Ina Alm: Att skapa kunskap

Är det inte lite flummigt det där med kultur i skolan, med skapande och estetiska läroprocesser? Nej, menar Ina Alm, det är en helt felaktig föreställning om man på allvar är intresserad av kunskapsutveckling. I denna artikel diskuterar hon vad skolan kan lära av konstnärers arbete. Skapande och lärande är egentligen två sätt att tala om samma process, det är bara det att man går in i processen från olika håll. (red)

”Det är lite flummigt faktiskt, det är ju ingen som vet vad det ska bli.” säger Anna-Karin, lärare i Kalmar kommun som intervjuas om sin roll i och sina tankar kring projektet Bli människa. Bli människa är ett sceniskt samarbete mellan Byteatern, Kalmar Länsteater och fyra olika grupper med barn i skolor i länet.

Men vad är det egentligen som är flummigt? Med mångårig erfarenhet av arbete med teater kan jag konstatera att en arbetsprocess med tydligare mål får man leta efter. När man arbetar med teater har man ett väldigt konkret mål, man ska producera en föreställning. Man möts kring en gemensam frågeställning och arbetar mot det gemensamma målet utifrån sina olika yrkesroller och utgångspunkter. Sin förförståelse och sin kunskap. Det kommer att bli en föreställning som finnas på riktigt i verkligheten och för andra att ta del av. Skolan har mycket att lära av den tydligheten. En kostymskiss är väl jämförbar med ett läroplansmål. Hur man går tillväga för att göra kostymen, nå målet, är en process som är beroende av vem som gör den, vilken förförståelse som finns, vilka verktyg som står till buds och hur samarbetet mellan de olika deltagarna utvecklas.

I skolan följer ofta den lärande processen väl upptrampade stigar. Man gör på ett skolsätt som inte nödvändigtvis behöver vara ett sätt som överhuvudtaget är användbart i något annat sammanhang. Kursplanemålen är så vitt formulerade att de väl kan täcka in ett område av viktig och användbar kunskap, men när det kommer till ämnesvisa mål är de formulerade som en lista att prickas av. Avprickade mål är lika med godkända betyg. Om det är viktig kunskap i livet är en helt annan sak.

I Skapande skolas gryningstid deltog jag i en open space-diskussion kring denna nya form för kulturstöd till skolan arrangerad under scenkonstbiennalen Bibu i Lund. Förväntningar vägdes mot farhågor bland de samlade kulturarbetarna och byråkraterna. Kan det bli bra när initiativ och mandat att söka pengar ligger hos skolorna själva? Vad avgör om det blir integrerad kulturpedagogik eller gästspelande happenings?

Med ett par år på nacken har den nya ”kulturiskolanstödreformen” möjliggjort många Skapande skola-projekt runt om i landet. Den har också genererat ett antal, av kulturinstitutioner, designade Skapandeskola-koncept. En slags byggsatspedagogik för skolorna att applicera på undervisningen. Ofta med tematiskt innehåll och genomtänkta pedagogiska aspekter. Kulturvärlden slår knut på sin kreativitet för att sätta fart på pengarna. Den ständigt tidstörstande skolan får allt paketerat och serverat. Projekten legitimeras av att de är så bra att de inte går att tänka ut bättre. Kulturen gör jobbet, jobbet som är skolans. Man kan se det som ett win-win-koncept men man kan också se det som att skolan än en gång fuskar sig förbi och, som ofta när man fuskar på det sättet, missar en möjlighet till viktig kunskap.

Begreppet estetiska läroprocesser finns inte med i några läroplaner och kan lätt låta lite flummigt om man inte vet vad det handlar om. Men det är, som jag ser det, själva kärnan till hur man överhuvudtaget motiverar kultur i skolan. Skapande och lärande är egentligen två sätt att tala om samma process. Inom kulturvärlden vet varje kreativ människa att den konstnärliga processen är andra sidan av det mynt som kallas lärande. Detta är den stora hemlighet som det är nödvändigt att kulturen delar med sig av till skolan. Själva kombinationen av estetik och lärande säger ju att det handlar om att komma från två håll eller om en emulsion av två storheter. Med rätt bindmedel går det till och med att blanda vatten och olja. Estetiska läroprocesser är det som händer när man undersöker och lär med den konstnärliga processen som modell och arbetssätt.

”Till skillnad från skolboksvetandet släpper konsten fram det osäkra, ofärdiga, motsägelsefulla och mångtydiga i våra kunskaper. Konsten har plats för känslor och stämningar, det personliga och subjektiva, för konflikter och dilemman.” Skriver Jan Thavenius i Skolan och den radikala estetiken.

Pernilla Bern skriver om Estetiska läroprocesser i förskolan och menar ”att användandet av estetiska läroprocesser hjälper barnen med att komma till självinsikt, samt bidrar till att barn blir mer analytisk medvetna genom reflektion. Estetiska läroprocesser lär barn att kritiskt sortera tankar och att göra analyser av sina egna tankebanor.”

Evfa Lilja, rektor vid Dans- och Cirkushögskolan talade under Tonspråk, konferens i Karlstad, februari 2010 om att ”en ordlös gestaltning ger form åt det som är ogripbart”.

I Kultur och estetik i skolan skriver Lena Aulin-Gråhamn och Jan Thavenius att ”Estetiska läroprocesser innebär ett möte mellan egna personliga upplevelser, erfarenheter och kunskaper och andras. Andra personers, andra tiders eller olika samhällens framväxta och lagrade erfarenheter och kunskaper. Mötet sker via ett medium (en form, en gestaltning, en framställning, en berättelse, ett konstverk). Ett sådant möte kan innebära en estetisk upplevelse eller erfarenhet, men om mötet förändrat ens tankar, föreställningar och handlingar har det inneburit en estetisk läroprocess.”

Det finns en kraft i konst och skapande som borde få en helt annan position i skolan och samhället än det har idag. I en skola där mätbarhet är norm blir det efterhand mer och mer accepterat för att inte säga önskvärt att allt är bestämt och väl planerat i förväg. Med den kunskapssynen kan man vara helt säker på att ingenting oförutsett händer, det blir lätt att utvärdera och ingen behöver oroa sig för att inte uppnå det man tänkt.

Vill man däremot att det ska hända något i eleverna, att de ska börja tänka nya tankar och rent av prova arbetssätt som inte alls är tänkta för ändamålet från början då måste man våga vara öppen för att inte alltid ”veta vad det ska bli”. I en sådan skola hör den andra halvan av ordet kunskap ihop med ordet skapa. I skolan kunskapar man. Man skapar kunskap och kunskap är inte alls flummigt.

(Ina Alm är mediepedagog Malmö)

Litteratur:

Ellborg, Katarina och Engvall, Magnus, ”Bli människa! -varför då? Rapport om skolan och projektet Bli människa”. Reaktor Sydost 2010

Aulin-Gråhamn, Lena, Persson, Magnus, & Thavenius, Jan, Skolan och den radikala estetiken. Studentlitteratur, Lund 2004

Bern, Pernilla, ”Estetiska läroprocesser i förskolan: mer än ett pedagogiskt verktyg?” Umeå universitet 2009

Aulin-Gråhamn, Lena & Thavenius, Jan, ”Kultur och estetik i skolan”, Rapporter om utbildning 2/2003, Malmö högskola, Lärarutbildningen