan på klimatet via våra utsläpp av koldioxid. Tvärt emot IPCCs grundläggande påstående, att våra utsläpp ger sådan påverkan alltså.
      De enda klimatflyktingar som finns är sådana som jag, som flyttat från Norrbotten till Skåne för att slippa undan snö och kyla. Många liknande exempel finns i Europa och Nordamerika. Andra klimatflyktingar ”på flykt undan koldioxidens förödande verkningar” existerar ej.
      Klimatet förändras alltid över tid, men inte på grund av våra koldioxidutsläpp. Förmågan att möta dessa naturliga förändringar, varav de flesta eller möjligen alla kan inrymmas i det svenska begreppet årsmån, är vad vi måste hålla fast vid. Det gör man genom kunskap, både ny och sådan gammal som hjälpt oss tidigare.
      fortsätter

      • Hej Mats!

        Hur ska vi vanliga medborgare bringa ordning på så vitt skilda ståndpunkter som å ena sidan det du här framhåller, å andra sidan IPCC forskning. Om vi hävdar att IPCC har fel, men ändå vill framhålla vetenskapliga argument kan ett sätt vara att förutsättningslöst göra en artikelsökning på låt säga 5-10 internationella vetenskapliga tidskrifter som fokuserar på klimatet och summera och systematisera den forskning som där har publicerats om klimatet under de senaste 20 åren. Vi kan ha kriterier för såväl tidskrifterna, t.ex. vad gäller impacfactor, och för vilka artiklar som ska tas med i denna sökning.
        I annat fall finns de en risk att vi driver olika teser och tar endast med forskning som passar den egna tesen.

  5. forts
    Bara ett exempel ur mängden. Förr byggde man aldrig bostadshus nära vattendrag, för man visste att det förr eller senare kommer en översvämning. De enda byggnader som fanns vid vatten var de som för sin funktion ovillkorligen måste ligga, fiskebodar, magasin etc.
    Men nu bygger fåfänga människor gladeligen miljonvillor så nära stranden det bara går, helt obekymrade om den översvämning som en dag kommer. Våra försäkringspremier höjs på grund av deras dumhet, men inte på grund av koldioxidutsläppen.
    Under de cirka 10.000 år som förflutit sedan den senaste istiden har det enligt tillgängliga proxydata varit varmare än nu 90-95% av tiden. Endast vid tre korta perioder har det varit kallare, varav den senaste är nyss passerad under 1600-1800 talen, benämnd lilla istiden.
    Fenomenet kring Greta har jag nämnt några gånger, kanske bäst sammanfattat här https://www.frihetsportalen.se/2018/12/stoppa-for-gretningen/

  6. Varmt tack för denna artikel, Gunnar, och det för mig nya ordet: symbietik!

  7. Dinosaurierna fanns på klotet i 180 miljoner år. Mänskligt liv har funnits i cirka 300.000 år. Alla civilisationer har gått under på grund av t.ex.okunnighet, farsoter, maktfullkomlighet, girighet eller naturkatastrofer. Nya har uppstått. Det har inte funnits brist på högröstade män som tagit sig utrymme genom mänsklighetens historia. Nu tar sig en ung flicka ton – och ges utrymme. HUR ska vi hantera DETTA?

    • @Majken
      Det handlar inte om att Greta är flicka. Det handlar om att det är vuxna människor, män och kvinnor, som utnyttjar henne och hennes förmodade oskuld vad gäller egen agenda för att propagera för dessa cyniska vuxnas ytterst ljusskygga agenda om makt över världen via kontroll av energitillgångarna. Klimatet är i det sammanhanget ett svepskäl.

  8. @ Pär Engströms kommentar 11 februari
    Varför finns det ingen svarsknapp till den kommentaren?

    Du föreslår en dålig metod, ogiltig, eftersom vetenskap inte kan bestämmas via konsensus. Man kan därför inte räkna dem som tror på klimathotet och jämföra med dem som avfärdar det och säga att den linje som har flest anhängare vinner.
    Några av världens mest hyllade vetenskapare ville inte tro på Einsteins teorier när han presenterade dem, en vanlig tjänsteman på patentverket!

    Det är den som kräver långtgående förändringar av vårt samhälle med hänvisning till koldioxidens skadliga verkan som ska bevisa att de har rätt och åtgärderna motiverade. Hittills har de misslyckats i alla sina försök.

    • Hej igen Mats!

      Jag föreslår ingen konsensus utan en kartläggning av forskningsläget.
      För oavsett om det globala klimatet stiger eller sjunker med 0,1 grader C eller 5.0 grader C i medeltemperatur under de kommande hundra åren tycks människan, som art, vara beroende av klimatet. Det kanske är detta beroende som gör att människan, som art, vill ha mer kunskap, via forskning, om klimatet? Eller vet vi nu allt vi behöver veta om klimatet?

      • Att forska är naturligtvis bra! Men insatsen kan behöva anpassas till förmodat behov. Vi som anser det redan visat att CO2 inte utgör något hot tycker att en måttlig forskningsinsats, grundforskning, räcker tillräckligt väl.
        Politiska insatser för att styra klimatet i ena eller andra riktningen behöver vi inte alls.

  9. Mats! Om du inte såg programmet Ekdal och Ekdal om miljön igår så gör det och skäms! Det visas igen på SVT 2 den 13,14,16 och 17 februari och i play.

    • Håller med Per, det krävs en stor skämskudde för att ta sig igenom programmet. I programmet tar man inte upp frågan huruvida uppvärmningen är mestadels orsakad av människor utan antar att det är fallet. Inget fel att göra det för att diskutera konsekvenser och lösningar i ett sådant scenario men det hjälper inte debatten vi har här speciellt mycket.

      Även om vetenskap inte handlar om konsensus är det ändå där man kommer att landa som lärare. Nära 100% av lärare kommer inte kunna sätta sig in i frågan själva och då kvarstår egentligen bara att antingen vara agnostisk i frågan eller gå på konsensus. Eftersom det inte finns något konsensus i frågan bland forskare är det rimligt att skolan bör hålla en agnostisk position i frågan och inte förmedla några starka antaganden gällande människans påverkan på den globala temperaturen.

      • Hej Johan!

        Menar du att skolan inte heller ska förmedla Mats Jangdals starka antagande i denna fråga?
        I ”Vetenskapens värld” – i det första programmet av två (SVT Play) – beskrivs en förklaring som går emot Mats Jangdals antagande – får skolan inte heller beröra vad som där tas upp?
        Nuvarande kursplaner i grundskolan anses vara för diffusa – istället ska fokus vara på faktakunskaper i respektive ämne – vilken fakta ska tas upp i ämnet geografi om klimatet?

    • Jag har sedan tidigare inget stort förtroende för någon av Ekdalarna. Propagerar de för AGW är det inte jag som ska skämmas.
      Istället för att lyssna på okunniga journalister talar jag direkt med forskare som Mörner, Walin, Karlén, Soon med flera.

    • Enligt en bekant som såg Ekdalarna fick experten frågan när det senast var lika varmt som nu (1200-talet), svarade hon att hon inte visste!
      När min bekant ville kolla på svt-play för kolla upp exakt vad hon svarat, hade SVT klippt bort det pinsamma ögonblicket.
      SVT = fake news, valda av folket till årets förvillare 2018!

  10. Hej Pär!

    Såvitt jag vet vet ingen sida i debatten hur klimatsystemet fungerar i tillräckligt hög grad för att kunna göra säkra förutsägelser. Den som hävdar något annat får gärna visa sin modell och resultatet av den. Av det skälet bör vi undvika starka positioner i någon riktning av debatten. Vi vet helt enkelt för lite.

    Det rimliga är att undervisa i de övriga områdena i geografin precis som vanligt. Skippa delen om mänsklig påverkan på klimatet. Skulle vi be lärare i andra ämnen att undervisa om saker de själva inte förstår? Självklart inte, så varför göra ett undantag i denna fråga?

    • Helt rätt!
      Redovisa fakta, kunskap. Men avstå från att föreskriva politiska lösningar på okända eller inbillade problem.
      Möjligen kan man i samhällskunskapen redovisa olika politiska ställningstaganden i frågan. Men även här ska skolan vara neutral, eller hur?

      • Hej Johan och Mats!

        Inom geografi åk. 7-9 ska läraren bl.a. undervisa om:
        ”Klimatförändringar, olika förklaringar till dessa och vilka konsekvenser förändringarna kan få för människor, samhället och miljön i olika delar av världen”.

        Godtar ni denna riktlinje?

        PS Det finns fler punkter om klimatet och om hållbar utveckling – det sistnämnda finns även inom samhällskunskap.

  11. Hej Pär!
    Ja, man bör nog separera förklaringar från orsaker, då förklaringar kan vara som IPCCs, fantasifulla.
    Konsekvenser och sannolikheter hör naturligtvis ihop.
    Historiska referenser bör ingå.

    Du kan säkert få lite inspiration från Rutger Staaf som varit lärare i många år och väl går i pension nu.
    http://rutgerstaaf.blogg.se

    Även en sida från hans skola.
    http://lagmansnatursida.se

    Mycket nöje!

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »