Gunnar Cardell: Ordning i skolan

Ordning i skolan kommer inte nås genom ordningsbetyg. Istället krävs att eleverna får delta i formulerandet av regler och att de accepterar de sanktioner som gäller när man bryter mot dessa. Istället för summativa terminsbetyg i ordning och reda menar Gunnar Cardell att det behövs ständig feedback även när det gäller uppförande (red.).

De borgerliga partiernas förslag om betyg i ordning aktualiserar begreppet sanktion. Ordet sanktionera kommer av latinets sancire, som betyder att helgaoch att hålla i helgd. Om vi lyfter in begreppet helga i skolsammanhang får det i stort sett samma innebörd som att visarespekt. Ett ord som hör ihop med sanktionera är sanktion som har två motsatta betydelser, det betyder antingen ”bekräftelse, godkännande, bifall” eller ”påföljd eller reaktion på rättsstridigt handlingssätt”. En elevs betyg i ordning är en sanktion med antingen den ena eller den andra innebörden – det är en bekräftelse på att eleven har uppfört sig väl eller en påföljd som visar att hen inte har gjort det. För tydlighetens skull kan man skilja mellan sanktioner med respektive innebörd genom att kalla den förra en positiv och den senare en negativ sanktion.

Ordningsbetyg handlar om pedagogik. Tanken med ordningsbetyget är att elev och föräldrar ska få veta någonting om elevens sätt att bete sig – det handlar om feedback, ordningsbetyget är ett sätt att lära elever att veta hut. Men att införa ordningsbetyg som svar på oron i skolan visar mest på politikernas oförmåga att i grunden göra någonting åt saken. Vill man att eleverna ska lära sig att bete sig bättre duger det inte med en sanktion i slutet av en termin – ingen elev har ju antingen ett godkänt eller ett rättstridigt handlingssätt under hela terminen. Ordningsbetyg kan därför bli en björntjänst i det enskilda fallet – som att slå ihjäl flugan i munkens panna men därvid råka slå ihjäl också munken.

De som kan ge – och ger – eleverna feedback i form av positiva och negativa sanktioner är lärarna. Lärare som inte orkar bry sig när elever beter sig illa ger dem dock en positiv sanktion – den som tiger han samtycker; frånvaron av ”påföljd eller reaktion på rättsstridigt handlingssätt” upplevs och fungerar som ”bekräftelse, godkännande, bifall”.

Sanktioner handlar alltså om gensvar, om feedback, och som sociala varelser ger vi varandra gensvar på en mängd olika sätt, inte bara genom betyg; vi signalerar med våra ansikten om någonting är bra eller dåligt, vi kan se bistra ut eller glada; vi använder rösten, låter sträng eller mild; vi använder orden för att i klartext upplysa varandra om vad vi tycker. Genom andra människors gensvar – positiva eller negativa sanktioner – lär vi oss vad som är bra eller åtminstone acceptabelt och vad som inte är det. Somliga lärare har inga problem med ordningen för de ger sina elever tydlig feedback, använder tydliga sanktioner.

Ordningen i skolan hänger idag på att alla lärare klarar av att vara tydliga och detta tror jag är problematiskt av tre orsaker. En orsak är att skolan kännetecknas av mångfald och komplexitet, föränderlighet och oförutsägbarhet och att det därför ställs mycket stora krav på en lärare att hinna ge varje elev adekvat feedback i form av positiv eller negativa sanktion. Den andra orsaken är lagstiftningen om kränkande behandling. Den tredje är att eleverna idag inte bara ses som blivande medborgare i vårt samhälle utan som kunder – och kunden har som bekant allttid rätt. Det gäller för lärare att kunna ge en ”påföljd eller reaktion på rättsstridigt handlingssätt” som inte får eleven att känna sig kränkt eller att som kund känna sig illa behandlad. En lärare som inte lyckas med detta kan som bekant drabbas av negativa sanktioner från både eleven och hens föräldrar. Att vara lärare är idag därför ett högriskprojekt; förutsättningarna för att skapa ordning är dåliga och riskerna med misslyckanden är stora.

Detta sakernas tillstånd måste inte oundvikligen bestå, det finns sätt att skapa ordning och hålla ordning. Titta på en VM-match i fotboll! Där sitter 80-90 tusen människor på läktarna, 22 spelare springer på planen och en enda människa håller ordning med hjälp av en visselpipa! Nu är det förstås inte bara visselpipan det kommer an på utan också på det system av regler och sanktioner som visselsignalerna knyter an till. Spelarna har reglerna i ryggmärgen men när någon trots det bryter mot en regel ljuder domarens pipa och påtalar att det just har begåtts ett rättsstridigt handlingssätt. Domaren har fyra negativa sanktioner att tillgripa: frispark, straffspark, gult kort (varning) och rött kort (utvisning).

I ett klassrum har läraren som betald vuxen det yttersta ansvaret för ordningen. Men eleverna kan likaväl som fotbollspelarna hjälpa till genom att hålla sig till reglerna. Problemet är att det ofta inte finns några gemensamma regler och att de inte respekteras i fall de finns. Ordningen i skolan kan bara bygga på att alla elever dels vet vilka regler som gäller, dels accepterar de negativa sanktionerna de får i gensvar när de bryter mot dem. Detta går att åstadkomma – jag vet för jag har själv gjort det – genom att eleverna får fundera över vilka beteenden som stör ordningen, får formulera regler som kan motverka sådant beteende och lämpliga negativa sanktioner om reglerna bryts. Detta innebär att eleverna skapar regelmässiga förutsättningar för ordning och för att den upprätthålls. Med ett sådant arrangemang kan alla i klassrummet, både elever och lärare, bidra till ordningen genom att hänvisa till reglerna och yrka på negativa sanktioner, och elever som beter sig illa kan få omedelbar feedback på ett sätt som kan motivera dem till att försöka skärpa sig. Livet i skolan levs sekund för sekund och eleverna behöver feedback hela tiden för att lära sig både ämneskunskaper och om hur man beter sig – det räcker inte med ordningsbetyg! Sedan medeltiden gäller tumregeln att ”land skall med lag byggas” och idag kan vi låta våra elever få praktiska erfarenheter av detta i god demokratisk ordning!

 

Gunnar Cardell är fil.dr i pedagogik, pensionär,  f.d. mellanstadielärare, universitetslektor och lärarutbildare.

9 Comments on “Gunnar Cardell: Ordning i skolan

  1. Förvisso en del intressanta synpunkter i artikeln. Men måste det vara en motsättning mellan ordningsbetyg och feedback? Det verkar var en typisk reaktion från fackpedagoger, som brukar leda till att i slutändan händer inte någonting. Men vad tycker du Gunnar Cardell? ”Ordning i skolan kommer inte nås genom ordningsbetyg” resp ”det räcker inte med ordningsbetyg”.

    Elevdemokrati i all ära. Ska det gälla på fotbollsplanen också inför varje match? Och hur stämmer det med demokratin? Fotbollsreglerna har bestämts genom en grundlig demokratisk process. Det är inte läge för någon pajasdemokrati innan matchen startar. Det skulle allvarligt skada domarens auktoritet och möjligheterna till en bra fotbollsmatch.

    Det är mycket tal om sanktioner, men i fotboll finns regler och sanktioner för att skydda spelarna och spelets idé. Elevdemokrati i skolan kan lätt bli ett majoritetsförtryck. Det är skolans och lärarens uppgift att skydda de svaga eleverna. I klassrummen finns numera många elever som inte tål stök över huvud taget.

  2. Johnny,

    Eleverna kan också hjälpas åt med att skydda de svaga. En skolklass införde regeln ”man får inte göra någon ledsen, och om man gör det ska man be om förlåtelse och trösta”. Jag tror inte att någon lärare skulle kunna skydda de svaga eleverna bättre än den regeln … När vi utvärderade reglerna (enskilt, skriftligt och anonymt) var 29 elever nöjda med dem, 1 elev hade ett önskemål: att man skulle få två varningar istället för tre innan straffet delades ut. Ja, se barn!

    ”Pajasdemokrati”?

  3. Som vanligt, verkar det, förs olika frågor om skolans problem frikopplat från undervisningens innehåll och dess behandling. Jag har erfarenhet av att sedan 2000 observerat drygt 400 lektioner främst i Sverige men också i Finland och under senare år deltagit i planeringen av snart 100 experimentlektioner. Gemensamt för klasser med god ordning (aktivt engagerade o deltagande elever) har varit att innehållet och dess behandling fångat elevernas intresse. Detta kan uttryckas som att undervisningen väcker frågor hos eleverna. Det finns således skäl att diskutera det ämnesspecifika innehållet och uppgifterna. Med fotbollsexemplet skulle skälet till att det för det mesta fungerar är just fotbollen och det gemensamma uppdraget att göra mål alt förhindra mål. Med andra ord innehållet och uppgiften. Jag vill påstå att alla elever känner till reglerna! Men är verksamheten tillräckligt meningsfull för att se meningen med att upprätthålla dem?

    • Huvudet på spiken, Inger! Om verksamheten upplevs som meningsfull av eleverna, behövs inga ordningsbetyg. Man kan inte tvinga fram engagemang, varken hos elever eller andra människor.

      • Inger och Anders!

        Jo, visst är det bra om elever får uppleva undervisningen som meningsfull, och visst är det så att den goda arbetsmiljön då brukar komma på köpet. Problemet är när inte alla eleverna i en klass upplever undervisningen som meningsfull. Och tyvärr är väl den situationen inget ovanligt undantag. Har ni helt missat de senaste årens larmrapporter från skolan – rapporter om oro och störningar, mobbning, skolk och hemmasittare? Många lärare har idag problem med att skapa den nödvändiga tryggheten och arbetsron.

        Låt därför eleverna hjälpa till med ansvaret för ordningen, tryggheten och arbetsron så att läraren kan ägna sig åt undervisningen!

        Min poäng med fotbollsexemplet är att det går att skapa ordning med hjälp av regler men att det då också krävs sanktioner som kommer i direkt anslutning till regelbrottet. Sanktioner måste handla om feedback om de ska få någon effekt på ordning och lärande. Regler utan sanktioner är ett slag i luften.

  4. Bra skrivet. Mycket av detta stämmer med vad jag själv formulerat i avsnittet ”En lärare med mervärde” på sid 47 -52 i Boken Läraren fattar beslut. http://perackeorstadius.se/pdfBocker/lararenFattarBeslut.pdf

    Ordningsbetygen löser inte problemet med att elever misslyckas i skolan och stökar till det. Men de kommer att göra det ännu svårare för dessa elever att få jobb efter åk 9. Ännu fler kommer då att ansluta sig till kriminella gäng för att få uppskattning och pengar.

    Vad du skriver om elevernas medverkan i och accepterande av skolans ordningsregler håller jag helt med . Se sista avsnittet i artikeln http://perackeorstadius.se/pdfArtiklar/vadEleverBehover.pdf

  5. Min mellanstadielärare tyckte vi var en hemsk klass som skulle drillas till ordning. Vi skulle bland annat lära oss gå på led i takt. Det slutade med att vi blev hemska på riktigt, och hon sjukskrev sig. De lärare som resonerade med oss i stället för att ge order hade större framgång.

  6. Gunnar, jag fick inget besked om du är för elevdemokrati om fotbollsreglerna? Är du också för elevdemokrati om övriga sporters regler, lagar, trafikregler och skolplikt? Eller är det bara om skolans ordningsregler man ska ha låtsasdemokrati? Är det inte bättre att lära eleverna respektera skolans mål, lärare och svaga elever. Sådant brukar kallas värdegrund. Och förresten elevinflytande över ordningsreglerna har tillämpats i decennier och det tycks ju inte ha gett önskad effekt.

    Intressanta synpunkter kom från Inger Eriksson. Bra lektioner främjar säkert arbetsron. Men noteras bör att stök sänker nivån på lektionerna, vilket ger ökat stök osv och en negativ spiral startar. Här bör man notera att det låga söktrycket till lärarhögskolorna och att många erfarna lärare lämnar yrken. Så hur många fantastiska lektioner hålls egentligen? Lärare är inga övermänniskor. Om en lärare misslyckas med en lektion ska hen och elever inte behöva drabbas av stök. Eller menar du Inger att det är OK?

  7. Johnny,

    Idag är internationell fotboll en industri som omsätter miljardbelopp, fungerar tack vare regler och sanktioner.

    När jag var barn på 1950-talet och ville spela fotboll behövde vi en boll – gärna en fotboll – och en tillräckligt stor öppen yta. Vi lagade efter läge och därför bestod målet av mössor eller vantar som markerade stolparnas plats. Lagen bestod av ett obestämt antal barn, det viktiga var att de var något så när jämspelta. Vi hade de regler vi tyckte behövdes och klarade av att följa. Domare fanns inte, vi spelare dömde själva. Enda problemet var egentligen när det skulle vara inkast – vi hade ju inga sidolinjer. Men vi fixade det med ”låtsasdemokrati”.

    Jag önskar för deras egen skull att de barn som idag klimatstrejkar med hjälp av ”låtsasdemokrati” ska kunna utforma nya regler för det spel som kallas civilisation. Vuxenvärldens ”äkta demokrati” – typ Brasilien, Storbritannien och Ungern – klarar ju inte av det något vidare …

Lämna ett svar till Johnny Wieweg Avbryt svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS