Henrik Birkebo: Chat GPT är här – offsiden har plockats bort!

Nu är den här, Chat GPT:n. Och vad ska vi då likna den vid? På vilka sätt kommer den att förändra hur vi tänker och arbetar inte minst inom utbildningssektorn? Förhoppningsvis något enormt, skriver Henrik Birkebo (red.)

Vi snackar nämligen inget mindre än ett paradigmskifte, ungefär som om offside-regeln togs bort inom fotbollen. Endast en dåre skulle då ”carry on business as usual”. I varje klassrum och varje skolenhet, på varje universitet och ända in på departementen behöver vi åter igen ställa oss tre grundläggande frågor: 1) Vad behöver våra elever och studenter lära sig? 2) Hur ska dom lära sig det? 3) Hur ska dom få visa att dom lärt sig det?

Inga eventuella läsare av denna artikel behöver få förklarat för sig det mest grundläggande när det gäller Chat GPT. På några veckor har antalet användare av denna nya AI vuxit så att knappast någon kan ha undgått dess existens. Journalisten och författaren Andreas Ekström kallar det för en historisk händelse som vi alltså står mitt uppe i så här i december 2022. Det finns ett före och det finns ett efter. Ekström jämför det med Iphonens födelse, men visst känns detta ändå ännu större på något genomgripande sätt.

Tvivelsutan dras Chat GPT fortfarande med lite brister av olika slag. Givet den enorma påfrestningen som systemet emellanåt får klarar den inte alltid att generera några resultat alls. Plötsligt vill miljontals användare testa dess förmåga att skriva berättelser och hyllningstal, förklara svåra filosofiska dilemman, göra julrim, konstruera matematiska problem, ingå i processkrivande av texter, ta ställning till moraliska spörsmål (vilket den inte klarar) samt vara vitsig (vilket verkar gå så där). Kapaciteten är inte oändlig.

Men den blir allt bättre och åter igen enligt Andreas Ekström befinner den sig i en exponentiell utveckling. Mest anmärkningsvärt är att den redan nu gör det mesta så oerhört bra. Erik Winerö, gymnasielärare samt doktorand inom IT, konstaterade i P1 här om dagen att den skriver bättre än dom flesta och att det – beroende på vilken instruktion den fått – oftast är omöjligt att avgöra om texten den genererar är skriven av en människa eller av Chat GPT. Det som många inte helt förstått är att texterna dessutom är unika och icke-googlingsbara.

En rad invändningar av olika karaktär anmäler sig givetvis, inte minst existentiella sådana (”vad innebär det att vara människa?”) men även praktiska (”vilka arbeten kommer att försvinna nu?”).

Men låt oss dröja kvar vid frågorna som rör skola och utbildning och då i synnerhet den tredje av dom frågor jag skissade på inledningsvis: ”Hur ska eleverna och studenterna få visa vad dom lärt sig?”

Redan före Chat GPT var det ohållbart att låta elever och studenter skriva betygssatta uppgifter hemmavid. Ändå har det ju gjorts storskaligt – hey, många utbildningar har det till och med som sin usp! Nu försvinner dock ”offsiden” och nu blir det inte bara orimligt, orättvis och olikvärdigt att fortsätta som vanligt – det blir förödande och till och med korkat.

Det borde till och med vara förbjudet.

Förut kunde elever och studenter anlita spökskrivare, Google och kompisar att bistå eller helt ta över jobbet åt dom. Nu kan AI:n göra allting åtminstone upp till och med grundkursnivån på universitetet. Många av oss har redan nu varit mycket restriktiva med att bedöma och betygssätta alster som kommit till utanför klassrummet. Men själv har jag ju exempelvis låtit elever skriva sina tal hemma (vilka dom sedan hållit inför sina kamrater i klassrummet). Nationella provet i svenska på gymnasiet stipulerar till och med att det ska gå till så. Detta blir dock helt ogörligt nu om inte hela systemet med betyg som bygger på redovisade kunskaper ska sättas ur spel och lärare känna sig som nyttiga idioter.

I grunden menar jag inte det är någon mening med att bli särskilt förargad över oåterkalleliga förändringar av olika slag. Det känns ändå så smärre konstruktivt att fastna i dylika känslor. Och det finns utan tvekan sätt som vi kan använda Chat GPT på inom utbildningen (exempelvis skrev Sara Bruun en text nyligen där hon förklarade hur det går att använda den på ett konstruktivt sätt i skrivundervisningen i svenskan och engelskan). Men det ger inga extrapoäng heller att vara dumnaiv.

Min poäng är alltså att våra vanliga sätt att bedriva utbildning på nu måste utgöra föremål för en grundlig översyn och detta på systemnivå. Det kan inte få vara upp till varje lärare att förhandla med sitt eget samvete och fixa och trixa med det praktiska så att inte hela skolsystemet kapsejsar. Det var ju det här med atlantångaren som nu måste ta ut kursen och få hjälp att även hålla den. Enstaka åror räcker inte till. Eller för att upprepa fotbollsmetaforen: Offsiden har tagits bort och nu är spelet delvis ett helt annat.

Henrik Birkebo är gymnasielärare i svenska och engelska