Hanna Sjögren: Det obehagliga med idéburna friskolor är vuxnas önskan om att undslippa det gemensamma

Idéburna friskolor gör det möjligt för vårdnadshavare, lärare och rektorer att lyfta ut och särskilja vissa barn, utifrån logiken att utvalda friskolebarn är värda något mycket bättre än det som de kommunala skolornas elever får. Bakom finns en uppgivenhet eller ovilja att värna om ett gott samhälle och en god utbildning för alla. Detta är djupt beklagligt, inte minst ur demokratisk synvinkel, skriver Hanna Sjögren (red.).

I det första avsnittet av SVT-dokumentären De utvalda barnen intervjuas Nemi, en av de före detta eleverna på Solvikskolan i Järna 1993-2000. Under dokumentären blir det tydligt för tittarna att hon, till skillnad från filmaren och den före detta eleven Jasper Lake, tillhörde förlorarna bland eleverna som gått på skolan. I en tårfylld intervju utbrister Nemi apropå sin skolgång: ”Jag kände mig bestulen på en utbildning, det känns inte som jag har fått lära mig någonting.”

Under dokumentärseriens gång skildras hur skolans elever blev värderade olika och hur olika de sedan klarade sig i livet efter skolan. Skolans idealelever – de vackra, graciösa, musikaliska, modiga och estetiskt sinnade – tycktes bli upphöjda på bekostnad av de elever som inte besatt likande förmågor och egenskaper. Idéfiguren om övermänniskan och dess motsats –  ett allmänt patrask av helt vanliga medborgare – verkade ha fått fritt spelrum på skolan och premierats av både lärare och rektorer.

Elevernas berättelser om skolgången på Waldorfskolan i Järna känns igen. Själv gick jag i helt vanliga kommunala grundskolor under 1990-talet. Där förekom tyvärr också sanktionerad mobbing. Systematisk mobbing har alltså inte enbart förekommit på en Waldorfskola som Solvik. Det är givetvis djupt beklagligt att mobbing förekom även där, men det är trots allt inte mobbingen som är det mest upprörande med dokumentären. Det allvarligaste problemet som blottläggs genom dokumentären är vuxenvärldens uppdelning av en hel generation barn.

I ett större sammanhang är det mest problematiska med Solvikskolans idévärld, och egentligen med idéburna friskolor över huvud taget, den uppenbara önskan om att (vissa) barn – via skolan – ska undslippa samhället. Här finns en underliggande strävan om att människor genom skolan kan ställa sig utanför det allmänna och gemensamma. Det är dessutom ett val som görs av vuxna på bekostad av (vissa) barn. På Solvikskolan har det helt uppenbart skett på bekostnad av att barn som Nemi ofrivilligt och långvarigt hamnat utanför samhället genom att under sin skolgång varken få lära sig att räkan eller skriva.

I ett bredare sammanhang och med mindre aparta varianter av friskolor är det vårdnadshavares, lärares och rektorers makt, vilja och möjlighet att lyfta ut och särskilja sina egna barn från andras som är djupt problematiskt. Detta bör anses vara ett minst lika stort problem som mobbing. Den underliggande logiken lyder: Utvalda friskolebarn ska få det bästa av det bästa och alla de andra barnen, det allmänna patrasket av helt vanliga barn, ska lämnas i de usla kommunala skolorna. Här kan vi skönja både en uppgivenhet eller ovilja att värna om ett gott samhälle och en god utbildning för alla barn. Den kommunala skolan anses för dålig och lösningen blir kort och gott bortvalet av det gemensamma. Denna logik är djupt beklaglig, inte minst ur demokratisk synvinkel.

Skolan är en oerhört viktig institution i det demokratiska samhällsbygget. Det behöver knappast sägas två gånger till läsarna av Skola och Samhälle. Samhället, där skolan helt uppenbart befinner sig, är det vi i demokratiska stater gör och formar gemensamt. Vi måste lösa problemen gemensamt och vi måste lära oss att leva tillsammans. Samhället kommer aldrig att bli starkare än dess svagaste länk. Friskolor i alla dess former möjliggör ett vi-och-dem-tänkande där känslan av utvaldhet och berättigande riskerar att försvaga vårt gemensamma samhälle.

Hanna Sjögren är lärare och forskare i pedagogik vid Malmö universitet.

Bildkälla: Cole Stivers

6 Comments on “Hanna Sjögren: Det obehagliga med idéburna friskolor är vuxnas önskan om att undslippa det gemensamma

  1. Tveksamt om man kan dra några generella slutsatser om idéburna friskolor utifrån fenomenet Solvikskolan. Det tycks snarast ha handlat om en sekt, inte en skola, och borde ha stängts av skolinspektionen.
    Kanske är det dags att ifrågasätta föreställningen om skolan som ett verktyg för det goda samhället och i stället låta skolan vara skola.

    • Generella slutsatser drogs ju inte från Solviksskolan på det sättet du påstår. Läs gärna igen.
      Om skola ska vara skola, som du vill, hur står det i motsats till att skola är ett verktyg för det goda samhället?

      • Nej, du, Arne har en poäng: Sjögren generaliserar visst om idéburna skolar baserat på Solviksskolan, vilket framgår redan av rubriken. Det kan finnas andra skäl till varför föräldrar väljer sådana skolor än att slippa “det allmänna patrasket”, som att deras barn ska slippa bli mobbade av andra elever (och ibland av lärare) för att de är religiösa. Det finns nu en omfattande religionsdidaktisk forskning som visar på denna problematik.

      • Du får läsa om min kommentar igen.
        Det finns en omfattande diskussion om detta. Att låta skolan vara ett verktyg för det goda samhället/för att förändra samhället är ett fenomen som Sverige delar med USA. Läsa gärna David F Labaree t ex “Someone Has to Fail: The Zero-Sum Game of Public Schooling” för en genomarbetad kritik.
        Upplysningen gällde individens frigörelse.

  2. Glömde en bra artikel av Labaree:
    David F. Labaree (2012): School syndrome: Understanding the USA’s magical belief that schooling can somehow improve society, promote access, and preserve advantage, Journal of Curriculum Studies, 44:2, 143-163.

  3. Jag håller med om att även idé burna skolor kan spåra ur. Problemet är väl att det är friskolor som inte granskas på samma sätt som de kommunala skolorna. Men även skolvärlden behöver sitt FOU . Var skulle skolan stå om om inte Janusz Korczak, Paulo Freire , Celestine Freinet eller Maria Montessori fått empiriskt pröva sina idéer i verkligheten. Något som gynnar även den stora massan i den likriktade skolan. Kanske man skall göra som i Luleå och driva en montessori skola kommunalt?? Låt tusen blommor blomma sa en känd kinesiskt kommunist en gång och det kanske även gäller skolutveckling.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Hanna Sjögren
Malin Tväråna

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »