Helena Wallberg: Dags att differentiera undervisningen

Inkluderingen har inte gått för långt, menar Helena Wallberg. Den har inte ens påbörjats. När vi hoppar direkt till individuella stödinsatser utan att undersöka möjligheter att differentiera så undergrävs skolans utvecklingsarbete. Låt eleverna bli våra skolutvecklare – de visar oss vad som fungerar i just deras sammanhang (red.)

En gång i tiden när jag var ganska färsk som lärare hade jag en uppgift som jag var oerhört kär i. Den var så bra! Den funkade dessutom för alla. Alla utom Jocke vill säga. Jag lade ner mycket tid på att sitta med Jocke för att få honom att klara uppgiften. Jag såg det som centralt att alla elever skulle kunna göra min uppgift på det sätt jag tänkt – hur skulle de annars klara sig efter gymnasiet, på högskolan? Men mina ansträngningar att anpassa och hjälpa Jocke när han väl hade misslyckats gjorde att jag inte hann med de andra eleverna och Jocke kunde inte hur jag än gjorde.

Min erfarenhet blev startskottet för jakten på ett annat förhållningssätt och andra sätt att jobba. Om uppgiften inte funkar för Jocke måste jag göra den på ett annat sätt eller inte alls. Det finns ju trots allt fler sätt att göra uppgifter och att lära sig, det är inte bara min uppgift som är vägen, sanningen och livet. Gruppen består inte av en samling individer, det är ett socialt system där alla påverkar och påverkas av varandra, mitt ledarskap, mina uppgifter, utformningen av lärmiljön med mera. Jag började experimentera med en mer flexibel inställning till undervisning och jag började lusläsa vilka utbildningens mål faktiskt är för att koppla undervisningen till dessa.

Uppdraget är att ge ledning och stimulans åt alla elever så att de utvecklas så långt som möjligt mot utbildningens mål. Dessutom ska vi enligt lag (kap 3 §2) motverka funktionsnedsättningens konsekvenser om en elev har en sådan. Ledning och stimulans, motverka konsekvenser av funktionsnedsättning, det ska vi göra innan det är dags för individuella stödinsatser som extra anpassningar eller särskilt stöd. Det kräver att vi utformar en undervisning som möjliggör “flera vägar att nå målen” (LGR 11 kap 1).

Jag fann ett arbetssätt som fokuserar på flexibilitet: differentierad undervisning. Att tala om differentierad undervisning är något annat än att tala om anpassningar. Jag fann att detta arbetssätt främjade glädjen i att undervisa och tog mindre tid även om det initialt innebar en ansträngning. Vi kan jämföra med en måltid som ska avnjutas tillsammans i grupp. Kocken vet att några inte tål laktos och gluten och någon är vegan. Dessutom kan kocken anta att det finns de som inte äter fläskkött eller inälvor. Kocken tar hänsyn till detta i val av råvaror, recept och tillagning. Alla ska kunna delta och äta tillsammans. Några rätter kan ätas av alla medan andra rätter kan väljas utifrån preferenser och behov.

Differentiering sker i innehållet (fler sätt att ta till sig ett innehåll), i processen (fler sätt att träna och fördjupa kunskaper), i resultatet (fler sätt att visa kunnande). Därmed ger differentierad undervisning ett allsidigt underlag för bedömning och kopplar till läroplanens skrivning om att det finns fler vägar att nå målen; “undervisning kan inte utformas lika för alla” (LGR11/LGY11, kap 1).

Individuella stödinsatser riskerar att ta bort elevens egen autonomi och utveckling av de strategier som behövs. Individuella stödinsatser riskerar att skapa ett utanförskap som håller i sig. Individuella stödinsatser sätter en etikett på eleven som kan vara svår att få bort och som gör att vi förhåller oss statiskt till eleven; eleven är på ett visst sätt frånkopplat kontexten.

Differentierad undervisning sätter etiketten på aktiviteten istället. Den gör elever delaktiga i utformningen av undervisningen och drar in dem i ett delat ansvar. Hur ska du arbeta just idag med just detta område? Läraren föreslår och eleven och gruppen är med i designen.

I ett differentierat klassrum finns aktiviteter som alla kan delta i med hjälp av utformning av material eller gruppering eller metoder så att alla faktiskt kan delta. I ett differentierat klassrum finns också aktiviteter som man kan göra olika men inom samma kunskapsområde. Alla ska läsa en text och kunna tillämpa den i resonemang men alla kanske inte behöver läsa lika mycket, alla kan lyssna på texten, alla kan lyssna på en inspelning som jag som lärare har gjort där jag förklarar texten, alla har tillgång till en skrivmall med förslag på meningar att använda i resonemang. Var tredje lektion används till att repetera, fånga upp och fördjupa för de som har kommit längre i området. Lektionen organiseras i olika stationer där elever stöttar varandras lärande och där läraren kan möta mindre grupper och samtala utifrån behov för lärande. Ett differentierat klassrum kan också blir en differentierad skola där lärmiljöer används flexibelt. En lärmiljö fokuserar på att lästräna, en lärmiljö fokuserar på att fördjupa läsningen, en tredje lärmiljö fokuserar på att samtala om läsningen för att främja både läsförståelse och förståelse för innehållet. Därefter utformas lärmiljöerna så att alla möts för att främja kamratlärande.

När vi hoppar direkt till individuella stödinsatser, som extra anpassningar eller särskilt stöd, utan att undersöka möjligheter att differentiera mera kopplat till gruppen så undergrävs skolans utvecklingsarbete. Det är eleverna som är våra skolutvecklare. De visar oss vad som fungerar och inte i just den kontext som de befinner sig i.

Inkluderingen har inte gått för långt, den har inte ens påbörjats så länge vi hoppar direkt till individuella anpassningar utan att undersöka möjligheter till differentiering i undervisningen.

Helena Wallberg är gymnasielärare, specialpedagog och författare.

 

Källor
Vetenskapsrådet (2013), Individualiserad undervisning i skolan. Vetenskapsrådet rapportserie 3:2013. Stockholm: Vetenskapsrådet.
The European Agency for Special Needs and Inclusive Education (2018), Bevis för kopplingen mellan inkluderande undervisning och social inkludering.
Wallberg, H. (2019), Lektionsdesign – en handbok. Stockholm: Gothia fortbildning

 

2 Comments on “Helena Wallberg: Dags att differentiera undervisningen

  1. Helena, du skriver att du är lärare i gymnasiet. Jag tror säkert att detta kan fungera i gymnasiet. Har du även erfarenhet av att undervisa yngre elever med liknande metoder? Jag tycker att det du presenterar låter bra i princip – men min fundering är om det fungerar i verkligheten, med skolklasser, med individer, med för få vuxna i skolan, och i alla åldrar i grundskolan. Fungerar det med elever som har svårt att filtrera intryck och hantera minsta lilla stök omkring dem?

  2. Håller med!
    Det finns mycket som kan göras inom ordinarie verksamhet och undervisning, där differentiering är en intressant möjlighet. Tack för det Helena!

    Jag intresserade mig för vad som går att göra inom ordinarie verksamhet i en rapport jag skrev om lärarskicklighet och inkludering. Det handlar om att skapa en lärmiljö med hög inkluderingskapacitet. Genom att använda didaktiska och sociala verktyg erbjuder skickliga lärare en bred bas i undervisningen där behovet av särskilda lösningar för individer och grupper av elever minskar.
    Sedan räcker det inte med skickliga lärare för att lyckas med inkludering. Det krävs en ‘stödkedja’ av fungerande organisation och ledarskap, så att allt inte hamnar i knät på enskilda lärare.
    Ledarskap för inkludering- vad gör skickliga lärare som skapar en lärmiljö
    med hög inkluderingskapacitet?: https://goteborg.se/wps/wcm/connect/c4a7d171-6d55-4609-8474-e1795376aca9/Ledarskap+f%C3%B6r+inkluderingII.pdf?MOD=AJPERES

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »