Hrvoje Kap: Om likvärdighet och kvantitativa analyser

Kvantitativa analyser av faktorer som sägs förklara den bristande likvärdigheten i skolan är svårtolkade. Hrvoje Kap menar att de slutsatser som dras mellan exempelvis “bakgrund” och “skolresultat” tolkas på felaktigt sätt. Det krävs ett mer kritiskt förhållningssätt till dessa resultat som får stor politisk betydelse (red.).

Begreppet likvärdighet i skolväsendet har diskuterats en hel del de senaste åren, senast i utredningen En mer likvärdig skola (SOU 2020:28). Utredningen knyter an till och har som viktig utgångspunkt den definition av likvärdighet som under en längre tid har argumenterats för av Skolverket, där man betraktar likvärdighet som tillgången till utbildning, kvaliteten på utbildning, och ett så kallat “kompensatoriskt uppdrag” (Skolverket, 2012; 2018). Genomgångar av resultat från kvantitativa analyser (många från SOU 2019:40) är framträdande i utredningen och dessa betraktas som indikatorer på likvärdigheten, en viktig del av det “systemperspektiv” på likvärdighet som utredningen menar sig behandla.

Det finns skäl att skärskåda såväl argumentationen bakom denna syn på likvärdighet, som tolkningen av denna typ av kvantitativa analyser. En klarare och djupare förståelse kan ge insikter om bristerna och motsägelsefullheten i detta perspektiv.

En av de generellt sett mest framträdande typerna av sådana kvantitativa analyser går ut på att undersöka familjebakgrundens betydelse för elevers skolresultat. Den tenderar att motiveras framför allt (särskilt i Skolverkets (2012; 2018) rapporter) utifrån den formulering i skollagen (1 kap. 4 §) som uttrycker att undervisningen ska ta hänsyn till elevers behov och att den ska sträva efter att “uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen”. Vanligtvis ligger denna formulering till grund för individualisering av undervisningen, och även den professionella bedömningen om en elev behöver stödinsatser. Det senare, hävdar många, är det som kallas skolans “kompensatoriska uppdrag”. Denna term används särskilt inom specialpedagogiken, där den i stort innebär att vissa elever kan ha särskilda problem eller brister, och därför behöver speciella undervisningsåtgärder. Med tiden har ordet “förutsättningar” kommit att också tolkas strukturalistiskt, refererandes särskilt till elevers socioekonomiska familjesituation. Detta främjar uppfattningen att sådana förutsättningar systematiskt behöver beaktas för alla elever, och benämns då ofta elevers “bakgrund”. I såväl Skolverkets rapport 467 (Skolverket, 2018) som i SOU 2019:40 menar man att kvantitativa analyser av sambandet mellan “bakgrund” och skolresultat kan belysa till vilken grad skolan uppfyller sitt “kompensatoriska uppdrag”.

Men tolkningen att “förutsättningar” för lärande kan förstås som elevers “bakgrund” operationaliserad till variabler förefaller vila på teoretiska antaganden med kollektiviserande implikationer. Detta går på tvärs mot den primära andemeningen att bedöma varje elev individuellt ur främst pedagogisk synpunkt. Tolkningen tycks vara baserad på en överdrivet lagd tonvikt vid ett så kallat “kompensatoriskt uppdrag”, strukturalistiskt tolkat – något som man för övrigt bör vara mer kritisk mot då det anlägger ett perspektiv på undervisningen som överlappar alltför mycket med specialpedagogiken och därtill implicerar en statlig “värdering” av familjemiljön.

Vidare är tanken att “uppväga skillnader” skulle kunna indikeras av ett sambandsmått mellan bakgrund och resultat också en tolkning som vilar på svag grund; uppvägandet bör i grund och botten först och främst referera till en elevs förmågor i relation till läro- och kursplaner, inte till andra elever. Det är också mycket oklart varför skolresultat skulle vara relevanta att undersöka utifrån denna formulering om “förutsättningar”. Förutsättningar är nödvändiga villkor, men givetvis inte tillräckligt för att nå resultat – vilket ju till dels är elevens eget ansvar och avgränsat från skolans ansvarsområde.

Ser man till det sätt som detta strukturalistiska “kompensatoriska uppdrag” har tolkats fram, förefaller dessa tolkningar avsevärt långsökta och ansträngda. Det är också svårt att föreställa sig hur enskilda aktörer skulle gå tillväga för att åstadkomma något som analyseras på systemnivå, uttryckt i mått och indikatorer. Kanske är det tänkt att dessa kvantitativa analyser ska förstås som att de undersöker i vilken grad man i skolor har försökt uppnå – orimliga och misstagna – normativa idéer på individnivå, i stil med att “en elevs bakgrund inte ska ha betydelse för studieresultaten”. Detta är dock en missuppfattning – mått på systemnivå är svåra att tolka och gäller för många skolor och elever. Tyvärr tycks dessa två nivåer ofta blandas ihop, vilket leder till allehanda missuppfattningar om på vilket sätt aspekter av elevers “bakgrund” bör eller inte bör inverka på studierna. Det tenderar också att leda till att fokus i likvärdighetstänkandet gradvis förflyttas från de tydliga ramar och regler inom vilka ett friutrymme för variation finns inom utbildningen, till upptagenheten vid elevers “bakgrund” och “skolresultat” – två perspektiv som på många sätt kolliderar med varandra.

De verksamma i skolan torde ha svårt att förhålla sig till många aspekter av “systemperspektivet” på likvärdighet. Istället tycks perspektivet bära med sig ett implicit argument för behovet av centrala myndigheter, med uppgiften att handskas med detta “systemperspektiv” – med andra ord, en expansion av en form av teknokrati inom grundskolan. Ett exempel på sådana tendenser är utredningens förslag att permanent införa ett socioekonomiskt viktat sektorsbidrag för att medfinansiera främst grundskolan (SOU 2020:28) – ett förslag som inte bör genomföras. Detta är ytterligare ett skäl till att förhålla sig kritisk till det ökande fokuset på dessa kvantitativa analyser.

 

Hrvoje Kap är fil. dr. i sociologi. 

 

Referenser

SFS 2010:800. Skollag.

Skolverket. 2018. Analyser av familjebakgrundens betydelse för skolresultaten och skillnader mellan skolor. Rapport 467. Stockholm: Skolverket.

Skolverket. 2012. Likvärdig utbildning i svensk grundskola? Rapport 374. Stockholm: Skolverket.

SOU 2019:40. Jämlikhet i möjligheter och utfall i den svenska skolan. Bilaga 7 till Långtidsutredningen 2019.

SOU 2020:28. En mer likvärdig skola.

 

 

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Hanna Sjögren
Malin Tväråna

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »