Ingrid Carlgren: Vad är nytt i de nya kursplanerna?

De föreslagna kursplanerevideringarna sägs betona faktakunskaper och förenklade kunskapskrav. Men kunskapskraven är innehållslösa snarare än förenklade. Frågan är om inte en missriktad vilja att förenkla tvärtom skapar fler problem – och leder till en sänkt ambitionsnivå för kunskaper i den svenska skolan (red.)

Så har nu förslagen till nya kursplaner kommit. Eftersom riktlinjerna för revideringarna varit kända ett bra tag innehåller förslagen inga större överraskningar. Ändå skulle de behöva granskas och analyseras ordentligt. Det gäller inte minst kunskapskraven. Visserligen sägs det att förändringarna handlar om förtydliganden och förenklingar snarare än större förändringar, men det som kallas för förenklingar kan få en del oplanerade konsekvenser av innehållsligt slag.

I en debattartikel i DN och i pressmeddelandet framhåller Skolverket syftet att göra kursplanerna till bättre verktyg i lärares arbete. De förenklade kunskapskraven ska vara lättare att tolka vilket i sin tur kan förväntas förbättra likvärdigheten. Men vad är det som varit problematiskt med de nuvarande kursplanerna? Dessvärre tror jag att den mediala skoldebatten fått påverka förändringarna på ett för lärarprofessionen inte så bra sätt. Rubriken på DN-artikeln: ”Faktakunskaper betonas i nya kursplaner” signalerar att faktakunskaper inte skulle ha betonats i de nuvarande kursplanerna. Även om det sannolikt är DN som satt rubriken tror jag att det är precis den signal som Skolverket vill ge. Det är svårt att komma bort från tanken att det är de senaste årens skoldebatt och kritiken mot att skolans ”faktalösa” läroplaner som fått styra revideringarna, snarare än en ambition att förbättra kursplanerna som redskap i lärares arbete. Stämmer verkligen påståendena om att faktakunskaper inte betonas i kursplanerna?  Har inte problemet istället främst varit oklarheter när det gäller kursplanernas struktur och hur de ska användas? Om de utanför lärarprofessionen inte fullt ut förstår formuleringarna så är det i och för sig bekymmersamt, men inte så allvarligt som om lärare, som arbetar med kursplanerna, inte förstår deras uppbyggnad och innehåll. Mycket tyder dessvärre på att det är så. Det skulle därför vara intressant att veta hur Skolverket har analyserat det problemet, och om de diskuterat alternativet att göra strukturen tydligare istället för att anpassa sig till det yttre trycket på mera faktakunskaper.

En stor del av oklarheterna gäller relationen mellan ämnenas syfte, innehåll och kunskapskraven. De nuvarande kursplanerna har tre delar. I den första delen formuleras de långsiktiga målen för undervisningen i respektive ämne i termer av vilka ämnesspecifika förmågor eleverna ska få möjlighet att utveckla. I den andra delen beskrivs det centrala innehållet i undervisningen, det vill säga det undervisningen ska handla om. Där beskrivs kunskaper av olika slag – bl.a. faktakunskaper. I den tredje delen, kunskapskrav, formuleras vad som krävs för olika betyg i ämnet. Denna del fanns inte i tidigare kursplaner. Istället sågs det som en del av lärarprofessionen att bedöma elevernas kunskaper med hjälp av prov och andra redskap.

Att grundskolans utbildning syftar till att genom undervisning i olika ämnen utveckla elevernas förmågor i olika avseenden är väl ganska naturligt. Skolans övergripande syfte är ju att ge förutsättningar för en allsidig bildning. Olika ämnen bidrar på olika sätt till det. Genom att tillägna sig ämneskunskaper kan eleverna utveckla specifika förmågor. Och det är sådana ämnesspecifika förmågor som beskrivs under syftet med undervisningen i kursplanen.

Att undervisningen syftar till att utveckla en viss förmåga är dock inte detsamma – och här uppstår problemet – som att undervisningen ska handla om förmågan. Förmågan uttrycker det förväntade resultatet – inte innehållet i undervisningen.

I den nuvarande kursplanen för biologi står det t.ex. att undervisningen bl.a. ”ska ge eleverna förutsättningar att utveckla förmågan att använda biologins begrepp, modeller och teorier för att beskriva och förklara biologiska samband i människokroppen, naturen och samhället.

För mig är det ganska uppenbart att undervisningen därför måste behandla biologiska begrepp, modeller och teorier såväl som frågor i samband med människokroppen, naturen och samhället. Vilka dessa är finns specificerade under det centrala innehållet, det vill säga kursplanens andra del.

Detta långsiktiga mål för biologiundervisningen i grundskolan föreslår nu Skolverket ska ändras till att ”ge eleverna förutsättningar att utveckla kunskaper om biologins begrepp och förklaringsmodeller för att beskriva och förklara samband i naturen och människokroppen

Här är alltså förmågan att använda utbytt mot kunskaper om. Den nya kursplanen verkar med andra ord innebära en sänkning av den kunskapsmässiga ambitionsnivån.

Jag menar att det idag ofta sker en sammanblandning mellan syftet med undervisningen, som ju handlar om att eleverna ska bli kunniga, och innehållet som handlar om kunskaper.

Varför gör dom då på detta viset? En förklaring kan vara att det har funnits en uttolkning av de nuvarande kursplanerna som ser ut ungefär: De långsiktiga målen ska ligga till grund för bedömning och betygssättning. Står det förmågor så är det förmågor som ska bedömas. Står det inte kunskaper så är det inte kunskaper som ska bedömas. Dvs kursplanerna har tolkats som en förskjutning från kunskaper mot förmågor – och dessa förmågor har i sin tur tolkats som innehållslösa – som några slags allmänna förmågor att analysera, dra slutsatser och lösa problem. Men förmågan att lösa problem i matematik är inte detsamma som att lösa ett tekniskt problem. En historisk analys skiljer sig från en litteraturanalys osv.

I ett mycket spritt youtubeklipp som förklarar kunskapskraven, påstås att endast det som står i kunskapskraven ska bedömas och betygssättas. Eftersom kunskapsinnehållet står i den andra delen (ämnets centrala innehåll) och inte i kunskapskraven kan tolkningar av den här typen  med stor sannolikhet ha bidragit till att kunskapsinnehållet fått en svagare ställning. I den meningen finns det sannolikt visst fog för påståendena om att skolan blivit kunskapsfientlig. Problemen beror dock inte, menar jag, på att de långsiktiga målen formuleras i termer av ämnesspecifika förmågor. Snarare beror det på den betydelse som getts kursplanernas tredje del, nämligen kunskapskraven. De har i alltför hög utsträckning fått styra undervisningens innehåll. Kunskapskraven beskriver vad eleverna ska kunna visa upp och göra för att få olika betyg. De är dock skrivna i allmänna snarare än innehållsliga termer och blir på så vis abstrakta. Det är dessa formuleringar som lett till den typ av uppgifter som i media beskrivits som omöjliga att förstå – också för akademiskt utbildade föräldrar. Resultatet har blivit en  trivialisering som riskerar att urholka såväl lärarnas arbete som undervisningens kunskapsinnehåll.

Förenklingen av kunskapskraven är välkomna, men också förrädiska eftersom det inte framgår vad som är den principiella grunden för förändring. Det sägs att de nuvarande kunskapskraven är alltför detaljerade men det sägs ingenting om det egentliga problemet – att de är alltför innehållslösa. Det är viktigt att den fortsatta diskussionen kring detta problem förs ur lärarprofessionens perspektiv.

 

Ingrid Carlgren är professor emerita i pedagogik och har arbetat med utformningen av tidigare läroplaner 

Bild av TeroVesalainen från Pixabay

10 Comments on “Ingrid Carlgren: Vad är nytt i de nya kursplanerna?

  1. Bra inlägg, Ingrid!
    Syftet med revideringen av kunskapskravens formuleringar var att förenkla förståelsen av dem. Nu har förenklingen lett till att kunskapskraven är mindre omfångsrika men ännu mer tolkningsbara. Var det meningen kan man undra?

  2. WIKFORSS intervjuas på nätskriften Curie. Hon är professor i teoretisk filosofi och en av PEDAGOGIKENS argaste kritiker (Alternativa fakta, 2017).
    SKOLVERKET försöker rädda Lgr 11 genom att revidera – utan att påverka rotmetaforerna.
    CARLBERG ödslar nya ord när hon ändå vunnit Skolverket på sin sida.
    Är det KUNSKAPENS UPPROR? Nej! Det är filosofer, social-pedagoger och Skolverket, som hanterar Kunskap, Elever, Undervisning prestigefullt istället för KUNSKAPSTEORETISKT.

  3. I svaga stunder undrar jag – när jag läser om hur kursplaner är tänkta – om det var så klokt att övergå från att beskriva vad undervisningen skulle behandla, till att beskriva vad eleverna ska kunna.
    I övrigt reflekterar jag över det Ingrid skriver: ”..snarare än en ambition att förbättra kursplanerna som redskap i lärares arbete”. Jag undrar om politiker i allmänhet ser kursplanernas funktion på det sättet. Jag tror att de alltför ofta ser kursplanen som statens direktiv till skolorna.

  4. För mig har det “egentliga problemet” med kunskapskraven varit just att det har varit centralt innehåll inskrivet i dessa. Det har lett till svårigheter vid betygsättning. Hur ska jag ge eleverna chans att visa vad de kan inom t.ex. ekologi, människokroppen, evolution, genetik, hälsa om och om igen under tre år? Det säger sig själv att det inte har gått. Nu spelar det ingen roll inom vilket område av biologin som eleven visar vad hen kan och jag kan därmed sätta betygen utifrån hur det på riktigt är tänkt – det som har varit mest omfångsrikt i min undervisning och ligger närmast i tid väger tyngre än annat.

  5. Kunskapskraven ”fanns inte i tidigare kursplaner”, skriver Ingrid Carlgren. Varför ska man då envisas med att ha dessa kvar, när skolresultaten sjunkit samtidigt med dess införande? Och varför klarade man sig bra utan dessa tidigare.

    Många minns måhända tidigare skrivningar i matematik. Det var åtta räkneuppgifter. Tre rätta svar gav godkänt och bättre än så gav överbetyg. Svårighetsgraden var förankrad bl a i läroboken, som var centralt granskad. Det här fungerade utmärkt och det kan fungera oavsett betygssystem.

    Vad man gjorde med Lpo94 och Lpr11 var att vända upp och ner på begreppen. Förmågor skulle ersätta faktakunskaper. Det är som att cykla utan cykel. I stället för att definiera stoffet, granska läromedlen etc så började man definiera hur förmågor skulle kontrolleras och man beskrev detta med en blandning av mycket detaljerade anvisningar kryddat med mycket diffusa värdeord.

    Man bröt helt enkelt in på det som ska vara lärarens ansvarsområde och lärarens autonomi och man skadade därför allvarligt läraryrket.

  6. Kunskapskraven införande skadade allvarligt lärarkårens anseende och autonomi. Det skadade även betygens likvärdighet och det skadade barns möjligheter från icke-akademiska hem och det skadade introverta barns möjligheter. En del nyliberaler och profitörer gladdes säkert däremot.

    Det skadade dessutom undervisningen eftersom fokus hade avlägsnats från ämneskunskaperna. Gamla sanningar som progression, repetition, övningar mm lades åt sidan. I dess ställe kom nya modenycker och floskler som matriser och formativ bedömning.

    Som en bakgrund till föraktet för faktakunskaper fanns den tiden trender i form av postmodernism och kunskapsrelativism. När det inte längre fanns några sanningar, så skulle det meningslösa pladdret bedömas och belönas. Och i en miljö med kunskapsrelativism finns förstås inte längre plats för djupa tankar, uthållighet, studieteknik eller annat sådant. När ska förresten Ingrid Carlgren erkänna att hon har ett ansvar för kunskapsraset i svensk skola.

  7. Som professionell kunskapsledare för arbetsdiskussioner finner jag den här tråden viktig att göra ett sakligt protokoll av:
    Henrik
    Syftet med att revidera var att förenkla förståelsen av KUNSKAPSKRAVEN. Resultatet är att de är mindre OMFÅNGSRIKA – men mer TOLKNINGSBARA.
    Kerstin
    Carlberg och Skolverket behandlar samma rotmetaforer: LÄRANDET i ELEVEN.
    Mats
    Man har övergått från vad UNDERVISNING SKA BEHANDLA till VAD ELEVEN SKA KUNNA.
    Sofia
    Undervisning mest omfångsrik och närmast i tid väger tyngst. Hur ska då jag ge ELEVERNA chans att om och om igen kunna visa vad de kan – under 3 år – för VARJE DEL: ekologi, människokroppen, evolution, genetik?
    Johnny
    Lpo 94 och Lpr 11 vände upp och ner på begreppen. FÖRMÅGOR istället för FAKTAKUNSKAPER.
    FRÅN 8 räkneuppgifter, 3 rätta svar är godkänt. Bättre ger överbetyg. Definiera stoffet! Granska läromedlen!
    TILL att definiera hur FÖRMÅGOR ska kontrolleras. Med en blandning av detaljerade anvisningar, kryddat med värdeord. Hjälp från matriser och formativ bedömning.
    Holm: Hjälp till att utöka sakligheterna!

  8. Utskriften tappade bort följande kommentar:

    Mats
    Politiker ser kursplaner som statens direktiv till Skolorna.

  9. En viktig poäng som Ingrid gör är att “synliggör” hur språket har ändrats, men inte innehållet. “förmågan att” bytts ut mot “kunskaper om”. Dock är det samma grundbetydelse: träna din förmåga att kunna visa upp någonting SOM OM du förstår det! Jag håller också med Kerstins analys om att en förskjutning från faktakunskaper till förmågor har skett. Dock betyder inte att fakta inte har funnits i läroplanerna. Det är bara det att lärarna, samtidigt som de har haft “relativ autonomi” i sina ämnen har styrts av måluppfyllelse och resultathöjning. Hur kan någon utbildad lärare möjligen hantera en sådan styrning som skjuter fokus från kunskaper till förmågor och håller sig engagerad??

  10. Carlgren skriver: ”förmågan att använda utbytt mot kunskaper om”. Hon glömmer ta med målet ”för att beskriva och förklara samband i naturen och människokroppen”, som är det väsentliga och finns med i båda texterna. Hon utelämnar dessutom 2 av 3 punkter i syftestexten som båda inleds med ”förmåga att”. I matematiken inleds alla 4 syftestexterna med ”förmåga att”, men skulle få samma betydelse med ”kunskaper för att”.
    Syftestexterna förändrar inget, men tyvärr har kunskapskraven inte konkretiserats.
    /Hans-Gunnar Liljenvall

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS